Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad jag saknade under prästmötet i Växjö. Vi bad inte på latin, sjöng inte Veni Sancte Spiritus och hade nog tappat allt det akademiska. Någon prästmötesavhandling har vi inte sett på mången god dag - och kommer väl inte heller att få se. Av det doktorstäta Växjö stift, som salig Hellström berömde sig av, ser vi föga nu och som på de flesta andra ställen valdes en diakon in i Domkapitlet. Att Domkapitlet sysslar med lärofrågor var för somliga inte bara en överraskande upplysning utan något helt irrelevant. Att diakonen inte heller presenterades med meriter och så eller att valberedningen inte svarade på frågor, noterar bara de mest finkänsliga.
Kanske ska jag bevara repliken om att den jag föreslog till Domkapitlet kunde blivit vald om någon annan föreslagit honom. Till mitt försvar får jag väl säga att jag först inte föreslog någon utan frågade hur valberedningen tänkt - men när beredningen inte svarade (inte hade tänkt så att det gick att redovisa?) - fanns det väl inget alternativ annat än att föreslå den som varit ersättare. Logiskt. Men jag ska minnas att i Växjö stift praktiseras en hållning som självklart gör skillnad på människor. Det är dock okristligt. Och sakligt dumt.
Det jag inte kan sätta fingret på kanske handlar om ambitionsnivån. aKF:s kyrkodagar hade goda föredrag och spännande seminarier på framkant - med hänvisningar till sådant man själv kunde läsa. Seminariet om Fosie i Malmö hade just detta och var spänstigt. Seminariet om det nya klassamhället gick jag på - och saknade de komplicerande resonemangen och siffermaterialet. Så det långa talets korta mening: jag var på ett möte där det sagts som sagts i 30 år och på en nivå lägre. Det finns mycken god vilja men alltför lite som riktar in den goda viljan till något som får effekt. Det är naturligtvis alldeles förskräckligt men jag ser somliga på präst- och diakonmötet och slås av tanken: "Hur i all sin dar fungerar du i din församling?" Inte så att jag har något emot töntar och nördar - men Kyrkan är också en arbetsplats och blir töntfaktorn för hög, går det förstås inte. Att hävda vad jag nu skrivit är självfallet ett utslag av elitkyrklighet. Jag erkänner. Fast egentligen hoppar jag inte på något annat än det utsorteringssystem Svenska kyrkan levt med i 20 år. När s k "kvinnoprästmotståndare" sorterades ut, kom några andra. Och när s k "kvinnoprästmotståndare" inte fick bli kyrkoherdar, blev några andra kyrkoherdar. Ett administrativt knep för att undkomma det problem som varje normalbegåvad nu kan se är att tala om "tillräcklig kompetens". Fick vi inte längre de mest kompetenta, räcker det med de tillräckligt kompetenta. Fast då sjunker nog nivån tvärsöver. Tror jag.
Nä, jag kan nog inte riktigt sätta fingret på vad det är som bekymrar mig.
Jag vandrade runt och saknade dem som var med förr, förstås. När jag gjort det tillräckligt mycket, fick jag semester dagarna före pension.
Pensionen kan jag i vart fall lägga vantarna på!
Fingret får mig att tänka på Guds finger men också på Hans Urs von Balthasar som är likt Johannes och pekar Där är Guds lamm! I hans reflexioner över apostolicum kan vi läsa följande som torde vara en hjälp att inte fastna i tönt och nörd träsket: And how typical of our age of minimalistic faith is the conceding of a virginal conception while dispensing the believer from having to accept a virginal birth. As if the second would not be as easy for God to bring about the first. But then why? Because in the New Covenant the fruitfulness of virginal life (consider above all the Eucharist of Jesus), a fruitfulness not toward regenerated mortality but into life everlasting, will be a decisive feature of the new meaning of body and sex. To be noted well: this is not to deny to Mary the (messianic) pains, spiritual and physical, of her Advent-they represent solidarity with the chosen people and, in an anticipatory way, with the body of her Son (cf. Rev 12:2); but at Christmas, the Old Covenant and its expectations pass over into tge quite different fulfillment of the New. All this is pure biblical logic, and all parallells with antiquity are lacking in the decisive depth that pertains to revelation.
SvaraRaderaDet som nu skett i kyrkan, har för några årtionden sen skett i skolan. Skolan fylls av mer, snarare än mindre, svagsinta inkompetenser. Så ock kyrkan. Kan något annat förväntas i lågstatusverksamheter styrda av inkompetenta, ignoranta bypåvar?
SvaraRaderaVända utvecklingen? Vad gör vi med uppsjön av oduglingar? Töntarna och nördarna? Högre löner räcker tydligen inte för att attrahera kompetens. Att betala oduglingar och latoxar icke heller. Upphävt Berufsverbot för högkyrkliga? Högre krav? - Men vilka krav, frågar man sig. Finns en ledning som har guts att genomdriva sådana krav?
Tant Svart
Ett seminarium om Fosie, Malmö, på aKF:s kyrkodagar. Det låter inte helt ointressant, men har tydligen och något förvånande gått mig helt förbi. Vilket fokus hade seminariet? Vem höll i det? Var någon ansvarig från församlingen inbjuden? Finns det någon dokumentation från seminariet tillgänglig?
SvaraRaderaNja, seminariet om Fosie höll Charlotte i och det var alltså på vårt möte i Växjö, ett seminarium som höll aKF-klass
SvaraRaderaI Missionsprovinsen har vi också haft prästmöte, i torsdags. Naturligtvis sjöng vi Veni Sancte Spiritus på latin (fast på svenska också, så att alla skulle veta vad de bad om).
SvaraRaderaVem av alla som var med på mötet kunde ärligt säga att de hade Kristus i centrum av sina liv? För mig låter som om du saknade den helige Andens glöd och kraft. Charlie
SvaraRadera