torsdag 16 juni 2016

Belastande

Humor hör till belastningarna i kyrkolivet. Förmågan till distanserat och strukturellt tänkande likaså. Men humorn är en gåva från Gud. Som i går morse när jag ringde kommunikationschefen. Han svarade inte, men telefonsvararen gick igång med meddelandet att han inte läser av den. Jag fick ringa igen eller mejla, sa han.

Jag tyckte det var roligt.
En kommunikationschef som inte kommunicerar på så vis att han läser - eller lyssnar - av sin pratmaskin! Jag inser att mitt fniss i går är opassande, lika opassande som en blogg som är pigg, käck och munter samt okvädar LVF:s fine generalsekreterare, för det är väl det som är den aktuella anklagelsen. Tänk om LVF bryter kontakten med Svenska kyrkan och vägrar ta emot våra pengar? Hur många brigader har påven, frågade Stalin. Hur många har LVF? Är vi illa ute i Lund, på Revingehed och Ravlunda skjutfält? Finns det en särskild pjäs att skjuta mot oss med, en LVF-akan?

Jag medger att det inte är lätt att förstå allt som sker i Svenska kyrkan.
Kritiken är svår - både den inomkyrkliga och kritiken från andra.
Gösta Tingström skev en drapa i DN och i Dagen skrev Israels ambassadör om Svenska kyrkans Israelsvek.
http://asikt.dn.se/asikt/debatt/kan-inte-kyrkan-astadkomma-en-forandring/
http://www.dagen.se/debatt/svenska-kyrkans-israelsvek-1.739336

Det ska Fan vara teaterdirektör, skulle man kunna säga, utan att närmare definiera just teaterdirektören. Till de upprörda fogar jag upplysningen att jag inte svor. Jag citerade skönlitterärt.

Jag lugnar nerverna med boken Sedd men osedd, red Anders och Anders, dvs Bäckström och Wejryd. (Verbum). Det är en bok om folkkyrkans paradoxala närvaro inför 2020-talet. Jag läste och läste och fann till sist var boken landade, när Anders och Anders skulle konkludera:
"Vi menar att Svenska kyrkan, i samarbete med offentliga myndigheter och med trossamfund (ekumeniskt och interreligiöst), har uppdraget att skapa tillit och sammanhållning. Detta uppdrag framstår som alltmer viktigt i dagens globala samhälle. Mycket står på spel inför framtiden." aa s 302)

Här är den stabila modell, som kan ersätta det som inte finns, själva gudsfolket, dvs Kyrkan buren nerifrån.
Apparaten samverkar. Kyrkan byggs uppifrån men inte så högt upp som det var tänkt utan organisatoriskt som kyrkosystem.
Eller som det heter i Svenska kyrkans arbetsgivarorganisations verksamhetsberättelse 2015 s 7: "Svenska kyrkan är en kyrka där anställda, förtroendevalda och ideella tillsammans ska tjäna kyrkan och församlingen."
Inget kyrkfolk, inga vanliga döpta kyrkokristna som specifikt firar gudstjänst, ber och helgar sig för att världen ska leva. Anställda, förtroendevalda och ideella - alla sådana som vid behov kan samarbeta med offentliga myndigheter.

Jag säger inget om denna officiösa kyrkosyn - men en kyrkosyn är det. Den har ingen framtid för sig. Den har ett socialt kapital som andra vill komma åt - och tills vidare en del pengar också. När detta dubbla kapital förbrukats, är det väck. Något nytt som bär, har inte åstadkommits. Det här är en för Svenska kyrkan förödande kyrkosyn. Jag kan på nytt anföra Rodney Stark och Eva Hamberg som auktoriteter.

Grace Davie har en teologi för lekfolk. Hon talar om vicarious religion", vilket är roligt eftersom det alls inte har med engelskans "vicar" (kyrkoherde) att göra. Det är i stället den tanke som högkyrkliga präster torgfört sedan 1960-talet och som de lärt av Martin Thornton. Poängen är att gudstjänstfirarna är som Kalmar FF, som spelar för hela Kalmar eller som det svenska landslaget i EM som nu spelar för oss alla. Ställföreträdande, alltså. När firma Anders & Anders ska försöka sammanfatta vad det handlar om står det klart att de inte riktigt fattat Grace's angreppspunkt! De tror att hon vill visa att  "det inte endast är kyrkans anställda som fungerar vikarierande utan att det gäller gruppen religiöst engagerade i sin helhet. Hur ska frivilliga medarbetare i högre grad kunna inkluderas i den rollen, är den utmanande frågan."
Om jag får säga mitt, så är den utmanande frågan en helt annan.
Om detta har många högkyrkliga skrivit under decennier.
Kunde inte tågnördar förena sig och i varje fall läsa vad Niklas Adell skrivit?

