"Det handlar bara om"-argumentet är bedrägligt, kanske självbedrägligt men alltid likafullt bedrägligt. Man kan pröva resonemanget i alla kontroversfrågor. Om ämbetet handlade det först bara om en praktisk ordningsfråga, där luthersk teologi inte hade några invändningar. Vad Luther själv sagt, brydde man sig inte om - för det visste man nog inte. Det stod inte på förrän det av denna lilla praktikalitet för majoriteten blev den tydliga bekännelsefråga på vilken prästkandidater skulle utmönstras men också redan prästvigda särbehandlas genom befordringsstopp och hanteras i alltmänt eller särskilt kränkande kategorier. De utgjorde en grupp människor om vilka man kunde sägas sådant som dock inte var sant - men blev den publika sanningen. Det är egentligen rätt förfärligt.
Den fråga vi nu ska fira med Pridefestival är likadan. Det var bara en fråga om rättvisa för en liten svag grupp och därför behövdes en lag om partnerskap. Vad sa egenligen Svenska kyrkan i sitt remissvar om det förslaget, egentligen? Var det inte att det behövdes en lag om hushållsgemenskap, inbegripet två sammanboende äldre systrar? Men det var ju inte detta som var avsikten. Alltså skulle det bli partnerskapsvälsignelse och det var bara det saken gällde, till dess saken kom att handla om lika rättigheter och vigsel för par av samma kön, det som strax dessförinnan vid försvaret av partnerskapsvälsignelse sagts vara poängen att denna välsignelse alls inte handlade om vigsel.
De små stegens tyranni är också tyranni och omöjliggör varje seriöst samtal i principfrågor. Saken gäller ju bara någon praktikalitet. Snart nog är samtalsklimatet så förändrat eller fördärvat att varje invändning eller försiktig fråga stupar i mötet med verklighetens normerande makt. Den verklighet vi har, skriver normerna och värnas med makt - lag eller kyrkoordning lika.
De kristnas kallelse är kallelsen att kunna skilja mellan andar. Nog handlar den kallelsen om att kunna se vad som sker i det som synes ske och med kirurgisk precision lägga snittet mellan sanning och lögn. Det är också kallelsen att bekämpa självbedrägeriet - särskilt det fromsinta självbedrägeri där man efter handboken alltid definirera fram grupper, människior eller sammahang som det är synd om - och de som det är synd om får därmed skriva agendan oavsett vilken agendan är. "Godhetens apostlar", ni vet.
Min lärde vän tyckte inte riktigt om att gruppen av dessa de tanklösa skulle få "godhet" sig tillskriven. "Snillism" heter det i Norge. Så låt oss då polemisera mot snällismen. Inför mötet med lögnen, bedrägeriet, ondskan är snällismen hjälplös.
Vi kallades att vara jordens salt och världens ljus och därmed att särskilt ta oss i akt för allt det som klär sig i änglakläder. Ondskan, lögnen, baktanken. Kom ihåg att doktor Joseph Gobbels hade gillat att leva i en tid som vår. Så vad nytt i år med Pridefestivalen? Vad står Q-et för?
Helt rätt Dag att den kristnes kallelse är att skilja mellan andar! Liksom utmärkt att skärskåda metoder och analysera och problematisera. Men det är också viktigt att skilja mellan en profetröst som säger obekväma saker och de i bästa fall mindre profeterna och de rena epigonerna som kommer i kölvattnet på profeten och viskar fram sina klagovisor och skriver sina hyllningsadresser, för bara för att de stödjer profeten så behöver de inre i sak egentligen hålla med. I dina skarpa ord, ofta skarpsynta och en absolut nödvändig röst i vår tid, saknar jag när du drar fram dr G som skulle älskat vår tid, nämligen hans del i de interna "upprensningarna", och därmed en minst lika farlig del i snällismen du påtalar, nämligen risken för att den finns i de egna leden, dolt och därmed mycket farlig. Det kan vara en tanke värd att fundera på " inte alla som säger herre herre...". Småprofeter och eftersägare brukar köpa tramporglar, hyra lokaler och starta eget, odlande sin offerroll, slickandes sina sår, drömma om hur den egna tanken, var bäst men förlorade pga de elaka "andra". Liksom det är problem med folk i för stora kyrkliga kläder är det också det med det motsatta för små kläder till stora egon, sådana småprofeter och eftersägare lätt får. / Magnus Olsson
SvaraRaderaAndens gåvor är mer än att "skärskåda, analysera osv."
