Jag har läst Antje Jackelén som "ombetts att säga" mer om sin syn på jungfrufödelsen. Det metodiska greppet känner jag igen. Med hjälp av vad som var känt från andra berättelser om "gudasöner" ska vi förstå vad Lukas och Matteus vill säga. Men man kunde förstås vända på alltihop. Jag lärde mig det hos Tolkien och skrev för rätt länge sedan boken Sann Myt (Norstedts). Poängen var att Gud svarar på människors myter med evangeliet som är sann myt. Jag tycker fortfarande att det är en intellektuellt och teologiskt anständig hållning att tänka så. Då har jag i sammanhanget inte tagit upp de sociala kontexter i vilka ordet "jungfru" - alma - används, men den saken skrev jag väl några rader om i boken Jesus - Motspänstig medmänniska.
Jag tror inte som Antje Jackelén, som menar att "om vi reducerar berättelsen till en biologisk fråga går vi miste om de rika teologiska övertonerna kring Jesus och Maria." Vad hon skriver heter med ett filosofiskt begrepp "nonsens". Vem har sagt att vi ska reducera något? Fram med namn och belägg!
Det finns säkert en uppsättning kvasiintellektuella som uppskattar det återkommande talet om destruktiva tolkningar som vi är smärtsamt medvetna om har använts genom historien. Vi andra säger med Svenska kyrkans bekännelseskrifter. Abusus non tollit usum. Missbruket upphäver inte (det rätta) bruket.
Jag har förresten ett förslag. När Antje Jackelén vill ställa sig frågan vad Matteus och Lukas vill säga genom att använda sig av motivet jungfrufödelse kan vi andra fråga: Vilken är Guds mening givet att jungfrun födde världens Frälsare? Bortom nonsens, liksom.
AJ måste under alla omständigheter förhålla sig till det faktum som är jungfrueligheten. Hon sjunger sannolikt med i psalmorden "Gläd dig du Kristi brud" och "Jag är din brud i anden". Hon måste i ännu högre utsträckning förhålla sig som ansvarig biskop till de apostoliska ord som talar om att inte bara församlingen i Korint utan att även Svenska Kyrkan är som jungfru trolovad med en enda man Kristus (2 Kor 11:2). I samma utsträckning måste en biskop i Svenska Kyrkan stå bakom två mariadogmer nämligen "Theotokos" och "semper virgo". Det spelar ingen roll om biskopen har svårt med sin personliga tro biskopen har lovat att förkunna i enlighet med bekännekseskrifterna inte vad som tillfälligt röstas om på kyrkomötet.
SvaraRaderaKlockrent, Dag. Här är kritiken av Antje Jackelén - upprepad och hård - helt på sin plats. Det finns ingen anledning att förminska henne för att hon är kvinna - hon förtjänar att bli tagen på minst lika stort allvar som K-G Hammar och större än Anders Wejryd (eftersom hon är just teol dr och inte bara teol kand).
SvaraRaderaSom Alma-Lena Andersson m.fl. besviket konstaterat: det är då självaste... att när vi till slut får en kvinna som ärkebiskop så blir det en som drar i tvivelsmål huruvida Maria med Guds hjälp kunde bli mor utan karlsloks medverkan. (Visst, Josef fick bidra men på annat sätt). Kunde vi inte ha fått en kvinna som Eva Hamberg eller Anna Sophia Bonde? Om nu kvinnor ska vara som män kan de väl vara som bra män?
Liberalteologi och queergnosticism drar ju bara skam över kvinnors tillträde till ämbetet. Frågan förtjänar att ställas: Är Svenska kyrkan fortfarande en evangelisk-katolsk kyrka eller har den "utvecklats" till en ny upplaga av Sveriges religiösa reformförbund? Eller så här inför allhelgona till Engbergs kungliga - eller ska vi säga kommunala - salighetsverk? (Eller kan det vara Baha´i?).
