Oktoberfestligt

Vi har Oktoberfest i Högby i kväll. Jo, vi firade i söndags också och nu är vi inne på ett slags festligheternas ärevarv. Naturligtvis blir det Stimmung, den stämning som infinner sig med korv från Rosas Handel och surkål samt Rolands potatismos, öns mest framstående mos. Mariestads Nollöl ligger på kylning - liksom alternativ till dem som inte kör bil.

Lite roliga kommentarer ska vi nog fälla om Dagens Segloras chefredaktör, en fromsint missionsförbundare som uppträder med levande ljus så fromsint puttinuttigt som bara gamla missionsförbundare kan få till det. Han var nöjd med ärkebiskopsvalet. Det förekommer också i media en hel uppsättning andra kommentatorer, som kan misstänkas ha det gemensamt att de inte söndag förmiddag återfinns i församlingens gudstjänst. Partierna ska skämmas skriver Lena Mellin. Vi har inte haft någon kvinnlig statsminister. Så står väl hoppet till SVERIGES ärkebiskop. Tydligare än nu kan vi inte se att för somliga är ärkebiskopsvalet en fråga om något helt annat än den fråga t ex jag ställer - och ställt i 48 år utan vettigt svar. Hur är det efter Herrens vilja med Kyrkans präst- och biskopsämbete? Det är i en ockuperad kyrkoprovins fortfarande en vettig fråga. Den enda vettiga i sammanhanget.

Själva den klerikala hållningen är densamma. Mer av samma! Nystart skulle det bli med kvinnliga präster 1960. Det blev det inte. Folket gick i kyrkan i större utsträckning innan beslutet om kvinnliga präster, kan man konstatera. Sedan skulle det bli nystart med kvinnliga biskopar - och det blev det inte heller. Men nu! Med en kvinnlig ärkebiskop kommer nytändningen. Det går jag inte på. Och så upprepas det där om hur akademisk hon är, doktorn Jackelén. Det är lite Goebbels över det hela. Upprepa tills upprepningen blir etablerad sanning.

Antje själv tyckte att det var "naturligt" att vi nu fick en kvinnlig ärkebiskop. Det är kanske så om man med "naturligt" menar "logiskt", mer av samma. Eller om man med "naurligt" menar något som föga har med Kyrkans livsprincip att göra - "nåd". Annars är väl egentligen ingenting, absolut ingenting, i Kyrkan särskilt naturligt utan närmast onaturligt; under, jungfrufödelse, uppståndelse och efterföljelse, t ex. För det kan väl inte vara så att den fallna människans natur kräver egen religion, inte uppenbarad?

Antje förs fram som samtalspartner. Det har inte övertygat mig. I TV4:s nyheter kunde man se ett prov på den saken när Antje vänder begrepp. Vad folk kritiserat henne för, handlade om Svenska kyrkans inre sekularisering. Eva Hamberg och Bettan Sandlund har varit fullt begripliga men begreppet vände hon till att vi - och begreppsvändningen är otillständig  - har för lite sekularisering.

"Om man med sekularisering menar att man vill gå i dialog med samhället, kan vi inte få nog med sekularisering." Det kan man säga - men fiffleriet tar inte upp invändningen undviker frågan. Hon förfaller till något som Gogarten körde med - förfaller till tyskeri - för att undvika sak. Så ska vi alltså ha det i fortsättningen. Herrefolksfasoner är detta. Inte herdasinne, inte dialog. Och det är dåligt ledarskap, en brist på lyhördhet och allvar. En riktig ärkebiskop lyssnar till vad folk som brukar gå i kyrkan har för frågor och bekymmer. Här har frågats på allvar och Antje avfärdar med några glosor. Går ni verkligen på det?

Jag häpnar att ytterligare något som påståtts om Antje visar sig inte stämma. I min akademiska skolning fick jag förresten lära mig att vi ska undvika begreppet "man" - för det träffar alla och ingen. Varför kunde vi inte fått en ärkebiskop som haft egna meningar OCH lyssnat på och svarat på invändningar? Så som församlingspräster måste göra.

Nå, jag röstade inte på Antje Jackelén. Vi var tre i Växjö som röstade på Ragnar Persenius och i landet 100 till. Vilka tre kan det ha varit i Växjö stift, tro? Jag, Bertil Olsson, tror jag, och ?....
Vilka röstade på henne i landet? Röstade de utan kännedom vare sig om frågor eller person? De som på sin kammare under bön fått fram en kandidat eller de som följde partilinjen, som vilka fastställt? Kanske var det dock "eine fabelhaftig gut organisierte Spontaneität." Vad vet jag - fast jag frågat och frågat, vet jag så lite.

Jag talade med en kvinnlig präst. Hon sa: "Med ärkebiskopen är det som med kungen. Betydelselöst." Kanske. Och då är det trots allt illa. Illa att Antje Jackelén tycks oförmögen att samla Svenska kyrkan och illa med alla överord om vilken hejare hon är - för det är hon nog faktiskt inte. Vi behöver något annat och något mera.

Så bra att det gives tillfälle till lite Oktoberfest.
Ein Prosit der Gemütlichkeit!