ÖKA betyder, som bekant, Öppen Kyrka för Alla /utom för er!/. Brita Olinder bröt sig ur POSK och bildade nytt. Då fanns sig POSK föranlåtet att "normalisera" sig och i Götebrogs stift gjordes den markering som gav klart besked att nu skulle bara somliga vara med. Frimodig kyrka kom, konsekvent nog, till då. Men det var ÖKA som var utbrytning. FK kom till efter utmotning. POSK har lite svårt att hantera situationen - och det är mest att notera.
Till de olika kyrkomötesmotionerna kanske jag återkommer. Docenten Bo Hansons lilla bidrag kan jag dock inte låta bli och detta närmast som uttryck för skämtlynne. Mitt!
Hanson vill byta ordet "nomineringsgrupp" till "partigrupp" i Kyrkoordningen. Det stod faktiskt "partigrupp" när Ledningsgruppen fick en text - och jag protesterade och fann det orimligt att en från staten fri kyrka i sin kyrkoordning skulle tala om partier. Det var nämligen inte partier i paulinsk utan i politisk mening som tänktes. Ledningsgruppen ändrade. Jag tror att det var Torgny Larsson (S) som föreslog ordet nomineringsgrupp efter mitt lilla anförande. Nu vill Hanson ändra och han vet att6 berätta: "I bakgrudnen till att ordet nomineringsgrupp valdes i Kyrkoordningen låg en markering av avstånd till den allmänna politikens sätt att arbeta." Alls inte, den saken var inte uppe men definitionsmässigt skulle de politiska partierna inte ha en banad väg in i de kyrkliga beslutsorganen. Detta är dock inte själva muntrationen. Den följer här när Hanson får till det. Och minns att Hanson själv företräder en partipolitiskt obunden grupp!: "Svenska kyrkan har stor anledning att känna tacksamhet mot de grupper som bl a sett till att öppna kyrkans ämbete för kvinnor. Det hade de spcifikt inomkyrkliga grupperna inte förmått göra."
Först noterar man än en gång att det är en partipolityiskt obunden som blir sånganförare för lovsången tillde politiska partierna. Därefter att han inkonsekvent nog talar om "grupper" som infört ämbetsreformen när han rätteligen skulle skriva det han pläderar för: "partier". Till detta att Hanson 52 år senare kommer till samma slutsats som CG Boëthius, som menade att just staten agerade så kraftfullt i frågan ämbetsreformen 1958 och utan denna hjälp hade reformen inmte kunnat genomföras. CA Hasslers bok Statskyrkodebatten belyser annars detta och för seriöst arbetande teologer, i vadft fall efter Nürnbergrättegångarna, skulle detta kunna ses som något besvärande. I sak har Hanson annars fel. Boken Bibelsyn och bibelbruk belyser hur problemet lösts om Svenska kyrkan fått lite mer tid på sig. Det är en lösning som inte övertygar mig, den heller.
De som röstat på ÖKA i tanke att det är värdefullt med det partipolitiskt obundna kan nu känna sig blåsta. De som röstat på ÖKA i tanke att det gäller att slå vakt om det teologiskt kompetenta och ansvarsfulla ska kanske inte känna sig blåsta - men fundera lite ska de allt. Vi andra. som aldrig kommit på tanken att rösta på ÖKA, tackar för ÖKA-d muntration. Tack docent Hanson, av hjärtat tack.
"Svenska kyrkan har stor anledning att känna tacksamhet mot de grupper som bl a sett till att öppna kyrkans ämbete för kvinnor. Det hade de spcifikt inomkyrkliga grupperna inte förmått göra.", skriver Hansson.
SvaraRaderaJo, det var allt komik på hög nivå. Ska kanske också den som blivit våldtagen tacka förövaren?
I övrigt säger detta egentligen allt. Hade inte staten tvingat kyrkan hade det inte blivit någon prästvigning av kvinnor. Nähä, och varför inte då? Om nu kvinnor blir kallade av Gud till att vara präster, varför skulle kyrkan då missa detta samtidigt som politikerna fattade det?
Nej, 1958 års "reform" är en stor skandal och ett svek, inte minst mot de kvinnliga prästerna. Det finns ett antal fromma, kristna, kvinnliga präster. För deras skull hade jag önskat att kyrkan utrett denna fråga utifrån Guds vilja; inte tvingats lägga sig ner pga. politiska krav.
