Först om foxterriern Grynet, som kom hem i går men ska på kontroll på måndag, bara så ni vet. Hon sover i sängen men det var lite besvärligt på morgonen när hon var väldigt tätt inpå mig. Ja, hon satt egentligen på min hals om hon inte låg kind mot kind. Trött är hon men eftersom hon höll på att dö i början på veckan så har jag inga synpunkter på det. Nu ligger hon och sover i hallen för att ha koll på mig om jag reser mig och går. Jag inser att den som inte har eller har haft hund är helt främmande för allt detta. Det är ungefär som för ateister och agnostiker. De har aldrig fattat finessen men anar att de står utanför något och detta som de står utanför framstår mest som främmande och ibland som skrämmande. Som en hund som sitter på halsen eller slickar en i ansiktet ...
Detta sagt måste jag fundera över Godhetens ambassadörer, främst de som får lön av Svenska kyrkan. De får i kyrkolivet en plattform för sin godhet. Hittar de någon som de uppfattar vara svag, kastar de sig över sitt offer för att hjälpa. "Hjälpism" kallades det av Paulo Freire.
Hjälpismen stärker självkänslan och får en själv att växa ytterligare i präktighet. Ta HBT-frågan som plötsligt blivit HBTQ - och det queera ingår också i det kristliga omsorgsprogrammet - fast utan intellektuell reflektion. Och här är det typiska. Omsorgen om enskilda människor blir snabbt ett program där allt i trons sammanhang förändras utifrån de krav som ställs på en generell nivå men inte längre som personlig omsorg - själavård med kristiska och konstruktiva frågor, alltså. Godhetens ambassadörer måste arbeta mot en mörk bakgrund, det är givet. De medkristna som inte är riktigt lika Goda blir denna effektfulla mörka bakgrund.
För Godhetens ambassadörer blir sanningsfrågor underordnade Godheten. Det betyder alldeles konkret att de heliga värdena förändras. Den sexuella identiteten blir dominanten - och så är det likväl inte tänkt att vara, eller? - och det måste formuleras en ideologi för detta som vi akllar teologi även om den knappast handlar om Gud men väl om Godheten. Det räcker så.
Godhetens ambassadörer. Ta Tredje rikets teologer som exempel. Där kunde namnkunniga teologer hävda att Jesus inte var jude för han var inte besmittad av det judiska väsendet. Det var på sin tid anständig tysk teologi. Det tycker vi inte längre för hitlerismen föll. Vi hade kanske alla resonerat så nu om Tyskland vunnit kriget? Eller hade några ställt den andra frågan - frågan om Sanningen? Man kan hoppas. Men kanske inte mer än hoppas? Godhetens ambassadörer ställde då sin godhet i det tyska folkets tjänst eftersom de goda kristna kunde inte ställa sig utanför framväxten av det nya Tyskland. Och detta nya fatnastiska var det folkliga, det moderna, det framåtblickande. Visserligen med några barnsjukdomar men inte mer.
Jag kan ställa upp böckerna som beskriver - från Rauschning och så vidare till senare analysböcker, men det är just nu mindre intressant. Det är fenomenet Godhetens ambassadörer som skrämmer för Godhet kan alltså ställas i det ondas tjänst. Borde inte de kristna vara duktigare på att pröva andarna och demaskera verkligheten? Det kristliga självbedrägeriet leder annars till att de kristna kommer att lägga sig platt inför denna världens härskare och deras tankefigurer och bara uppfatta att de spelar en viktig roll som Godhetens ambassadörer och står upp för dem det är synd om. Uppskattning får de på köpet.
Helt rätt. Må vi, var och en, vara vaksamma så att vi inte trillar ner i diket. Jag. Du. Alla andra som kallar sig kristna. Läget är allvarligt. Jag brukar be till Gud att han ska hålla mig på vägen och att han ska varna mig kraftfullt om jag är på väg åt pipsvängen. Det är inte bara en fara som hotar, utan många, när vi kommit över ett hinder så följer det andra tätt efter. "Gå varsamt, min kristen, giv akt på din gång" /Maria
SvaraRaderaFörstår Dig numera när det gäller hunden, vår Izzi festade på choklad och måste snabbt till djurklinken i Skogsby för att kureras. Det är ju farligt värre.
SvaraRaderaGodhetens ambassadörer är ju väldigt ofta PK också, goda inom de socialt accepterade ramarna. Vem hade drömt om att prata om BTQ för tio år sedan i ett kyrkligt material?
Vad gäller hundupplevelsen är det kanske så man tänker sig att t ex den ena eller andra kristendomsvarianten är innan man själv mött den?
