Helgläsning

Bloggaren Dag. En hyllning till Bloggaren Dag Sandahl den 12 oktober 2013

Björn Fyrlund

Det började i Östrans regi den 3 oktober 2007 kl 15.37.[i] Det bloggaren såg framför sig när han skrev sin första bloggpost var nog inte riktigt genomtänkt. Av den första bloggpostens skrivningar kan slutsatsen dras att bloggaren tänkt sig att inte bara måla med ord, utan också illustrera de kommenterade vardagshändelserna med bilder. Av detta har det blivit väldigt lite. De enda två bilder jag kan hitta är dels en interiörbild från kyrkomötets arbete i Uppsala den 5 oktober 2007 och en bild på den då nyutkomna boken ”Förnyarna” den 16 april 2010. På sistone har dock bildtekniken kommit igen. Så publiceras den 26 juni i år en bild på två valpar och en länk att rösta fram den sötaste av dem, följt den 30 juni av en bild på ett tidningslöp. I stället har Dag, som den debattör, och kanske man måste säga provokatör, han är med sitt rättframma och inte alltid putsade språk målat in sig i hörn som motståndare och belackare inte varit sena att utnyttja. Bloggpostskrivandets direkthet och texternas ofta ogarderade innehåll har fått mer än en att i kommentatorsfält och i andra medier gå till motattack. Något som fått Dag än mer taggad. Mer än en har fått sina åsikter och uttalanden skärskådade och tillintetgjorda på Dagbloggen. En utveckling som också kom att leda till den schism som fick Dag att byta plattform och bloggportal. Att någon annan skulle styra över ämnesval och debattläge, är för Dag otänkbart. I september 2011 flyttade Dag från Östrans hemsida.

I detta sammanhang måste också något sägas om Dags blogg och kommentarfält som social arena. En blogg med så profilerade inlägg väcker känslor. Kommentarfältet fylls snabbt med gillanden, instämmanden och fördjupande resonemang men också av avståndstaganden och krav på förtydliganden. Allt en del av ett levande och konstruktivt samtal. Att kommentarerna måste förhandsgranskas innan de publiceras leder ibland till frustration när bloggardag befinner sig på resande fot och inte hinner uppdatera kommentarfältet eller göra påhak i nya bloggposter.

Ett särskilt problem vidlåder kommentarsfunktionen, som ibland leder till att kommentatorer är nära att lyckats driva egna tankesmedjor och i sin iver att hävda sitt perspektiv i det närmaste tar över agendan.

De spelregler och debattekniker som de nya sociala medierna måste präglas av, för att upprätthålla gränser för en god samtalsnivå, har ännu inte kommit på plats i cybervärlden, vilket inte minst bör vara något som – och så efter försommarens (2013) – turbulens på Dagbloggs kommentarfält visar.[ii]

Hur togs Dag Sandahl som bloggare emot? Per Westberg, centralt placerad i den kyrkliga administrationen och som på nätet skriver under epitetet "Kyrkoordnaren" skriver den 12 oktober 2007: "Dag Sandahl kommer helt klart att rita om kartan i bloggosfären. Snart ligger han på blogglistornas topp och han kommer att refereras och länkas till." Tänk vad rätt Per skulle få.

Några år senare, den 18 december 2011, ger en läsare av bloggen följande karaktäristik: "Jag har under lång tid tilltalats av Dag Sandahls milt sagt drastiska och humoristiska språkbruk, alltid späckad med stor lärdom. (Jag vet. Han går över gränsen ibland.) Ofta har jag helt motsatta uppfattningar, men skulle verkligen inte ha något emot att sitta i en skön fåtölj och ha ett avslappnande samtal över ett par pilsner, med Dag." Detta skrivet av den som på nätet skriver under rubriken "Tankar i natten" och som beskriver sig själv som en som funderar "kring samhällsutvecklingen, ur ett befrielseteologiskt perspektiv."

Dags bloggposter är mer än dagsaktuella kommentarer över livet i allmänhet och livet som präst på Norra Öland i synnerhet. Dagblogg är ett fenomen. Utifrån den beläsenhet och den erfarenhet av den svenskkyrkliga apparaten som Dag besitter, blir hans kommentarer oftast träffsäkra och osminkade repliker på det som sker i dagens svenska kyrka. Till förargelse för många men också till tröst och uppmuntran, åtminstone för dem som anar sammanhang men inte förmår eller orkar ta striden lokalt.

De politiskt korrekta synpunkterna och hållningarna är inte Dags, och inte heller de små gesterna och återhållna språket. Dag skriver hellre som han tänker, än tänker före om man kan skriva som man tänker. Det har genom åren legat Dag i fatet.

Det har inte alltid hjälpt att Dag tagit spjärn mot, med illa dolda omskrivningar av namn eller funktion, och haft vänner och tillskyndare som referenser. Än mindre att han fått hjälp av de närmast mytiska underrättelseofficerarna Salander och Olofsson (vilka vad jag kan se, kom in på arenan den 27 februari 2010). Kritiken har ändå legat på lur, att Dagblogg i språkbruk och debattens hetta passerat gränsen för vad anständighet och balans kräver.

