onsdag 25 juli 2018

Kristet ledarskap är vad Sverige behöver?

Det kommer anskrin från den politiskt opålitliga medelklassen och den tidigare politiska eliten om de svenska kykornas betydelse för att samla och, självfallet, leda alla goda krafter. Det är kyrkorna som kan rädda Sverige, heter det trosvisst. Hopp, mening och mål saknas i Sverige, men detta kan "kyrkorna" leverera. Det är bara det att nutidsmänniskan "ännu inte" fattat det. Samhällsomvandlande väckelserörelser är drömmen. Vägen dit är tydligen det existentiella samtalet för att förstå den kraft som ligger i tro, hopp och meningsbärande sammanhang. Troende gemenskaper berikar och bör därför berikas med statlig stöd till trossamfunden, kunde Bloggardag läsa. Pingstvännerna har talat. En som marterats genom att marineras i den eskatologiska skräcken som barn undrade förstås om det inte vore mer salt mot förruttnelsen utan Judaspengar från staten.

Ni undrar vad jag läst. Tidningarna Dagen och Östra Småland från maj och framöver. Det är egentligen oviktigt var resonemangen förts. Det är den kalvinska teologin som är intressant, Bloggardag är ohågad att ledas av kalvinister och kristlighet med ledarambitioner. Världen hålls igång på helt annat sätt. När jag ser vad de med ledarambitioner ställt och ställer till med i Svenska kyrkan, måste jag öppet deklarera, att jag litar mer på hedningarna som icke hava lagen.

Johan Sundéens bok om 68-kyrkan diskuteras. Vår vän Göran Peterson i Hovmantorp har fått beredvillig hjälp av Christian Braw (insändare i SmP 18 juli) när det gäller det stora problemet att politiska krafter tagit sig in i och använder Svenska kyrkan som en estrad för att sprida sina budskap. "Det pågår emellertid ett arbete för att göra upp med problemet" och då är det Svante Nordin och Gunnar Hyltén-Cavallius som nämns. Den senare har framträtt vid Östrabo-seminariet, "den vetenskapliga sammanslutning som är verksam i Växjö stift".  Var inte Johan Sundéen där också? "Göra upp med problemet" är det minnesvärda uttrycket. Bloggardag framhärdar i att det inte bara handlar om vänstern. Det handlar lika mycket eller väl så mycket om karriärbefrämjande trendkänslighet utan besvärande mycken reflektion. Jag kunde beskriva fenomenet med orden min vän i Varberg sammanfattat förhållandet med: "Skit flyter." På frågan vart han ska ta vägen, Göran Peterson, har inga svar kommit.

Elisabeth Gerle försöker komma undan med det säkert riktiga argumentet att hon inspirerats mer av Ester Lutteman och Elin Wägner än av Karl Marx. Gerle naglas fast med citat. Ni får gå tillbaka och kolla 68-debatten i Torsdagsdepressionen under sommaren. Annika Borg är det inte nådigt att knäcka nötter med för stackars Gerle. Nå, detta är Alvin Anderssons dotter, folkpartistisk kommunalman i Moheda storkommun. Gerle ska nog närmast tänkas vara folkpartistiskt, socialliberalt fostrad. Och sedan var det fredsrörelsen, där hon med prästtjänst i botten engagerade sig. Fredsresor med buss blev det.

Det fanns de som på den tiden undrade hur hon livnärde sig, men den intressanta frågan är ju själva nätverken hon ingick i. Här var de som höll varandra om ryggen. I sak kunde man förstås gärna forska om fredsengagemanget. Det fanns en avdelning på sovjetiska ambassaden som ägnade sig åt folkrörelser och kyrkor, men Bloggardag minns inte om det var avdelning 4 på sjätte våningen eller avdelning 6 på fjärde våningen på ambassaden som var specialiserad. Klart att Stormakt Röd hade intressen av att skapa Östersjön som ett Fredens hav. Det finns många, många fler frågor att ställa om hur det var och många frågor om nätverkandet. Mer om Alvin Andersson? Missionsförbundet förstås. Kalvinism. Samt faiblesse för att skriva poesi. För detta har dr Braw större förståelse än Bloggardag, det ska sägas.

Ska Bloggardag dra det gamla vanliga att KG Hammar aldrig sågs jobba med Bokcaféet eller ens med Arken. Inte heller Martin Lind eller Per Frostin. Ihop med hedningarna var de inte. Bloggardag noterar och vet att meddela, att det fanns en lundensisk vänster som studerade, tänkte, läste och resonerade förnuftigt samt hade kraft att stå upp för insedd sanning. Det var, om man så säger, inte en karriärväg. Var aldrig avsedd att vara heller.

