onsdag 25 oktober 2017

En kyrkokristens distinkta krav

En kyrkokristen borde kunna ställa distinkta krav på en kyrka, som säger sig styras av bekännelsen och vara en autentisk kyrka, som klär upp sina biskopar därefter och som håller sig med präster, som ska lägga ut Guds ord för oss i syfte att vi vid världens slut ska vara hemma hos Gud och då vid slutet börja om på nytt och på riktigt. Distinkta krav att det är kristendom på riktigt. För MTD-religionen blir besvärande. Inte att den moralistiska terapeutiska deismen finns, människan är outrotligt religiös, men att denna relgion ska utminuteras från predikstolar (eller snarare golv) i Svenska kyrkan. Krav på the real thing är vad jag funderar över.

Ni läser kanske inte stadsdelstidningen Vasastan (uttalas lite nasalt och fint) nr 3 i år. Karin Öhagen, komminister i en kyrka som fått namn efter troshjälten Gustav Vasa, förklarar hur hon ser på predikan:
"Min uppgift är att ta fram det tidlösa i texten och det som är relevant för oss som lever idag. Jag använder mig mycket av mig själv och mina egna erfarenheter och tankar - min övertygelse är att många existentiella funderingar delas av alla människor."
Detta skulle Martin Luther hört, han som tydligen tänkte att saken gällde att måla Kristus för åhörarna. Men Öhagens lösning är rolig. Den innebär att exegetik och än mer isagogik saklöst kan utgå ur prästutbildningen. Behöver det egentligen någon annan utbildning än lite religionspsykologi. Det viktigaste har de ju med sig, nämligen sig själva, och därmed är referensramen given. MTD-religionens handläggare behöver mest det lyhörda inåt, för där möter samtidens medelklassighet, kan en betraktare tänka. Själv funderar jag över frälsningshistorien, ni vet det där med att "när tiden var inne" sände Gud sin Son. Det var historiens avgörande svängtapp. En biskop jag känner, vars vigning inte ifrågasätts, menade att hans uppgift var att ta fram det tidsbundna, det vill säga det som hände med Jesus och med annat i frälsningshistorien. Det är verkligen skillnad på kristen tro och MTD-religion.

Biskop vars vigning inte ifrågasätts? Jag var i ett sammanhang där jag förstod, att biskopar var ifrågasatta. Tanken var att grandezzan vid biskopsvigningar var stor och upphetsningen kring biskopsval lika stor om inte större men tydligen var kuliss. "Produkten" som kommer ut är inte en biskop i Kyrkans mening. Stiftschef, naturligtvis. Därtill framröstad. Men inte biskop. Den kvinnliga ärkebiskopen är inte en egentlig ärkebiskop, hon viger inte egentliga biskopar och dessa biskopar kan egentligen inte viga präster och de som vigs blir inte i egentlig mening präster. Det är mycket man får höra. Jag fann inget skäl att försöka försvara det som sker, jag ville begrunda allt detta i mitt hjärta, men det kan ju inte vara så att frågorna måste avvisas för att ett eventuellt svar skulle ställa till det riktigt rejält om svaret skulle bli att de kritiska faktiskt har rätt. Någon i sällskapet fann det dock vara bättre med kvinnliga biskopar och ärkebiskopar än med manliga, som var oegentligt vigda. Med kvinnliga biskopar kunde man se att något var fel. Detta fick jag höra.

Självklart är det kyrkosystemet och inte en ersättare i kyrkostyrelsen som kallas fram att bevisa att vi hålls med ärkebiskop och biskopar efter Guds vilja. De klentrogna måste en kyrka vara noga med, som ni vet. När det sägs att vi efter apostolisk ordning viger en kvinnlig biskop, är detta påstående dock i historisk mening osant. Det är inte apostolisk ordning med kvinnor i biskops- och prästämbetet. I kyrkohandboken står en lögn och ärkebiskopen uttalar den. Anspråket är uppenbart falskt. Men om vi struntar i det, hur ska de ifrågasatta biskoparna kunna förklara att de är rätta biskopar? Det vore inte utan intresse att höra förklaringen. Svaret kanske då blir att vi får hoppas på det bästa, men jag är inte helt säker på att det svaret riktigt duger. Vad tror ni?

