söndag 11 mars 2018

Stort grattis på 10-årsdagen!

I dag är det en stor dag för Svenska kyrkan och i vår kyrkofamilj vet vi att fira. Ni minns att vi år 2008 firade ett 50-årsjubiléum fast det egentligen bara var 48,5 år. Då har ni fattat. I dag är det dock 10 år på riktigt för den 11 mars år 2008 blev Antje svensk medborgare. Grattis till oss alla. Inte minst till Lunds stift, för det var på det stiftets biskopsstol hon satt när det hände.

Jag läser i kommentarerna att jag ska skriva fina saker om biskopar och se kärleksfullt på Antje, som vore hon mitt barnbarn. Ni förstår bildspråket. Men jag minns första gången vi möttes på gräsmattan på S:t Sigfrids folkhögskola, Antje och jag. Vi presenterades för varandra av Peter Bexell. Det var förresten på samma gräsmatta jag första gången såg dr Kjell Petersson, fast han inte var doktor då utan "bara" tjänstebiträde i Växjö. Då och då har vi festat ihop, Antje och jag, fast faktiskt bara en enda gång utom tjänsten. Det var på samme Peter Bexells disputationsfest. Till Antjes var jag inte bjuden. Inte Peter heller.

Den som vill bli imponerad, läser förstås Antjes CV och fattar att det är en "sjutusan till ärkebiskop" Svenska kyrkan har, för att citera en ur hennes beundrarskara. Inte konstigt att Petersson från Växjö tycker att det ska bli mycket spännande att få lära känna ärkebiskopen och få samtala med henne. Alla hennes kvalitativt skiftande utmärkelser mm finns att läsa. Omfattande, minst sagt.
adfc6ad5-7b1a-459a-a880-63bc56e72b2c.pdf

Antje blev alltså biskop i Lund år 2007.
Några år senare var det en stackars präst i Lunds stift som på Dagblogg, en högt uppskattad föregångare till Bloggardag, i en kommentar kallade biskopen för "Tyskan". Det hade vi kallat adjunkt Andersson också, så jag fann inte begreppet anstötligt. Det gjorde Antje. Den kommenterande prästen inkallades. Det var i det ögonblicket alla förstod värdet av anonymitet för den som framför kyrkokritik, trots att Antje prisat sociala medier. Nå, kanske inte oreserverat prisat  men i alla fall. Och betydelsen av yttrandefrihet var möjligtvis något ifrågasatt. Känsligt kan jag förstå att det var eftersom svenskheten då var rätt nyförvärvad.

Vi tar det från början. Antje kom till Sverige som student, tog in på det frikyrkliga Waldenströmska studenthemmet i Stockholm och läste kurser på ITH. Där träffade hon Heinz Jackelen. Accenten på e-et kommer senare.
Stockholms stift och Lars Carlzon är omständigheter vilka föranlett olämpliga misstänkliggöranden om kopplingar till DDR. Antje kommer dock från västra Tyskland och har förklarat, att hon mött spionen Radler endast en gång. Hon bör självfallet försvaras mot den sortens misstänkliggörande som handlar om Stasi.
Antje kommer från en unierad kyrka, dvs en kyrkostruktur som är resultatet av en av statsmakten beordrad sammanläggning av det lutherska och det reformerta. De i dogmhistorien kunniga invänder att det förstås egentligen inte går. De reformerta är av en annan ande än vi, sa Luther. Svenskkyrklig är Antje inte medborgarskapet till trots. Det är både märkligt och inte.

Vägen uppåt gick till Österhaninge, Tyresö och Gårdstånga. I Tyresö markerade hon att hon hörde till de rätta kretsarna, mer om detta i min kommande bok.

Gårdstånga kan antingen ta livet av sin präst, eftersom arbetsuppgifterna i den svårt sekulariserade nejden är till synes oöverstigliga, eller låta en präst leva gott där, för närheten till Lund ger möjligheter till vidareutbildning och akademisk gemenskap. Invånarantalet i pastoratet var väl kring 1500. Pastoratet skulle avskaffas och kunde nog i egentlig mening inte ses som en framtidsverkstad för det kyrkliga. Numera är Gårdstånga en del av Eslövs pastorat!

En komminister, som också var tf kyrkoherde, skulle hålla allt flytande. Mer gick nog inte att göra. Mer begärdes inte heller. Antje hann läsa. Omsider blev hon teologie doktor i Lund och det är fint. Werner Jeanrond var hennes Doktorvater.  Han hade förbindelserna med Chicago och där blev hon universitetslektor. På det språk som talas i Chicago låter det finare. "Assistant professor". Senare blev hon "Associate", men det var en del som inte kunde värdera den titeln. Docent i Sverige blev hon inte. Det var "religion" som blev det ämne hon ägnade sig åt i Chicago.

