Phasansphullt

Jag gillade stavningen. Ph läses som F. Min småskollärare hade inte godkänt stavningen men uppskattat den eftersom den är rolig, underhållande, kreativ. Ni får gärna förvalta denna stavningsreform om ni vill.

Vad är det som är phasansphullt? Egentligen skulle jag vilja veta från auktoritativt håll men jag ger ett eget svar också

Ärkebiskop em Gunnar Weman uttrycker sig klassiskt kyrkligt och självfallet helt olämpligt numera, när han i ett förord till boken noterar att arbetslaget vet att ge av sin fritid. Samma villkor för prästen som för lekfolket i det kyrkliga. Och prästen hör ihop med en gudstjänstfirande, tjänande församling. Sedan kommer det: "I en kristid är den här boken en glädjebok, en uppmuntranshälsning!" (s 9 men också som citat på baksidan) Vad är det för kristid ärkebiskopen em syftar på? Det måste väl uppfattas vara denna tid, eftersom han skriver om en bok med tryckår 2018? Det är alltså något phasansphullt i vår tid, en kris (för nog är en kris phasansphull).

Ordet kris är ett ord biskopar vanligtvis undviker. Biskop Bertil använde ordet i sitt herdabrev, förstås. Och nu äb Gunnar. Hade jag varit kyrklig /eller kanske ännu hellre okyrklig/ journalist hade jag ringt ärkebiskopen i Sigtuna och frågat vad han menar. Hade han utsagt detta, hade det blivit fart på speleverket. För det finns en uppsättning gamla biskopar som står rätt främmande för det som nu är. Kanske har det alltid varit så, men jag tror saken accentuerats efter KG Hammar. Han körde fram ett nytt paradigm. Hans företrädare blev alltmer ställda och tysta.

Biskop em Biörn Fjärstedt skrev minnesord över Lars Lindström (1935-2018). Lars "tillhörde också den generation som fick se många av sina förhoppningar om en förnyelse inom Svenska kyrkan i linje med de stora kyrkotraditionerna grusade."
Så kan man också uttrycka saken.
"Det började med partipolitikens intrång och dess kulmen 2000 med den nya Kyrkoordningen."
Uppenbarligen ännu en biskop som tycker att läget är om inte phasansphullt så kritiskt. Men jag tror inte att det är någon större risk att satsa på att man kunde få biskopen att utsäga ordet "phasansphullt" om gudstjänstordningar eller viktiga etiskt-teologiska frågor.

Har vi ett DDR-förhållande att stora sanningar utsägs i små sammanhang men bara där? Då är det nog ett vårtecken att sanningar alltmer kommer på pränt när de något åldrade biskoparna ska uttala sig. Försiktigheten börjar de ta det försiktigt med. Ungefär som de enkla församlingsprästerna oftast gjort. Fader Gunnar beskrev ju Svenska kyrkan som en ockuperad kyrkoprovins.

Vad som är phasansphullt med Antjes twittrande diskuteras tydligen. Har hon länkat till en antijudisk kommentar? Antje utsattes för en liten twitterstorm, har jag förstått. Och den kom inte utifrån utan inifrån Svenska kyrkan. Om detta förstår jag föga. Phöga?

En erfaren församlingspräst återkommer inte sällan till det egendomliga förhållandet att ett prästlivs erfarenheter och fortlöpande studier under tiden egentligen inte bibringat prästen några egentliga kunskaper. Vem som helst kan utslunga tvärsäkra pastorala sanningar och målsättningar om t ex "nattvardsfirande" som församlingsbyggande. Detta nattvardsliv, om det kan kallas så, styra av avnämarnas önskningar, inte av Kyrkans behov av att fira den kristna huvudgudstjänsten på söndagen, den som faktiskt i grund är strukturerad på ett enda sätt och som fader Luther följde. Ånä. Kyrkorådsledamöter, som sällan återfinns i Herrens sköna gudstjänst, jag talar nu om ett häpnadsväckande fenomen bland kyrkorådsledamöter/kyrkopolitiker och inte om enskilda, har bestämda synpunkter som i alla andra sammanhang skulle avfärdas som okunniga fördomar. Så icke här!

Detta ger en väldigt konstig arbetsmiljö och fördunklar vad pastors herderoll går ut på. Det finns kyrkoråd där det självsvåldiga hanterandet av präster som enkla underställda lönearbetare – så kallar herderelaterat våld – inte bara är normalfallet utan det eftersträvade idealet. Så ska dom tas! Phina phisken, liksom.

Inte konstigt om präster då har abdikerat från läroämbetet. De vet vad som gäller och de vet att en uppsättning kollegor (kollegor? har dessa överhuvudtaget i egentlig mening läst och än mindre läst ihop, con-lego) alltid är beredda att tycka ut med de åsikter som i dagsläget står högst i kurs. Det hela blir för en anständig präst rätt phasansphullt.

I dag har Frimodig (det kan väl inte heta Phrimodig?) kyrka i Växjö stift årsmöte med ordförandeskifte. Detta är dock inte phasansphullt utan phullt i sin ordning. En ordförande ska ha så mycket phörnupht att han phattar när han ska gå.