Det finns en 68-generation i det kyrkliga Sverige. KRISS var bas och missionsförbundare kunde därefter återfinns både i SMF och Svenska kyrkan. De nätverkade och kom sig fram. Somliga kunde inte sköta sina jobb men det gick dem väl ändå. Say no more! Men beforska gärna nätverksbyggandet.

Knepet att skilja mellan profeterna? Kolla deras bibliotek. Vilka har läst vad? Vilka har resonerat tillsammans? Har någon i trion Frostin, Hammar, Lind i församling haft studiecirkel på temat och boken Om nödvändigheten av den socialistiska revolutionen och blivit påhoppad av Barometerns ledarsida? Nähä. Trodde just det. Det finns en vänster som inte är påläst, en vänster utan Zenit och Tidsignal eller diverse bulletiner. Sandlers översättning har de inte läst, inte Bomans heller. Det hade varit enklare i Svenska kyrkan om det verkligen varit resonerande vänster som tagit hand om det hela och inte de frasradikala. Denna senare kommentar präglas av bitterhet och kan/bör/ska avfärdas just som sådan.

Den kyrkliga väntsren var den som i Uppsala domkyrka år 1968 fick bära sina plakat som en slags teaterföreställning, som skulle förläna mötet en nimbus av radikalitet. Det fanns en del seriösa bland dem som noga tagit sig igenom konferensrapporten från Geneve 1966, den som skulle kunna sägas trendvände om det inte varit så, att den ekumeniska rörelsen under 1900-talet skaffat sig en medvetenhet om världsfrågorna. Minns att kristenhetens möte i Stockholm är 1925 ägnades åt socialetik!

Skulle teatralistiska människor av det slag som bär plakat i Uppsala domkyrka kunna vara det kristna ledarskap som behövs i Sverige? Förhoppningsvis inte. Hedningarna är mer att lita på för de blir inte lika lätt grandiosa. Men de kristnas frågor om färden i världen och tingen däri samt deras förböner för världen, det är grejer det.

Det var inte 1968 som ställde till allt. Kanske var det 1958. Ideologiska förändringar tar sin tid att genomföra och de genomförs närmast omärkligt men effektivt. Steg för steg sker något och plötsligt kan en kyrka upptäcka sig vara där hon aldrig trott sig skola ha hamnat. Fattar folk? Fattar ens kyrkfolk? Nä. Inte förrän i efterhand, när människor inte längre känner igen sig. Det är i politik och kyrkopolitik lika.

Och så till sist:
Om en dystergök av typ Bloggardag säger att skogen brinner ner, dyker alltid någon optimist upp och säger att Bloggardag har fel. Skogen brinner inte ner. Den brinner upp! Och då är det väl inte så mycket att bekymra sig över? Förresten står skogen tät och stabil i landet med rötter långt ner i myllan. Det är bara kverulanter som vägrar se denna skogliga verklighet.


22 kommentarer:

  1. Enligt rapporter från myllan i
    Ungdoms-Oas så rustas ugdomar i Andens gåvor för ett liv med Kristus och Kyrkan.
    Frågan är bara vilka kyrkor som vill välkomna dessa evangeliska karismatiker när de når vuxen ålder?

    SvaraRadera
  2. En av de stora politisörerna i SvK, och särskilt då Smålands stift (pluralis) bör ävenlikes hågkommas, nämligen Gunnar Hillerdal, ehuru han emanerade från det mörkmörkblåa entouraget i Lunds ungdomspolitruker.

    SvaraRadera
  3. Visst pröva profeterna - men inte bara deras bibliotek, utan deras liv - vilken frukt bär dom! Visioner och hur leder dom folket vidare i tjänst som förhärligar Herren. Vem är deras Herre?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anonym ovan,

      -På vilket sätt politiserade Hillerdal kyrkan?
      Han ville skilja kyrkan från staten men politiserade inte den, enligt min uppfattning.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
  4. -Vad har frågetecknet där att göra?

    -Dagens bloggtext är intressant, men varför finns frågetecknet efter rubriken? Sverige behöver ju ett kristet ledarskap. Punkt slut. Inget frågetecken där inte.
    Det var också mer kristet sådant, när kyrkan och staten var förenade i ett tryggt och medlemsmässigt urstarkt äktenskap. Det får vi inte glömma.