RaderaSöka Andens gåvor för Kristi kropp och Andens frukt för våra liv som kristna gör skillnad och kostar, avsett vem vi är eller vem vi hejar på!
Det instämmer jag helt i. /Magnus Olsson
RaderaMåste bara fråga dig Dag vad du har för erfarenhet av Pride? Jag var inte så särskilt positiv till det tidigare, men har de senaste 2 åren varit med. Jag har fått en helt annan bild. Intressanta föredrag och program, möten med många olika människor och fantastiska gudstjänster. Var lite undrande över paraden, hade ju fått bilden av avklätt och utmanande. Men de få avklädda var inte det som gjorde intryck precis. När jag stod vid Slussen och såg paraden för två år sedan pratade jag med två unga män från Kina som studerade i Sverige. De hade gift sig här och var så strålande glada och lyckliga. De viftade med svenska flaggor och sa att detta skulle inte vara möjligt i Kina. Deras uppskattning av att få bo en tid i Sverige och att kunna stå tillsammans hand i hand och se Prideparaden var enorm!
SvaraRaderaDär går det inte an
RaderaMen här i Sverige gör det så. Jag vill nog säga heder åt den sekulariserade republiken Kina, som inte hamnat så snett i samlivet mellan människor som vi tycks ha gjort här i vårt land, och i synnerhet att det även har sanktionerats i kyrkan.
"Präst från Skara stift"
Det som är sanningen för dagen får inte ifrågasättas. Den som är oförsiktig nog att göra det, utmönstras effektivt.
SvaraRaderaHar man kritiska synpunkter på staten Israels politik, är man antisemit. Vill man, utifrån biblisk uppfattning av verkligheten, ta upp frågan om homosexuellt samliv, är man homofob. Ställer man frågor om ordningen med kvinnliga präster, är man kvinnohatare. Vill man diskutera invandringspolitik, är man främlingsfientlig, kanske rasist. Listan kan göras längre.
Ja, bästa sättet att slippa ett budskap, är naturligtvis att skjuta budbäraren.
Vänd på steken biskop Göran och fråga dem som inte håller med dig om de fått höra att de inte är kristna, falska profeter, satans budbärare, etc etc och sök se tillvaron lite öppnare för kritik av de egna leden också, är inte det en biskops uppgift? / Magnus Olsson
RaderaJag håller med dig – att ondgöra sig över budbäraren, i stället för att diskutera saken, är fel i alla frågor. Dock, somliga som kritiserar Israel är faktiskt antisemiter, liksom att somliga som opponerar mot apostolisk tro är falska profeter.
RaderaI det avseendet är vi helt överens biskop Göran. / Magnus Olsson
RaderaHur är det möjligt att kyrkoorganisationer och enskilda kristna företrädare kan medverka i en festival som stolt låter sig präglas av dödssynden "Pride"? Självklart menar man sig inte leva i synd eller uppmuntra synd.. eller? Var det inte en viss Gardell som påstod att Gud skulle älska synden? Situationen är minst sagt förvirrad. Kanske går denna festival samma öde till mötes som Hultsfred och Arvika med tanke på den dåliga ekonomin? Det riktiga och mest genuina Queer idag vore att strunta i Pride och gå "in ni garderoben" igen och be till Gud som är och ser i det fördolda. Vi glömmer lätt att vi genom det heliga Dopets nåd lever ett fördolt liv i Kristus. Kanske skulle vi sjunga så här: Blott i det slutna har du en möjlighet. Låser du om dig tränas du för evighet. Ljuset du möter alltid skall lysa dig.
