Begäran om överprövning
Jag fälldes av Växjö domkapitel och tilldelades en skriftlig erinran den 31 januari 2014 med motiveringen att ett blogginlägg indikerat ”en koppling mellan Antje Jackelén och det gamla Nazityskland”.
Genom beslut i ÖN återförvisades ärendet till Domkapitlet i Växjö för erforderlig handläggning, ÖN 2014/11.
Domkapitlet tog sig an ärendet ånyo och fann att Dag Sandahl ”genom sitt agerande brutit mot löften han avgett vid sin prästvigning och i avsevärd mån skadat det anseende en präst bör ha. Domkapitlet finner därför att Dag Sandahl ska tilldelas skriftlig erinran.” Domkapitlet hävdade att Dag Sandahl måste ”ha insett att hans skrivna ord kunde komma att uppfattas som om han anser att det skulle finnas en koppling mellan tillsättandet av ärkebiskopen och nazityskland.” (DK.s protokoll 2014-09-12, §152).
ÖN avslog mitt överklagande den 26 november 2014 (ÖN 2014/33) och skrev: ”Det som Dag Sandahl har skrivit på sin blogg i samband med ärkebiskopsvalet 2013 och som exemplifierats i domkapitlets anklagelseakt framstår som klart kränkande och mycket olämpligt. Texterna saknar det mått av omdömesgillhet som kan förväntas av en präst i Svenska kyrkan.”
Jag delade inte ÖN:s bedömning, som bygger mer på eisegesis än exegesis, men har fram till februari i år betraktat saken som avgjord.
Den 5 februari publicerades Elisabeth Åsbrinks reportage Kyrkan söker försoning med samerna i DN.
I artikeln intervjuades Antje Jackelén. Hon beskrevs ha erfarenhet av kollektiv skuld, en känsla av skuld hon och hennes generation uppfattas ”vara impregnerade i”:
”Jag har ju alltid, genom min uppväxt, funderat över rasbiologins förfärliga framfart. Jag har hört argumentet att man inte kan vara delaktig i ett brott 40 år efter att det begåtts men jag menar att man ändå är bärare av en historia som är förfärligt skuldbelastad.”
I hennes familj var modern och hennes släkt antinazistisk.
”På fars sida var man lojal med staten. Min farfar var posttjänsteman och man lydde överhögheten, var goda medborgare. I dag skulle man förmodligen klassa dem som medlöpare. Men det var ett totalitärt system, man skulle ha Hitlerporträtt hemma. Min far fyllde 20 år 1945 och tog från skolan direkt in i kriget. Han hade inget val.
Antje Jackelén vet inte så mycket om sin fars erfarenheter som tysk soldat i öst.”
Vad som än uttrycks i DN-intervjun, så klarlägger Antje Jackelén en koppling till nazismen och beskriver den som känsla av skuld.
Jag kritiserades för lösryckta ord, tagna ur sitt sammanhang eller tolkade i något sammanhang.
Antje Jackelén återger faktiska förhållanden.
Hennes far deltog i krigets slutskede inte i öst, dvs Operation Barbarossa, men i strider i östra Tyskland mot amerikanska förband (han hamnade i vart fall i amerikansk krigsfångenskap) och i hennes fars hem fanns alltså ett porträtt av Führern på väggen. Så var det inte i alla tyska hem.
Ingenting av detta uppseendeväckande har jag kommenterat i något av de slumpmässigt utvalda och därefter kritiserade blogginläggen.
Huruvida Jackeléns farfar bara var medlöpare eller därtill partimedlem borde kunna klarläggas. Det var en stor andel tjänstemän bland de 7.5 miljonerna partimedlemmar. Antagligen var hennes far med i Hitlerjugend och fick ideologisk skolning där. Hela den tyska ungdomsrörelsen hade ju inkorporerats där, också t ex KFUM.
Jag hör inte heller till dem som menar att det för den som är född år 1955 i Tyskland är meningsfullt att bära på en känsla av skuld över det som hände. Kollektiv skuld kan de ha som kollektivt röstade för nazismen och naturligtvis den majoritet som i all tysthet anpassade sig.
Däremot finns det en efterkrigsgeneration som alltså hölls eller höll sig ovetande om vad fäderna gjort under kriget och vilka erfarenheter de bar med sig. Tystnadens kultur bröts i Tyskland först med barnbarnens frågor och då är vi på närmare 50 års avstånd från kriget. ”Opa war kein Nazi”-temat, alltså. Men det finns alltså också barn till soldaterna som aldrig brytt sig om att försöka ta reda på i vilket krigsförband fadern tjänstgjorde och var detta förband sattes in. Det kan tyckas vara ett passivt sätt att hantera en känsla av skuld.
