50 000 kl 10.58

Vi passerade 50 000-strecket för kommentarer på Bloggardag kl 10.58. Gratulationerna till kommentatorerna är djupt kända och insikten slår, att rekordet är svårslaget. De flesta bloggare vill ju inte ha flödet av kommentarer, särskilt inte de som tenderar åt det publika slagsmålets håll.

Det är lite danskt över kommentarsfältet här, har jag märkt. I Danmark kan man i den publika debatten ropa "vrøvl" och kalla någon "skidderøv" som direkt sakliga omdömen om inlägg och personer. Det kan då genmälas att vi svenskar av precis det skälet att danskar är oborstade hade vanan att slå ihjäl dem, men jag är inte säker på att det påpekandet bär fullt ut.

Jag noterar förekomsten av pigga påhopp på person. Det hjälper inte att jag då och då förmanat. Å andra sidan, det kanske inte är helt ur vägen med möjligheten att publikt uttrycka sina djupa känslor och jag har markerat att adrenalinet nog har den goda effekten, att det förlänger livet.

Riktigt hur vi firar att vi passerat de 50 000 vet jag inte. Detta är en märkesdag dock. Jag har inga kyrkopolitiska uppdrag längre. Jag avtackades med en Smålandsoxe i trä. Det tyckte jag på något sätt var formgenetiskt, själva mödandet är småländskt. Men problemet är uppenbart. Vid min höga ålder gäller inte fastereglerna så jag kan för festens skull inte ens bryta dem. Hur kul är det egentligen? Nu är jag rådvill. Det ändrar inte faktum: >50 000!