Präster vigda av kvinnliga biskopar och prästkandidater har väl funderat igenom frågan. Var och är det präster de blir om det inte är en som är biskop på riktigt som viger? Ska undanflykten vara att präst i nödfall kan viga präst? Jo, men det är ett episkopalt handlade som framställs och då ska det väl frågas om det blott är yta eller om det också finns ett innehåll. Därtill undrar vän av ordning om kvinnlig biskop kan överantvarda något ämbete. Kan den som själv inte är promoverad promovera andra?

Jag var bekymrad, så bekymrad att jag knappt kunde orientera mig när jag i förrgår hamnade på ett felvänt tåg. De sa så i högtalarutropet. Felvänt! Gick det söderut eller gick det norrut? Jag var så förvirrad, att jag satte mig på fel plats dessutom. Det kan alltså bli fel också i den spårbundna trafiken, vad då inte med trafiken när den är ur spår eller en kyrka växlat in på främmande spår?

Jag tänker sålunda på Andra kyrkolagsutskottet 1994. Ordföranden sammanfattade: Det får inte hos någon enda utsås tvivel om att alla präster i Svenska kyrkan är präster, och att sakramentshandlingar äger giltighet. (Kyrkomötesprotokollet 1994 nr 9, s 199) Där fick de romerska katolikerna så att de teg. Det de gör, får inte förekomma för det får inte utsås tvivel. Men var det inte detta som gjordes på den där sammankomsten, som jag så förvirrad reste ifrån på det felvända tåget.

Om det - trots alla regulationer - verkligen tvivel utsåtts, borde väl biskoparna ta till orda nu? På vilket sätt är t ex Modéus II, Dalman och Tyrberg riktiga biskopar? Om det finns en verklig risk att tvivel utsås, får väl svaret vara ett trons starka ord, begrundat i Skriften och Traditionen eller hur ska vi se saken? Jag undrar om det har blivit så illa, att tvivel utsåtts i mitt hjärta. Hur är det i era hjärtan? Jag blir orolig och ifrågasättande för egen del.

Så vist inrättat är det dock här i världen att det är ställningstaganden som ska försvaras, inte frågor. Frågor ska besvaras. Det finns inga dumma frågor. Det sa fanjunkare Johansson redan för 60 år sedan. Han undervisade oss i världens bästa bok. SoldF, Soldaten i Fält. Han kallade den så. Han gick till boken för att finna svar på frågor. En förebild på många sätt, fanjunkare Johansson. Han var min närstridsinstruktör.

45 kommentarer:

  1. Sådana som Gustav Vasas Karin Öhagen ser sig knappast som ’vigda’ i traditionell mening. Det skulle ju betyda att en biskop har gett dem auktoritet att förmedla och föra vidare det som han har tagit emot och ger dem. Det är ju inte nödvändigt, när man hämtar budskapet i sig själv.

    För sådana betyder högtidligheten i stiftets domkyrka att de får ett slags legitimation, så att de kan anställas på tjänster med högre lön än vad en vaktmästare får. En sådan kan ju också, i möten och samtal med människor som kommit till kyrkan, använda sig av sina egna erfarenheter och tankar.

    F.ö. tror jag knappast att ’Vasastan’ uttalas nasalt längre. Det finns inte mycket kvar av den stockholmska urbefolkningen. Den har, på liknande sätt som samerna, trängts undan av människor som sökt sig från andra delar av landet i jakt efter de rikedomar som kan utvinnas ur huvudstaden.

    SvaraRadera
  2. Ur SoldF kan man även hämta minnesregeln 5S (senare 6S men inte för 60 år sedan).
    Denna regel går också att applicera för att se om det är en kristen kyrka i görningen eller den öede fi i faggorna.
    Stund.
    Ställe.
    Styrka.
    Slag.
    Sysselsättning.

    Enligt undertecknad sagesmans enkla analys så är det sysselsättning som är den största utmaningen för SvK.
    Tätt följt av Styrkan i gudstjänstfirandet. Om den styrkan blir för liten så har den lede fi inget att frukta.

    SvaraRadera
  3. Korret hörde av sig. 60 ska reduceras till 50 men blir kanske, om världen består, 60 om 9 år 8 månader och 12 dagar eller så.