Det är nu blott alltför uppenbart att det finns en av Antje Jackelén återgiven verklighet som återställer proportionerna. Det jag skrev på bloggen kan i sammanhanget inte längre uppfattas som ”klart kränkande och mycket olämpligt”.
Det hade inte ens varit klandervärt om jag skrivit att ”Svenska kyrkan hämtat en ärkebiskop med rötterna i en familj av nazistiska medlöpare”.
Uppseendeväckande, kanske, men inte ”klart kränkande” eftersom detta är vad Antje Jackelén själv förtäljer DN, som sedan offentliggör.
Det finns en faktisk verklighet som blottar något som går vida utöver också vad de tolkade bloggtexterna säger.
Det finns verkligen en koppling mellan ärkebiskopen och nazismen, en koppling för vilken Antje Jackelén alltså känner skuld.
Jag skulle önska att hon inte behövde känna det så, men det torde vara en fråga att hantera för hennes själasörjare.
Mot bakgrund av den till DN lämnade informationen begär jag
att
ÖN överprövar sitt beslut att inte undanröja domkapitlets beslut att tilldela mig en skriftlig varning samt undanröjer detta beslut.
Den här tyskfödda kvinnan försöker alltså pådyvla oss svenskfödda kristna en kollektiv skuld för ett statligt (ej kyrkligt) instituts verksamhet i Lappland för 80 - 90 är sedan, utan att ens nämnda ännu värre övergrepp mot etniska svenskar ännu senare. Eller handlar det som övergrepp under koloniationstiden under 1600-talet? Vet inte ärkebiskopinnan att det fanns kristna samer redan under medeltiden? Är de också delaktiga i den kollektiva skulden? Ärkebiskopinnans bekymmer med sin egen tyska föräldrargenerations eventuella delaktighet i den tyska nazismens ogärningar försöker hon tydligen smeta ut över oss lyckligt lottade, som saknar tyskt påbrå. Vi är inte bättre...
SvaraRaderaVad som vi däremot verkligen är medskyldiga till, är vår - och kyrkans - underlåtetenhet att kritisera regeringens passivitet inför det pågående folkmordet i IS/Daesh-kontrollerade områden i Mellanöstern. Förutom att utrikesministern tycks vägledas av något slags kvardröjande ungdomlig revolutionsromantik, som hyllar våldsamma rörelser, handlar det uppenbarligen också om Mp:s intlytande. Mp-ministrarna stödjer ju extrema islamistiska rörelser här hemma, bl.a. med statliga pengar.
För att inte tala om förbundet Socialdemokrater för tro och solidaritet (f.d. Broderskap), vars ordförande har sagt att förbundeet ska "binda upp svansen på islam, som vi tidigare har gjort med de kristna". Nog verkar det snarare vara de värsta extremisterna bland dem som svanskens skulle bindas upp på, har bundit upp svansen på regeringen. Som Tro och solidaritet tidigare har gjort på de kristna (Svenska kyrkan?).
Den kritiska socialdemokraten Johan Westerholm, som driver bloggen Ledarsidorna.se, skriver idag på densamma:
"Trots stora ord om kampen mot DAESH (IS) så nämner utrikesministern inte med en rad det folkmord som denna organisation nu genomför mot arabisktalande kristna. Inte med ett ord nämner hon den förföljelse som denna minoritet heller får uppleva i Europa. De är inte skyddade här heller. Utrikesdeklarationen nämner insatser mot 'antisemitism, islamofobi, afrofobi och antiziganism', liksom vikten av 'sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, och för varje människas rätt oavsett sexuell läggning eller könsidentitet'. Men inget om kristofobi eller rent generellt om religionsfrihet."
-Den som springer på Sandahl, springer på Brunkebergspumpen, flinar Rickard från Rickomberga morronpiggt.
SvaraRadera-Går på pumpen, myser min pressekreterare, Bill.
-Pumpen var det helt adekvata ordet, konstaterar min teologiske sekreterare, Bull.
Undrar just om Bull vet vad 'adekvat' betyder? Och om inte Överklagandenämnden har all anledning att sucka?
Elaka Katten Måns
Det vore ju roligt om ärkebiskopen även tog tag i vår egen tids stora och alltmer aktuella skuldfråga: den accelererande rashygien som i vårt land tar sej uttryck i erbjudanden om uppspårning och avlivning av foster med Downs syndrom och närmast total likgiltighet inför det faktum att Frankrike öppet erbjuder avlivning av barn med Downs syndrom ända fram till (det som skulle vara) födelsen! Nu börjar ju Statens Medicinsk-Etiska Råd bli tydligare om den rashygieniska utmaningen än såväl Kristdemokraterna som biskopsmötet!
