Denna strålande morgon vaknar jag i Halle alldeles för tidigt. Här föddes Händel och till helgen ska hans födelsedag firas. På affischen läste jag "Happy Birthday". Jag undrar över tanken. När man gått ur tiden, kan födelsedagar firas då?
I Halle var också Aleksander Radler professor innan verkligheten hotade hinna ifatt honom och han behövde ta sig tillbaka till tryggheten i Sverige. Trygghet och trygghet. "What goes around, comes around", som det heter på norra Öland.
I Halle handlar det om pietismen, ett förhållande som på sitt sätt är underligt. Inte så att det inte fanns pietism i Halle men så, att den evangeliska pietismen och den katolska kvietismen är likartade fromheter och illustrerar hur det andliga livet tar sig vägar utöver eller bortom somliga gränser. Att det sedan finns en "egendomligt objektiverad pietism" (ett begrepp som Yngve Brilioth tillskrivs äran av att ha formulerat - vet någon om det stämmer?) som kallas "gammalkyrklighet" hör också till bilden. Kyrkostyrelsen, som jag reser med, får annars pietismen kopplad till demokratin.
Lärorikt?
På sitt sätt. Andelivet är ett djupfenomen, inte bara det ytskikt där de organisatoriska frågorna dväljes. Och så dyker det upp sammanhang som inte gick att se från ytan. Hur nu saker kan "dyka upp", är inte dyka att hoppa/simma neråt?
Hur hamnade jag i Halle? Det är inte första gången så jag kan säga "been there, done that, got that t-shirt" om Halle också. Men den här gången fick jag övernatta och nu är det efter år 1989. Nu var det buss från Berlin via Lutherstadt Wittenberg till Halle. I dag blir det Berlin igen och så hem. Jag har alltså ihop med Kyrkostyrelsen fått bedriva kyrkligt vänslande. Det ska inte underskattas men kanske inte överskattas heller. Stackars Antje fick inte följa med. Stjärnornas inverkan, influens, stoppade den saken. Om ni inte tror att stjärnor har en sådan inverkan, kan man undra varför ni säger att folk me också ärkebiskopar drabbats av just influensan.
Det blev ett litet sammanträde också.
Kyrkostyrelsen fattade i går beslut att ställa 25 miljoner till förfogande för församlingsarnas flyktingarbete.
15 miljoner får stiften för att hjälpa församlingen med detta arbete genom coachning. Stiftets resurser förstärks eftersom stiften förklarat att denna uppmuntringsverksamhet är viktig (någon kommer från stiftskansliet till församlingarna och inspirerar...). Men stiften har egna pengar i myckenhet. om stiften tycker saken är viktig, varför satsar stiften inte då?
15 miljoner ska till Mellanöstern möjligtvis med särskilda insatser i Irak, oklart hur och lite oklart om.
Jag förklarade att jag inte är med. och måste skriva mig fri i morgon. 75 miljoner anslog kyrkomötet. 15 miljoner blir alltså 20% till kringkostnader av rätt ospecificerat slag. Jag menar att kyrkomötet tänkte mer operativt och tänkte på församlingarnas ansvar och kostnader.
Upprörd? Nej, men uppgiven.
Jag tror alltså inte detta var vad Kyrkomötet beslutade och tycker inte att Sverigedemokraterna ska glädjas med 15 miljoner till oklara satsningar i ett närområde, oklart vilket närområdet är och vad syftet är. Jag uppfattar att den kyrkliga byråkratin på olika nivåer ser till att gynna sina intressen. Så fördärvad är jag men inte styrelsen.
Det är samma styrelse som för ett år sedan tyckte att 5 miljoner var vad församlingarna behövde för sitt flyktingarbete.
Trevligt att konstatera familjemedlemmen BloggarDags aktivitet i folkkyrkans resa för den ledande familjen!
SvaraRaderaVår demokratiska folkkyrkas styrelse är ute och reser, läser vi i styrelseföreträdarens, bloggarens, text. Den är ute och "vänslas". Bloggaren också, som säkert är glad som lärkan i den begynnande vårens (åtminstone på Öland) över att resan gick till kulturlandet söder om oss och där kristdemokraten Angela Merkel, Mutti Merkel, är ohotad ledare.
Bloggaren tycks ju, som många av oss andra, ha en särskild känsla för Tyskland och fick nu tillfälle att nämna namnet Aleksander Radler igen, kyrkoherden som avslöjades som Stasispion. I kyrkomötets långa debatt om Svenska kyrkan och kommunismen, som i all blygsamhet initierades genom en motion av undertecknad, var dock bloggaren inte så villig att nämna Radler vid namn. Då hette det bara så här:
-Jag vet en kyrkoherde . . ."
Nåväl, kära läsare, alla blir vi klokare och mer öppna genom åren, och bloggaren som pappa till DDR-seminariet om Växjö stifts och rikskyrkans förehavanden i DDR var lovvärt.
Vad vill jag då ha klargjort genom ovanstående text?
Jo, inte minst att bloggarDag är en aktiv och trogen
del av Svenska kyrkans ledande familj - och kommer så att förbli.
Förhoppningsvis androm till förebild och efterrättelse.
Jag önskar Guds välsignelse över bloggaren och vår folkkyrkas styrelse!