Folkkyrkan blir paradoxalt närvarande genom att producera något för folket som objekt och det sker med fler som är indragna i produktionsapparaten fast nu utan lön.
Detta är inte riktigt klokt.
Bygg i stället församling, tålmodigt, sakramentalt och långsiktigt tills Herren kommer åter. Be och predika anständig. Älska detta svenska folk.
Men denna högkyrkliga pastoralteologi utgör en belastning.

Prästsönerna Anders & Anders vet att hålla sig på distans. Men Anders W kan inte riktigt vara professionell optimist. Han var, om ni minns, ärkebiskop. Nu suckar han och menar att Svenska kyrkan aldrig tog upp undervisningsprojektet av svenska folket när kristendomsundervsiningen försvann (det har påpekats tidigare men i alla fall). Han skriver om projektet "Dela tro, dela liv" som är satsningen först nu: "Detta var mycket sent, kanske alltför sent. Jag tror att detta är det allvarligaste hotet mot Svenska kyrkans folkkyrkoambitioner."(aa s 25)

Jo, men vad gjorde du - var du inte biskop någonstans och sedan ärkebiskop, föregicks inte detta av en post som direktor för en resursrik diakonianstalt? kunde ett obestämt "man" fråga.
Fråga honom inte. Han kan bli ledsen. Ärkebiskopar har en benägenhet att bli det. Yngve Brilitoh, t ex. När han såg Svenska kyrkans situation vid tiden för Helanderaffären brast han i gråt. Ingmar Ström, som var hos ärkebiskopen då, blev så generad att han gick sin väg och lämnade ärkebiskopen ensam med sina tårar.

Eftersom Anders Wejryd slutat läsa Bloggardag (många gånger dessutom), kanske jag kan påpeka sammanhanget. Det var fel folk som tänkte pastoralt och därför gick det inte att använda dem som resurser. Nu försöker man samla ihop sig 40-50 år senare för att formulera de nya, djärva målen. Nu, då man sedan länge gjort sig av med unga prästkandidater som tänker fel. Kvar sitter en Anders, som är pensionerad professor och en Anders, som är lika pensionerad ärkebiskop. Detta ter sig till och med mer patetiskt än bilden av en pensionerad komminister.

Många talar om en ny reformation och vill fira reformationsåret så.
Jag har inte övertygats om att den parollen uppskattas i Kyrkans Hus. Där gäller fokus själva jubiléet och de viktiga frågorna om flyktingar och klimat. Svenska kyrkan är värd för mötet men programmet görs av LVF och Vatikanen. Jag vet inte riktigt hur vi ska tackla det som var själva grejen för 500 år sedan med hjälp av flykting- och klimatfrågan, men det får vi veta om vi håller ut till 31 oktober. Stalltips: Det kommer att heta att dessa frågor har en andlig-existentiell sida.
Fast då undrar jag vilken fråga som inte har det?

Naturligtvis undrar jag i all stillhet. Allt annat än stillhet och en sig tilltvingad tystnad blir i kyrkosystemet naturligtvis belastande. För att undvika det belastande  överväger jag att fråga Kommunikationsavdelningen i Kyrkans Hus hur det vinnande konceptet för bloggskrivande egentligen ska se ut. Alltid kan man lära sig något. Men jag få inte tag på kommunikationschefen Sjöberg ....

Skiljelinjen när det handlar om policydokumentet kanske ska markeras eftersom folk kan förvirras. Den går mellan dem som på något sätt vill ange vad som bör skrivas och oss andra. För oss andra gäller ett: Kyrkostyrelsen har inte att göra med vad enskilda ledamöter och ersättare skriver. Skribenterna avkrävs ansvar av sina nomineringsgrupper och väljarna, dvs de blir inte återvalda. Sådant är systemet.

