lördag 20 februari 2016

80 000

Anders Ygemans besked att hälften av flyktingarna kommer att avvisas, kommenterades i veckan. Det var en kommentar jag bekymrad funderat över. Exemplet som gavs i en kommentar handlade om baltutlämningen, där 150 balter lastades ombord i Trelleborgs hamn och skickades till det som blivit Sovjetunionen. 533 transporter av detta slag skulle då behövas. Men då måste de som ska avvisas först placeras i interneringsläger och stora polisresurser måste till. Lagligen kan upprörda passagerare, som ska flygas iväg, inte samfällt drogas, men det går inte heller att säkert flyga ett plan fyllt av desperata människor. Och det kräver att en nation är beredd att ta emot dem som kommer. Författaren föreslog att varje flykting som avvisas ska få en halv miljon kronor. Det skulle bli billigare. Och enklare.
Slutsatsen var väl den, att det inte går att utvisa dem som får nej. Ygemans projekt kan inte genomföras.

Hur gör en kristen nu?
Vi har ett regelsystem för att pröva asylsökande. Det verkar inte fungera särskilt bra i praktiken, men teoretiskt skulle det fungera. Människor får komma till Sverige och här prövas i god ordning om de har sådana skäl att de får stanna. 22 000 personer har fått besked att de inte får det, men stannar ändå. Och till dessa kommer prognosen om de 80 000.

Den tidigare kristna hållningen har varit att hjälpa dem som fått avslag.
De har gömts och försetts med mat och kläder, som samlats ihop. Är det så de kristna ska göra nu också, i tanke att när det gått tillräckligt lång tid fattas ett beslut att också dessa människor får stanna? Akutsjukvård kan de ju få. Riktigt hur det varit med skolgång för barnen, vet jag inte. Är en praxis, sådan den varit, rimlig i det läge som kommer? Det betyder att de kristna överprövar den rättsordning vi har i vårt land. Det kan man göra. Konsekvenserna blir svåröverskådliga, när vi talar om så många människor som det nu gäller. Jag skrev inte "volymer". Men vad är det som lagas och blir bättre genom att gömma?

Är den kristna hållningen att främst hjälpa de medkristna?
Det är ingen orimlig hållning. I dopet är vi sammanfogade med dem till en kropp. Det som gör ont i dem, skulle göra ont i oss. Men om de medkristna inte har asylskäl - ska de gömmas då? Morsan var 85+ när hon ringde en mycket tidig morgon och undrade om inte hon, som hade hus med rum över, borde gömma flyktingar. Jag sa nej. Hon borde inte det. Inte ens om goda medkristna frågade henne. Hon var för gammal, helt enkelt.

Utvisning?
Om det nu ändå ska utvisas, hur ogörligt det än ter sig, finns fler frågor att ställa.

Vad gör en kristen polis?
Utvisar humant? Några av poliserna som var med när balterna skulle från Ränneslätt och var det ju var för att fraktas till Trelleborg, bar med sig detta elände livet igenom. Kan en polis banka batongen i skallen på den som inte vill utvisas på ett humant vis?

Vad gör en kristen anläggningsarbetare och en kristen byggare när interneringslägren ska byggas? Tar jobbet? Eller hoppas på att det inte byggs några läger, att ingen utvisas och att invandringen därmed i praktiken blev fri - utan att vi riktigt vet vilka som kommit och nu ska integreras? Om de vill.

Vad gör en kristen läkare eller sjuksköterska? Tar jobbet i interneringslägret för att hjälpa människor men därmed också håller systemet igång?

Vad gör en kristen busschaufför eller lokförare?
Kör bussen eller tåget?

Vad säger prästerna och vad säger de som ofta och med glädje firar gudstjänst? Vad blir det av den kristna tron i praktiken nu och när utvisningarna ska genomföras - hur det nu ska gå till - eller vi måste konstatera att många människor lever i ett utanförskapsamhälle och för sin överlevnads skull måste bedriva tjuvnad.

Vad sägs nu - när Europa försöker organisera flyktingströmmarna så att flyktingarna inte kommer hit och inte heller syns på ett besvärande sätt - för flyktingarna hamnar i Grekland som bäst och stoppas sedan vid gränserna. Bortsett från dem som smugglas in i Sverige - på lite olika sätt, men det går om man har pengar eller möter en snäll människa som ger lift över bron. I bagagerummet? I fritidsbåten?

Det är inte så lätt att vara kristen och ha en Herre. Vad säger Han? Konkret?
Är det konstigt att man längtar bort nån gång?