När Christina Odenberg pensionerades som biskop i Lund var det viktigt att få ännu en kvinna, allt annat vore en backlash. Betty Jeanrond, Werners fru, jobbade på stiftskansliet. De insiktsfulla ser nu hur sammanhangen formeras. Antje var faktiskt inte svensk medborgare när hon blev biskop i Svenska kyrkan. Detta ordnade hon, med påföljd att hon då blev en svenska gift med en tysk. "Det går la", som det heter i Jönköpings län. Som biskop i Lund, se hennes CV, blev hon prisad. Nåja, somliga noterade att hon ofta var på andra uppdrag, stora som små, annorstädes. Ärkebiskop? S och C torgförde henne. Hon var bevars en lärd professor.

Antje blev ärkebiskop och ordförande för Kyrkostyrelsen, den som aldrig fört några strategiska samtal utan mest fått ordna med nullitetsfrågor, sådana som den egna organisationen försett styrelsen med. Nå, ibland också problem. Sådana som den egna organisationen skapat. Någon som länge suttit i de rikskyrkliga sammanhangen noterade med obehag, att Antje uteblev från ett nyckelmöte med styrelsen, det sammanträde där skrivelser till Kyrkomötet skulle antas. Då var hon i stället på Petersplatsen i Rom bland tusentals besökare för att överlämna en tavla med ikonliknande motiv till Frasse och tacka för senast. I Antjeborg antogs vid detta sammanträde förslag till kyrkohandbok, det som städse varit kritiserat och nu ska ut fast upphovsrättsfrågor för den tryckta boken inte är klara. Antje talade för "högsta kvalitet" men det är uppenbart att den organisation hon är främsta företrädare för inte levererar. Då, menar jag, vill det till att vi firar hennes tioårsdag och inte tänker på skandaler. Men hennes sätt att prioritera bort styrelsen var och är uppseendeväckande och informationsbärande.

Jag minns när jag firade min tioårsdag som svensk medborgare. Solen sken fast det var oktober och utvalda klasskamrater var inbjudna. Det var en stor dag i mitt liv.Vi är många som hoppas att Antjes tioårsdag blir lika festlig. De som förberett sig firar i hennes frånvaro, men då känns det som vore hon närvarande. Ni skaffade väl ljus?

De illvilliga påpekar att Antje inte framstår som en som har pastoral mylla under naglarna. Det kan vara sant. Hon är ingen erfaren pastoralteolog. De påpekar också att hennes bas tycks förunderligt smal. Hon har en bredare bas i sociala medier än i det faktiska kyrkolivet, hörs de säga. Nåja, i vår tid räcker det kanske längre. Bilden av Verkligheten kan visa sig verkligare än Verkligheten själv. Detta räcker för att hamna på plats 14 som Årets kvinna i Expressen. Antje "leder Svenska kyrkan i en tid då existentiella och religiösa frågor blivit viktigare än på länge. En intellektuell person som deltar i den offentliga debatten på ett eftertänksamt sätt."

Bloggardag funderar dock över ett yttrande som professor Gunnar Adler-Karlsson fällde: "Den som blir ärkebiskop kan inte vara riktigt hederlig." Riktigt vad det betyder, kan Bloggardag inte reda ut, men citatet gnager. Det skulle kunna betyda att en ärkebiskop klättrat sig upp, men det ska väl inte sägas om Antje, som i Chicago ägnade sig åt religion i godan ro. Ska det i stället förstårs så, att en ärkebiskop inför offentligheten alltid blir en konstruktion? Allt ärkebiskopen gjort är förunderligt och märkligt hur alldagligt det än är? I detta ljus blir en vanlig avhandling lysande, för den ges ut i flera upplagor på skilda språk. Ingen påpekar att det är samma bok som kommer gång på gång. Det beror på att någon betalar. Och utmärkelserna rasar in. Det beror på att en utmärkelse också utmärker givaren. Bilden av den intellektuella personen är en offentlig bild. Då måste den vara sann. Att det skulle vara en medelklass som speglar sig i något den vill se och nu blivit existentiell och religiöst intresserad, är en illasinnad förklaring. Den kan dessvärre vara helt sann.

