onsdag 23 oktober 2013

Lär vi oss något?

Sören Ekström hävdar i en bloggkommentar på sin av Svenska kyrkan approberade blogg att det förts en diskussion om kontextuell teologi under större delen av 1900-talet. "Där har Svenska kyrkan valt väg."
"Hur då?", kan man undra. Har inte just Svenska kyrkan alltid varit kontextuell, mycket väl förankrad i bondesamhället som hon var? Och vad nytt när ideologiska krafter styrda av upplysningstidens idéer syftade till att beröva Kyrkan just dess kontextualitet?

Kontextuell teologi är kanske mestadels ett slagord för dem som vill men inte kan, tänker jag ibland. Kontextuell blir egentligen Svenska kyrkan när hon står stark i sina församlingar och när Svenska kyrkan på nationell nivå fungerar utmanande och utvecklande, bådadera i samtid och samhälle. Säga vad ni vill - men är detta det intryck vi har just nu?

Det romersk-katolska bidraget är en läsning som docenten Kjell Blückert gjort av Antje Jackléns herdabrev till Lunds stift. För honom står hon fram som dialogens apostel. Hon har "rört om i den svenska religiösa ankdammen genom sitt frejdiga sätt och sin intellektuellt skarpa reflektion." Hon är "en kontinental teolog", vad nu det betyder. Hon "utstrålar lugn tillförsikt" och det är sådant som bara brukar utsägas om kvinnor. Och Blückert tycks tillfreds med att i Jackeléns "protestantiska tradition fungerar inte prästämbetet (..) på samma sätt sakramentalt och hierarkiskt som inom den katolska kyrkan, där ämbetet inte kan öppnas för kvinnor.!"

Konveriteter är för roliga - och nu har de romerska katolikerna i Sverige vaknat upp till sin våta dröm: Svenska kyrkan som protestantisk, det de vill att den ska vara för att enklare hantera situationen. Likväl är Svenska kyrkan i sin egen tradition något annat. Detta är den kyrka som stod vid dödsbäddarna och som till de hungrande räckte Guds Ord och sakrament under mer än 400 år då den romerska katolicismen befann sig utomlands. Det som Svenska kyrkan då gjorde, bevarade tron - också till dem som sedan beslöt sig för att lämna det sammanhang som gett dem tron.

Min lilla fråga är som vanligt den enkla: När och hur blev Antje Jackelén den hejare hon nu framstår som? Kom hon till Uppsala och läste teologi där? Vilken är hennes faktiska meritering för den titel som för en tid sedan var Assistant Professor och nu är Associate Professor? Ska man nu vara kontextuell, kanske man skulle kunna få se texterna? Och hur lik Svenska kyrkan är den kyrka där Antje Zöllner döptes och konfirmerades? Är och var det en kyrka som fått sin profil av den stortyska politiska drömmen - eller något annat? Vilka är den landskyrkans bekännelse? Kan man få veta av er som vet att Antje är jättebra. På allt.

18 kommentarer:

  1. Har någon sett AJ:s examensbevis från UU, enligt hennes egna uppgifter i CV utfärdat 1979?
    Var praktade hon - i Uppsala eller Lund eller slapp hon, såsom många i Stockholms stift under denna period?

    SvaraRadera
  2. Jag tror att Antjespåret bör lämnas omgående. Om Antje är av Gud, kommer det att synas. Om inte, kommer det också att synas. Utan idisslande.

    Tant Svart

    SvaraRadera
    Svar
    1. Detaljer i en vald ärkebiskops CV kan inte sägas vara utan betydelse, men "idisslande" utan saklig grund kan i längden självklart inte ge något annat intryck än förgrämd bitterhet. Det Gud bevare oss alla från!

      Men teologin, det är ju den som är problemet, och här har vi AJ:s egna offentligt yttrade ord att förhålla oss till och de inger inte något gott hopp. Men givetvis, också prövningar kan vara av Gud :-)

      Radera
    2. Som alltid är Jörgen U en modererande och nyanserande klippa i stormen;-)

      Tant Svart

      Radera
  3. Du kan läsa en gäst-blogg av prosten Bertil Göranzon om Du följer denna länk. http://www.timjanochteologi.com/2013/10/att-vaxla-ner-pa-livstempot-med.html
    Där framgår det att Antje och Bertil varit studiekompisar. Jag tror mig veta att prosten Göranzon läst i Uppsala så min hypotes är att de varit studiekompisar just där. (Men som akademiker kan jag inte utesluta att prosten Göranzon läst annorstädes. Men det torde vara enkelt att kontakta ovan nämnda prost, för att bringa klarhet i sakförhållandena!)
    I all vänlighet!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för länken. Där framgick det dock ej huruvida de pluggat tillsammans eller praktat tillsammans. "Bubben" Z gick ej på ITH. Gjorde Antje det?
      Förstår att Tant Svart tycker att upprepade obesvarade frågor innebär "idisslande". Men borde inte AJ ha svarat öppet på legitima frågor om hennes bakgrund och erfarenheter INNAN hon valdes. Har hon något att dölja?