Här minns jag en s-kvinna som högeligen upprördes över att det fanns "kvinnoprästmotståndare". Hon kunde inte ens förstå det orimliga i att samvetsklausulen togs bort även för dem som prästvigts när den gällde. "Det är ju demokratiskt beslutat", var hennes upphetsade kommentar. Suck.
Ibland har det slagit mig att det skulle kunna vara så illa att Herren visserligen kan kalla kvinnor till prästämbetet, men ändå straffar Svenska Kyrkan för beslutet eftersom man så uppenbart böjde sig för den politiska makten. 1958 var inte Jesus Herre det behöver man inte tvista om.
RaderaOm Förintelsen skett i Sverige så hade förövarna på fullt allvar försvarat sig med att beslutet att utrota en viss folkgrupp hade tagits i "demokratisk ordning". Jag menar faktiskt inte detta som en retorisk figur utan som allvar. Sådan är demokratismen. Utsagan du refererar är ju helt oerhörd egentligen då innebörden är att man ensidigt sa upp ett ingånget avtal. Om så 99 procent står bakom ett sådant beslut så är det ohederligt!
Demokrati är det också när två vargar och ett får röstar om vad det skall bli till middag ...
RaderaDet fattades en mängd demokratiska beslut i Tyskland mellan 1933 & 1938. Bara för att ett beslut är fattat i demokratisk ordning innebär inte att det varken är bra eller rätt.
RaderaÄven inom kyrkan har de mest ganla koncilierna fått de historiska epiteten att vara illegitima.
Ur ett kyrkohistoriskt perspektiv så ter sig SvK kyrkomöte som illegitima sedan jag vet inte när. Biskopskollegiet har inte ens vetorätt i lärofrågor om de är i konsensus!
Här skulle man kunna lära sig något av den snart största Lutherska kyrkan i världen, Yesus Mekanekyrkan som redan är stärre än SvK i antalet gudstjänstbesök, om än inte riktigt ikapp avseende medlemmar på pappret.
Med s-kvinnans logik var Hitlertidens illdåd rätta och rimliga: De var ju demokratiskt beslutade...
RaderaPer S
Det märkliga med resonemanget som Hansson enligt Dag använder är väl att det finns forskning som säger sig ha belägg för att sanningen inte är så enkel, utan mer komplex, vilket ju de flesta svåra frågor brukar vara. Det mest tragiska är väl när män anser sig behöva ta rollen att beskydda kvinnor, vilket knappast de prästvigda kvinnor jag känner menar sig ha behov av. En aspekt på saken är väl att eftersom den starkaste gruppen av motståndare till reformen 58 blev så skarp, som ex de teser Kyrklig samling publicerade, så blev det nästintill omöjligt att kritisera kvinnor i sig, med påföljden att nästintill alla kvinnor prästvigdes, vilket lett till att de kvinnor som inte motsvarar modellen av vad kyrkan skulle tillföras med reformen snabbt marginaliserades. När sedan kyrkomötesbeslutet om att " erkänna" inte som tidigare " inte förneka" validiteten i prästvigda kvinnors änbetshandlingar gjorde det ju inte saken bättre. Om jag förstått saken rätt har det lett till att de samvetspräglade som inte kan erkänna ej prästvigs medan de som anser det möjligt att lägga fingrarna i kors kan slippa igenom. Grundfrågan om validiteten har därmed osynliggjjorts och borde bli föremål för diskussion då det väl är där själva grundproblemet ligger, nämligen om Gud liksom Gud använde det kungadöme folket mot Guds vilja tvingade fram i GT, skulle kunna anses vara en parallell till ämbetdreformen OM Hanssons tes stämmer ( och som väl delar av högkyrkligheten mfl delar om jag fattat saken rätt) Validitetsfrågan är ju skärningspunkten och var det biskopsmötet pekade på med sitt ställningstagande innan kyrkomötet skärpte det. Sedan kan ju rent praktiskt frågas hur denna fråga kunnat få sådant utrymme när dr flesta präster vet att de tillfällen då samverkan i gudstjänster vanligen kan räknas på en hand eller två under ett prästliv! Men till problematiken bör också ihågkommas HUR polemiken förts mellan såväl de som sagt ja och de som sagt nej, och hur den stora mittfållan valt att tiga. De tysta är sannolikt de mest skyldiga i denna fråga liksom de flesta andra laddade frågor under 1900-talet. / Magnus Olsson
SvaraRaderaÅnej Dag, så gick det inte till när Frimodig kyrka bildades. Ingen har motats ut från POSK, utan de som skapade Frimodig kyrka gjorde det på egen hand och på eget initiativ. Vilken situation du menar att POSK har svårt att hantera framgår inte av det du skriver, men så här gick det till när Frimodig kyrka kom till.
