Huliganism

Det var halt i lördags kväll, när jag nykter och städad skulle köra bil hem från den middag vi bjudits till. Radion varnade för fläckvis underkylda vägbanor. I radion hörde jag också om de maskerade svartklädda i Stockholm, de som var ute efter att slå ensamkommande flyktingbarn. 100 sådana fanns ute och poliser. Tog polisen in fyra och en häktades? Då, tänkte jag, är vägen beredd för nya insatser av de svartklädda, som kommer att bli fler. Huliganismen kommer att sprida sig för samhället saknar sannolikt resurser för resoluta ingripanden. Så var det med gamla tiders drängslagsmål också, prästen och länsman stod bakom lagård och kisa, har jag hört Peps Persson sjunga i Auktionsvisa. Är det värre med det främlingsfientliga? Ja. Inte bara för att det är främlingsfientligt utan för att statens våldsmonopol utmanas, alltså det som samhällets ordning ellr oordning ytterst vilar på. Stenhård linje mot huliganismen, alltså.

Och samtidigt: insikt om varför den kommer som ett brev på posten. Drar det runt folk i Stockholm som måste livnära sig på stölder, som inte har rätt att vistas i Sverige och som utsätter medborgarna för allsköns brott, är det givet att folk organiserar sig och kanske inhämtar hjälp från Polen - eller varför inte Ungern? Mer främlingsfientligt än så är det inte. Till det kommer detta med det roliga att spöa folk.

I min krafts dagar undervisade jag om hur de unga pojkarna i Slätthög gärna ville spöa de unga pojkarna från Nya Hjelmseryd, hjälmsingarna. Det var kulturen. Så skulle ske. Jag nämnde saken som ett 1800-talsfenomen för en grupp konfirmandföräldrar. Då sa en pappa "Det är väl fortfarande roligt". Jag drog efter andan för jag hade lärt mig att hjälmsingarna var underklass, kanske frigivna trälar från Slätthög som frigivits och nu röjde i skogen. Kolla en karta om ni vill se hur det kan hänga ihop. Vi talar medeltid och en konflikt som förts vidare i minst 700 år - nu utan att folk visste varför, men att.
Hjälmsingarna ska ha på käften.
Det är uppenbarligen gammal underhållande svenskmannased att slåss. Men så kan vi inte ha det. Land ska med lag byggas.

Fattade nyhetsförmedlarna, de som ska förse oss med det sakmaterial vi behöver för att orientera oss, hur allvarligt läget är? "Fotbollshuliganer" hette det. Fotboll? Här var hundra maskerade testosteronstinna av skilda nationaliteter ute för att ge marockanska och andra unga män på käften. De kommer att fortsätta och den som har lite kulör i skinnet kommer att råka illa ut.

Hur ser huliganernas idévärld ut och vilka är deras idéer. De gör det som måste göras. Här finns hotfulla grupper av ensamkommande flyktingbarn som stjäl och våldtar. Detta säter de svartklädda stopp för. De skulle definiera sig som goda. Unga män som gör vad som måste göras och de syftar förstås till att skapa så mycket oro hos de ensamkommande, att de åker hem igen. De uppfattar ganska säkert att de egentligen har många på sin sida och att samhället står lamslaget. Men huliganismen kan aldrig vara en positiv kraft för samhällsbygget. Den är ett symtom på en kris, det är sant. Det politiska livets kris. Och den krisen har vi levt med, mer eller mindre synligt, i 60 år, dvs sedan de folkrörelseburna partierna blev delar av statsapparaten och man kunde prya som riksdagsman, som vore förtroendeuppdraget ett yrke - vilket det blev! Det här blir bara just så illa som det blivit när hundra maskerade och svartklädda män jagar offer i Stockholm.

Så vad gör vi nu?
Jag vet verkligen inte. Men det borde kanske börja med att vi ser verkligheten som den faktiskt är och att nationen grundläggande håller på sina egna beslut. Den som inte ska vara här i landet ska, när den saken prövats och avgjorts, inte vara här i landet. Har avvisningarnas tid kommit därför att alternativen är värre?
Jag vet verkligen inte. Jag vet inte ens om jag får det sakunderlag om vad som händer när huliganhorderna drar runt, som jag behöver för att börja förstå. Fotboll?