    SvaraRadera
  4. Metaforen med kyrkan som tåget till himmelen - leder den inte fel hur man än vänder den? Mästaren står väl snarare vid dörren och bultar - när han i grunden redan borde vara inte bara gäst utan värd vid måltiden? an

    SvaraRadera
  5. Vid biskopsvigningar finns det ju alltid flera medkonsekratorer. Det räcker väl även för en tvivlare att dessa är män?
    PH

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men, PH, hur får man veta vem som vigt dessa män till präster? Är de vigda av en kvinnlig biskop är de kanske inte präster och då hjälper deras närvaro inte.

      Nej, Svenska kyrkan har allt gjort en enda röra av ämbetet där man varken vet ut eller in. Där finns ingen sakramental säkerhet och ingen omsorg om själarna.

      Radera
    2. Vi har nog inte mer att hänga upp vår kyrkotillhörighet på i nuläget. Vid mässor finns här och där ännu pansjon, vigda i äldre ordning med som koncelebranter. Lugnande för de tvivlande. Men hur länge?

      PP

      Radera
    3. Elisabeth,

      -Varför påstår Du att det är en enda röra i Svenska kyrkan, att det inte finns sakramental säkerhet eller omsorg om själarna?

      Den kritiken har jag inte hört från Svenska kyrkans präster eller kyrkfolket - utom förstås de i högkyrkligheten som alltid tycks agera som felfinnare och inte ser något positivt i kyrkan.

      -Musen ryter att elefanten skall flytta sig, därför att musen tycker att det stora djuret står på fel plats.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    4. Bengt Olof,
      varför det är en enda röra med ämbetet framgår av min kommentar.

      Radera
    5. Kors i taket, BOD har samtalet med kyrkfolket.
      Men kanhända inte med den delmängd av kyrkfolket som delger sina åsikter på denna blogg?

      Radera
    6. Elisabeth,

      -Men den var alls inte klargörande, samtidigt som Du svepande talar om "röra" och att kyrkan varken vet "ut eller in" och att kyrkan inte visar någon "omsorg om själarna".

      Hela Svenska kyrkan i en sådan situation, vilken den alls inte hörs något om i kyrkan.
      Vet Du, kära trätosyster, jag tror att Du bara av farten har slängt ur Dig sådan kritik. Den kan ju inte, har aldrig detta, verifieras med många exempel. Varken Du eller jag vet heller, eller skall veta, hur många själavårdssamtal folkkyrkans präster har varje dag.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    7. BOD - vad anser Du vara definitionen av ett "själavårdssamtal", sådant det eventuellt ter sig i Sv Ky...? För vi är väl överens om att psykoterapi och själavård inte är samma sak...?

      Radera
  6. Ut med allt hierarkiskt och patriarkalt. Ut med kunskap och lärdom, exegetik, dogmatik och kyrkohistoria som ersätts med spegelmeditation. Mindre om Jesus och mer av mitt känsloliv. Intresseklubben noterar. Det är inte enbart av likgiltighet Det är också av ren självbevarelsedrift! Vem vill utsättas för en sådan predikan söndag efter söndag. Men i S:ta Eugenia och hos den Ranghögste är det trängsel. Men där får man bröd för själen. Men på Odenplan m fl ställen så gräver man ner pundet....
    Arg kyrkomedlem

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja var blev traditionell, svensk katolikskräck egentligen av?

      Skallagrim

      Radera
  7. Alltså! Om en hörsägelse stämmer finns det människor som anser att kvinnliga biskopars och prästers rituella handlingar är ogiltiga? Det betyder mm , att ett par tre miljoner svenskar tro att dom är kristna pga dopet och att dom har deltagit på en riktig nattvardsgång, men dom har fel eftersom dom är döpta av en kvinnlig präst . Och är inte dopet giltig likaså nattvarden är ogiltig. Den här frågan löstes teologiskt länge sedan , men det är intressant att det dyker upp då och då.

    Men på andra sidan. Om dopet och nattvarden är giltiga även när en kvinna administrerar dom, varför bråka om kvinnligt prästerskap?

    Blir det verkligen så ,att när Svante och Ida står framför Sankt Per och vill komma in till himmelen, kommer Per kolla böckerna och konstatera att dom är inte kristna och har inget i himmelen att göra?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Markku - Även en lekman (oavsett kön) kan enligt urkyrklig (ortodox och katolsk) tradition förrätta ett giltigt dop. Dopet skall ske i vatten och i Treenighetens namn. Dock kan nog dop i någon fiktiv treenighets namn (t.ex. livgiverskans m.fl.) inte räknas som giltiga. Jag vet inte om sådana dop någonsin (ännu) förrättats i SvK. Vad som sedan sker inför Sankte Per vet vi inte. Men det är väl dumt att chansa.../Paul

      Radera
    2. Den som själv är döpt kan döpa, så dopet är giltigt.