I bloggposterna får läsaren följa såväl smått och stort som timar i det kyrkliga på lokal, stifts och riksnivå samt understundom även i samhället. Under bloggperioden har Svenska kyrkans hanterande av ämbetsfrågan utförligt behandlats. I bland annat serien ”Det lustiga året” och serien ”Efter 10 april”. Vigselfrågan har tagits upp under rubriken ”Gökboet 1–7”. Men också Svenska kyrkans klimatsatsningar, uttalanden och skrivelser från Kyrkans hus i Uppsala och partipoliska kyrkopolitiska utspel såväl lokalt som nationellt har kommenterats. Kyrkans tidning kritiseras hårt och ofta för ensidighet i sin bevakning. Här sker dock en markant tonlägesförändring efter kyrkomötet 2012. Lokala kyrkliga konflikter kommenteras och problematiseras. Egna inlagor till domkapitel och överklagandeinstanser läggs ut för kännedom och i pressen kommenterade kyrkliga händelser skärskådas. Dagblogg är hård i sitt omdöme om journalistkårens oförmåga att se mer än ett perspektiv. Detta tangerar ett huvudtema i Dagblogg, tesen att debatten i Svenska kyrkan inte styrs av teologiska överväganden, baserade på ett djupgående teologiskt grundarbete utan i stället är präglad av ett ideologiskt intresse att förändra Svenska kyrkans identitet. Svenska kyrkan är Dagbloggs djupa lidelse och intresse. Den Svenska kyrka som Dag menar döpt, kallat och bekräftat inte bara honom utan många med honom och som nu sviker.

Under senare tid har bloggposterna om Seglora smedja och Svenska kyrkan och DDR, liksom frågan om yttrandefrihetens gränser gått höga. Men också Strukturutredningens konsekvenser och Skolverkes olika texter om skolavslutningar i kyrkan har debatterats livligt.

Det finns ett klart kyrkopolitiskt program speglat i bloggposterna. Frimodig kyrka lyfts fram som det verkliga alternativet, och som den enda garanten för att partipolitik och kyrkofrågor klart åtskiljs.

Den egna pastorala verkligheten och det lokala församlingsbygget på Norra Öland lyfts fram med jämna mellanrum. Bloggaren Dag är också handlingens man. När bloggaren tystnar under några dagar har läsekretsen lärt sig förstå att Dag är på resa. Företrädesvis utomlands, och oftast tillsammans med studiegrupper från församling eller stift. Någon enstaka gång skriver Dag en bloggpost från en hotellfoajé. Det är vid den egna datorn i prästgården som inspirationen finns.

Från prästgårdslivet får läsekretsen följa årstidernas växlingar och vad sim timat lokalt, både i kyrka och samhälle. Det är inget avskärmat liv bloggaren lever, och inget mänskligt tycks honom främmande.

Prästgården inbjuder till studier, samtal och samvaro. Både vad som äts och vad som inmundigas ges inträngande beskrivningar av. Kyrkoårets fasteperioder sätter gränser för tillåtet och otillåtet.

Ibland redogörs för vad som kan hända de få metrarna från postlådan vid grinden bakom garaget till prästgården. Dag hinner med att såväl öppna som bläddra igenom nyutkomna böcker, göra ett refererat att lagra i hjärnan, som ondgöra sig över uteblivna stockholmstidningar.

En fråga som måste ställas är: kunde Dag ana vad han drog igång när han började blogga? Svaret är att det visste han nog. Som den debattör men också visionär han är såg han potentialen i detta nya medium. De texter och de analyser kring Svenska kyrkans utmaningar och vägval åren 2007 fram till dags dato som publicerats på Dagblogg, hade med största sannolikhet inte funnit förläggare någon annanstans, även om bloggposter med jämna mellanrum citerats i tryckta alster.

Ser då Dag Sandahl sig själv som en kommunikatör? I presentationsmaterialet av kandidater till biskopsstolen i Växjö stift 2010 svarar Dag på frågan om hur sökprofilens skrivningar om att en biskop bl.a. skall vara brobyggare och kommunikatör stämmer in på honom. Dag svarar: "På mig som på alla fungerande församlingspräster - detta är vad vi sysslar med dagligdags. Och det är klart att begreppet kommunikatör gäller för den som skriver böcker, artiklar, recensioner och bloggar. Det vore underligt att förneka det."

Bloggardag har på ett imponerande sätt producerat kvalificerad kritik och analys av Svenska kyrkan. I sina analyser använder Dag ofta uttrycket; ”samtiden är onödig"[iii] och menar därmed att det som sker inte hade behövt ske. Det har funnits goda alternativ.

Framtiden får utvisa om Dag får rätt. Kanske är alla dessa texter avgörande incitament för dem som kommer efter, och som vill bygga kyrka och församling på den klassiska kristna grunden.