Jag skall inte kommentera det du skriver om myter och icke myter inom kristendomen. Jag är inte kompetent nog. Det är inte vissa
SvaraRaderakändisbiskopar" heller, vad jag förstår. Han som var (ö)-känd biskop på Gotland en gång, svävade betänkligt på målet när jag frågade honom om varför det finns två entiteter som båda benämns som "Gud" i bibeln? Gamla testamentets Gud och den Gud som Jesus kallar "Fadern". Han erkände diskrepansen men förlorade sig in i ett abstrakt religionsfilosofiskt resonemang så jag tröttnade och hängde upp.
Vad jag tror om den pågående och allt snabbare utvecklingen av kyrkan mot socialism och marxism däremot kan jag berätta.
Jag tror att den extrema dominansen av "kulturmarxister och annat fördärvligt pack", (socialister), som infiltrerar/infiltreras in i både höga och låga ämbeten i Svenska Kyrkan, har som sitt främsta mål att lägga beslag på/kontrollera kyrkans mycket stora förmögenhet. Strax efter att Ärkebiskopinnan, /hen?/, blivit vald så läste jag, (kommer tyvärr inte ihåg var), att kyrkan anlitade kompetens inom skogsnäringen för att få veta värdet på Svenska kyrkans skogsinnehav. Jag kan ge mig den på att vänsterfolket inom kyrkan ivrar efter kontroll av kyrkans rikedomar. Kontrollerar dom kassakistan kontrollerar de också oppositionen inom kyrkan. M.a.o: "Håll käften på er ni som obstruerar, annars kan ni glömma löneförhöjningar och andra förmåner", typ...
Jag gillar din oräddhet som framkommer i ditt bloggande. En annan präst jag också gillar skarpt är Helena Edlund som har bloggen "Salt och blandat". Hon är vacker, orädd och framför allt - hon kompromissar inte om sin tro. Den är bergfast hos henne.
Ha det. Vi möts på barrikaderna. För strid blir det..
Anders
Valet av Antje Jackelen måste väl sägas vara ett spår bort från det du befarar. Det var Christina Grenholm som var den mer radikala "befrielseteolgoiska" kandidaten. Jackelens kompetens inom vetenskapsteorin är ett nytt spår. Hennes ansats till existentialistisk hållning (det som kom bland humanister inte minst med det som blivit den nya fysiken) skulle Per Frostin (kyrkmarxisten framför andra som satt tankeramen för det mesta av svensk befrielseteologi) sågat vid fotknölarna.
RaderaTanken var (kanske?) att med Antje skulle vi bli just lite mer lutherska och kyrkliga tillskillnad från det skära perspektivet? Nu talar hon visserligen korrekt om kvinnoperspektiv men det är liksom tvunget för en ansvarig svensk/europeisk teolog som är kvinna...
Eller har sossarna andra anledningar till att välja henne, att nomineringen av Christina Grenholm bara var rök?
I sin avhandling ville Jackelen skriva en tidsteologi. Hon slutar med ett citat av Augustinus som själv aldrig kom fram till att fånga saken: "The times are not empty, nor do they roll idly through our senses: They work remarkable things in our mind". De radikalaste fysikerna menar att begreppet som sådant bara är symbol. Inte undra på att man då inte vill blanda in biologi.
Jag skulle inte säga att uttalandet "om vi reducerar . . ." är nonsens. Jag skulle säga att det är en truism. Reducerar man till biologi får man inte kvar något annat, det är helt enkelt vad 'reducera' betyder. Och som du säger har väl ingen föreslagit en sådan konstig reduktion; ska uttalandet vara ett led i något slags teologisk diskussion är det såtillvida helt missvisande. Möjligen kan det fungera som folkupplysning till en efterkristen allmänhet? (Att talet om jungfrufödelse inte innebär en avvikande lära om biologi utan en teologisk lära om ett övernaturligt Guds verk.)
SvaraRaderaBiologi förminskar ingenting. Biologi förtydligar hur det "fungerar". Utan biologi finns inget liv. Jag vågade knappt tidigare referera till Anders Gerdmars krönika med rubriken om gnosticism i biskopsgården. Men kan det bli mer uttalat än vad Antje Jackelen gör det till i sin understreckare?