SvaraRaderaThomas A
Doktor Goebbels hade säkert kunna beundra queer-demagogin som demagogi betraktad, men han hade knappast trivts med Pride-parader, homoäktenskap m.m. Så därför upprepar jag min kritik av Dags upprepade Goebbels-referenser.
SvaraRaderaI gårdagens Aftonblaska kunde man läsa relationsexperten Eva Rusz uppmuntra en frånskild kvinna som tidigare alltid "älskat män" att våga fria till den väninna som hon plötsligt börjat känna sej attraherad av även på ett fysiskt sätt. Är det inte detta som nu även är kyrkans - och EKHO:s - officiella linje, att även människor som är uppenbart förmögna till man-kvinna-samliv (och därmed plötsligt visar sej vara fullt adekvata mål för aposteln Paulus kritik av "bortbytta relationer" i Rom. 1) lika gärna kan gifta (om) sej med någon av samma kön? Och är inte detta åtminstone ur kristen/kyrklig synvinkel uppenbart absurt - ska vi både som kyrka och samhälle nu verkligen förneka att man-kvinna-kombinationen är speciellt väldesignad och välsignad?
Magnus, visst kan även konservativa "skjuta budbäraren". Men debattsituationen är faktiskt just nu sådan att en person som inom ifrågasätter äktenskapsdeformen 2009 (som allmänt tycks betraktas som "Guds nya ord", mer sakrosankt och oföränderlig än den gamla äktenskapssynen) sitter betydligt värre till än den som före 2009 ifrågasatte kyrkans dåvarande äktenskapslära. Knappast hade någon högkyrklig kyrkoherde i tre år velat/kunnat neka en kantorsstuderande församlingsmedlem tillträde till hela pastoratets orglar för att han/hon/hen varit queeraktivist och envetet hävdat att kyrkoherden kränkte människors människovärde och mänskliga rättigheter genom att inte viga två av samma kön till äktenskap. Utan medialt eller lokalopinionsmässigt ramaskri. (Ursäkta att jag tar mitt eget fall som exempel, men jag tycker faktiskt att det kan vara belysande. Därmed har jag inte förnekat att homosexuella ofta har en värre "hotbild" än jag - bara påpekat att själva debatt- och kyrkosituationen är som den är...).
Andreas dels har jag inte uttalat mig om äktenskap för samkönade par, dels har jag aldrig uttalat något stöd , snarare tvärtom, för folk som utifrån sin syn agerar som du beskriver. Min poäng var en helt annan nämligen den jag brukar upprepa här lite då och då, nämligen att verkligheten är lite mer komplex än vad både modernister och traditionalister hävdar när de målar upp varandra som teologiska hotbilder och eftersom detta är en blogg där den högkyrkliga versionen styr har jag dels påtalat den inkonsekventa hållningen som finns inom delar av högkyrkligheten, dels påtalat gentemot två biskopar att jag ställer mig kritisk till deras i mitt tycke ensidiga hållning. Vidare har jag lite då och då erhållit några tarvliga kommentarer ur mörkret som vissa anonyma talar ur. Det kommer jag fortsätta med att säga, då det är min övertygelse att det debattklimat du säger råder också råder pga delar av den högkyrkliga rörelsens gemensamma nämnare med sin motsats nämligen tendensen till att söka näring i själva konflikten, och därmed ge sken av att situationen är som den påstås, det tror inte jag helt enkelt. Det finns andra spår att följa, om man vill och vågar. / Magnus Olsson
SvaraRaderaJag ser att exemplet är så laddat att själva frågan inte diskuteras... Men är den inte intressant? Hur man hela tiden argumenterar för små steg utan att vilja diskutera/problematisera helheten eller målet. Kan inte den frågan vara värd en egen diskussion?
SvaraRadera