      Radera
    3. Troligen ja, Markku.

      Islam är en betydligt mera passande religion för svenskarna än en minst sagt svårbegriplig kristendom. Inget krångel. Islam är härligt världslig. Garanterar dessutom plats i himmelen för den som bekänt sin tro i två vittnens närvaro. Är moralistisk, terapeutisk och deistisk. Tilltalar med sin aktivistiska, världsliga jihad vilken vänsterliberal som helst. Har i sin kvinnosyn boten på den automatiserade framtidens sysselsättnings- och demografiproblem.

      Det är bara att masskonvertera från obehagliga frågor. Islam är lösningen?

      Reinhold

      Radera
    4. Markku blandar nog olika saker. De inom Sv kyrkan som tvivlar på riktigheten med kvinnor som präster och biskopar har aldrig tvivlat på dop utförda av kvinna. Med nattvarden är det möjligen annorlunda.

      Torbjörn Lindahl

      Radera
    5. Att någon tror att inte dopet skulle gälla om en kvinnlig präst utför det har du nog fått om bakfoten - dop utförs hela tiden av alla möjliga, i katolska kyrkan tänker man t.o.m. att även en odöpt kan förmedla sakramentet i nödfall.

      Tillbakafråga: menar du seriöst att alla odöpta missar himlen?

      /Daniel

      Radera
  8. Troshjälten, Gustaf Vasa. He, he, ironi förstås. Sådant ska komma från Dackeland. Den gamle skurken vilar ju dessutom på bästa platsen i nationalhelgedomen.
    Pelle S.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så tilltalade underdånigt Kung Gösta upprepat i brev till Rom påven:

      -Käre lille Far i tron!

      PP

      Radera
  9. Vad säger då Guds soldat, bloggaren, i fält?

    -Jag upprepar här delvis en tidigare fråga till en annan kritiker men nu står biskopar i centrum:

    -Hr bloggare, vänligen berätta nu för läsarna om vår kyrkas kvinnliga biskopar på något sätt har varit till skada för Svenska kyrkan och hennes lära? I så fall vilken preciserad skada?

    Ditt svar emotses med stort intresse!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. BOD kan ju förklara på vilket sätt biskop emeritus Tuulikki debattartiklar till förespråk för eutanasi, har varit till gagn för SvK eller den kristna tron.
      Eutanasi har alla kristna kyrkor fördömt i alla tider. Fram tills nu...

      Radera
  10. Jag väntar en tid med att ge det svaret och i denna väntetid är det fritt fram för <Bengt Olof Dike att förtälja vilken synnerlig nytta de gjort. Fast givet sammanhanget jag var i, det som förvirrade mig, skulle det kunna sägas vara en besvärande omständighet om de vigt präster som i egentlig mening inte blivit präster. Här märks hur det som andra kyrkolagsutskottet förbjudit likväl drabbat mig som en besvärlighet.

    SvaraRadera
  11. Mycket ack och ve här...

    SvaraRadera
  12. DS skriver: En kyrkokristen borde kunna ställa distinkta krav på en kyrka, som säger sig styras av bekännelsen...

    Är det någon som vet vad DS menar? Om DS med "bekännelsen" avser det som ofta kallas "Svenska kyrkans bekännelseskrifter" så har han fel. Dessa är inte innehållsligt normerande för SvK. I SvK är det nämligen högt i tak. Detta förhållande syns tydligt i prästvigningslöftena:
    "Viljen I, efter bästa förstånd och samvete, rent och klart förkunna Guds ord"... Lägg märke till att det står efter bästa förstånd och samvete, vilket stort sett betyder att det räcker att göra så gott man kan. Denna formulering är medvetet införd som en markering att prästvigningslöftena inte ska förstås som innehållsligt bindande.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, ”efter bästa förstånd och samvete” är lagtekniskt språk, ger inte tillstånd att göra som man vill. Det finns åtskilliga tillfällen då bekännelsen inte ger helt klara besked. Då får man handla ”efter bästa förstånd och samvete”. Men det betyder att man måste kunna ge vettiga skäl för vad man gör. Man kan ställas till ansvar för vad man gjort, och då prövas om skälen är hållbara.