SvaraRaderaMja,
SvaraRaderaAtt ÖN skulle ompröva sitt beslut gentemot dess törntagg DS är nog lika osannolikt som att en viss flitig skribent här skulle lära sig läsa innantill och förstå vad han läser. Framförallt se vad som händer i och runtom SVeK.
//HH
Du har så rätt, HH. Och ÖN:s enda bekymmer nu är hur man ska formulera beslutet.
RaderaDet är lätt att protestera, när det man protesterar mot redan är historia som inte kan ändras. Har då ärkebiskopen rutit ifrån mot svenska statens överklagande av Gällivare tingsrätts dom i konflikten mellan Girjas sameby och staten, angående småviltjakten, som staten stal från samerna i början av 1990-talet under förevändning att marken skulle vara statens? Rena förbrytarmoralen! Det är sällsynt att en tjuv, överklagar en dom som säger att stöldgodset ska lämnas tillbka till den rättmätiga ägaren. "Du skall icke stjäla".
SvaraRaderaStölden gick till så, att en okänd statslig tjänsteman under 1980-talet bytte ut "staten" mot "ägaren" i en utredning om samernas rättigheter. Stölden fullbordades i början av 1990-talet av ministern Per Unckel (m) - med stöd av fyra socialdemokratiska riksdagsledamöter - i samband med inrättandet av sametinget, som fick visst inflytande över språk och kultur.
Ett typiskt agerande av en kolonialmakt, som byter rätten att försörja sig på traditionellt vis, mot inflytande över områden som saknar dirket ekonomisk betydelse. Jakt, fiske och turism - och för all del också kulturen - är viktiga binäringar till renskötseln. Men så har staten agerat länge, "lapp ska vara lapp", och alltså bara ägna sig åt sådant som staten anser vara lappskt.
Nomadskolan, vars medverkan i, kyrkan nu ber om ursäkt för, är för all del ett utslag av denna politik (missriktad välvilja?), snararfe än rasbiologin. Men det var å andra sidan inte så enkelt, som ÄB kanske tror, att ordna skolgång för barn, vars föräldrar flyttade med sina renar. Är ÄB verkligen så obildad, så att hon inte vet vad som menas med ordet "nomad"?
Och det var dock en tid, när ej heller barn till sydsvenska industriarbetare, ansågs behöva någon högre utbildning, eftersom de också skulle jobba på bruket.
Fel var det förvisso, men i vems namn ber kyrkan om ursäkt. Kanske i släktingarnas mamn till de etniska svenskar som tvångssterliserades eller spärrades in på mentalsjukhus, fastän de inte var sjuka, för att de inte skulle föröka sig?
Jag har letat på Svenska kyrans weplats efter ett svavelosande fördömande av statens /TJUVENS överklagande av domen. Men inte funnit något. Svk avvaktar kanske tills tvisten har avgjorts i högsta instans och accepterats av regering och riksdag?
Att ett markomåde ligger inom Sveriges gränser, som faställdes först under 1600-talet, då Norrlands inland delades upp mellan Sverige och Danmark-N>orge, och således ligger under svensk "jurisdiktion", innebär ju faktiskt inte att staten äger marken.
Även privatägd mark i södra Sverige ligger ju under svensk jurisdiktion, vilket innebär att svensk lag (och inte exempelvis dansk lag) gäller inom området.
Lagfarter, d.v.s. formell äganderätt till jord, som hade brukats av "urminnes hävd" infördes under Gustav Vasas tid, och omfattade inte det samiska området som då inte låg under svensk jurisdiktion, utan var statslöst territorum.
(forts) Detta är f.ö. kyrkohistoriskt intressant, eftersom nutida katoliker pratar i nattmössan, när de anklagar Gustav Vasa för att has stulit mark, som hade donerats eller testamenterats till kyrkan.
SvaraRaderaI själva verket kunde ingen enskild person donera mark för all framtid till vare sig kyrkan eller någon anna, enligt den urgamla svenska sedvanerätt, som gällde före lagfarterna. Den enskilde kunde endast donera avkastningen under sin egen livstid från den mark, som han hade brukningsrätten till som medlem i sin ätt.
Efter mordet, som anstiftades av den dåvarande ärkebiskopen Gustav Trolle, på Gusta Vasas far, krävde Gustav Vasa - med stöd av gällande rätt, att återfå de rättigheter, som fadern hade donerat till kyrkan.
