Sextrakasseri på kansliet i Borgholm

Hon fick i sitt postfack ett papper som var obegripligt. "Nätverket Rutofikus" skulle ha läger för unga vuxna - och ung är hon och vuxen likaså. Drev någon med henne? Jag fick ett MMS på papperet med frågan vad detta kunde vara. Jag visste inte. Nu vet jag. För i går kom hela kuvertet till mig, ställt till unga-vuxna-verksamheten i församlingen. I Borgholm hade någon postöppnat och sorterat bort följebrevet från Växjö stift. Det blev inte bättre med följebrev.

Växjö stift har ett par relativt nyanställda medarbetare. De kommer, tror jag, från Lunds stift ursprungligen. Deras horisonter är säkert betydligt mer vida än mina. Nu använder de tjänsteorganisationen, stiftets kuvert, stiftets arbetstid, stiftets papper och stiftets resurser för postutskick för att skriva ett "Kära kollegor"-brev med två utskick: dels EKHO:s inbjudan till sommarläger, dels EKHO:s inspirationsdagar. Spommarlägrets tre dagar kostar 200 spänn. Det skriver jag bara så att ni ska fatta att någon subventionerar.

Stiftskonsulenten för barn- och ungdomsverksamhet och stiftsadjunkten som har ansvar för rekrytering och HBTQ-frågor skriver att det är viktigt att "dessa inbjudningar görs tillgängliga för de som skulle behöva dessa aktiviteter", vilket i klartext betyder att vi ska stå vid församlinhgarnas kopiatorer och dra ut fler ex. Varför? De utsändande tror att "synliggörandet av dessa aktiviteter kan i församlingen bidra till en öppenhet att samtala om dessa viktiga frågor."

Jag ska inte bespara er de utsändandes situationsbeskrivning: "Många HBTQ-personer fortfarande lever (jo, det står så, "jag är det nya svenskläraret" DS) i sammanhang där de är osynliggjorda och inte har platser där de kan dela sina erfarenheter. EKHOs sommarläger är just en sådan plats där erfarenheter kan delas och där man öppet kan vara den man är och i det bli mottagen."

Biskop Lindegård skulle ha fått uppleva detta, kan jag tycka. Det vill säga - det hade aldrig hänt på hans tid. Man behöver väl inte vara riktigt dum i huvudet för att förstå mekanismerna. Det är som QX som presenterar kartor för homosexuella och lesbiska så att man kan hitta varandra. Nu ordnas ett kyrkligt läger.

Det sista är kul. Prova själv: Växjö stift är en plats där kvinnoprästmotståndare kan dela sina erfarenheter och där man öppet kan redovisa hur man tänker och i det bli mottagen. Eller pröva tanken att stiftet skickat ut de olika dekanatens information om aktiviteter - det var dåförtiden helt otänkbart. Då talar vi ändå om en rörelse som engagerade förhållandevis många och som hade än fler försiktiga sympatisörer och många av dem deltog i stiftets arbete på olika sätt. Har stiftspersonalen för den delen skickat ut information om vård av äktenskap - eller har det alltid varit privata initiativ?

Jag är inte så lättlurad. Det handlar om marschen genom institutionerna, den Rudi Dutschke talade om. Vi tar makten över människors tankar genom att strategiskt placera oss i institutionerna. Jag har aldrig riktigt gillat denna tyska revolutionsmodell, revolutionen kommer uppifrån. Jag vill hellre övertygandet genom sakargument. Den demokratiska revoluformen. Svenska kyrkan praktiserar den tyska modellen. Vi här uppe och ni där nere. Vi fattar och ni ska få hjälp att begripa av oss. Vad Kyrkan lärt och vad Skriften lär - lappri, lappri.

Hur ska jag då se på att den institution i vars styrelse jag sitter, låter sig hijackas för ädlare syften av medarbetare som jag bara kan förstå kommer utifrån och med detta presentationsbrev för många i stiftet skadar sin egen auktoritet? Är detta stiftets linje, gör många det man kan. Håller sig på distans. Ska frågan upp i stiftsstyrelsen? Ska inte homofober hålla käft - och homofoben är genom speglosan om fobi a priori bortdefinierad.

Kanske ska jag denna ljuvliga sommardag fundera över hur det kommer sig att stiftets informationsmaterial kunde uppfattas som sexuella trakasserier på arbetsplatsen. Det borde stiftet också fundera över.

Rutofikus? Jag svarar bara "glad påsk" - Haskala Paskala.