fredag 12 februari 2016

Med ögon känsliga för arrogans

Ann Heberlein känner jag inte, men hon bodde med familj och hund på Studentlyckan och kunde ses rasta hund. Det i sig är grund för valfrändskap. Vi kom dock inte så långt. Hon driver sina frågor och nu senast i DN frågan om de förföljda kristna. Hon hade pejl på att Svenska kyrkan talar om "de troende" och inte särskilt står samman med sina medkristna. Ungefär så. Ni kan läsa själva om ni inte gjort det.
http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/ann-heberlein-svenska-kyrkan-maste-varna-om-kristna-flyktingar/

Nu bevärdigades Ann Heberlein med ett svar av Antje Jackelén.
http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/diskussionen-forsvaras-av-det-islamfientliga-tankekomplexet/

Jag blev inte riktigt lycklig över det svaret.
Antje stod tydligen på av Israel ockuperad mark och såg in i Syrien. Artillerield började höras. "Mot den verkligheten känns en del inhemska angrepp på Svenska kyrkan futtiga. Likväl behöver de tas på allvar och bemötas." Sägs något annat än att här uppe på höjderna ägnar mig åt det allvarliga och er dvärgalåt borde man strunta i för det är en futtig, sång men jag sänker mig till er tarvliga nivå med angrepp på Svenska kyrkan. Kritik och kritiska frågor är sålunda angrepp, Angriff.

Det fortsätter i samma stil.
"Jag tar siffrorna först. Ibland räknas de ju mer än orden." Så kommer anslagen, de som kommit till därför att Frimodig kyrka motionerat 2014 och 2015. Det var alltså inte ett biskopsinitiativ eller ett styrelseinitiativ, vilket kan uppfattas vara futtigt att påpeka men likväl, som det heter.

Tankemodellen står våra kyrkliga partners för.
De vill inte, heter det, att vi gör skillnad på människor utifrån religiös tillhörighet. Jag har inte övertygats om de,t för jag har inte hört någon av våra kyrkliga partners säga det. Aposteln säger att vi ska göra gott mot alla människor och prioritera dem som är våra syskon i tron. Gal 6:10 Det är en enkel instruktion i Guds eget ord.  Antje uppfattar i stället Heberleins kritik så att den "egentligen" säger: "Ni bryr er inte om kristna, ni bryr er bara om människor!"
Det är också ett under av inkännande i argumentationen som nog, handen på hjärtat, sänker Antje. Det går för den som vill att lyssna och höra vad som sägs: De kristna far särskilt illa och vi har ett särskilt ansvar för dem.

Antje Jackeléns argumenatation leder till slutsatsen att asylboenden enbart för kristna vore ett nederlag för vårt samhälle. Och så dras slutsatsen att vi möter ett islamfientligt tankekomplex. Nu är kritikerna riktigt satta på pottkanten, kan man förstå.

För kristet liv gäller att dopet innebär ett särskilt band de kristna emellan men innebär samtidigt just en "kallelse till ett liv i tro och kärlek att engagemanget för utsatta människor inte kan göras beroende av trostillhörighet."
Men hur var det nu aposteln skrev?
Han har en prioriteringslista. Alla människor, "framför allt mot våra trosfränder", malista de pros tous oikeious tes pisteos. Anförvanter i tron, de som bor i samma hus, läser jag.
Och utsätts våra trossyskon för trakasserier eller tråkningar på svenska asylboenden ska de veta att de inte är utlämnade av dem som bor i samma trons hus.

Modéus II skriver ett likartat svar i Barometern/OT.
http://www.barometern.se/ledare/respekt-ar-grunden/
Han hävdar att "engagemanget för utsatta människor inte kan begränsas till en viss trostillhörighet". Det sista begreppet betyder "till medkristna". Det blir egendomligt.

Ingen har hävdat att engagemanget ska begränsas. Engagemanget måste nu konkret gälla kristna som far illa, det har hävdats. Modéus II vill inte heller ha kristna asylboenden. Alla ska bo tillsammans. Nu bor inte alla tillsammans i Södertälje eller Malmö, för att ta ett par exempel. Inte heller i Alby eller Rinkeby, kanske. Stegen i fel riktning har tagits sedan länge. Det är därför vi har utanförskapsområden - också i Modei II stift.

