måndag 7 oktober 2013

Vemod IV

Plötsligt tog intervjun med Ragnar Persenius slut men jag tror jag hade sett tillräckligt. Ragnar är prästson och så blev han samhällsengagerad. Det kan man vara - men på Fjellstedtska i Uppsala? Han läste juridik ett år och for till Det Heliga Landet och drabbades av insikten om en prästkallelse. Varför vill3e prästsonen inte bli präst? Han tyckte inte att kyrkan var en bra arbetsplats. Vilka journalister som inte högg och undrade hur arbetsplatsen är nu och hakade på hans resonemang om Svenska kyrkan med plats för andras tro. Ragnar har dock handlagt utmönstringsprocesserna i juridisk ordning - så att det skaver mot svensk grundlag men idiotförklaringen som ska försäkras håller sig inom grundlagens ramar. Ragnar har använt sin begåvning för att fixa den lösningen och då tycker jag att stororden om inklusivitet blir svåra.

Jag gillar dock Ragnar. Som ärkebiskop skulle han hantera fögderiet om han inte bara slutar vara lågmält rolig och småironisk.

Ragnar berörde familjens förluster. Han har sett dalarna i det mänskliga livet och levt i dem. Sådan erfarenhet kan bli en välsignelse för en kyrka som får en sådan ärkebiskop.

Jag väntade på favoritorden - och de kom. "Problematiken är bara" och "Det bekymmersamma". Det bekymmersamma handlade väl egentligen om en kyrka där det inte finns ett Gudsfolk som bär och gestaltar tron. Han sa det mer snårigt men har sett "problematiken". Han var inte orolig för Kyrkan, dock. Det är Svenska kyrkan som folkkyrka som har stora problem och befinner sig i ett allvarligt läge.

Ragnars självbild fick mig at vackla i min stol - han var alltså den som ordnade frågan om dop och kyrkotillhörighet samt kyrka-stat-frågan. Vem hade trott det?

Varför är jag vemodig om jag nu uppfattar en stiftsbiskop som vet hur det är i församlingarna och ser verkliga brister i kyrkolivet? Därför att jag i likhet med den blindfödde har fått syn på ett och annat mera. Ragnars kallelser var ju också - Gud oräknad - äldre herrars vård och vakt. När han disputerade, var hans väg framåt banad. Det hördes i hyllningstalen från professorer och ärkebiskop Sundby. Så tog ärkebiskop Werkström Ragnar under sina vingars skugga. Det är enkelt - kanske alltför enkelt för att bara vara fråga om en Guds kallelse? Att Ragnar snarkar hårt, bör världen veta. Men han arbetar lika hårt och det skulle man kunna tycka var imponerande.

Eller handlar vemodet om att så mycket kunde varit så annorlunda i Svenska kyrkan om inte Ragnar och hans gäng satsat så mycket på att bevara det som var och är dömt till undergång. Förnyelsen skulle ha börjat då - för länge sedan. Ragnars analyser är ju inte nya. Det han säger, sa andra just för länge sedan. Men till Ragnars styrka hör att han skulle kunna förvalta ett stycke svenskkyrklig identitet - utan åthävor, kanske lite trist emellanåt men med trohet i tjänsten. Med Ragnar som ärkebiskop skulle Svenska kyrkan bevara sin evangeliska identitet och inte bli protestantisk. Och om han orädd lyckas lyfta sig i den Beatlesfrisyr han påstås ha, kan det bli något. Men vemodet återkommer. Är valet redan klart? Spelar det någon roll hur vi som lyssnar och funderar gör? Är det partiapparaterna som bestämmer? Är Svenska kyrkan ockuperad på så vis?

Vid gårdagens högmässa i Högby frågade flygvapenmajoren Barkevall om Busse inte blivit överste i våras. Det var hans minnesbild. Nu såg jag bara Dietrich civilklädd i somras och vet inte, inte Salander heller, tror jag. På torsdag ska jag fråga. Besked kommer!

21 kommentarer:

  1. Jag har sett hearingen med Antje Jackelén och det hon sade om jungfrufödelsen och Jesu anspråk har vi hört förr från ärkebiskopsstolen. Men det finns en viktig skillnad mellan KG Hammars attityd och Antje Jackeléns. Hammar menar (i sin Jesus-bok) att det är ok att omfatta en bokstavlig läsning så länge den inte underkänner eller utesluter en symbolisk tolkning.

    Antje Jackelén sade i hearingen att om man ser det biologiskt "har man faktiskt missat hela poängen". Gäller samma attityd i religionsdialogen, månne?

    Rolf Pettersson

    SvaraRadera
  2. Jag studsade också för det där med biologin. Att A J inte är någon biolog, förstod jag genast. Jungfrufödsel förekommer nämligen i naturen. Det vet varje biodlare. Om det nu är nödvändigt för en blivande ärkebiskop att bortförklara jungfrufödseln, hade hon kunnat göra det på ett mer sofistiserat sätt.