Är glad över den ormbitnes tillfrisknande!
SvaraRaderaGud är god.
Dagens reflexion ang. ormar i paradiset...
Det är så att vi behöver utbe oss apostoliskt och profetiskt styrka till Kyrkan. På denna grund byggs Hon, Kyrkan. På denna grund byggs varje församling som ska det ska bli nåt med.
En profetissa, liten på jorden och stor i Orden
firas nästa vecka i Vadstena. Född 1303, död och himmelskt född 1373.
Avslutar med ett citat av Martin Buber ...
"Good and Evil"
Eftersom ondskans främsta kännetecken och motiv är förklädnad, är kyrkan en av de platser där man mest sannolikt finner onda människor. Kan det finnas något bättre sätt i vår kultur att dölja sin ondska för sig själv och för andra än att bli diakon eller ta på sig någon annan väl synlig kristen uppgift. .....Jag menar bara att onda människor gärna dras till de fromma miljöerna eftersom dessa erbjuder goda möjligheter till förklädnader.
......
Bön förändrar förhållanden.
Han utrustar och sänder tjänare till sin Kyrka.
Alltid. Så länge världen står.
Tröst i rosornas tid 2012.
Detta är salt!
SvaraRaderaAtt våga angripa själva godheten... Helt klart ett tillsynsärende!! Kristus må i kyrkan angripas, Gud ifrågasättas, traditionen negligeras, men själva grundbulten i det mänskliga - GODHETEN...
Och visst har godheten ofta förvandlat världen till ett elände. Varken Stalins utrensningar, Maos revolutioner, Hitlers, Lenins och den brittiska Sydafrikaarméns koncentrations- och dödsläger, hade någon annan motivering än att skapa goda förhållanden; ungefär som tandläkarens övergående ingrepp. Andra världskrigets bombmattor, talibanernas skräckvälde, Hamas' raketer, etniska rensningar och krig mot terrorismen samma sak. Aborter och eutanasi förespråkas av idel goda och välmenande människor. Motståndarna är per definitionem onda och bakåtsträvande, eller hur?
I kyrkan är godhetens entrepenörer inget nytt: Generationer av hycklande?, snyftande? och under alla omständigheter egennyttiga, men givetvis skenbart oegennyttiga barmhärtighetsapostlar har följt på varandra. Tidigare generationer i de feta pastoraten. Numera i administrationen, där de feta representationerna och lönerna vankas. Uriah Heep i månghövdad skara med gråtmilda röster och ack så "´umble".
Är det en tillfällighet, att Jesu främsta motståndare i NT verkar vara den tidens goda: fariséerna, med egenrättfärdig, självgod entrepenad på godheten?
Per S
Lysande analys!!!
SvaraRaderaTack också för en mysig bild av livet med Grynet! Självklart vill hon, som varit utsatt för både skada och sjukhusvistelse, inte släppa dig ur sikte. Bäst då att ligga på dig, så du inte kan gå någonstans. :-) (Tänk vad de som inte har djur går miste om.)
Sant att reflektionen ofta är väldigt grund när Godhetens ambassadörer härjar. Ahlbergs ledare i Kyrkans tidning senast är ju ett flagrant exempel på detta - vad exakt menar karln med "Svenska kyrkans linje"? Att den finns med på Pride? Att den motsätter sej förföljelse och misshandel av homosexuella? Att den hävdar att inte ens ungdomar som har ett val och är fullt förmögna till äktenskap med någon av motsatt kön ens i första hand bör bilda familj med någon av detta kön? Att den - eller åtminstone dess ärkebiskop - numera hävdar att inte ens människor som föder sina barn (och burit dem i sin livmoder) med all säkerhet är kvinnor och mammor utan i förekommande fall kan vara män och pappor (med livfader?)?
SvaraRaderaF.ö. har Anders här i kommentarsfältet rätt i att diskussionen från början gällde entydiga h-personer ("de som inte hade något val", som det hette). Btq kom in senare när paradigmskiftet etablerats och även en moderat heteronormativitet ansågs kränkande. Och ska man vara fullt korrekt är det väl hbtqi-som gäller ("i" för intersexuella) och kanske snart hbtqip ("p" för polyamorösa). Nye biskopen i Skara sa ju bara "so far" om sin och kyrkans mononormativitet när han deltog på det polyseminarium(!) som för ett par år sedan arrangerades av Svenska kyrkan(!).