BENGT OLOF DIKE
Vad är det för fel på kommunismen? /John
RaderaThe problem with socialism is that you eventually run out of other people's money.
RaderaMaggie Thatcher
Det är bra att Antje blir kvar hemmavid. Då är whiskasskålen i Ärkebiskopsgårdens garage välfylld och kattluckan alltid öppen. Oss migranter glömmer hon aldrig bort<3
SvaraRaderaElaka Katten Måns
Vilka kanaler använder kyrkan för hjälp i närområdet?
SvaraRaderaCanutus Hahn
Visst Bengt-Olof f Dag är en värdig uttolkare av "Andelivet i Sveriges Kyrka". Från "Vida Hon famlar" till "Bloggardag" möter vi fortsättningen på J A Eklunds arbete. Inför den kommande söndagen (oculi) och predikoförberedelsen tänker jag på situationen och trängslen kring Jesus och de många som rörde vid Honom (folkkyrkan), men bara kvinnan med "blodgång" närmade sig Jesus sakramentalt (högkyrkligt). Inte var den dåvarande kyrkliga organisationen till särskild god hjälp, när den närmast snäste av Jesu fråga och så kan det vara idag också, men den som i sv ps 265:s anda eller ande tränger sig fram och kämpar Trons goda kamp får erfara Guds verk precis som den sjuka kvinnan.
SvaraRaderaSensmoralen är given efter bloggaren som förebild, betonar jag!
SvaraRadera-Bäste Thomas, med mitt av Dig kommenterade inlägg menar jag förstås att bloggarens långa aktiva arbete i Svenska kyrkan bör vara vägledande för alla dem, som på detta kommentatorsfält öser sin galla över kyrkan, dömer ut den efter noter och vänder ryggen till den.
Varför dirigenten stannar och arbetar för kyrkan men inte doakören är alltså en gåta. De sistnämnda kritiserar mig våldsamt för mitt försvar av folkkyrkan men andas inte ett ljud av kritik mot bloggarens för hans engagemang i ledande positioner där.
Logiskt? Konsekvenskritik? Glöm den! Subjektiv personkritik, där saken är underordnad?
Javisst - i kubik! Undertecknad utsatt för frontalangrepp, bloggaren alltid fredad!
BENGT OLOF DIKE
Här tiger doakören!
SvaraRadera-Det här är tydligt känsligt för den obrottsligt lojala doakören: inte ett ord, inte en kommentar till min påminnelse om inkonsekvensen. När bloggaren tillhör och arbetar i Svenska kyrkan är det i sin ordning. Men när jag gör det, fördöms samma kyrka på löpande band och i ordkaskader, som helst inte bör upprepas.
Finns alltså bloggaren i en helt godkänd och bra kyrka? och undertecknad i den uslaste av de usla?
Var finns Elisabeth, HH, John och alla de andra kritikerna av kyrkan?
BENGT OLOF DIKE
BOD,
SvaraRaderaAtt Du som redaktoer inte kan laesa och foerstaa en skriven text aer erbarmerligt. Aer det en yrkesskada som politruk?
Tvaa val har man som kristen . eller vill vara en saadan. Det aer att foersoeka paaverka denna i raett riktning . Det aer vi faa som har moejlighet till saa som SVeK styr av politiska agendor och "som baest)" ljumt kristna.(Det finns de facto tom ateister och utoevare av andra religioner som styr och staeller daer- huvudsaken aer att de betalat avgiften saa kan de sedan om inte annat plocka ut arvoden som taecker denna avgift).
Som sagt, de flesta av oss kan bara roesta med foetterna och minnas Jesu ord om att fly en saadan kyrka saa man inte blir delaktig i dess synder. (Ett svaart beslut och jag har aldrig propsat paa att naagot skall ta det beslutet. Var och en maaste haer bestaemma sig foer om han / hon tror det finns hopp om baettring- alltsaa en sak foer den enskilde.
Naagra faa har en en liten chans att paaverka och atminstone foerhindra foersvaara de allt flera och allt mer uppenbara avvikelserna fraan en apostolisk kyrka som SVeK nu i sin PK-anpassning foersoeker faa oss andra att acceptera som kristet och i enlighet med Guds vilja.
Hur aer det nu - skall vi foelja t ex Bonnier och daermed helt avstaa fraan att missionera. (Ty vare sig Du inser det eller inte aer det konsekvensen av hans irrlaera som han delar med sjaelvaste "aerkebiskopen". Skall vi fortsaetta paa synkretismesmens vaeg och omvandla / anpassa vaara kyrkor till moskeer? Vad med andra religioner? Vad med rena ateister som av pietetsskael stannar kvar som medlemmar- skall vi anpassa oss efter dem?
Mitt svar aer nej. Vi skall agera som en Kristi Kyrka och daa raecker det sannerligen inte att pliktskyldigt laesa trosbekaennelsen. En trosbekaennelse som dessutom visst inte alltid laese utan ibland ersaetts med hemmasnickrade saadana som inget har med den kristna tron att goera.
Som skrivet. Vi som kaenner oss maktloesa faar kanske noeja oss med att roesta med foetterna och att i oevrigt baest vi kan stoedja de som aennu inte gett upp hoppet.
//HH