SvaraRaderaBekännelsen är ingen nyhet. Anders Nygren menade bestämt 58 att det var detta vi skulle vänta. Förste kvinnliga ÄB bekräftar 1958. Borde man inte tänkt ett par snäpp till som Anderas Holmberg antyder.
Och gnosticismen har alltid bekämpats. Som Dag Sandahl skrivit med Paulus: först det fysiska sedan det andliga. Men det är också ett av grundargumenten i förståelsen av prästen i Kristi ställe... Inte för vad som ev hänger mellan benen utan i rösten och i skägget.
Såg sosseideologer eller några andra detta när de avgjorde ÄB-valet? Jag tycker att det är dit frågorna ska skickas. Precis som de sändes till kungarna när det enda de brydde sig om i valet av ÄB - kyrkans främste representant i landet - att vederbörande skulle vara lojal och välsigna det innevarande.
Antje Jackelen som fostrad i tysk miljö har antagligen en grund i ett praktiskt naturrättstänk och då kanske det ändå kan fungera. Men det är bortopererat i detta land sedan 70-talet. Att då såga också biologin, i praktiken inklusive den naturvurm som dominerar så mycket tanke i dagens Sverige, blir obegripligt. Det funkar inte med en obegriplig biskop eller präst. Omval.
Att någon modern katolik välkomnat henne kan man bara beklaga eller tro att det inte var helt ärligt. Det romerska systemet driver nu en egen diplomati från Rom och är sedan Vaticanum I helt inkapslat i sig självt med ett enda syfte: att bekräfta sig själv.
RaderaKunskapsteoretiskt sitter Nygren och Jackelén i samma sjunkande båt utrustad med dubbla sanningsbegrepp...
RaderaÄr Jackelén en "kursare"? Har hon läst Acim? Jag undrar efter det svar jag fick från en "kursare" i diskussionen på Bonniers blogg, sedan jag avslöjat att jag har läst några kapitel i Acim, och kommit fram till att det inte är någon kristen bok.
SvaraRaderaDet finns många "nyandliga" strömningar i Svenska kyrkan. En av dem är tydligen Acim (A course of miracles). Den är ingalunda den värsta. För tio år sedan skrev jag flera inlägg på Dagen Forum Debatt (som inte finns längre) där jag uttryckligen varnade för jungkulten, som är en entristisk religion (försöker ta över befintliga samfund istf att starta egna), som framträder under vetenskaplig täckmantel som en psykiatrisk behandlingsmetod.
Under en mycket mörk epok i psykiatrins historia, då t.ex. schizofreni framställdes som en obotlig sjukdom, var doktor Jung och hans teorier ett ljus i mörkret, som kom att rädda många patienter från de gamla mentalsjukhusens helvete.
Men en ovetenskaplig teori blir inte sann för att den "etablerade vetenskapen" är ännu sämre. Jung hoppades på nobelpris och berömmelse för sina "upptäckter" om schizofrenins orsaker, nämligen konflikten mellan ärvda minnen av en arisk forntid och de jude-kristna pålagringarna. Men hans förhoppningar grusades av de samtida upptäckterna inom genetiken: Några genetiskt ärftliga minnen finns inte.
Genom att ombilda sin lära till en religion, samtidigt som praktiken lancerades som en vetenskapligt beprövad behandlingsmetod (som inte vann insteg i Sverige förrän långt efter mästarens död 1961, vann Jung den ära och berömmelse, och framförallt makt, som han eftersträvat. En religiös utsaga kan ju inte vetenskapligt bevisas eller motbevisas, och behandlingen talade ju sitt tydliga språk. Behandlingen gjorde "obotligt sjuka" patienter friska eller åtminstone friskare.
Kärnan i den religiösa förkunnelsen är att kristendomen är en ond religion. Och det är ju ett motiv som ständigt idisslas av en VISS sorts (inte alla) liberalteologer i Svenska kyrkan idag. Det är den stora skillnaden mellan Jungkulten och Acim, som visserligen förnekar alla mirakler, allt övernaturligt, med ändå uppfattar kristendomen som en huvudsakligen positiv kraft i psykoterapeutiskt avseende.