19 kommentarer:

  1. Apropå denna bloggpost och den tidigare där mission nämndes. Jag råkade få se denna artikel och funderade över om det möjligen finns en vits med att inte tala ur skägget om islam, vilket jag retat mig på.

    “Conversion studies have shown that the greater the degree of congruence between Islam and Christianity that is perceived by the Muslim inquirer, the more likely it is that he or she will seriously consider Christianity as a viable alternative to Islam,” Martindale wrote. If differences between the two are emphasized, the barrier to conversion grows.
    http://www.christianitytoday.com/gleanings/2016/january/do-muslims-christians-worship-same-god-wheaton-hawkins-ems.html#bmb=1

    Det hat väl inte fått mig att ändra mig. Men om man lägger till att vissa studier tyder på att muslimer är de som i störst omfattning avfaller och sekulariseras när de kommer till västerlandet så kanske det finns en större chans än man kunde tro att omvända dem till Jesus?

    Hoppas detta leda till intressanta inlägg av begåvade läsare här
    Canihua Hahn

    SvaraRadera
  2. Jag har sett två ramla in i
    en cykel.
    Den första kär i en flicka.
    Hon var A-studentska, även
    om alla kanske inte var helt
    fullvuxna. Att gå bredvid en
    sådan jänta påverkar balansen.
    Han ramlar in i cykeln han
    leder. Med stora svårigheter
    kommer han på fötter igen.
    Vem är denna lyckligt lottade
    man. Det heter vist CV nu.
    Före detta kårordförande.
    Doktorand vid cykeläventyret.
    Högskolerektor.
    Professor.
    Listan är säkert mycket längre.

    Den andre var en vältränad blind
    yngling. Jag blir imponerad av
    hans tempo. Blind och den farten.
    Framför honom ligger en omkullvält
    cykel. Han går i cykeln och ramlar
    över den. Utan några som helst
    svårigheter reder han ut detta
    problem. Väl på benen fortsätter
    han sin snabba vandring.
    För honom hade det inte hänt något.

    Hur tänker och hur gör någon
    som sett dessa två cykeläventyr
    på nära håll.

    Karl-Alfred
    .

    SvaraRadera
  3. sv"k" har naturligtvis inga svar på detta stora problem. Inte detta heller. Baltutlämningen har heller ingenting med detta att göra. Där handlade det om nazistiska kollaboratörer som begärts utlämnade för att ställas till ansvar för de brott mot mänskligheten de gjort i sina hemländer. /John.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är inte sant att alla var kollaboratörer. Flertalet balter var förmodligen tvångsmobiliserade. Också tyskarna hade flytt av olika anledningar.

      Utlämningen hade att göra med att Sverige, för att hålla sig utanför kriget, hade ambitionen att hålla sig väl med alla, och fortsatte på samma vis även när det inte längre var nödvändigt.

      Radera
  4. Var det så här det började i Tyskland? Repatrieringen kräver massdeportationer. Nazisterna inrättar då koncentrationsläger - dåförtiden inte ett belastat uttryck, utan bara en beskrivning av ett jätteläger där man samlar, 'koncentrerar', människomassor. Det var engelsmännen som i Afrika uppfunnit modellen.

    I nästa steg växer lägren över huvudet på administratörerna. Någonstans blev det lättare att bara avrätta människorna. Den slutgiltig lösningen var nog ganska mycket pragmatik. I Chil Rajchmans ögonvittnesskildring från Treblinka 1942-43, "Jag är den siste juden" (Norsteds 2011 i översättning av Salomon Schulman), är det tydligt hur man nästan testar sig fram. Först skjuter man och gräver massgravar, men det tar för lång tid och skapar för stora kroppsvolymer; man börjar därför med dödskammare och likbränning. Koncentrations- och avrättningslägren var inte storslaget planerade utan växte fram vartefter behoven uppstod.

    Nu behövs det andra faktorer också för att ett samhälle skall ta steget över till utrotningsläger. Diktaturstat, propaganda som fråntar vissa grupper sina mänskliga rättigheter etc. Ändå är det mer av ett sluttande plan än glasklara gränser mellan Nazityskland då och Europa nu.

    När blir man medskyldig i en sådan situation? I inledningen till Jonathan Littells monumentala roman "De välvilliga" ställer den före detta lägeradministratören frågan vilka som medverkar i massmordet. Den som kör tågen fastän han inte bär hand på någon, den som lägger om växlarna? Alla är (större eller mindre) kuggar i ett maskineri.

    När ådrar vi oss skuld? När passerar vi den avgörande gränsen? Hur ska en kristen leva i Kristi efterföljd i det som just nu sker?

