torsdag 5 juli 2012

Deprimerande dugliga

Det var ärkebiskop Yngve Brilioth som såg sina medarbetares insatser, tittade gillande på dem och sa: "Ni är så deprimerande dugliga." Biskopsmötets sekreterare var då Pehr Edwall som långt senare blev min kyrkoherde och chef. Han kunde utbrista detsamma då och då. När jag fick Markus Hagbergs nya bok om Maria, tänkte jag detsamma. Nog är det lovvärt att i en svenskkyrklig kontext, det heter så!, skriver katolskt om Maria. Inte romerskt utan katolkst, om ni förstår distinktionen. Att datorn tänkte på egen hand i notapparaten kan man strunta i. Texten bär.

Men Bo Johanneryd är lika deprimerande duglig när han skriver en praktisk predikohandledning som heter Homiletiskt hantverk. Han knyter kreativt samman och visar sammanhang och styr upp det som ska vara predikan och inte "tankar för dagen". Både katekesutvecklingen och fader Gunnar får plats. I vilken normal kyrka som helst hade dr Johanneryd varit prästutbildare vid ett pastoralinstitut och skrivit böcker i tjänsten. Nu är det hobbyverksamhet - för honom som för Markus Hagberg. Men man kanske kan läsa böcker i tjänsten, i vart fall om man är präst. Är församlingsprästen en usel förkunnare kanske man ska ta med sig boken Homiletiskt hantverk och läsa den under predikan?

Gaudete förlag har gett ut böckerna - och fler därtill men man måste ransonera konsumtionen av andras deprimerande duglighet.

I örvigt kan jag förstås förfalla till den vanliga torsdagsdepressionen. Kyrkans Tidning tar upp jämställdhetsstatistiken och den ter sig dyster. Männen har högsta makten och kvinnorna de lägre posterna. Det är dock kyrkoherde man ska bli. "Präst på god väg bli kvinnoyrke - men kyrkoherdarna är män", God väg? Tja, det beror väl på - och har ingen tagit upp problemet att en del manliga kyrkoherdar är ena riktiga kärringar? Domprosten Burstrand vet dock berätta att hon blivit positivt bemött under sin tid i Göteborgs stift. Det var bra det. Betyder det att gudstjänstlivet i domkyrkan är på uppgång?

4 kommentarer:

  1. Sommartid är härlig lästid för medelålders akademiker och andra. Men inte blir man deppad av att läsa begåvade tankar?
    Inte blev man deppad av att läsa eller IRL möta och höra forna dagars kyrkliga begåvningar som C-H Martling, P-O Sjögren, G A Danell, Bo Giertz m fl? Har inte de svenskkyrkliga frontfigurerna blivit mindre andligt och personlighetsmässigt i takt med gudstjänstlivets utarmning? Finns möjligen ett samband?

    Man kan fråga sig varför kyrkans begåvningar idag på sin höjd sitter i komministergårdar eller på lärartjänster i stället för i den svenskkyrkliga ledningen. Vad har hänt? Har främmande andar ockuperat kyrkan? Eller har kanske begåvningarna flytt det kyrkliga fältet? Eller börjar begåvningarna helt enkelt och ännu värre ta slut? I en situation där idag ca 20 % av en årskull lär bli civilekonomer, 10% högskoleutbildade ingenjörer och 5% läkare, finns kanske inte så många lämpade kvar att fylla vakanser efter präster, lärare och andra med lägre status i samhället. Man tager vad man haver, även i kyrkan. Resultatet blir därefter.

    Per S

    SvaraRadera
  2. Som rundresande i Linköpings stift där det sällan var öppna kyrkor utanför städer men i en fanns ett magert bokbord (som i de flesta kyrkor också stora) där det nya var tunt och dyrt medan PO Sjögrens småskrifter lagts i en korg med "gratis". I Strängnäs domkyrka kunde romerskt katolska radband köpas medan dito i Linköping höll sig med frälsarkransar, men naturligtvis inget om den svenskkyrkliga traditionens djupare perspektiv. Artos böcker fanns ej att finna, ändå är det det förlag som uppenbarligen säljer bäst i dag på den andligare marknaden. Bokbord och låsta kyrkor återspeglar vad Svk vill vad gäller förkovran i trons liv. Nu skall två dygn spenderas i Växjö stift så det skall bli spännande att se vad bokborden bjuder om kyrkorna är möjliga att komma in i. Jag roar mig alltid med att plocka församlingsblad för att till hösten läsa i jämföra med matrikeln dvs se om kriorna om lite blommor och blad och "vara snäll är ett jobb", motsvarar distans från TK. / Magnus Olsson

    SvaraRadera
  3. :-) Har tidigare många gånger lekt med tanken på att ta med Bo Branders predikosamling "Ett år med Jesus" och läsa ur den under predikan. Men eftersom jag inte vill provocera har jag avstått.

    Nu har jag hittat en kristen präst som kan predika, så för närvarande är jag lyckligt lottad.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Marie Fredin6 juli 2012 17:56

      Elisabeth: Ja,varför skulle det inte vara möjligt, att ibland läsa någon kyrkofaders kärnfulla predikan, istället för ett vänligt sommarkåseri? Vi är många som vill ha lite tuggmotstånd, något att ha med sig i vardagen att arbeta lite med, kanske till och med behöva förändra något i våra liv.

      Radera