Kristdemokraterna - om spionen själv får välja

I Löttorpshallen för att köpa glass till jordgubbarna. Vid kassan ett vänligt ögonkast från kassörskan som just stängt för sin lunchrast och en nick - jag får komma igenom och på väg dit ser jag DN:s förstasida, där den spionutpekade prästen erkänner och ångrar sig. Nu minns väl alla att denna bloggsida var tidigt ute med beskeden? Och den prost på västkusten som menade att Radler var väl utbildad spion får vatten på kvarnen - för så beskrivs han i DN av experten Helmut Müller Enbergs. Återstår för Svenska kyrkan att kartlägga vilken information som betraktades som viktig för DDR. Där kan vi lära oss en del.

Vad gäller nu? Inte att kyrkoherden varit Stasi-medarbetare utan att han på sistone kategoriskt förnekat uppgifterna. Men ska han klandras för att han gjort det han tränats att göra - förneka varje samröre? Motsvarar detta inte ungefär det vi andra skolats att göra för det fall vi skulle blivit tillfångatagna av fienden? Nå, Luleå domkapitel har en del att jobba med.

Nu sitter Aleksander Radler på uppdrag för kristdemokraterna - i kommunpolitiken men också i kyrkomötet. Kristdemokraterna är något så underligt som ett parti men i kyrkomötet ett icke-parti, som dock ogenerat samarbetar med alliansen, i vilken partiet ingår politiskt. Partisekreteraren var i den kyrkliga gruppen - icke-partiet! - för att lägga upp icke-partiets valrörelse. I denna värld av skiftande identiteter kände sig Stasi-medarbetaren hemma och det kan man ju förstå. Kanske är det ändå tid att fundera över kristdemokraterna som kan stoltsera med en spion i sina led? Tänka sig att just det partiet skulle vara tillhåll för en DDR-spion. Hur känns det att vara det parti som spionen valde? Vilket svar som än ges, kan det bara bli intressant.