Nu skickades Modéus II fram för att i P1 debattera med Lars Adaktusson.

Lars har sitt namn efter Adauctus (u-et har fallit bort för ingen kunde stava till namnet). Adauctus, föjleslagaren, var den som stod på gatan när Felix skulle föras ort att avrättas. Adauctus ropade då: "Jag är också en av dem". Soldaterna tog honom också och han avrättades. Det problem som följde var att de kristna inte hade en aning om vem mannen var. Därför kallas han Adauctus. Lars lever upp till namnet när han ropar om folkmordet, det må man säga.

Lars visste berätta att de kyrkoledare han mött var för att han agerade i EU och kallade det som pågår ett folkmord på kristna. Modéus II började definiera och kom fram till att folkmord blir det först när det i rätt jurisk instans slagits fast att folkmord är det och konstaterade att det uppenbart fanns olika bedömningar om det var rätt att prioritera hjälp till förföljda kristna eller satsa på alla.

Nu tog programtiden slut så tidigt att Lars inte kunde klämma fram namnen av Modéus II på de kyrkoledare som inte ville ha särskild hjälp till de kristna. De namnen har vi aldrig hört. Är det Younan? Är det någon annan i en liten luthersk kyrka? Det kanske är lika bra att vi får några namn så att saken kan dubbelkollas. För visst vore det av intresse att veta varför andra kyrkor hör andra besked än vad vår kyrkas funktionärer hör.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=6366533

Är det bara jag som tycker lite synd om Modéus II nu?
Han skickades fram för att rapa upp ett budskap från Kyrkans Hus innersta rum. Och det ställde han snällt upp på! Hade det inte varit som det är, hade han kunnat uppfattas vara slätkammad.

Med ögon känsliga för arrogans och en debatt som förs mellan döva, blir det inte riktigt enkelt att vara stolt över Svenska kyrkan. Så känns det nu. Vi hann ju inte heller, menade kyrkomötet, ta upp den samtida martyrsituationen som ett prioriterat tema Annandag Jul. Det säger också en del. I den hög- eller lågintensiva martyrtid som avslutades år 312 dödades uppskattningsvis 30 000 kristna. Vilket är talet för martyrerna i vår tid? Mot den verkligheten känns en del klerikalt prat futtigt, skulle man kunna tycka.

I övrigt ska vår vän Frasse träffa patriarken Kirill i dag och tala t ex om de kristnas utsatta situation i Mellanöstern. Det sker på Kuba. Metropoliten Hilarion, Holmbergs i Frillesås vän, är behjäplig. Vad jag vet!

11 kommentarer:

  1. Vän av ordning undrar om SvK kan uttala stöd för utsatta kristna i Kina eller Nordkorea där det inte är islamister som förföljer?

    Är ett folkmord inte ett folkmord för att det utförs i islams namn?

    SvaraRadera
  2. Det där med "islamfienligt komplex" som argument för tystnad om kristna kan väl ändå slå tillbaka. Visst är det så att det tvärtom finns en politiskt färgad islamvurm som blockerar i flera Mellanösternfrågor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror tyvärr att kyrkoledningens sekulariserade synsätt att man inte skall skilja på religion stämmer väl med den allmänhets man söker behålla som medlemmar./Gustaf Björck

      Radera
  3. Blir begreppen 'islamvurm' eller 'islamfientligt komplex' annat än perspektivmarkörer för talarens/skribentens egen åsiktsposition?

    Islam är liksom kommunism en mångfacetterad företeelse. Olika grader av engagemang, konsekvens och medvetenhet finns hos dem som betecknar sig med respektive etikett. Dock skall man inte blunda för att kommunister liksom muslimer inte historiskt har dragit sig för att utöva sin goda diktatur över den stora majoriteten av mindre vetande otrogna. Ja, ansett detta vara sin plikt, av den historiska Utvecklingen och Nödvändigheten eller Allahs bud föreskrivna. Egentligen existerar vare sig 'demokratisk kommunism' eller 'ickeislamistisk islam'. Båda är elitrörelser med makten som mål, med nödvändighet given av Historien eller av Allah. Utan detta maktanspråk a priori är man endast revisionister och avfällingar.