    Jag vet inte. Men att ställa frågorna är i varje fall en början. Det hastar - över Europa mörknar det i allt snabbare takt.

    Mikael Löwegren

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Mikael, för ett klokt inlägg!

      Radera
  5. All överhet är av Gud, (och) överheten bär icke svärdet förgäves, (men) man ska lyda Gud mer än människor.

    Solklart!?

    Om man vet säkert att någon har fått avslag på felaktiga grunder, kan det vara rätt att hjälpa denne att gömma sig, till bevisen att han har rätt till asyl har skaffats fram. Men att hjälpa till att hjälpa alla som fått avslag är inte en kristen hållning. Det är en politisk hållning, som kyrkan har lånat sig till. När man hjälper alla att gömma sig, och sedan kräver generell amnisti, är det ett systematiskt sabotage mot beslut av en överhet (i detta fall: Migrationsveriet) som är av Gud.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Baltutlämningen är ingen relevant jämförelse. Kyrkans agerande i flyktingfrågan under de senaste decennierna är inte resultat av någon kristen hållning, utan av en politisk hållning, som ytterst har gått ut på att underminera Sverige som en nationalstat och göra Sverige till en socialbyrå för hela världens befolkning (Mp). Samt även att framkalla en kris för den svenska kapitalismen och bana väg för en fascistisk diktatur, som ska mötas med en väpnad kommunistisk revolution (V).

      V har visserligen tagit avstånd från sitt kommunistiska förflutna, men fullföllj meder (utan medvetenhet om dess ursprung) delar av den kommunistiska praktiken. Det gäller delar av utrikespolitiken, men även sådant som underminerar finansieringen av bl.a. kollektivtrafiken.

      När flyktingkrisen blev akut och de väntade enorma underskotten i de offentliga finanserna inte längre kunde döljas, meddelade biståndsminister Isabell Lövin utan minsta tvekan att biståndet skulle halveras för att finansiera flyktingmottagningen här hemma.

      Samtidigt som skolminister Gustav Fridolin, Mp, har fortsatt att lova höjda lärarlöner, väl medveten om detta kommer att leda till följdkrav på höga lönelyft från andra offentliganställda.

      I stället borde Mp ha ställt SD mot väggen genom att påminna om SD:s ständiga upprapningar av frasen "hjälpa flyktingarna i närområdet" genom att fråga om SD öht är berett att medverka till en så stor höjning av hjälpen i närområdet, som behövs för att flyktingarna ska stanna kvar där.

      Mp, V och SD är de tre värsta extremistpartierna i svensk politik. Dem borde inga seriösa partier samarbeta med.

      Efter att tillsammans med hustrun Alva ha skrivit boken Kris i befolkningsfrågan (1934)med rasbiologisk propaganda som "det i varje samhällsklass finns en bottensats av individer som saknar existensberättigande, skrev han 1946 boken "Varning för fredsoptimism", där han beklagade Tysklands nederlag i Andra världskriget. Det enda ljuset i det antinazistiska mörkret var enligt Myrdal Sovjetunionen, som han dock såg som alltför diktatoriskt. Jag har läst båda böckerna.

      Baltulämningen var Myrdals projekt, och kan inte försvaras. Troligen fanns en del krigsförbrytare bland de utlämnade, men det utgör ingen försvar för den kollektiva utlämningen. Myrdal var handelsminister - en post som han tvingades avgå från 1947. Man har efteråt försökt förklara Myrdals handlande med att det skulle ha varit priset som Sverige fick betala för ett kredit- och handelsavtal med Sovjet.

      Borde han inte ha använt krediterna som ett påtryckningsmedel mot Sovjet att avstå från kravet att få balterna utlämnade?

      Saken är alltså inte så enkel, så att det alltid är rätt eller alltid fel, att sabotera överhetens beslut inom flyktingområdet.

      Jag menade i min förra kommentar att det även i nutiden kan vara rätt hindra verkställighet av myndighetsbeslut att avvisa asylsökande. Men att det sätt, som detta har satts i system, av anställda inom Svk inte är en kristen utan en politisk hållning.

      I stället för att använda baltutlämningen (närmare bestämt den borgerliga kritiken mot densamma) som ett rättesnöre i nutidens flyktingkaos, borde kyrkan skärskåda makarna Myrdals framfart, även inom befolknings- och familjepolitiken. Och det inte bara kyrkan, utan även arbetarrörelsen.