      Radera
    2. AJ och jag gick tematerminen i Uppsala tillsammans, vt 79. Vi var dessutom i samma grupp. I denna grupp ingick dessutom två vänner som inte längre är bland oss: Hans Johansson och Krister Holsmström. Och så ytterligare en - fast då var han inte romersk katolik - docenten Bluckert....

      Radera
    3. Tackar för svaret. Kom hon till tematerminen direkt från ITH?

      Radera
  4. Where have all the catholics gone... when will they ever learn. Undrar vad f Erik Segelberg ha sagt angående Blucherts "drapa". Liberala och modernistiska cafékatoliker finns det gott om i det sekulariserade västerlandet. Som gammal konservativ lutheran läser jag nu gärna den text som bär titeln "From Conflict to Communio".

    SvaraRadera
  5. Det är intressant vilken otrolig skärm för projektioner Antjes teologi är. Å Bonnier och Blückert är bara två i raden av människor som ser Antjes teologi som den perfekta blandningen av liberalteologi och "moderna" tolkningsperspektiv utan att göra avkall på ett enda av kyrkans tidigare försanthållanden. Varför denna ohämmade panegyrik? Tror man verkligen att det kommer bli en sådan omfattande skillnad med Antje utifrån vad vi har haft?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hon kanske hypnotiserat dom?

      Radera
  6. Jag skulle vilja säga att det började med kontextualitet dvs en alldeles bestämd, av Gud vald kontext, det andra templets judendom och en alldeles bestämd familj, där det fanns en ung kvinna vid namn Maria.

    Sedan blir frågan om denna ursprungliga av Gud, Fadern, valda kontexten, är av bestående betydelse för kyrkans identitet och självförståelse eller om den ursprungliga kontexten bara var en historisk tillfällighet utan avgörande betydelse för andra tider och platser eller med andra ord om vår tids förståelsehorisont och liberala, sekulära, världsbild alltid i en konfliktsituation trumfar den ursprungliga kontexten och förståelsehorisonten.

    Mig tyckes det som om kontextuell ofta används i den senare bemärkelsen dvs. det är vi som ut ifrån våra behov och vår förståelse avgör vad kristen tro är för oss i SvK. Punkt! Det enda förblivande som skulle kunna slå en bro över avgrunderna blir då en allmän kärleksprincip som ska ges kött i den föreliggande kultursituationen.

    Det är givetvis bara en konstruktion som ska ge intryck av någon form av samhörighet med ursprunget, men det passar som hand i handske i en tid då vi konstruerar oss själva. Alternativet är givetvis att det av Gud valda ursprungliga sammanhanget har avgörande betydelse för kristen identitet och självförståelse även om det för till konflikt med starka strömningar i samtiden, den där förhärskande förståelsehorisonten, vare sig den är nationalsocialistisk som i Hitler-Tyskland eller vänsterliberalt, sekulär, som i dagens Sverige. I det perspektivet blir det ingen avgörande skillnad mellan dessa två gudlöshetsideologier, där det i grunden handlar om att man dyrkar och tjänar det skapade i stället för skaparen. Mot detta ställer jag de av Gud skapade, utvalda och välsignade sammanhangen, människan som skapad till Guds avbild, till man och kvinna, det judiska folket och den unga kvinnan Maria, utvald att genom helig Ande bli havande och föda Guds Messias, som i sig förkroppsligar det Ord, den undervisning, den heliga Tora, där Gud i det mänskliga och historiska uppenbarar sig själv, sitt heliga väsen och sin eviga vilja som vi har att förstå, tolka och tillämpa, men som vi inte godtyckligt förfogar över.

    Av detta följer en syn på manligt och kvinnligt som inte är förenligt med vår tids genusideologi eller sekulära jämställdhetstänkande för den delen, men också en stark ställning för kvinnan i gemenskapen där hon i hög grad blir identitetsbärande och tros- och traditionsförmedlande utan att nödvändigtvis vara präst eller rabbin. Det är inte en tillfällighet att Jesus till apostlar utvalde tolv män i ett sällskap där det fanns många goda kvinnor. Inget av det Paulus säger och gör står i strid med den utgångspunkten och det bekräftas för övrigt av förhållandena i den ortodoxa judiska gemenskapen där man har många starka, traditionsbärande, kvinnor men inte kvinnor som rabbiner.