    Ämnet, som texten berör avhandlas också i en replik på DN Kultur i dag av Anders Wejryd, som bemöter vad Johan Sundeen tidigare skrivit där. Wejryd tonar ned marxismens betydelse för den kyrkliga vänster som drog ut också Svenska kyrkan på politisk villoväg under 1960- och 1970-talen och som var en orsak till min motion i KM för 18 år sedan om att dra igång ett forskningsprojekt om just kyrkan och kommunismen.

    Men krafter i kyrkans ledning var rädda för obehagliga sanningar och upptäckter efter deras och andras flirtande med kommunistiska regimer. Mycket är nämligen dolt och måste, anser jag grävas upp med rötterna.
    Men såväl inom kyrkan som i det sekulära samhället är det inte så populärt att gräva i kommunismens synder som i nazismens, trots att de båda är fruktansvärda våldsideologier.

    Men förr eller senare kommer det säkert att bli möjligt att också, som jag krävde i motionen, blottlägga kyrkliga potentaters och andras naivitet, när de inlät sig på nära kontakter med marxismens förespråkare.

    Eller vad tror bloggaren?


    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inte ens Adolf Hitler kunde ha uttryckt detta bättre!

      Abbe Disza

      Radera
    2. Abbe Disza måste vara en pseudonym för Ding-Dong Hermansson!

      Antony

      Radera
  5. OM ett utstakat mål kan förekomma, som avsiktligt och kanske med en beslutsamhet, finns, (hos vilka som än då önskar sig ett sådant mål, samt av vilka anledningar eller orsaker ett sådant mål finns...), att t ex motarbeta en förening, ett bekämpa ett (motståndar-)parti, eller besegra en motståndarnation, osv., som då just därför vill vidta åtgärder för detta målets uppfyllande, och på ett mer eller mindre osynligt, eller direkt synligt, på ett mer otydligt och omätbart vis, sakta men säkert bedriver s.k. indoktrinering, eller även s.k. hjärntvätt, så är sådant mycket svårt att kunna genomskåda, eller värja sig mot, kanske särskilt för kristna?...
    Med ett uttalat syfte att just uppnå det önskade målet (vilka som nu än kanske kan tänkas ha ett sådant mål), att själva partiet, föreningen, kyrka eller samhälle verkligen skall upplösas eller tillintetgöras genom självimplodering, självdöd, självtillintetgörelse....ja, då är sådana mer eller mindre dolda strävanden och aspirationer mycket, mycket svåra att upptäcka...

    Och särskilt svårt kanske för just godtrogna, aningslösa, insiktslösa, sovande, korkade, inbillningssjuka, ovaksamma och försvarslösa medlemmar i respektive parti, förening, eller kyrka, att verkligen kunna upptäcka, eller ens kunna ana, sådan aktivitet, förrän det då just är för sent....
    JB

    SvaraRadera
  6. Forts.

    Tillit och tilltro anses vara värdefulla värden.

    Men en s.k. naivitet, samt också en aningslöshet, en godtrogenhet och en s.k. kristen vilja att föredra att, i total tillit, vilja stänga öron, ögon och också ofta mun, för att därmed kunna framstå som en fullkomligt god eller fullkomligt ren, eller en fullkomligt just barna-oskyldig kristen med en s.k. blind barnatro, tillsammans då med en vilja att vända andra kinden till, att vilja förlåta och att vilja översläta det som kanske inte ens vill ses, höras eller uppfattas, detta är riskfyllda kristna ideal?..
    Det kan ses riskfyllda kristna ideal som kan bidra till att just kristna kan föras bakom ljuset, eller kanske lättvindigt kan både bedras och luras, utan att vilja sätta sig på tvären mot att en effektiv, en subtil, en finstilt och en sofistikera hjärntvätt kan ske, med målet att störa föreningen, partiet, kyrkan eller samhället....Steg för steg....

    Mörker upptäcks kanske inte när och om man befinner sig i en (egen) övertygelse om en egen godhet? När kristna fanatiska uttryckt i just glädje och i en uttalad och nödvändig tillitsfullhet, i en tilltro till Gud, genom sång och fanatiska tal, och i att aldrig uttrycka tvivel, finns som bakgrund som förståelse på att vara en s.k. rättrogen kristen, vilket kan bädda för bedrägeri...

    Tvivel är inte kristet?...
    Tvivlare hör enligt en kristendoms tolkning inte samman med en kristen tro...?...
    Vem vill vara kristen idag...?..

    Svåra saker...
    JB

    SvaraRadera
  7. BOD,

    Frågetecknet är fullt befogat- ty vad som av politrukerna avses med kristet ledarskap har inget med Kristen tro och lära att göra utan bara ett sätt att utnyttja , i det här fallet, SVeK´s resurser i en slags allmän "Godhetsfilosofi" utan ansvar och där man plockar russinen ur kakan och tror att man sedan bara behöver sätta in nya russin.

