De heligas gemenskap är syndares gemenskap pch Kyrkan är närmast att förstå som ett lasarett där vi alla har olika pkommor men delar detta att vi är sjuka. Jag ogillar Pridefestivalen eftersom fokus ensidigt sätts på sexualitet och sexuell läggning. Det är ju den som med stolthet ska demonstreras och man behöver inte vara särksilt läskunnig för att se att festivalen är ett uttryck för ett helt program däör det också finns växlande sexuella idenititeter.
Människan är mer än sin sexualitet. Eller ska vi ordna en festival för heterosexuella också med bidrag, annonsintäkter mm mm? Naturligtvis inte. Vi är mer än så. Och det gäller de homosexuella också. Ingen av oss ska reducera sig eller reduceras till sex-varelse eller varelse identifierad utifrån sexuell läggning - eller preferens.
Jag har därmed inte sagt att anything goes. Men det får inte vara så att någon behandlas som en icke-person och sorteras bort t ex på grund av sexuell läggning. Hur man hanterar sin läggning i praktiken är en själavårdsfråga - för avsikten är ju att vi alla ska formas till nya människor. Det kan förstås betyda att det är en del gammal vi inte ska ägna oss åt. Men det gäller inte bara somliga utan oss alla. "Lägg av med"-hållningen gäller inte bara ett av livets områden utan alla. Efter högmässan talade jag lite med tillresande. En läkare från Uppsala konstaterade att folk kom till sjukvården med friska kroppar men kände sig må dåligt. Det handlar om, menade om, om en inre tomhet och det enda hon kunde försöka säga till den patienten var att fråga om psykologiska och andliga behov. Solen skiner över Öland men jag slogs av insikten så förfärande det är om kropparna mår bra men människorna illa. Nog har Kyrkan en kallelse för människans skull, inte bara för Guds - eller för Guds skull och därför för människans.
"Vart ska det kyrkliga livet ta vägen?", frågade en turistande ämbetsbroder på kyrkbacken också. Det kan, sa vi, bli ett nytt Nordafrika. Men sist jag hörde, så satt Gud fortfarande på tronen, som någon konstaterade. Det ska man också minnas tills vi hört något annat. Kanske måste väldigt mycket brytas ner nu för att Kyrkan ska kunna leva till dess Kristus kommer tillbaka. Ny reformationstid, alltså?
Mot ormen rekommenderas snus eller mer våldsamma vapen samt något som heter "mota väck". Kyrkogång är allmänbildande, kan man förstå. Vanebildande också, kan man hoppas.
Aha - "Kanske måste väldigt mycket brytas ner nu för att Kyrkan ska kunna leva till dess Kristus kommer tillbaka."
SvaraRaderaTack för att Dag Sandahl visar en ärlig vilja att förstå sina medkristna och deras förhållande till Gud, synden och allting. Det finns hopp om en förändring till det bättre ganska snart, om flera följer det exemplet istället för att köra fast i sina gamla bestämda uppfattningar om vilka i kyrkan som är att lita på och vilka man kan strunta i att lyssna på!
Mitt eget predikande går trögt, mycket långsamt, därför att jag är plågsamt medveten om hur lite teologi och bibelkunskap jag skaffat mig, och hur meningslöst och farligt det är att tolka texter utan att ha djupa insikter i varifrån de kommer och vart de syftar.
Idag blev det bara en kort blogg med citat från de kommentarer jag postade till ett av Dags inlägg de senaste dagarna.
http://predikantenpersson.blogspot.se/2012/07/nattvarden-ar-inte-kattskit-och-bogar.html
Visst kan man kritisera Pride för mycket men att hävda att det enbart handlar om sexualitet är fel liksom jämförelsen med att anordna ett liknande arrangemang för heterosexuella, det måste väl ändå en begåvad Karl som Dag Sandahl kunna inse att den mycket grova homofobi som exempelvis visar sig i somliga mer eller mindre anonyma kommentatorer här är ett exempel på en mentalitet som skapat svårigheter för många homosexuella? Den homofobin har en skuld till grova handlingar precis som delar av kyrkans historia är att ha varit odlande av idéer som gett upphov till eller stöd för antisemitism! Att därför enkelt avfärda Pride är inte intellektuellt hederligt med en sådan argumentation. Dag Sandahl, du kan inte vara totalt okunnig om att om exempelvis jag skulle söka tjänst i en del högkyrkliga församlingar skulle det inte tas på allvar, även om det naturligtvis inte skulle sägas rent ut så som somliga studiekamrater sa en gång när det blev dem bekant vilken sexuell läggning jag har, nämligen " träffar dig gärna i offentliga miljöer men du kan inte förvänta dig att bli hemburen eftersom jag då skulle släppa Satan innanför dörren". Jag har fått julkort returnerade med påskrift som ej lämpar sig för citat, fått höra både det ena och det andra bakom ryggen, och för all del rakt i ansiktet, så nog kan jag vittna om hur somliga högkyrkliga betet sig. Att dessa sedan kunnat umgås med sådana som "smyger" med det, framstår i mina ögon som bra skenheligt. Jag hör inte till dem som gillar Pride, deltar ej och skulle heller aldrig överväga att engagera mig däri men jag har full förståelse för dem som gör det och vet att det finns en hel del av utfrysning och mobbning i de högkyrkliga leden, kombinerat med en dubbelmoral. Visst är det subjektivt och självklart enbart en fis i Missisipi med min lilla erfarenhet men jag har sett föraktet nära utan att själv gripas av förakt för den högkyrkliga rörelsen, den är jag skyldig tack för mycket, men som sagt: dubbelmoral och osynliggörande, det har jag sett en hel del av. / Magnus Olsson
SvaraRaderaJo men visst är det så att kyrkan har en kallellse för människans skull! Manniskan skapade ju gud till sin avbild för att det var för förfärligt att leva utan att ha en förklaring till livet och döden. ...och i dag saknar många både bildning och tro. Eller värre. Tror på homeopati, new age eller andar. Klart människor mår dåligt. Klart kyrkan skulle kunna ta sig en roll. ...men släng ut politikerna först!
SvaraRadera"Kanske måste väldigt mycket brytas ner nu-" precis den tanken slog mig när jag idag var inne i en katolsk kyrka i Bryssels centrum. En väldigt fin kyrka, ljus och samtidigt fylld av allt det som kännetecknar katolsk tro. Och jag funderade vad det skulle bli av den katolska kyrkan efter pedofil-skandalerna, om det som blir kvar kanske är den som verkligen tror, om det kommer att födas något nytt ur den djupa krisen?
SvaraRaderaOm kyrkans ämbetsmän inte fullhjärtat engagerar sig för människan - oavsett kön, ålder, vikt och längd (jag är själv 197cm) - samt även intellektuell packning, då kommer den att döden dö. Jag har mött flera präster under mina perioder av sökande (några bra, några dåliga), men det var enkla människor utan prästutbildning som bjöd mig på en nattvard av apelsinsaft och vanligt bröd som visade mig vad kristen gemenskap verkligen innebär.
SvaraRadera