Detta sagt så gillar jag inte de Tredje riket-associationer som Dag så ofta gör i detta sammanhang. Dels för att likriktningen och repressionen från pk-elitens sida inte är i närheten av Hitlertysklands och dels för att Tredje riket ju inte precis var hbtq-vänligt utan förföljde hbtq-personer såväl som, ja mer än, oppositionella lutheraner. (Bortsett från att vissa nazister själva var hbtq-personer i lönndom). Visst kan repressionen få olika förtecken i olika epoker, och förföljda kan bli förföljare, men som sagt: jag finner kopplingen synnerligen olämplig och kontraproduktiv. Men annars håller jag som sagt med om att det nu håller på att bära iväg någerst... ska Wejryd verkligen få sitta kvar till 2014? Kan vi ha en ärkebiskop som tror att män kan föda barn?
Jag tycker det skulle vara intressant om Dag någon gång intog en kritisk analys av vissa delar av högkyrkligheten vad gäller frågorna om HBTQ. Att den sydsvenska högkyrkligheten med starkare band till gammalkyrkligheten skiljer sig från den som mer florerar i Mälardalen rent teologiskt framkommer när man ex studerar skilda skrifter om högkyrkligheten och en viss åsiktskillnad i grunden finns väl ganska uppenbar vad gäller teologin men också vad gäller praxis i frågor om utlevd homosexualitet. Om jag är rätt underrättad var det väl för trettio år sedan otänkbart att SSB skulle godta frånskilda präster än mindre gifta med kvinnliga sådana men den praxis är väl ändrad liksom att systrarna inte längre klär sig som nunnor, om jag fattat det rätt. Men hur är det med homosexualiteten ? Är den ok nuförtiden eller gäller principen att det är en privatsak? Ja jag har en starkt kritisk syn på en viss tendens till att ständigt låta påskina att den högkyrkliga rörelsen skulle vara så enhetlig i de sexualmoraliska frågorna. Om Dag skulle vilja vara snäll och klargöra lite om detta skulle jag vara tacksam. Dag har ju skrivit rörelsens historia men hur jag än bläddrar däri hittar jag inget som problematiserar den högkyrkliga rörelsen i frågor om sexualitet utanför det ingångna äktenskapet mellan man och kvinna och blott av döden upplöst. / Magnus Olsson
SvaraRaderaPs om jag inte är helt ute och svävar begynnande senilitet så lär väl domprosten GA Danell intagit en kritisk hållning till Göteborgsbiskopen Giertz då denne var gift tre ggr om än änkling två gånger med hänvisning till orden om " en enda gift kvinnas man" för den som skulle iklädas episkopal värdighet, men jag kan ju missminner mig förstås men i sak är det en intressant fråga nämligen om man skulle kunna antaga att om en präst av manligt kön skiljer sig men i trohet mot ingånget äktenskapslöfte avstår från vidare heterosexuellt umgänge genom nytt äktenskap med kvinna och istället söker leva celibatärt så långt kraften från Anden möjliggör och därför har sina stunder av syndafall med män eller kvinnor, skulle det då kunna anses mer konsekvent än en ny stabil förbindelse? Ungefär som en nikotinist som slutar röka efter varje cigarett och därför kan säga sig vara fd rökare? Hur som helst är frågorna mycket viktiga och jag är som sagt nyfiken på ett utkast till teologi, för som Dag påpekat är ju ett sådant önskvärt. / Magnus Olsson
SvaraRaderaVad gäller olika sexualpolitiska bokstäver så har Andreas helt rätt, snart har vi hela alfabetet. ”Tredje riket”-analogier är ju svåra, samtidigt som vi ska lära av historien. Teologer som bara vill behaga makten finns ju alltid, att det sedan i fallet ”Tredje riket” handlade om teologi som verkligen dehumaniserade en hel folkgrupp sätter detta fall i en särställning. Här handlar det som en rejäl gradskillnad. Men kanske inte en artskillnad – teologi som bara behagar makten?
SvaraRaderaFörst så diskuterades och förkastades kvinnopräster sedan människor med divergerade sexuell läggning.Man kan fråga sig om det är Guds vilja som sker när så mycket tid och ansträngning läggs på att granska och syna andra i sömmarna.En homosexuell präst är det sämre än en som har fullt upp med att fördöma den homosexuelle??Ormen i paradiset...Måtte Gud bli trött på oss människor och kyrkan görs kraftlös som sorterar ut sina medmänniskor i små lådor där man mycket väl skulle kunna skriva Dömda.. fördömda och benådade.Där barmhärtighet och kärlek bor där är också Gud
SvaraRaderaI Tredje Riket var ju flertalet präster medlöpare.
SvaraRaderaI Svenska Kyrkan förändras bibeltolkningen för att anpassa
till det sekulära samhället. Medlöpare?