    Evangelisten har förstås varit biodlare under en del av sitt liv, och råkat ut för drottningfall och äggläggande arbetsbin, vilket har inspirerat honom, Man behöver alltså inte ta till omskrivning för unik händelse, som AJ gjorde. Och vad var för resten unikt med Jesu födelse, om det inte var en jungfrufödsel?

    SvaraRadera
  3. Ja just precis...Partiapparaten kommer att bestämma och dom som inte samtycker kan slänga sig i väggen och dra sig åt det glödheta...Ja, så illa är det därhän...


    Johanna Stiernhöök


    SvaraRadera
  4. Dag, jag har aldrig någonsin trott att jag var "den som ordnade frågan om dop och kyrkotillhörighet samt kyrka-stat-frågan". Min poängen var nödvöndigheten av ett förändringsarbete nu med tanke på situationen och det ledarskap jag ville gå in i. Jag talade väl om samspel i intervjun? Ragnar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Respekt till dig, Ragnar, som deltar i debatten på olika bloggar!

      Radera
    2. Men det är väl utmönstringsprocesserna Dag skriver skriver om här?? Och att du säkrat idiotförklarandet. Kliver man över fäder så förpliktar det till dubbel arbetsinsats.

      Radera
  5. Jungfrufödseln? Nähä.
    Brödundret? ?
    Jesu uppståndelse då?

    Är detta en kandidat till ärkebiskopsstolen, eller till en suppleantplats i kyrkorådet i Teckomatorp?

    LG

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahahaha! Att inte potentaterna fattar att Svenska kyrkan likt kejsaren är naken, blåst, lurad...

      Radera
    2. Och vad är det som är så "hahahaha"-igt med det? Vilken andemakt gör man sällskap med i så fall? fm

      Radera
  6. AJ står inte för kristen tro, det är en annan religion helt enkelt. Vid val av AJ är det nog dags att beställa utträdesblanketten, då tar SvK definitivt steget från att kunna kalla sig evangeliskt kristen. Hennes intervju måste man tolka som att honljuger när honläser trosbekännelsen eller? Nej, kristendom kan det inte kallas, inkarnationen hör till de frälsningsnödvändiga lärorna.

    Jag har länge betraktat den bibeltrogna falangens lugn och förmågan till anpassning i SvK. Först kvinnoprästfrågan sedan homofrågan, sen tänkte man att nu kan det väl inte vara något mer, men det kommer nya saker hela tiden när väl surdegen sprider sig i degen. Nästa stridsfråga kommer väl att bli huruvida Jesus är enda vägen till Fadern eller om även vägen via Mohammed funkar? Gud bevare Sverige.

    SvaraRadera
    Svar
    1. När det gällde kvinnoprästfrågan, så handlade det om människor som inte fick bli präster, fastän de själva ville. När det gäller homofrågan, så handlade det om människor som inte fick gifta sig, fastän de själva ville.

      Finns det på liknande sätt något i kyrkan som hindrar muslimer att bli kristna, fastän de själva vill? Det här börjar nästan bli som "Okej, vi avskaffar prästämbetet, så kan kvinnor bli präster." Eller: "Okej, vi avskaffar äktenskapet, så kan homosexuella gifta sig".

      Okej, vi avskaffar dopet, så kan vi börja döpa muslimer, som vill bli kristna. Och sedan ersätter vi Jesus med Muhammed, och låtsas att en miljard muslimer plötsligt har blivit kristna.

      Och slutligen avskaffar vi döden, så dör alla.

      Var det inte någon av äb-kandidaterna, som frågade "Kan man radera bandet?" när hen (inga ledtrådar till någon viss person) fick en fråga om kyrkans tro.

      Radera
    2. Anonym 16:35; i stället för att betrakta andras anpassning kan du betrakta din egen. Du kommer inte lämna in någon utträdesansökan, du bara pratar. Tror jag /Olof Olsson

      Radera
  7. Och var finns S:t Nikolaus när han nu återigen behövs för att offentligt örfila upp arianerna?
    M M Furemalm, NKK Gudsmoderns Beskydd

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hon heter (s:t?) Eva Hamberg och har just lämnat läronämnden, prästämbetet och Svenska kyrkan efter att ha bekämpat den inomkyrkliga sekulariseringen i 25 år med tydlig hänvisning till detta.

      Radera
  8. Den uppenbara frågan till de som hävdar att man inte SKA tolka t.ex. jungfrufödseln bokstavligt blir ju:
    "De som nedtecknade trosbekännelserna, var det deras avsikt att de skulle tolkas bokstavligt?"

    Det finns dokumenterat att de som definierade vilka som skulle vara SvKs trosbekännelser, vi snackar 1593, ansåg att de skulle tolkas bokstavligt.
    Hela Nicea, vi snackar 325, resulterar i en bokstavlig tolkning av ordet homousios "av samma väsen".