      Det är ingen merit att de gick med i det socialdemokratiska partiert först efter Socialdemokraternas segerval 1932, när det stod klart hur de politiska vindarna blåste, och var karriärmöjligheterna fanns.

      Radera
  6. Fredrik Reinfeldt och de libertarianska/neokonservativa grabbarna runt honom visste vad de gjorde. De krossade den föraktade välfärdsstaten/sossestaten/folkhemmet. Projektet hade aldrig lyckats med korten på bordet och ipsissima verba. Med populism och öppna gränser skapades ett oåterkalleligt fait accomplí.
    En människorättstroende vänster stödde instinktivt en manipulativ retorik.

    -Jag har alltid hört att ni inte ville ha det som i USA, med en synlig underklass. Nu har ni fått det som i USA. (Tino Sanandaji)

    Och apropå vad en kristen bör göra, så är det bland annat att fundera på satsen att man måste inte vara dum bara för att man är kristen ...

    AMDG

    SvaraRadera
  7. De som körs på porten kommer tillbaka genom bakdörren.
    För en del år sen gav en regering pengar till folk för att de skulle åka hem. Gissa vad de gjorde när pengarna tog slut! Sen skickade en president romer via flyg tillbaka till Rumänien. När de kom tillbaka tackade de för sin semester!

    SvaraRadera
  8. Intressant spörsmål som DS tar upp. Finns inga goda svar vare sig man är kristen eller något annat.
    Blickar man ut över vårt sargade klot anger UNICEF att långt över en miljard människor lever i extrem fattigdom. I södra Asien är över en tredjedel av befolkningen extrem fattiga, där människorna - främst barnen - lider och dör av undernäring och svält. Och enligt UNHCR befinner sig över 60 miljoner människor i världen på flykt eller lever i flyktingliknande situationer.
    Frågan är - ska vi försöka hjälpa alla, eller satsa på att hjälpa de mest behövande som riskerar dö i svält - idag och imorgon eller ...? Vill vi att så många barn som möjligt ska kunna växa upp till friska och starka vuxna?
    Idag har vi gjort vårt val - vi ska enbart hjälpa de som är tillräckligt friska och har ork och resurser för att ta sig till Sverige. Är detta ett kristet och humant beslut?
    /Staffan Wadström

    SvaraRadera
  9. Det är nyttigt att påminna sig deportationen av judar under 1900-talet för att inte hamna i samma grymheter igen men jämförelsen med idag, som en del vill göra, haltar ändå betänkligt. Vi talar om nu inte att avvisa oskyldiga människor som bott i Europa sedan flera sekler, medborgare av födseln, utan om nyanlända utan skyddsskäl och kriminellt belastade. Till dem borde också sådana som farit med lögn om sig själva räknas.

    Bilden av återvändandet måste också nyanseras. Ja, det råder fattigdom och förtryck i många länder men för den sakens skull är det inte helt omöjligt att bo där och om förhållandena ska bli bättre måste de egna invånarna, i synnerhet medelklassen engagera sig – så att inte alla pengar hamnar hos flyktingsmugglare och alla utbildade i västvärlden.

    Sverige bör så klart engagera sig för att hjälpa utsatta i andra länder men det sker inte genom folkutbyten liknande dem som Assyrien sysslade med för mer än två och ett halvt tusen år sedan; sådant leder bara till splittring och hat.

    Konkret bör vi stoppa inflödet genast och inse att ju längre tiden går desto svårare blir det att avvisa människor. Efter några generationer kommer hazarer, kurder, somalier med flera vara lika etablerade minoriteter som våra egna samer, inte minst tack vare sina numerär.

    Någon form av återvändandebidrag är rimligt för dem som avvisas och detta finns redan. Sedan måste vi prioritera bland de hjälpsökande. Låt de döda begrava sina döda (d.v.s. låt muslimska länder hjälpa muslimer) medan Europa agerar skyddsmakt för de kristna. I det förtvivlade läge som råder är det nog rimligt att Mellanösterns kristna får en fristad i Europa men på sikt är det angeläget att få till ett kristet statsbygge i Arabvärlden, motsvarande den judiska staten Israel. Om en sådan stat inte förgås av inre strider, sekularisering eller terrorism kan den bli riktigt framgångsrik och ett föredöme för de muslimska grannarna – om de någonsin lyckas svälja sin egen stolthet. Någon gång måste de lära sig att de har en egen potential men att den existerar trots islam, inte tack vare islam. Förhoppningsvis kommer de då att upphöra med den parasitkultur som de nu lever i.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alltså skapande av ett nytt Israel? Men kristet den här gången?
      Israel är det enskilt upplevt största hotet mot världsfreden. Alltså en fördubbling av hatet? Alltså nya fördrivna att exploatera för diktatoriska regimer? Alltså nya migrantströmmar mot Europa? Vem ställer upp med vapen mot 1.450.000.000 muslimer? Vem betalar? Vem tar risken?
      Tanken på nation building är död. Nineveslättens kristna befolkningsmajoritet är efter IS för evigt borta, liksom den en gång kristna befolkningsmajoriteten i Mellanöstern. Niklas N är 150-200 år för sent ute. Den av fransmännen från Syrien avskilda kristna enklaven Libanons senare öden bör avskräcka, liksom Första Världskrigets idéer om ett kristet Armenien.

