Söndagssnällism

Jag praktiserar snällismen söndagsvis och de som läst BloggarDag vet varför. Det är inte så enkelt att hitta ämnen där det går att vara pigg, käck och munter och snäll samtidigt. Men det kom en redovisning om vad ledamöterna tyckte om kyrkomötet, lokaler, mat mm. Frågan om diskriminering kom också upp. Det kan jag nog aktualisera under praktiserande av söndgssnällism.

"Har du känt dig illa behandlad på kyrkomötet enligt någon av diskrimineringsgrunderna?" frågades.
Så här blev resultatet.
Kön - 97.3% nej
Könsöverskridande identitet eller uttryck - 98.4% nej
Etnisk tillhörighet - 98.9% nej
Funktionshinder - 96.8% nej
Sexuell läggning - 98.4% nej
Ålder - 93.7% nej

Att det inte blir 100% kan bero på att några svarat "vet inte" för det är bara tre kategorier som får ja-svar: kön, funktionshinder (1.6% vardera) och så ålder (2.6%). Totalt svarade 189 personer.

Man kan förstås fundera på varför kön blivit en så viktig diskrimineringskomponent men inte klass. Men i stort får det väl sägas att Kyrkomötet inte beter sig särskilt lumpet i just dessa avseenden.

Håll i er nu för det ställs en fråga till.
"Känner du till någon annan som har blivit illa behandlad på kyrkomötet enligt någon av diskrimineringsgrunderna?"

Rimligtvis borde väl svaret vara likadant när de 188 som svarar ger sin mening till känna. Men här sjunker siffrorna.

Kön - 88.8% nej
Könsöverskridande identitet eller uttryck - 91% nej
Etnisk tillhörighet - 92% nej
Funktionshinder - 91.5% nej
Sexuell läggning - 90.4% nej
Ålder - 89.4% nej

Vilken är den mest framträdande skillnaden? Svarsalternativet "vet ej" ligger på nivåerna 7.5-9%. Det måste bli så här för nu gestaltar sig en snällism - bortom den synbara verkligheten.

Vi vet att andra måste ha det svårt, det är principen, men det går inte att se i kyrkomötet och då bör svaret vara "vet inte" - för det finns nog fast det inte syns, detta missförhållande. Det drabbar inte mig själv, men det måste helt enkelt drabba de utsatta. Allt detta är logiskt. Och det är logiken som blir tragiken.

Vad bör göras?
En uppgörelse med stabila fördomar behövs. Man kan läsa på. Det går att fatta vilka kritiska frågor som måste ställas.
Det går att låta bli också.
I en stad sägs konfirmandfrekvensen vara 15%. Om den situationen kan man tala och tala långsiktigt. Man kan också låta bli. Kortsiktigt först och därmed självfallet inte långsiktigt för i det långsiktiga har kyrkoseden fallit samman. Det är sådana perspektiv som avvisas - för det får inte hända och därför kan det inte hända. Det är just därför det kommer att hända. Den som vill bevara sitt liv kommer att mista det.

Nu består kyrkomötet av 251 ledamöter. Några var frånvarande, men ett 60-tal kanske är så diskriminerade att de inte ens orkar svara? Så kunde man tänka om det inte varit "vet inte"-kategorin som förskjutit bilden. Nu är den rimliga förklaringen till bortfallet att ett 60-tal ledamöter inte gittat svara på enkäten.

Märker ni att denna text håller på att glida ut ur söndagskonceptets programmatiska snällhet?
Bäst att sluta genom att vända perspektivet framåt för i morgon är det Gin&Tonic Monday. Jag vill mana till viss återhållsamhet. Från England inhämtade jag beskedet att dagen får firas från midnatt till midnatt. Jag kanske inte startar förrän kl 10. Eller 15? Och så gäller för en kristen måttligheten, men det behöver jag väl inte särskilt skriva ut här? Denna måttlighet gäller också för Fettisdagen. Nio middagar på tisdag - men inte fler!