9 kommentarer:

  1. Nathan Söderblom, som f Folke kallat clown, skrev ju om "humor och melankoli" hos Luther. Idag är det tydlig brist på humor och ironi. Vad skall vi säga om aposteln Paulus, vilken vi som lutheraner borde vara särskilt inspirerade av. Hedningarnas apostel uppvisar tydlig ironi i sitt "kunskapsteoretiska brev" till Korinth. Rekommendationsbrev ger han inte mycket för. Vad skulle han säga om vår tids KO, församlingsinstrutioner och policydokument kan vi bara spekulera om. Vi ser ju dunkelt som i en spegel. Därför är dessa dokument produkter av många dunkla tankar. Det yttre organisatoriska förfallet kan dock inte förhindra Kyrkans inre förnyelse när vi håller oss till Honom som gör oss rättfärdiga och heliga.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Profeten Elia är väl minst sagt ironisk när han frågar Baalsprofeterna om deras gud "gått avsides", ett lite finare språk för att undra om guddomen sitter och skiter.
      Man undrar ju om förtroendevalda på nationell nivå ska tillåtas citera alla bibeltexter, inte bara dem om Kyrkostyrelsens AU anser borde vara förpassade till historiens skräpkammare?

      Sedan kan man ju undra över de olika bottnarna i citatet från Anders & Anders.
      "Svenska kyrkan är en kyrka där anställda, förtroendevalda och ideella tillsammans ska tjäna kyrkan och församlingen."
      Det är väl snarare en befrielse att gudstjänstfirarna är fria att tjäna Gud mer än kyrkan och församlingen?
      Inte heller behöver gudstjänstfirarna tjäna kyrkomötesbeslut, Kairosdokument, församlingsmedlemmarna, etc. De kan fokusera på att tjäna Gud och varandra, ett nytestamentligt uppdrag om något.

      Men det är nog signifikant att en f.d. ärkebiskop inte förmår skriva något om att tjäna Gud och att det skulle ha något värde.
      Är kanske kyrkan och församlingen förmer än Gud i ögonon hos Anders & Anders?
      Eller har kanske orden bara lagts i deras mun av förläggaren?

      Radera
  2. "Vi menar att Svenska kyrkan ... har uppdraget att skapa tillit och sammanhållning. Detta uppdrag framstår som alltmer viktigt i dagens globala samhälle."
    = en innehållslös lek med ord. Varifrån kommer det uppdraget? Tilliten till sv"k" kan avläsas i de stadigt växande utträdestalen. Där finns framtiden.

    "Svenska kyrkan är en kyrka där anställda, förtroendevalda och ideella tillsammans ska tjäna kyrkan och församlingen."
    = agera statister på eventen
    /John

    SvaraRadera
  3. Hittade den här på en sida på Facebook som drivs av amerikaner. Så att ingen tror att det som vi upplever i SvK idag är ett fenomen som är unikt för SvK, eller exklusivt betingat av socialdemokratiska kyrkopolitiker. Det är överallt.

    Jag undrar vad kyrkostyrelsen sagt om den.

    https://s32.postimg.org/x6dtg6ked/13256037_1210381432313967_5519317619372433002_n.png

    SvaraRadera
  4. Antje har humor. Är det här en repris? När det senast skulle meddelas vem som skulle bli biskop i Lund hade jag placerat mig på Stiftets innergård-ni vet vid"Paulusbrunnen".
    Dörren öppnas. Ärkebiskop electa andas lite frisk luft.
    "Vem blev det? " undrar jag
    "Det blir officiellt om fem minuter", låter det lite kärvt från Antje samtidigt som hon stänger dörren.
    Den som skriver det här har klätt sig i säck och aska.Efter min insändare i Sydsvenskan för en vecka sen har jag haft ett par tre samtal med personer med inflytande, insikt och insyn. Jag äter härmed upp en hel del jag skrivit om Antje på denna blogg. Jag kan fatta mig och sammanfatta mig koncist:Jag har förtroende för Antje som människa, präst och ärkebiskop.
    Ulf Berggren Hälleberga/Lund.

    SvaraRadera
  5. Ny när jag läst Gösta TIngströms debattartikel där han identifierar att själva kulturen i SvK är roten till de etiska problemen, så undrar jag om förtroendevalda får någon som helst introduktion i etik à la Jesus?
    En vanligtvis frispråkig svenskkyrklig debattör med en Fil.Dr i etik har starkt ifrågasatt rådande kultur.
    Något för de verbala etikerna i kyrkokansliet att fundera över.

    SvaraRadera
  6. Man bör vara noga och ange att det är inte fråga om något firande av reformationen - eller snarare deformationen - utan en åminnelse av den faktiska händelsen som ägde rum för cirka 500 år sedan. Därför besöker vår vördade påve Lund och Malmö i höst.

    /Jonas

    SvaraRadera