      AMDG

      Radera
    2. Det fanns redan en sån stat, Libanon, och vi har sett hur den kristna majoriteten där blev en minoritet eller hur?

      Radera
    3. Nuvarande minoritetsförhållanden upphävs medels återvandring eller nykolonisering, så som i Israel. Den muslimska befolkning erbjuds etableringsstöd för att bosätta sig på andra orter (ej i Europa, Arabvärlden är stor och rik nog). Processen blir inte smärtfri men säkert går det det att lära av Israels misstag och agera mer rättvist än vad som skett där. Att IS (med alla sina tysta medlöpare) bör röjas undan hoppas jag alla är eniga om, Frågan är då vilka som belönas för att ha tagit initiativ i det maktvakuum som uppstår. Är det bara kurderna som har sådana ambitioner?

      Om vi däremot ger upp tanken på kristen närvaro i Mellanöstern är det än viktigare att säkerställa Europa som en kristen fristad och då måste den pågående muslimska invasionen och koloniseringen avbrytas och kuvas än mer bryskt.

      För övrig är jag glad över att republiken Armenien de facto existerar som en fristad för världens äldsta nationalkyrka. Armenien är ett vackert land men tyvärr mindre än det borde vara. Fiendskap må råda gentemot de turkiska grannarna men relationen till Iran är faktiskt god.

      Radera
  10. Niklas N skrev att Någon form av återvändandebidrag är rimligt för dem som avvisas.

    Asylsökande bör vid ankomsten lämna ifrån sig pengar och värdesaker, som de har rätt att återfå vid återresa, med avdrag för kostnaderna för mat och logi under vistelsen i Sverige. Staten ska vara skyldig att förvara oersättliga värdesaker på ett säkert sätt under minst ett år. Något "beslag" ska givetvis inte göras för vigselringar, religiösa symboler och annat som utvisar civilstånd, etnicitet och liknande, enligt respektive folkslags traditioner.

    Om asyl beviljas, ska flyktingen återfå sina värdesaker, om han så begär, mot kontant betalning eller mot skuldförbindelse, att betala för kost och logi under tiden som asylsökande om och när han börjar tjäna egna pengar. Naturligtvis ska det finnas frikostiga regler för avskrivning av sådana skulder efter långvarig bristande betalningsförmåga.

    Varför ska den som har fått exempelvis en läkarutbildning på sitt hemlands bekostnad - eller bekostad av rika föräldrar - få allting gratis i Sverige, när den som är född i Sverige själv måste betalas kost och logi under studietiden?

    Det måste också bli ett slut på gratisresandet för asylsökande i Kalmar län. I andra län måste även asylsökande betala själva, om de vill åka längre än till närmaste tätort.

    Slutligen vill jag säga att det vore inte alls orimligt om återvändande, som har arbetat och betalat skatt i Sverige under en längre tid, får med sig ett särskilt bidrag för återetablering i hemlandet.

    Det kan exempelvis anävndas för att starta ett företag i hemlandet och anställa folk, så att de inte behöver utvandra p.g.a. arbetslöshet och fattigdom. En vettig form av utvecklingsbistånd.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Instämmer i allt detta.

      Radera
  11. 80 000 ska "avvisas"?
    Kommer inte att hända. Vi kan inte få ut 25st asylanter ur en buss på svenskt territorium, men vi ska kunna "avvisa" 80 000 till andra länder.
    Vilka då? vi vet ju i stor utsträckning inte ens identitet och nationalitet på dessa?
    Rökridåer för Folket från Ygeman.
    Vi lär få öppna på lädret ordentligt, 160K under 2015, det motsv ungefär Uppsala stad.
    Hela Uppsala försörjt på sakttmedel?
    Nåt att tänka på.
    Jag/vi är invandrare/personer (3e gen) med utländsk bakgrund med noll dagar arbetslöshet inom gruppen sedan 1906.

    SvaraRadera