Jag saknar en motivering till fler av de senaste förändringaerna i vad Svenska Kyrkan numera tror på.
Förhoppningsvis gäller väl det att "vi skall inga andra Gudar ha jämte mig" dvs den vi tillber gäller fortfarande.
Varför tror våra bibeltolkare mer på Kyrkomötet än på
Herrens ord?
Nog håller parallellerna med Drittes Reich!
SvaraRaderaSom Christian Braw framhåller förverkligar vi numera mycket av nazismenss program. Frivilligt, utan propagandaministerium och nästan utan lagar:
djurens rätt
eutanasi
eugenik genom abort
kristendomens fördrivande
kroppskult
rätt till självutlevelse.
Per S
Jo, Anders, tredje riket-analogier kan absolut vara tänkvärda - en förintelseöverlevare på besök i Storuman på 90-talet gjorde själv analogin mellan Förintelsen och "vanlig" mobbning på en skolgård; en enorm gradskillnad givetvis, men arten "förakt för svaghet" enligt honom av samma slag. Även DN:s(!) Hanne Kjöller gjorde ju en tredje riket-analogi med sin sensationella ledarkrönika "Fosterdiagnostik i doktor Mengeles fotspår" (som inga stiftschefer vågade haka på, trots att SvK sponsrat filmen "Det rätta barnet" som ledde till den enligt mej fullt adekvata reaktionen).
SvaraRaderaAtt Dag Sandahl och Göran Hägglund och jag själv har stämplats som halvnazister (åtminstone förnekare av allas lika värde) för en rätt modest heteronormativitets skull kan möjligen förklara vissa försök till omvänd stämpling, men jag tror att det blir lite för mycket av "fläska på" i båda fallen - ingendera parten tar den andras anklagelser på allvar. Säkert kan vissa judar eller hbt-personer själva uppvisa vissa tredje riket-tendenser, men det blir ändå smaklöst i båda fallen att som utomstående smeta på dem deras värsta förföljares, ja, mördares, ideologi.
Men visst får Dag associera bäst han vill på sin blogg och i mycket håller jag med honom och är tacksam att han sjunger ut. Jag hoppas bara att Frimodig kyrka och opinionsansvariga Anna Sophia Bonde håller den mer officiella retoriken lite stramare inför kyrkovalet 2013 - då den absurda queerteologin dock måste attackeras så hårt i sak som det bara är möjligt utan att fördenskull stämplas som goebbelsk (vilket är en retorik som många nog vore benägna att uppfatta som just goebbelsk).
Gott att hunden mår bättre. Finns många liknelser/betraktelser från djurperspektiv som kan funderas över i ett Andligt perspektiv. Min Hund, för mig världens snällaste och en väldigt lydig och levnadsglad varelse lämnades av mig bort i främmande händer. Jag litade på dessa främmande människor pga av en rekommendation från i mitt tycke pålitligt håll. Hem kommer en hund som inte kan gå och är aggressiv. Kopplet som förr inneburit glädje förvandlade min glada hund till en spak viljelös robot. Jag ömsom grät och ömsom kokade av ilska när det gick upp för mig att en halti har använts på min hund och knäckt henne.
SvaraRaderaEn halti används när en hund drar för mycket, det är som typ en munkorg där kopplet löper igenom så att när hunden ligger på och drar, dras nosen och huvudet neråt och åt sidan, en ovan hund som ligger på kan tappa balansen och få panik (även rygg och nackskador). Resultatet blir en tillsynes jättesnäll och lydig hund som inte på några villkorsvis vill riskera att dra i kopplet för att inte åka ikull. Utåt sett blir denna hund perfekt...följer husse /matte till punkt och pricka, den skulle inte kunna drömma om att tänka själv eller fatta egna beslut (då åker den ju i backen)...När haltin åker av består rädslan...glädjefyllda promenader har blivit utbytta till ett mardrömslikt tvång måste måste måste....hunden går perfekt men är som en viljelös apatisk robot. Kontakten och viljan att samarbeta är borta och hundens hela focus ligger på att hålla sig på benen.
I GT blev de som drog ut i krig och som fylldes av rädsla lämnade vid trossen för att inte sprida rädsla bland dem som stred i fronten. Att tala tro är viktigare än att tala fara....
Lilian
Tack för denna titt på Godhetens problem, som samklingar förträffligt med Tolkiens spekulation i ett brev 1963: "Gandalf as Ring-Lord would have been far worse than Sauron. He would have remained 'righteous', but self-righteous. He would have continued to rule and order things for 'good', and the benefit of his subjects according to his wisdom (which was and would have remained great)."
SvaraRadera