    Nej SVeK har för länge sedan , då tänker jag på dess styrande "elit" vilka alla valts av politruker för sin anpasslighet till det PK:a och sin garanterade "ofarlighet" -alltså ingen risk att de säger nej till några propåer från den styrande samlingen av politruker eller ens försöker minska antalet av dem eller deras arvoden.

    Det är väl perfekt att kunna agera goda gåvors givare utan att sedan behöva ta något ansvar för vad som sker med kyrkan som sådan.

    Detta borde du kunna hålla med om eftersom du ju talar rosenskimrande vackert om denna "kyrka" men nogsamt undviker att delta i dess gudstjänster.

    Gjorde du det skulle du kanske bättre begripa vad vi som är kritiska mot vad som sker inom SVeK talar om och inte likt de tre aporna som håller för ögon,öron och mun för att slippa veta.

    //HH

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilken är Din källa HH?

      -Nu påstår Du igen att jag "nogsamt undviker" att delta i gudstjänster.

      Vilken är Din källa för detta påstående, HH? Syftar Du på signaturen John? O.s.a. vänligen.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    2. Glömt frågan HH?

      Jag frågade för två dagar sedan Dig om Din källa för påståendet att jag "nogsamt" undviker delta i kyrkans gudstjänster.

      Ännu inget svar.

      Vänligen kläm fram källan nu, tack!


      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    3. Dike - Förr kunde man ju följa Ditt (då obefintliga) gudstjänstdeltagande till följd av Din vana att publicera kommentarer här under högmässotid. Sedan detta påtalades har Du förstås ändrat praxis för kommenterandet, men - har Du verkligen börjat gå i kyrkan flitigt nu? Du hävdade ju då med emfas att Du minsann "inte måste".../Paul

      Radera
  8. Dr Braw må ha större förståelse för poesiskrivande än Bloggardag, men jag vill ändå prisa den senare för hans sätt att lätt och lekande fläta in citat ur vår rika psalmskatt i den löpande texten. Idag var det "färden i världen och tingen däri" ur Wallins s.k. Järvsö-psalm. Andra gånger har det varit andra psalmer och förmodligen har inte ens jag upptäckt alla psalm- och bibelallusioner. Tack för att du håller psalmspråken levande!

    SvaraRadera
  9. Under uppsegling är en församling med stora problem. Den som tar del av det får smakprov. På rov.

    Läs tidningar i tidig morgon före solens styrka. Lyssna på radio när det skymmer.

    Per på kvisten utan lagrar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sitter du och kvittrar, lilla fågel!

      Mor i Saxnäs

      Radera
  10. En faktor i reformatioskyrkarnas kris är effekterna av Romerskkatolska kyrkans sväng vid Vatcanum II och efter. Plötsilgen fanns inte den väkände fienden kvar att luta sig mot: Tom Hardt (kommer ni ihåg honom?) var ytterligt förnärmad på de nya teologerna som inte längre körde de gamla trygga kontroverserna. Och då gruppgemenskapen inte längre som förr kunde definiera sig i förhållande till Rom, uppstod både entusiasm och förvirring, och vägar in i strukturerna för tex. KRISS-folket: "kan Rom vara radikalt så kan väl vI?!"

    SvaraRadera
  11. Om kristet ledarskap efterfrågas i Sverige, kalvinistiska ledare inget att ha, för att inte tala om MTD-ledarskapet i Svenska kyrkan, ja varför då inte ty sig till kardinal Arborelius?!

    Jonas M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hear-hear, biskop Anders är Sveriges ende biskop!

      Antony

      Radera
    2. Med all respekt för denromerskkatolske biskopen av Stockholm, med extra befattning i Rom, 3 östortodoxa, 2 syriskortodoxa, 1 koptisk (=egyptisk) ortodox, och en romerskkatolsk nuntie. Har jag missat någon? Det finns, alltså, föruom kardinalen, rätt många biskopar från de gamla apostoliska kyrkorna i Sverige.

      Radera
  12. Bäste fader Mikael. Det äger förvisso sin riktighet att det finns ortodoxa biskopar, varav dock ingen är i kommunion med din egen kyrka?! Det är förstås mycket bättre att ty sig till ortodoxerna när alternativen är de jag nämnde innan. Nuntien är Vatikanens ambassadör i de nordiska länderna med placering i Stockholm och är som bekant inte stiftschef i Sverige, därav inte riktigt att hänvisa till honom.

    Jonas M

    SvaraRadera