Avskum

OAS-rörelsen möts i Kungsbacka med start på tisdag och Kungsbacka-Posten har uppmärksammat begivenheten. "Biskopen kritiserar Oasen-möte". När tidningen inte riktigt får till det ens i rubriken, kan man bli lite bekymrad. Men ärendet är det förutsägbara - precis som det var för några år sedan i Borås. Dert är varken variation eller förnyelse. "Rörelsen tillåter inte kvinnliga präster att predika på gudstjänsterna och tar avstånd från samkönade äktenskap." Biskopen ifrågasätter "flera delar i rörelsen och beklagar bland annat att en stor grupp präster inte accepteras fullt ut." Det brukar biskopar säga. Den här biskopen heter Per Eckerdal.

Jag fattar att OAS-rörelsen ska betraktas som avskum. Avskum är kanske något fint, menade Anders i sommarstugan i Vedborm. Man skummar ju av grädden. Men med avskum menar vi ofast något som kastas bort. På kvällen undrade jag om avskum syftar på äggviteämnen somblir skum när man kokar kött. Julskinka - för det är så långt jag kommit. Grekiskans perikatharma och latinets purgamenta handlar väl om det som kastas bort eller det som är "renset" och som ska i slasken. Jag är inne och läser 1 Korinthierbrevet 4:13 som ni märker. Och då kan OAS-folket sträcka på sig. Det är så att de kristna betraktas som jordens avskum och då - i överförd mening - blir OAS liskom grädden på moset. Ingen stor sak i detta, alltså.

Ingen stor sak i biskopens uttalande heller - inte för en evangelisk kristen. Biskopar som förvaltyar kyrkosystemen in i det sista, brukar tala så. Men lite knepigt är det med Per Eckerdal. När det var biskopsval i Växjö intervjuades kandidaterna. Jag hörde inte intervjuerna men de fanns utlagda på nätet. Då fick elektorerna i Växjö stift veta, att Per Eckerdal som stiftsadjunkt levt ett ansträngande liv som adjunkt åt en biskop vars åsikter han inte delade. Så mindes Per sitt liv. Andra mindes att han varit hos Alf Corell som pastoradjunkt och varit högkyrklig till tusen och sedan plockats in i Gärtners stall och varit högkyrklig då också. Var det som kameleont Per gjorde lycka? Eller är nu läget detta, att han måste säga som han sa i intervjun i Växjö - för något annat går inte att säga. På sin höjd kan man medge att man från högkyrkligheten hämtat en del liturgiskt - men absolut inte något annat. Självklart tar man nu avstånd. Hur det än är - lite knepigt är det.

Kent Wisti gillar jag förstås. Han ställde frågan om anonymiteten och fick svar. Det är svar som Kent fortsatt kommer att vara lite bekymrad över, om jag förstår saken rätt. Han vill ett helt annat klimat i det kyrkliga livet. Men har man på förhand definierat vilka som är avskum kan det mesta ursäktas och då är det dumt att exponera sig i helfigur. Besked har lämnats. Frustrationen har kommit till ytan.

Som i TEC, den episkopala kyrkan i USA - som mest blivit till glädje för advokater. Nu kan nio biskopar definieras som avskum. De har stöttat "breakaway fractions" heter det och ska inför domstol. Vår vän +David Anderson hör till dem som är "concerned about last week's Stalinesque move to silence and remove orthodox voices still in Episcopal Church leadership."

Jag gillar det där "Stalinesque Move" (blir det "stalinartade draget på svenska?) - och processen kallas både skådeprocess och "torsdagsmassaker". Klart att avskummet ska bort. Inte konstigt då att man gärna justerar den regel som säger att en Presiding Bishop bara kan sitta 12 år. Jefferts Schori kan själv bestämma att hon fortsätter till 2018.

Tills vidare ska vi avvakta vad rätten i Quincy säger om biskoparna. I god stalinistisk anda har biskoparna inte fått veta vad det är de faktiskt anklagas för. Behövs sådant detaljrytteri? Inte för avskummet, förstås.

Nu ska vi fira apostladag och fira avskummet riktigt ordentligt.