    Jag tror inte vi skall blunda för att islamiska statsbildningar historiskt sällan har härskat över muslimska majoriteter. Tvärtom har man sett som sin plikt att införa en god, gudomlig ordning i världen utan sneglande på eventuell folkvilja eller vare sig majoriteter eller minoriteter. IS är inget undantag i islams historia. Ledaren, Al Baghdadi, är doktor i Islamisk rätt från ett ansett universitet.

    Är det för denna inomvärldsliga gudsrikestankes skull delar av vänstern tycks ha sin svaghet för islam? Kanske upptäcker snart även extremhögern islams/islamismens ordningsbringande lockelser?

    Varför f ö hjälpa den pyttelilla kristna resten i MÖ? På 1800-talet, när denna rest fortfarande var majoritet, hade det varit meningsfullt. Då utkämpade de europeiska makterna krig för att stödja det turkiska imperiet mot de framträngande ryssarna som såg sig som de kristnas skyddsmakt. Vi är nog lite sent ute. Korstågen förlorade vi. Irak- och Afghanistankrigen förlorade vi. Troligen är ickemuslimer om några generationer minoritet i Europa. Även demografikriget förlorade vi alltså.

    Jag tror kyrkoledningen gör rätt!

    AMDG

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nåja, vilka som har stött vilka har växlat. Under Första världskriget var det England, Frankrike och Ryssland som stod mot Tyskland, Österrike och Ottoman-turkiet.

      Jag vet inte var gränsen går för 'pytteliten'. Men för 30-40 år sedan räknade man med runt 10 % kristna i Syrien och Palestina. Om det skall anses vara pyttelitet, skulle alla riksdagspartierna utom tre vara pyttesmå.

      Radera
  4. Håkan Sandvik som har goda kunskaper om Mellanöstern skriver insiktsfullt i Dagens Seglora på självaste Juldagen 2015. http://dagensseglora.se/2015/12/25/problematiskt-om-forfoljda-kristna/

    SvaraRadera
  5. Politisk Islam är en relativt stor rörelse. T.ex muslimska brödraskapet menar ju att det bara finns ett sätt att få fred och harmoni på jorden och det är att alla folk i alla länder styrs av Guds enda och sanna lag, nämligen Sharia. Målet blir ju då att på olika sätt försöka införa detta överallt där det är möjligt. Alla muslimer tycker inte så men man kommer inte ifrån att det totalt sett finns klart större politiska ambitioner inom islam än inom t.ex kristendom, åtminstone idag. Sedan varierar det ju vilka metoder man är beredd att använda. Demokratiska, auktoritära, våldsbejakande osv.

    /Håkan

    SvaraRadera
  6. Det svensklyrkliga episkopala rapet är föga välljudande och än mindre vägledande. Glömskan gör sig här smärtsamt påmind. Vi är utsända som får bland vargar, men vissa "lejda herdar" söker sig hellre till den motsägelsefulla sekulära islamiska teokratin, allt för att värna det "statskyrkliga".

    SvaraRadera
  7. Om kärleken till trossyskonen konsekvent blir satt på undantag är det ett indicium på att felet sitter mycket djupt.

    SvaraRadera
  8. Svenska kyrkans totala ointresse att hjälpa våra lidande kristna systrar och bröder och dess negativa hållning mot det judiska folket och Israel fick mig att lämna SvK. Istället så går mina "kyrkskattepengar" till organisationen Open Doors och till Israels vänner. Där blir de till välsignelse, vilket sällan numera kan sägas om SvK.

    Och gör gärna du sammalunda.

    S Pilt

    SvaraRadera
  9. Här gör mig Modeus verkligen besviken. Jag har uppfattat honom som bättre än så.
    Canutus Hahn

    SvaraRadera