När Jung en gång fick frågan "Var finns Gud" slog han kraftigt med sin knutna näve på sitt eget bröst, över hjärtat: "Här finns Gud". Detta tänker jag på varje gång jag hör K G Hammar tala om sitt eget "inre", som den plats där han söker Gud. Jung var klart påverkad av de gnosiska skrifter, som började dyka upp i Europa under 1800-talet som en följd av de europeiska stormakternas koloniala erövringar av bl.a. Egypten, där det största fyndet av gnostiska skrifter gjordes 1945.
Jungkulten är "psykets arkeologi". Vad kommer fram när de judisk-kristna skikten har grävts bort? Jo, orgiastiska fruktbarhetsriter till fruktbarhetsgudens ära under forntiden. Så gräver sig terapeuten ner till skapelsens ögonblick: när solfallosen skapade livet på jorden.
Standardverket om Jung-kulten, som alla borde läsa är "Jungkulten - en modern mysterireligions födelse", av Richard Noll, svensk utg. 1997.
Jag tycker referensen till Sveriges Religiösa Reformförbund är berättigad och min hur min far berättade att Linderholm på sin tid helt enkelt ville ändra i Apostolicum. Och det är ju vad Jackelén m fl m fl nu gör, fast man behåller den, liksom kräla och mitra. det är bara det att det hela har fyllts med nytt innehåll. Hammar ville ju få det till att orden i bekännelsen är poesi – det är ju verkligen helt fel. Visst är Nicenum en skön text, men varje ord är vägt på guldvåg och representerar en seger över heresierna. T ex gnostiska och arianska tankar. Biologi är ju helt avgörande i en historisk och inkarnatorisk religion och angreppen mot just detta är förödande. Är Jesus Gud? Hur blev han det? Vid dopet (adoptianism)? Att Jesus är Gud och människa ÄR fundamentalt i kristen tro och i Guds hela logik. Dog en människa eller gudamänniska på korset? Om det var en människa, hur kunde offret vara sonande, då ju detsamma måste vara felfritt? Et cetera. Jag tvekade en bra stund innan jag skrev ”gnostiska tankar”, enär ordet agnostiskt ofta används slarvigt. Men det ju ju just förnekandet av inkarnationen som var det största problemet, och hävdandet av densamma dvs jungfrufödelsen som var huvudstrategi. Tyvärr vet AJ och hennes kollegor precis vad de säger och de säger det för att det är detta de vill säga. ”Upplysningens” skolmästare vill de undervisa oss andra som inte ännu har förstått om att religion är något högre, något som lyfter ovan så futtiga eller låga saker som kors, blod, kyrka, ämbeten, sakrament läror… Skillnaden mot moderna liberala teologer i SvK är att de vill ha kvar den yttre apparaten, men förnekar trons essens. Linderholm ville åtminstone skrota en massa av det yttre… (att det dessutom frodades en massa nazism hos Linderholm och i SRRF är en annan historia, men inte relaterad till en teologi som inte hade några absoluter som hindrade unkna tankar att göra sig gällande…)
SvaraRaderaDet går inte att komma ifrån misstankarna att AJ inför en typisk liberal dikotomi mellan Mt och Lk å ena sidan samt Paulus Johannes och Mk å andra sidan. Då finner hon att det skulle kunna gå att marginalisera begreppet jungfrulighet när det kan missbrukas till förtryck av kvinnor. En sådan argumentation skulle också kunna gälla Guds namn. Den benägenheten torde vara större idag. Jesu namn och ord börjar bli satt på undantag. AJ vill förmodligen känna större ansvar inför den nuvarande tidens rådande ideoligier än att utmana dem. Att Gud är större än våra hjärtan hjälper oss Johannes att hålla fast vid, men AJ tycks vända "Att Gud är större" mot Skrift och Tradition. I så fall får vi en oönskad dikotomi i Kyrkans Tro och Tradition som gör att vi håller fast vid vårt cartesianska subjekt som bara blir större dvs. min Gudsuppfattning är större än Kyrkans Tro och Tradition.
SvaraRadera