Tidningen Dagen (redaktör Rickard Alvarsson) intervjuade Dag Sandahl 2009-11-13 och ställde frågan: "Hur länge kommer du att orka bråka med Svenska kyrkan?", varpå Dag svarar: " -Till första oktober brukar jag säga. Men jag säger aldrig vilket år. Sedan, när jag lagt av, ska jag leva ett stillsamt pensionärsliv, säger han men skrattet avslöjar att det finns helt andra planer". Följdfrågan blir: "Det kan du väl inte ens tro på själv?" med svaret: "- Nej, det gör jag nog inte. Nä, när jag blir pensionär ska jag berätta hur det egentligen gick till, för då är alla andra döda så ingen kan säga emot". Så typiskt sandahlskt. Aldrig repliken skyldig och på väg mot nya uppgifter.

Var då Dagblogg bara en dagslända? Statistiken jävar en sådan slutsats. En räkning av bloggposterna som publicerades på Östran ger vid handen att dessa sammanlagt var 1251. Med en topp kyrkovalsmånaden september 2009 med 52 bloggposter. Detta ger ett snitt på ca 313 bloggposter om året. Siffrorna lämnas med viss reservation då Dags blogg på Östrans server har gått förlorad vid ett serverbyte. På privat initiativ har bloggposterna (exklusive kommentarerna) kunnat kopieras och sparas i samband med att Dag slutade att blogga där i september 2011.

På den nya bloggportalen har Dag hittills (i början av september 2013) publicerat 645 bloggposter. Statistiken på denna nya bloggportal är lätt att följa då ett räkneverk med aktuell uppgift är kopplad till sidan). Bloggposter som Dag själv, i sin blygsamhet, i midsommartid i år karakteriserade på följande sätt. ”Piggt, käckt och muntert som alltid. Det är en munterhet som på intet sätt ska fördölja att det håller på att gå Svenska kyrkan illa.”[iv] Jag undrar om det ändå inte är detta sista som är bloggardags styrka: att man inte kan tiga när man ser att det man älskar – och vigt sitt liv åt – håller på att förskingras och bli något annat. Eller med ord i en artikel från i våras: ”År 1963 var jag konfirmand. Den kyrka som nu är, var inte den konfirmationsprästen farbror Sven presenterade för oss. Bara så ni vet.”[v]

Man kan till sist också bara undra om allt det material som Dag Sandahl producerat skrivs med ett syfte, att i skrift minnas vad som hände för att lättare kunna skriva memoarer. Frågan snuddades vid i det ovan citerade citatet ur tidningen Dagen. Dag själv ger också en antydan i en bloggpost den 4 december 2008, med titeln: ”I väntan på mina memoarer, en ringa del”.

Tack bloggardag! Må hälsa och krafter stå Dig bi att även i fortsättningen sätta på pränt det som annars inte får sägas.

---

[i] Bloggposterna publicerade på  Östrans hemsida finns inte längre tillgängliga hos Östran p.g.a. att de gick förlorade vid ett serverbyte på tidningen. Yngve Kalin hann dock kopiera bloggposterna på nätet (exklusive kommentarer).

[ii]   Den 15 juli 2013 fick jag anledning att som kommentar på Dagblogg skriva bl.a. följande: ”Spänning mellan dialog och konkurrerande alternativ diskurs

Det framstår från tid till tid som att bloggkommentarer tenderar att tänja på gränsen att gå i fruktbar dialog med bloggpostens huvudtext och mer eller mindre kräva att huvudtexten revideras utifrån kommentarens konkurrerande alternativa diskurs. En spänning uppstår på så sätt kring hur bloggens huvudtext skall relatera till kommentarsdelen. Bloggen är ju till sin karaktär bloggarens suveräna arena, där det genom möjlighet till kommentarer inbjuds till just kommentarer. Spänningen har ju en gång tidigare dragits till sin spets, om än rekvisiten den gången var något annorlunda, när Dagblogg beslutade sig för att byta domän. Den gången var det också krav från kommentarerna som blev mer än dialog, utan mer av krav på att en alternativ konkurrerande diskurs skulle styra huvudtexten.[---]

Jag menar att Dagblogg, liksom alla bloggosfärer på gott och ont är bloggarens arena. En arena där kommentatorer inbjuds att gå i dialog, men inte att kräva att få vara huvudtextförfattare.”

[iii] Uttrycket återkommer exv i artikeln ”Utförsåkning – inte bara en norsk vintersport utan numera en kyrklig livsform”, i Motstand & Tilbedelse. Festskrift till Roald Nikolai Flemestad, Ole-Christian Bråten & Ottar Mikael Myrseth (red), Arken-serien, Norge 2013, s 39

[iv] Bloggpost 21 juni 2013

[v]  ”Utförsåkning – inte bara en norsk vintersport utan numera en kyrklig livsform”, i Motstand & Tilbedelse. Festskrift till Roald Nikolai Flemestad, Ole-Christian Bråten & Ottar Mikael Myrseth (red), Arken-serien, Norge 2013, s 40