    Den teolog som skulle försöka lägga fram en avhandling om att det inte var nedtecknarnas avsikt att trosbekännelserna skulle tolkas bokstavligt, skulle inte få avhandlingen godkänd vid en seriös teologisk fakultet.

    Detta faktum kanske t.o.m. en Associate Professor kan hålla med om?

    SvaraRadera
  9. Det är sannerligen vemodigt att bevittna den modernistiske Hans Kungs, som bla betvivlar och bekämpar tron på jungfrufödseln, övervägande angående assisterat självmord. Agnostikern Bart D Ehrman försöker läsa in självmordstankar hos aposteln Paulus. Vad skulle äb-kandidaterna säga om Kungs utspel? I "Christ Sein"kan vi läsa hur Kung menar att skall leva ett som innebär att dö och leva med Kristus. Vad har hänt på vägen? Har Kung gått in i och helt anammat ett post-kristet paradigm? Salige Johannes Paulus II bar samma sjukdom som Kung nu har. Genom detta bärande visar påven vad människovärdet och dess grund.

    SvaraRadera
  10. Studio ett idag den 11 okt om Svenska Kyrkans inre sekularisering. Okunnig programledare och två personer i studion som tycker samma sak. Inte mycket till Public Service. Hög PK-faktor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så är också programmets sanna namn 'Studio korrekt'!

      Radera
  11. Det är väl alldeleds självklart att om det nödvändigtvis måste vara en kvinna på ärkebiskopsstolen så borde hon heta Eva Hamberg. Men hon var inte ens på förslag, och har nu lämnat läronämnden och Svenska kyrkan i besvikelse över förfallet. Men jag kan likväl inte förstå att de, som motsätter sig Antje Jackeléns kandidatur skulle vara kvinnofientliga. Det finns ju även en annan kvinna på förslag, nämligen Cristina Grenholm. Hon torde dessutom vara den av äb-kandidaterna som har de i särklass högsta akademiska meriterna. Hon borde vara det självkara valet för dem som tycker att sådant är viktigt, och dessutom vill ha en kvinna. Visserligen gjorde hon en ganska slät figur under utfrågningen, men sa inte heller någonting som uppenbart strider mot kristen tro.

    Om det viktigaste är att vi får en Hbtq-vänlig ärkebiskop, som dessutom har som uppgift att försvara Svenska kyrkans hållning internationellt, så borde väl biskopen i Skara stift Äke Bonnier vara det självkara valet. Ett ytterligare plus för honom är att han av Hbtq-tvivlarna (och sådant finns det ju gott om internationellt) inte kan avfärdas som icke-kristen. Men han har avböjt från att kandidera,

    Och jag har stött honom i detta beslut på hans blogg, eftersom han är relativt nytillträdd som biskop i Skara, och bör växa till sig innan han blir äb.. Inte för att jag tycker att han är omogen för den uppgiften, utan helt enkelt för att han kommer att bli en ännu bättre ärkebiskop efter några år till som biskop i Skara. Jag tror att det stiftet, med sin långa historia, har väldigt mycket att lära ut till en blivande ärkebiskop. Så jag hoppas verkligen att han inte har fallit för något åldersstreck, nästa gång en ärkebiskop ska väljas.

    Den som klarade utfrågningen bäst var utan tvekan prästsonen Ragnar Persenius Det är kanske lite svårt att helt skaka av sig 200 år, 1000 år, 500 år av genuin kristen tradition och tro, om man är uppvuxen i ett prästhem. Så tänkte jag. Persenius lyckades med konststycket att hålla sekularisterna i kyrkan på gott humör (En nutida ärkebiskop för ju inte vara "religiös", speciellt inte på det kristna sättet, samtidigt som han i diverse bisatser signalerade till oss som är bevandrade i dogmatiken, att han faktiskt tror på de centrala dogmerna.

    Vilket gör mig aningen beklämd. Så långt har alltså avkristningen av Svenska kyrkan gått, så att en kristen ärkebiskopskandidat, för att ha en chans att bli vald, måste sätta sitt ljus under en skeppal Jag fick också intrycket att han är en god kyrkoadministratör, kanske den bästa.

    Nu hoppas jag att slutomröstningen kommer att stå mellan Persenius och Grenholm,

    SvaraRadera
    Svar
    1. Grenholm och Persenius är också mina favoriter, men har de någon chans när nu Jackelén fick så många röster i första provvalet? Hoppas de röstberättigade tar till sig vad hon sa i utfrågningen och inser att en ÄB som redan innan valet har förklarat krig mot en del av den kyrka hon ska leda är olämplig för uppdraget.

      Radera
    2. Grenhoms uppfattning om Svenska kyrkans bekännelse,såsom jag själv hört henne framföra den, är "Skrift och tradition, samt uppenbarelse i nutiden". En intressant position för en luthersk ärkebiskop in spe. fm

      Radera