Det var precis innan biskop Johansson skulle komma. Hunden skulle ut på en liten promenad för avsides bestyr och vi vandrade allén ner. Plötsligt drog hon i kopplet och ville ner mot gräset men så roligt skulle vi inte ha utan fortsatte allén ner. Då såg jag att hunden plötsligt började hoppa på tre ben. Tillbaka till prästgårdstrappan där matte var och undersökning. Ingen tagg men två bettmärken. Huggorm, alltså.
Snabb transport till Borgholm där hunden fick dropp och smärtstillande inför fortsatt färd till fastlandet och djursjukhuset. Där har Grynet, hon heter så, behandlats sedan i måndags kväll. Tisdag morgon kl 05.50 ringde veterinären och frågade om man fick ge blod och senare på dagen uppmanade veterinären hundens matte att kolla vad gränsen för föräkringspengar gick. 20 000:-. Den gränsen hade passerats, kan jag säga.
Huggormsgiftet påverkar celler, förstör, för att skriva det brutalt. Och Grynet fick en kraft reaktion och livet hängde på enskör tråd. Det kunde gå hur som helst men läget var kritiskt. Sa dom. Nu är värdena stabila och kanske kan hunden få komma hem idag. Hoppas kan man alltid. Hoppas och hoppas - just nu kom beskedet att hunden ska hämtas innan kl 16.
Nu står det förstås inte på förrän en präst börjar fundera över det teologiska. Ormen fanns mitt i det vanliga och högg mot vänster bakben. Hunden såg den inte utan gick förbi - och jag som kom strax efter hunden såg ingenting heller. Här är ormens natur - och självklart blir det att ondskan förstås som en orm. Jag ska hasta iväg men jag vill lämna två frågor för funderande och ska återkomma till dem:
1. Ska vi skärpa oss när det handlar om vår samlade kunskap om det onda och lömska så att vi bättre kan upptäcka vad som lurar i gräset en alldeles vanlig dag när frågan (eller befallningen?) löd: "Kan du ta och gå en sväng med hunden innan vi ska åka?"
2. Ska vi dra några erfarenheter av ormen (drakens) metod att spruta in ett gift som förstör inifrån när det handlar om Svenska kyrkan?
Köerna är ansenliga på Öland i dag. Jag drar.
Oh, vad roligt att Grynet klarade sig! I sådana lägen spelar pengarna ingen roll (så länge man har dem, förstås.)
SvaraRaderaTyvärr har den i övrigt härliga sommaren med sig oron för såväl huggormsbett som getingstick när man är hund- eller kattägd. Tråkigt.
Svaret på båda frågorna är tveklöst ja. Djävulen är extra svår att upptäcka en vanlig dag när allt flyter på och man har det ganska bra. Då visar han inte sitt fula tryne så tydligt. I stället försöker han intala oss att allt står väl till med allting och att han själv inte finns - egentligen. Men djävulen finns där - liksom ormen som gömmer sig i gräset.
Och inte bara Svk - Episkopalkyrkan oxå...
SvaraRaderaMed tanken på den enorma giftmängden som har sprutats in i SvK pga HBTQI och annat otyg...