Fuckin' Pigs

Det var förutsägbart.
Från ett hem för ensamkommande flyktingbarn berättades i P1 om en incident där en i personalen skrikit "fuckin' Pigs" till några av de boende. Han som skrikit, Danne, intervjuades. Han var verkligen den skyldige. Den journalistiska ansatsen var kritisk. Var det värdigt att skrika så? Danne förklarade att han försökte markera i en upphetsad situation. Jag kan förstå resonemanget. "Lugn, bara lugn" skrek Muminpappan upphetsat. Och så tänkte jag: Det är fina journalister vi har. De ståtar med en moralisk agenda. De slipper möta hot och våld. De kan ringa upp i efterhand och är av typ gamla adjunkter, lite stående över våra enkla sammanhang och inte så lite av messerschmittar.

Nu var journalisterna idoga.
De ringde upp en av dem som inspekterar hem för ensamkommande. Hon skulle navigera både med avståndstagande och i insikt att personal hotas och att en har dödats. Det var uppenbart bekymmersamt att navigera så. Hon avlönas av skattemedel.

Hon kunde förstås inte säga, att ibland blir situationen sådan att den måste avbrytas med bestämt tal och några kan fullständigt adekvat - beroende på vad som hänt - med goda skäl kallas "fuckin' pigs". Danne ställde en fråga som lämnades obesvarad, frågan varför filmen som tagits av incidenten som föregick inte visades. Det var en bra fråga. Men situationen är befängd.

Vi ger de ensamkommande flyktingbarnen trumf på hand mot personalen. Vem vill egentligen utsätta sig för den situationen, att bli uthängd med en replik som ska uppfattas vara belastande, när man försökt reda ut en kris? Jag skulle ju kunna påminna om vad som hände i Emmaboda, kalabaliken i Bender lik men utan kung. Sönderslagna möbler och fönster - och vi ska betala. Den som filmat och fått ut filmen i media, kanske höstar in lite stålar.

Jag skulle förstås också kunna ta upp frågan om simhallar, som tjejer inte vill besöka eller de tafsande gängen, som jag på något sätt av oklara skäl ska kopplas samman med därför att jag är man.

Jag tar i stället upp frågan om kategori.
Vi tänker i kategorier. Nu ska den som är ung inte få vara på fejjan, Instagram eller Snapchat. Det är ett beslut som inte är personligt utan riktat mot en kategori. Några hanterar inte de sociala medierna och då införs regler som gäller hela kategorin. Det tycks vi tycka är i ordning.

Varför tar vi då emot en hel kategori, som kallas "ensamkommande flyktingbarn", när det verkar som om vi inte kan hantera just denna kategori? Är det rimligast att säga att vi tyvärr kan ta emot just denna kategori av hänsyn till dem som en nation först måste värna, de egna medborgarna, och med tanke på huliganerna kanske också ett värn för de ensamkommande. De ensamkommande kommer till Sverige från Danmark eller Tyskland. Dit får de utvisas utan besvärande utredningar, eftersom beslut fattas att en kategori inte är önskvärd.

Är detta dålig kristendom?
Är den kristna tron den ideologiska kraft som inte kan skydda mot våldsverkare utan med nödvändighet måste öppna dörren för dem som illa gör?
Det tror inte jag - men jag blir gärna övertygad om att jag har fel.

Är det så orimligt att uppfatta saken så, att de ensamkommande uppfattar att de av olika skäl (sociala/religiösa) har rätt att tafsa på tjejer, rätt att inte kränkas genom ett besked att de inte får gå och köpa godis, som saken tycks ha gällt i Lindås/Emmaboda samt rätt att resolut markera när en från personalen säger till genom att hugga ner denna misshagliga person, som skedde i Mölndal?

Jag skriver nu inte om utsattheten för kategorin ensamkommande flyktingbarn utan om något annat, vilket kanske måste påpekas. Då finns det möjligtvis skäl att inte beskriva en kategori - och de skälen skulle jag gärna vilja se och se kritiskt analyserade. Hur mycket elände måste vi höra talas om innan det blir aktuellt att vidta åtgärder? Märk nu att jag då inte heller alls tagit upp berättelserna om en mängd polisinsatser på dessa boenden, insatser i sådan storleksordning att de påverkar polisarbetet. För 5000 insatser, som det rapporterats om, har tagit resurser från något annat - eller bara inskränkt på polisens fikaraster?

Nu tror ni att jag är främlingsfientlig - och det är fel.
Jag lyssnade bara på radion kl 17 i fredags och det programmet bekymrade mig när jag tänkte över det jag fick höra tillsammans med andra nyheter som rapporterats.
Ibland måste en klok människa säga: Det här går inte längre.
Gör det verkligen det?
Hur långt och hur länge då?
Jag är bekymrad över en större fråga än repliken "Fuckin' Pigs" när det är konflikt på ett boende.
Är inte ni?