(S)venska kyrkan

Annika Borg tog upp frågan om S i kyrkan på Kristen Opinion med följd att jag började fundera på Louis Althusser och hans analys av ideologiska statsapparater. Kyrkor, folkrörelser, idrottsrörelser är sådana ideologiska statsapparater sokm staten skaffar sig kontroll över. Jag antar att det handlar om kontroll i meningen att förhindra det oönskade men också kontroll så att det önskade utförs. Ideologiproduktion, alltså.

Jag kunde repeterat bättre men Althussers skrifter finns i en bokhylla å Lantegendomen. "Nordvästra salongen" kallar jag rummet, tror jag. I prästgårdens bibliotek fanns bara den kritiska analys av Althusser som Jacques Rancière skrivit våren 1974. Men Annikas text föranledde mig att hos Ranciére hämta hjälp att minnas Althussers teori om just ideologier och det slog mig hur roligt det är med metodfrågor. Sådana ägnar jag mig knappast längre åt. Kanske just detta förhöjer nöjet att ta ett metodvarv?

I sak är det rätt enkelt. På ett självklart sätt kommer all maktutövning att säkra sitt system mot invändningar och använda organ som kan medverka i produktionen av ideologier, de för tillfället behövliga tankemodellerna, det som folk ska tänka vara så alldeles självklart att man inte tänker efter. Den dominerande ideologin är en MAKT som organiseras som institutioner när det handlar om kunskap, information mm mm. Blir t ex Svenska kyrkan en högljudd opponent mot de fattade politiska besluten, blir det komplicerat. Som i Polen med dess Solidaritetsrörelse, t ex. Alltså - nu följer jag Max Weber - kommer alla maktinstitutioner att vilja kontrollera utbildningar och utnämningar. Vi har väl rätt tydliga exempel i Svenska kyrkan? Förr styrdes biskopsutnämningar av regeringen, Svenska kyrkan var en statskyrka med maktmedel att få bort de oönskade från viktiga poster (kyrkoherden i Vallda, som domkapitlet tillsatt, undanröjdes av Marita Ulvskog på ett sätt som trotsar det mesta när det ska beskrivas) och de prästval vi hade var rena farserna. Nu styrs biskopsvalen av maktgrupper som disponerar så många röster att de avgör och prästtillsättningar har föga med kompetens att göra. Den dominerande ideologi kommer till uttryck och måste komma till uttryck. Det är det hela.

Kan det vara så enkelt att det inte kan finnas en revolutionär teori utan en revolutionär praxis och vice versa? Så länge systemen domineras av andra sändare och inte är inifrånstyrt, från Evangeliet, blir talet fraser, "chit-chat" som det heter i kultiverade sammanhang och med kunskaper just i fraseologi vets det hur man ska säga när det kommer till de aktuella frågor -religionsdialog, HBT-frågor, jämställdhet mm mm. Plattityder och politisk naivitet i samspel, skulle kanske Ranciére säga eftersom det saknas en underliggande drivkraft - hos Ranciére klasskampen. Jag undrar om inte resonemanget gäller också där Evangeliet saknas.

Hur var det Althusser sa? Med nödvändighet deformerar och mystifierar ideologin. Därför behöver vi, förmodar jag, öva oss i ideologikritik, öva oss att se och inse och fatta att det därmed är MAKT vi utmanar.

Man kan följa Kristen Opinion utan att nödvändigtvis behöva ägna en stund åt Ranciéres analys av Althusser eller ens en stund åt Althusser, fast jag gör bådadera, det senare när det blir semester å Lantegendomen.