    Från liberalt håll säger man givetvis att dessa ortodoxa judar liksom sina "fundamentalistiska" kristna motsvarigheter bara sitter fast i en gången tids förlegade tankemönster och sociala strukturer. Må så vara, men jag sitter gärna kvar där. Det är gott att vara i Fadershuset.

    Jag vill sluta med ett ord av en ""rätt lärare", Henrik Ringius, en gång skrivet till en ung ämbetsbroder: "Präster som inte är pietister ( dvs med vår tids språkbruk fundamentalister), läsare och "heliga" i god mening, är det sämsta pack, som finns på Guds gröna jord, och det är hos oandliga eller falskt andliga präster, som hela världen hämtar sitt bästa stöd för allt ont." Om detta nu gäller för en vanlig usel präst, hur mycket mer gäller det då inte för en biskop.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din kommentar, Jörgen! Den var som en liten, god predikan i sig. :-)

      Mig synes det som om många präster inom Svenska kyrkan, däribland i hög grad dess högsta ledning, är fullt upptagna med att anpassa sig till världens kontext och bara kletar på lite Jesus för syns skull. Lite mes-Jesus så där. Någon reda i läran finns inte och man verkar inte heller sträva efter någon sådan. När man sedan ser vilka följder det får, där människor som kallar sig kristna är totalt vilsekomna i allt vad kristen tro heter, är det inte utan att man tänker på det där med kvarnstenen. Många har uppenbarligen tagit på sig ett ansvar så stort att de inte mäktar med det. Bekymrar dem verkar det dock inte göra. Ledsamt är bara förnamnet.

      Radera
    2. Jo. Jovisst.

      Men i en kontext där den övervägande majoriteten av betalande medlemmar inte bara saknar tro, utan är direkt hatiska mot den sunda läran, skulle den till äventyrs predikas, är det då inte bättre, att ge den lättuggade födan åt denna majoritet, som faktiskt betalar kyrkobyggnader och även kvarvarande rätta lärares löner? Är åtminstone inte detta världslig klokhet, undrar


      Tant Svart

      Radera
    3. Visst, naturligtvis, Tant Svart, denna världsliga klokhet är i full fart med att förvandla SvK till en vänsterpolitisk kulturförening med miljöstuk. Där kommer man sannolikt att för en tid väl vårda våra kyrkobyggnader och uträtta en del annat världsligt klokt och gott och det ska inte föraktas. Men något särskilt stort utrymme för "rätta lärare" ska vi nog inte räkna med. Vill de vara kvar på lönerullan får de allt ligga lågt och lägga sina ord väl tillrätta. Det går att göra för en tid, men vem kan i längden leva på det sättet utan att gå itu? Jeremia 20:7 ff.

      Radera
  7. Saklig kritik är givetvis alltid på sin plats, inte minst kritik av "höjdare". Och åtminstone alltifrån K-G Hammars dagar har vår ärkechef och många stiftschefer tyvärr varit allt annat än trons försvarare, d.v.s. allt annat än (ärke-)biskopar till gagnet (att de varit det till namnet kan jag knappast förneka). På många sätt rent av trons nedbrytare. Det står jag för.

    Tuff granskning och hård kritik av läror och uttalanden är en sak, alltså. Sådan måste teologiska "höjdare" tåla. Däremot får vi naturligtvis alla - inte bara vi bloggare - se upp så att vi inte förfaller till att snacka skit och sprida obekräftat skvaller om folk, höjdare eller inte. Där har brevskrivaren Petrus och bloggaren Rosenius ett ord till oss alla: http://corosenius.blogspot.se/2013/10/sa-lagg-nu-bort-all-ondska-allt-svek.html

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för att du också ser att Dag behöver annat än ryggdunkare som driver honom allt längre i denna löjeväckande mobbing av Jackelén.

      Radera
  8. Det tycks vara så att Antje Jackelén har sin bakgrund i den unierade delen av de tyska landskyrkorna. Så vitt jag förstår tillhör församlingen i Hardecke där hon växte upp den Westfaliska kyrkan som är unierad (dvs består av både reformerta och lutheraner). Kyrkan saknar för övrigt biskopsämbete. Detta som svar på tidigare frågor efter en hastig tur runt på wikipedia på min lite otränade tyska. / Markus

    SvaraRadera