SvaraRaderaDen 19 mars 2005 hölls årsmöte för POSK i Göteborgs stift, där jag var mötesordförande, och på föredragningslistan fanns att besluta om valsedeln inför kyrkomötesvalet. I styrelsens förslag stod Fredrik Sidenvalls namn på tredje plats, vilket nästan garanterade en plats i kyrkomötet. Men sedan styrelsen enats om sitt förslag hade Fredrik i tidningen Kyrka och Folk framträtt som rådgivare åt Missionsprovinsen, och detta framfördes av en av de närvarande styrelseledamöterna som skäl till att hon inte längre kunde stå bakom hans namn på listan.
Att aktivt stödja bildandet av ett nytt samfund var en fråga som inte tidigare hade diskuterats så det var ett rimligt skäl att ifrågasätta om han kunde företräda POSK. Fredrik var med på årsmötet, men tog inte på något sätt avstånd från Missionsprovinsen eller den biskopsvigning som nyss genomförts där. Med anledning av detta ifrågasattes hans, och ingen annans, kandidatur för POSK till det högsta beslutande organet i Svenska kyrkan, och efter två slutna omröstningar beslutades först att han skulle stå kvar på valsedeln och därefter att han skulle stå på plats 23. Det kunde fortfarande ge en plats i kyrkomötet, men förutsatte ett antal personröster, som han säkert kunde ha fått.
Mats Rimborgs beskriver korrekt den utlösande faktorn till varför just Frimodig kyrka bildades under våren-försommaren 2005.
RaderaMen den verkliga orsaken låg naturligtvis på ett mycket djupare plan än en enskild persons placering på en valsedel efter ett nomineringsmöte. Det fanns ingen möjlighet att på kort tid (ca 2-3 månader) bilda en ny rikstäckande nomineringsgrupp med en stor bredd av kyrkliga fromhetstraditioner om det inte fanns ett verkligt behov av och längtan efter en ny nomineringsgrupp i Svenska kyrkan.
Vilka var då de verkliga orsakerna till att Frimodig kyrka lyckades bilda en rikstäckande nomineringsgrupp på kort tid och som i föregående val fick 13 ledamöter på Kyrkomötet och representation i många stiftsfullmäktige? Nedan följer de fyra viktigaste orsakerna.
1. Många av Svenska kyrkans medlemmar kände ett stort behov av en grupp som tydligt stod upp för ”klassisk kristen tro” med ökad kärlek till Bibeln och bekännelsen enligt Kyrkoordningens första paragraf. En grupp som också tydligt betonar mission och evangelisation.
2. Svenska kyrkan behövde flera partipolitiskt obundna nomineringsgrupper för att kunna motivera att de politiska partierna inte behövs längre.
3. Behovet av flera grupper ökade med direktvalssystemet till Kyrkomötet som började gälla 2000. Väljarna måste kunna välja bland flera obundna grupper som har olika valprogram.
4. POSK hade stått för två hedervärda uppfattningar i ämbetsfrågan. Detta blev alltmer otydligt för att inte säga obefintligt i vissa stift. Många runt om i landet kände sig många ”utmotade” i POSK. Frimodig kyrka står upp för POSK:s ursprungliga linje om två hedervärda uppfattningar.
1. Frimodig kyrkas anspråk på att vara den enda nomineringsgrupp som står för bibeln och bekännelsen är problematisk, och gör det närmast omöjligt att samverka med er utom i enstaka sakfrågor. Mission och evangelisation är viktigt, men det är ni inte ensamma om att tycka.
Radera2. Det är möjligt att det låg i tiden att bilda fler partipolitiskt obundna grupper, även om jag tror att det hade varit bättre att hålla en enad front mot de allmänpolitiska partiorganisationernas inflytande tills de blivit mer försvagade än de var 2005.
3. Det är oomtvistat.
4. För POSK är det en självklarhet att det finns diakoner, präster och biskopar av båda könen i Svenska kyrkan. Ämbetsfrågan är avgjord. Släpp den och gå vidare, eller förbli en liten marginaliserad grupp.
Ämbetsfrågan är avgjord, skriver du, Mats. Men är den löst?