      Radera
  13. Rättelse: Några "vigda" präster eller biskopar finns inte inom den organisation som kallas för svenska "kyrkan". Det har heller aldrig funnits där. Det nödvändiga och grundläggande "vigningens sakrament" som behövs för att viga någon till en tjänst avskaffades med stor acklamation i samband med den så kallade "reformationen" för 500 år sedan. Man kan alltså inte både äta kakan och sedan säga att den ändå finns kvar. Det är om något att hylla kejsarens nya kläder.

    Den akt sv"k" och dess anhängare felaktigt kallar vigning saknar all sakral betydelse i och med att den berövats sitt grundläggande sakrament. Något annat än att introducera en tjänsteman till en redan tvivelaktig arbetsplats handlar det inte om. Den förment “vigde” personen står efter “akten” lika ömkansvärt naken som den gycklande taskspelare hen de facto var innan.

    Handlingen bör snarare liknas vid en teaterföreställning med det avgörande tillägget att även publiken spelar med som statister. /John

    SvaraRadera
    Svar
    1. John, du har fel! Sakförhållandet är det, att det i SvK inte finns några präster som är prästvigda enligt romersk-katolsk ordning. Men visst är de prästvigda! Att du personligen inte accepterar denna vigning som giltig är dock en annan sak. Jag tror inte bryr sig om vad du tycker.

      Radera
    2. Nej, nej, du förstår dig inte på det här, bäste Frasius. I praktiken håller du ju faktiskt med mig fast du inte vill begripa det. /John

      Radera
  14. Apropå diskussionen ovan om dopet: nyligen har någon (för mig okänd) teolog enligt KT lanserat tanken att även odöpta skall kunna ta emot nattvarden. Det är kanske något slags försöksballong inför nästa tänkbara "reform"? I min barndoms SvK räckte det inte ens att vara döpt för att ta emot nattvarden; man skulle vara vederbörligen undervisad och konfirmerad också. Fornkyrkan lät veterligen inte katekumenerna ens stanna kvar i kyrkan under själva nattvardsfirandet; dagens romerska kyrka ger nattvarden till döpta barn även före konfirmationen (dock efter undervisning). Men nu förefaller SvK alltså börja närma sig ytterligare en "reform": nattvard till odöpta. Det går fort ibland, men - tar det aldrig slut?/Paul

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har också tänkt på det. Framför allt undrar jag varför det är så viktigt för dem att erövra nattvardsbordet, när de inte vill döpa sig, eftersom de inte tror.

      Radera
  15. Naturligtvis håller jag med om detta, Göran. Som du skriver kan prästers agerande prövas. Detta sker i SvK av domkapitlen. Där klargörs om prästens agerande och förkunnelse varit i överensstämmelse med kyrkans lära. Det hela avgörs alltså inte av de enskilda prästerna själva.
    Om vi då söker bestämma SvK:s position, kommer vi rent objektivt fram till att präster i SvK inte är bundna av Konkordiebokens sakliga innehåll. Och det var för att markera detta som man införde formuleringen ”efter bästa förstånd och samvete”.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Uttrycket "efter bästa förstånd och samvete" har funnits med i detta prästlöfte sedan länge. I egna biblioteket kan jag konstatera att det var så i 1917 och 1942 års handböcker.

      Radera
    2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera
    3. Allt var inte bra förr heller, Göran! Vi ska inte idyllisera SvK:s status före 1958, som om problemet vore kvinnliga präster. Den nya formuleringen av prästeden infördes 1903 på förslag av biskop Gottfrid Billing. Avsikten var att tydliggöra att man inte var bunden av Bibelns eller Konkordiebokens innehåll, utan att man hade en ”evangelisk” syn på dessa skrifter. För den som vill studera detta närmare rekommenderas en liten skrift som finns på www.forlag.biblicum.se/?product=den-lutherska-bekannelsen-i-sverige/

      Radera
  16. Vad menar BOD med sakramental såkerhet i Svenska kyrkan? Det enda som är sakramentalt säkert är väl dopet.

    Jonas M

    SvaraRadera
  17. -Jonas M,

    -Se svaret ovan till Elisabeth! Det är giltigt för Din kommentar också.

