4 D

Överstarna ringde i går kväll. De hade uppenbarligen för lite att göra, men var roade av Kyrkostyrelsens uppförandekod och över att denna intighet utan sanktionsmöjligheter ska utvärderas av generalsekreteraren vart fjärde år samt föreläggas styrelsen igen. "Har dom för lite att göra?" undrade överste Olofsson helt försynt. Jag kunde inte riktigt svara på den frågan. I stället undrade jag hur överstarna hade det.

Jag fick klart för mig att de följde Internet Research Agency i S:t Petersburg. "Olginotrollen", fick jag ur mig. Det imponerade på överstarna förstod jag. "Visste du att trollfabriken kallas så?" sa Salander. "80 anställda och en månadsbudget på 10 miljoner svenska kronor", fläskade jag till med då. Men helt ödmjukt fick jag förklara, att det var nervgasen mot Mr Skripal i Salisbury, headline i London också förra veckan, som gjort att jag kollat lite extra och försökt lära mig hur trollen hanterar bortförklarandet av det inträffade. Det är genom en sinnrik 4D-teknik: dismiss, distort, distract, dismay. Om 80 personer nu bestämmer sig för att bibringa mig deras eller den ryska regimens  verklighetsuppfattning, kan jag känna mig lite ansatt. I Ryssland får allmänheten veta att det är USA som begått attentatet i Salisbury för att kasta skulden på Ryssland. Det går jag kanske inte riktigt på. Men kampanjer som styr vad jag ska uppfatta av det politiska – och vad jag inte ska lägga märke till  – är det svårare med. Allt detta sa jag inte till överstarna. Men en suck att jag förstår lite mer av det apokalyptiska fick jag ur mig.

Dismiss, Distort, Distract, Dismay.
Dismiss betyder avfärda, distort förvränga, distract distrahera och dismay förfära. Det är snyggare på engelska så lägg 4 D på minne. Så här jobbar trollen på nätet, det nät som bland annat i fastetiden besjungs som "frestarens garn". Se till att sköta er kyrkogång. Det är när vi söndag förmiddag stiger in i Kyrkans livsflöde som vi får tillgång till motmedlen. Motmedlen i en post-truth tid måste vara, och nu citerar jag Matthew d'Ancona, "emotionally intelligent as well as rigorously rational" (Post-Truth, s 126). Då tänker jag Psaltaren! Och högmässan!

Olignotrollen använder annars tekniken att styra på person. Har inte politikern X blivit trött, tappat greppet? Mönstret går igen både om Merkel och May. Lite snygga men diffusa skandaler hör också dit. Och det går inte riktigt att få grepp om vad saken gäller. Jag blir fundersam. Det är något annat med sakkritik än detta underminerande utan sakskäl. Så vad kan hända i den svenska valrörelsen? Jag förstod att överstarna var lika bekymrade som jag. I grund och botten handlar det just precis om grund och botten, om politiska rörelser som inte (längre) står på fast mark bland människor och hämtar upp erfarenheter för att förädla dem till politiskt ansvarstagande.

Annars är det dr Tomas Appelqvist som bekymrat mig genom att klarsynt analysera snacket från Antjeborg. Han ställde frågan om bristen på teologiska argument och beskrev motparten till systemförsvararna: "Vi andra kan däremot konstatera att det mesta tyder på att Herren redan tagit sin hand från detta projekt och vi hoppas därför att kyrkans ledning låter kraven på ett tillägg och en friare användning av handbokens innehåll vinna gehör."
http://www.kyrkanstidning.se/debatt/herren-har-redan-tagit-sin-hand-fran-detta-projekt

Den ecklesiastika ryggmärgsreflexen (givet att det finns ryggrad i systemet) är att avvisa frågeställningen som orimlig. Herren har verkligen inte tagit sin hand från detta projekt utan välsignar, välsignar och välsignar oupphörligen. Kritiken avvisas: "En del tråkigheter har de kyrkohandboksfientliga ställt till med. I det längsta försökte vi nonchalera dem, men nu måste vi göra slut på deras dumheter med hårda juridiska argument. Det är snart ordnat och så löper distributionen som den ska." Vi fattar vad som menas. Men frågan Tomas ställer är värd en reflektion. Tänk om Herren själv verkligen ogillar kyrkohandboksarbetet, hur skulle det kunna markeras från Hans sida? Verkar inte en mängd missöden och en negativ revisionsrapport vara sådana där tecken att ta vara på?

Nu är det verkliga problemet att det för kyrkostyrelsen är som för tvestjärten som krupit in i örat. Den kan inte vända utan måste äta sig igenom hela hjärnan. Det är sant. Jag har redan som barn hört det av en som själv har berättat det. Och om tvestjärten tagit sig i i det kyrkliga örat, slutar det illa för den kyrkliga organismen. Vända kan tvestjärten inte! Och entusiasmen inför kyrkohandboken svalnar bland alla som är svenskkyrkligt normalbegåvade.

Tomas antyder att det finns fler svårigheter som väntar bakom knuten. Jag vet inte vad han vet, men jag förmodar precis detsamma. Det kommer verkligen fler problem efterhand och distributionen är fortsatt hotad. Jag skriver det enkelt här och utan detaljer. Men jag har det på känn. Om folket i det kyrkliga huset lägger örat till marken kan handläggarna på gott indianvis höra buffelhjorden rusa närmare och närmare.

Min vän G är på gott humör. Han hann ladda ner alla pdf-filerna innan utsorteringen och har alltså en komplett samling (inklusive de olagliga filerna). Kolla Antikrundan framöver så stiger han fram  för att få sina nedladdningar värderade. Om hela projektet havererar i grund, är de värda en hel del.

I dag får Bloggardag ägna sig åt kroppsvård. Frisyren är vildvuxen och förläggaren ropar på att få en bild till baksidan av boken. Jag kan väl inte se ut som en English Sheepdog då?