Av ett TV-reportage nyligen framgick att denna urgamla ordning, att privat äganderätt till mark, fortfarande gäller i välrdens yngsta stat, samt att amerikanska bolag lägger beslag på mark genom att lura okunniga klanhövdingar att skriva på avtal, som ger bolagen alla rättigheter.
Och Sveriges nuvarande ärkebiskop delar ut kollektiv skuld till oförrätter i det förgångna, men tiger om de oförrätter som begås idag. Imponerande!
Den enda invändning man kan ha mot domen i Gällivare, är att det är fel att varje sameby ska tvingas processa mot staten. När det nu finns ett sameting, så borde jakten och fisket i renbetesområdet läggas under sametingets jurisdiktion.
Vi kanske inte blev speciellt glada, men ÖN blev nog glada att de får chansen att slipa på sin argumentationsteknik.
SvaraRaderaVem ver, flerfaldiga överklaganden kanske skadar det anseende en präst bör ha?
Tydlig religionssynkretism gör det i.a.f. inte enligt några domkapitel.
Nu är det ju faktiskt så att Svenska kyrkan i Luleå stift under de tre senaste ärkebiskoparna har fört en skoningslös kamp mot den gammaldags kristendom, som har sina kulturella rötter i gammal folktro i det samiska och det tornedalsfinska området. Detta försöker den nuvarande ärkebiskopen skyla över med att det var ett "övergrepp" att den nordskandinaviska folkslagen över huvud taget fick chansen att bli kristna. Hon glömmer (eller har aldrig vetat) att det fanns krisna samer redan under medeltiden, samt att det var samekvinnan Maria som gav Laestadius impulsen till den s.k. laestadianska väckelsen.
SvaraRaderaVi kan sedan beklaga en del utsända missionärers överdrivna iver att utrota alla hedniska sedvänjor. Men det är nu värre än någonsin, när vi alla ska avstå från vårt fädernearv och rätta in oss i den nya synkretistiska religionen.
Ledmotivet är kyrkans feghet, när kyrkan fördömer gamla orätter, som det sekulära samhället fördömer, men tiger om nu pågoende orätter, såsom den sedan 25 år tillbaka alltjämt pågående striden om att göra samisk allmän mark till statlig enskild mark.
Rena kolonialfasoner, som det svenska politiska systemet har tagit skarpt avstånd från, när det gäller andra länder, som den europeiska kolonisationen av Afrika.
Och hur var det med kampen, med lika tydliga konformistiska förtecken, mot högkyrkligheten i södra Sverige? Kanske en parallell till den lika konformistiska kampen mot gammalkyrkligheten i norra Sverige?
Nu inte längre svenskyrklig konformism, utan religionssynkretistisk konformism.
HH och Elisabeth,
SvaraRadera-Ni klappar varandra på ryggen men har ännu inte skrivit ett ord om vad jag har påpekat: att bloggaren arbetar i och för sin kyrka utan knot utan att ni med ett ord DÅ angriper hans kyrka.
Men när jag försvarar samma kyrka, som det är hans uppgift att försvara, går ni till våldsam attack mot och dömer ut samma kyrka.
Så agerar inkonsekvensmetodens proselyter!
BENGT OLOF DIKE
BOD,
SvaraRaderaDu kan ju laesa om Dig och dina gelikar i naestfoeljande blogg . Vill dock redan nu paapeka att det inte aer vare sig DS uppgift , daa varken som praest eller medlem av exempelsevis KM att foersvara SVeK och dess misshaelligheter. Hans uppgift som ocksaa borde vara din aer tvaertom att paavisa misshaelligheterna och se till att de blir korrigerade . Att foersoeka vrida utvecklingen raett och aaterigen aatminstone ha ambitionen att sanningsenligt kunna tala om en evangelisk , luthersk Kyrka och eefter trosbekaennelsens ord - en helig allmaennelig och apostolisk kyrka. Naagot den idag inte aer paa naagot saett.
Lojaliteten skall ligga hos Kristus, hos bekaennelsen och vigningsloeftena , inte hos politruker och dess valda pk-anpassade biskopar daer bara som ett exempel- foeljer vi "biskop" Bonniers tankar fullt ut kan inte SVeK missionera, det vore i saa fall "kriminellt".
//HH
Om flervägsläran, och inte Jesu egna ord, är sanningen, så kan väl tvångskonverteringarna av kristna i Syrien och Irak till islam inte vara något allvarligt övergrepp? Visserligen sticker det ut att detta sker under dödshot, men de som går i döden har ju själva valt att göra detta för en teologisk nullitet, i ren obstruktion mot den faktiska statsmakten i IS-land. Kan man tycka, om man tror som de svenska biskoparna.
SvaraRadera