    Jag tillägger min förvåning över all denna permanenta kritik mot Svenska kyrkan på denna blogg öppna torg: Den underkänns ju för allt den gör. Varför är ni kritiker åtminstone inte nyanserade i er betygsättning. När ni tar till orda vet man från första ordet vari kommentaren innehållsmässigt mynnar.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. BOD - Jag är nog minst lika förvånad över att Du - såvitt jag märkt - aldrig någonsin funnit något - stort eller litet - i SvK som varit värt en invändning eller kritik (förutom högkyrkligheten, förstås)./Paul:-)

      Radera
  18. BOD,

    Tala om stenkastning i glashus. När Du skriver vet man verkligen att det är något dumt och ogenomtänkt-möjligen politrukiskt och som sådant "användbart" men inget som hjälper SVeK att vända om och bli ett SVK.

    Inte ens en kyrka med ambitionen att vara en Kristi Kyrka bara en ytterligare ursäkt för det ni fördärvat och än större ursäkt för att fortsätta rasera det som var ett SvK.

    Andra tongångar? Du och jag står ju båda sart inför vår Herre. Jag känner mig inte lugn då jag mycket väl känner åtminstone en del av mina och SVeK´s synder. Hur är det med Dig. Anser Du din meritlista passande för en Kristi Kyrka?

    Stoppat missionen? Avskaffat Ansgarsstiftelsen? Förnekat politrukstyre. Förnekat vad tom läronämnden medger -avkall från skriften?

    Blind för vad som hänt rättrogna prelater i denna politrukstyrda kyrka med biskopar valda för sin anpasslighet och som stoltserar med sin frihet från den bekännelse de en gång lovat följa?

    Nyanserad. VAd vill Du. Att vi skall låtsas att det regnar. Ljuga? Bortse från att Du talar om sådant Du själv inte berörs av med tanke på din ovilja att bevista en Gudstjänst?

    //HH

    SvaraRadera
  19. HH,

    -Dina upprepade påståenden om, och beskrivningar av, Svenska kyrkans usel- och fördärvlighet är uppenbarligen så cementerade i sinnet, att de för Dig är förvandlade till objektiva sanningar. Se bara hur Du utan ett uns av återhållsamhet och eftertanke anklagar biskoparna för anpasslighet och vilka "stoltserar med sin frihet från den bekännelse de en gång lovat följe2"!

    Vilken av landets biskopar har någonsin skrutit över att strunta i bekännelsen?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. HH och andra, ser ni inte att BOD på denna punkt har rätt??? Jo, det är faktiskt möjligt att BOD har rätt på någon enskild punkt! Är ni så förblindade av er egen förträfflighet och BODs uselhet att ni inte förstår, att det är helt tokigt tänkt att biskoparna skulle "stoltsera med sin frihet från den bekännelse de en gång lovat följa"? Dessa biskopar är förvisso teologiska liberaler, de förstår inte vad kristendom är, de är andligen blinda etc. etc. lägg till vilken allvarlig beskrivning av den andliga situationen som helst (den är säkert sann), men hur kan ni tro att de är illvilliga och omoraliska??? De är snälla och välvilliga, förvisso teologiskt okunniga, men dock i allmänhet ärliga! De stoltserar kanske med sin frihet, JA, men de har INTE lovat att tro enligt Konkordiebokens innehåll. De har lovat att predika enligt SvK:s lära, det vill säga de har en "evangelisk syn" på Bibeln och bekännelsen. Och den håller de fast vid, så som de har lovat.

      Radera
  20. BOD,

    Ja hur är det med trosbekännelsen . Guds änglar? Vägen, sanningen och livet? Gud moder? Dödshjälp?
    HBTQ-frågan? Den tom läronämnden medger att de där bortser från, negligerar skriften men tycker sig ha rätt att korrigera Guds bud och förmaningar?

    Eller äktenskapet?

    //HH

    SvaraRadera
  21. Frasius

    SVeK med BOD som okunnig men talträngd uppbackare hävdar att SveK är:

    En Kristi Kyrka,
    apostolisk och evangelisk
    Bunden till sina bekännelseskrifter
    Lovar att predika Guds ord rent och klart

    Det är det som i allt är lögnaktigt och jag påpekar.
    Bl.a detta som ingår i vigningslöftet- rent och klart, (eller uttryckt på annat sätt oförfalskat).

    //HH

    SvaraRadera