RaderaRolf Pettersson
Mats, jag hoppas verkligen inte att du fortsätter på din olyckligt inslagna väg ifrån ”valrörelsen” 2009 att försöka misstänkliggöra och marginalisera Frimodig kyrka.
Raderahttp://www.posk.se/viewNews.do?NewsID=0183
I en demokratisk folkkyrka behövs en opposition till de politiska partierna. Strukturutredningen och äktenskapsfrågan är två exempel som tydligt visar detta. Även en opposition kan samarbeta om makten vill tillåta detta.
Ditt svar på punkt fyra ger ju Dag rätt. Många runt om i landet, av det allra mest trogna kyrkfolket, kände sig faktiskt utmotade av POSK. Dessa människor i Kristi kropp värnar Frimodig kyrka om även om det inte är publikt. Det var inte allt för länge sedan POSK också gjorde det.
Mats Rimborg, även om en annan fråga heter det ju nu i många sammanhang (också i POSK?):
Radera"Äktenskapsfrågan är nu avgjord. Släpp den och gå vidare, eller förbli en liten marginaliserad grupp."
Dessutom har äktenskapsfrågan kopplats ihop med just ämbetsfrågan av de liberala snarare än de konservativa: "Har man sagt A - alltså ja till kvinnor i prästämbetet) får man säga B - alltså ja till att män får gifta se med män och kvinnor med kvinnor och att det inte får anses vara någon särskild vits med att ha en pappa, ej heller med att ha en mamma." Vilket jag inte tror men, om det vore sant, i mina ögon komprometterar ämbetsreformen värre än någon högkyrklig kampanj någonsin kunde göra.
Och det märkliga är ju att det bara är traditionella ämbets- och äktenskapsuppfattningar som anses få ifrågasättas hej vilt av kyrkans medlemmar och företrädare. Nya beslut är tydligen däremot hur sakrosankta som helst, Guds Nya Ord, oföränderliga och höjda över all kritik.
(Jag har dock i o f s inte märkt att särskilt många öppet vågat stämma in i ärkebiskopens uttalande i DN om att även män(!) kan föda(!) barn (!) och att de som inte håller med om det vill tvångssterilisera utsatta människor. Å andra sidan har ytterst få offentligt dissat ärkenötet, f´låt -bispen, och den som tiger anses ju samtycka till vilka knasigheter som helst).
Mats. Ditt andra inlägg här bekräftar precis varför FK kom till, det fanns i POSK inte längre någon acceptans för den klassiska uppfattningen i fråga om t.ex. Guds ord och ämbetet. Det är bra att du redovisar det så öppet så att vi vet att vi inte misstog oss då det begav sig. Efter ÖKA:s bildande ökade trycket på POSK, ett tryck som POSK inte mäktade med utan drogs med i den politiserande tendensen. Tragiskt men ändå befriande på något sätt att det kommer fram.
Radera"en som också var med i Örgryte församlingshem"
Jag suckar också Elisabeth
SvaraRaderaMen samvetsklausulen var ju också fattad i demokratisk ordning; ett löfte som var givet av dåvarande ecklesiastikministern Edenman, och han hade i demokratisk ordning mandat att ge det löftet. Så visst var det ett svek att ta bort samvetsklausulen. Med den fanns det ju i alla fall ett litet hopp om att präster kunde samverka oavsett hur man såg på ämbetsreformen. Men så är det ju inte idag.
Egentligen är det biskoparna som får ta på sig skulden som har vigt alla dessa kvinnor. Det är de som bär ansvaret för vigningarna. Ingen vigning, inga kvinnliga präster.
Jag tycker också det är synd om dessa kvinnliga präster som vigts in i en kyrka, där de enligt apostolisk ordning inte är berättigade till att fullgöra denna tjänst. Det finns många, fortfarande, som är mycket fromma kvinnor och som skulle kunnat utföra ett jättefint arbete i vår kyrka, med undantag för just prästrollen. Ett annat ämbete med andra ord, som ju också var på förslag vid debatten 1958, men som föll. Tyvärr. Det hade besparat kyrkan många stridigheter där kraften i stället kunnat läggas på att nå ut med evangeliet. Nu är det stridigheter som förlamar kyrkan p.gr.a denna frågas lösning. Men jag ser mönstret i det hela: "En ovän har gjort detta", för att citera Skriften och denne ovän njuter i fulla drag över att det har blivit så.
"Präst från Skara stift"
Tänk om det blir så här istället: Ödelagd kyrka för Alla/ utom för er/.
SvaraRaderaThomas A