De illvilliga, som återkommer till att Antje inför ärkebiskopsvalet var lätt otydlig om Muhammed och Jesus – vem ger denna sanna bilden av Gud? – har nog inte riktigt förstått att Antje ägnat sig just åt "religion". Då blir de små differenserna inte så viktiga. En amerikansk kapitalist höll detta religionsprojekt vid liv. Där var Antje anställd. Hon tänker kanske så? Varför skulle hon inte?

Bloggardag hör till Antjes försvarare. Hon säger vad hon tänker och hon tänker som det tyska mellanskikt hon kommer ifrån. Farfar var där, pappa också. Det fick sina följder under tyskt 1930- och 40-tal. Så är det inte för Antje. Nu står mellanskiktet för andra värden. Det vet bättre och i Antjes fall som ett resultat av idog tysk fostran till nya politiska ideal. "Probably the most elaborate civic education program exists in Germany", som det heter hos Mudde och Kaltwasser. Det blev så efter kriget och detta har präglat Antjes tankevärld. Nu sitter detta tänkesätt högst upp i Svenska kyrkan. Detta är ett uttryck för M-et i Moralistisk Terapeutisk Deism. I Antjes värld ska vi utbildas för att få rätta värderingar. Vi styrs uppifrån och ner. Det är på många sätt tyskt. Mehr sage ich nicht.

Att Svenska kyrkan har en med tiden formgenetisk ärkebiskop ska inte förvåna, givet att biskop Anders Nygren verkligen hade rätt och att det efter ett par generationer går att se vad det där spårbytet betydde. Det visar sig efterhand, hette det i en kommentar av professor Lindroth, hur en kyrka kommer, "att icke blott i tänkesätt, utan även i handling och yttre ordning avslöja sin frändskap med den gamla marcionitiska kyrkobildningen och andra besläktade rörelser och sektbildningar."  Marcioniterna var många och mäktiga samt uppskattade. Här går skiljelinjen mellan Kyrkan (som kan vara en liten minoritet) och sekten (som kan vara majoritet) i samtiden också. MTD-religionen framträder som marcionitisk sekt med stora kansliresurser.

Nu gratulerar vi oss alla på tioårsdagen. Antje blev en av oss, en svenska. Om än inte helt och hållet. Det är därför Petersson i Växjö menar att det ska bli mycket spännande, mycket var ordet, att få lära känna ärkebiskopen, att få samtala med henne. Också detta blir väl intellektuellt på ett eftertänksamt sätt. Vad ska Petersson säga då? Nu slog förstämning till. Jag ökar måttet av firande som ett motmedel!






39 kommentarer:

  1. Vet du nåt om hur teol kand Wejryd lyckades bli ärkebiskop? Var det för tågintressets skull? Eller för medgörlighetens?
    (Han har ju trott att karlar kan föda barn, åtminstone tills Kajsa Ekis Ekman och Ebba Witt-Brattström började ryta ifrån mot tramsläran i Expressen - nu är han nog osäker igen, och att Viktoria inte ville att han skulle viga ihop henne med en tjej har han nog alltid i hemlighet varit lättad över). Han var väl inte uppenbart S- eller C-märkt (eller var han)?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Utan att ha någon koll i det konkreta fallet: "startfältet" består vid varje tillfälle av de biskopar mellan ca 55 och 60 som suttit åtminstone 3-4 år. Ibland är det inte så många...

      Radera
  2. Anders Lundberg11 mars 2018 08:54

    Jag vill, med all den emfas jag här på förmiddagen kan uppbåda, betona att "Det går la" inte endast sägs i Jönköpings län! Det är t.ex väl utspritt i f.d. Älvsborgs län.

    SvaraRadera
  3. Slut på den av Strukturutskottet påbjudna söndagssnällheten? En i form sockersnäll fastebrytare, som näppeligen lär göra vare sig vår vår Prima eller hennes kommunikatörsstab godlynta. Eller bör vi säga gut gelaunt?
    /Arminius

    SvaraRadera
  4. Vilken försvarsadvokat hon har, vår ärkebiskop!

    -Ja, är det inte fantastiskt? Antje Jackelén är bloggarDags klient - enligt honom själv. Därför är hon också värd en alldeles extra hyllning på henens tioårsdag som svensk medborgare. I form av en extra lång hyllningstext, där ärkebiskopens akademiska bakgrund och många förtjänster betonas av den applåderande bloggskrivaren.

    Och hon är ju ordförande i den som enligt bloggaren skulle kunna kallas nullitetsstyrelsen, dvs kyrkostyrelsen.

    Så fick vi då veta att ärkebiskopens levnads- eller åtminstone hyllningstecknare under ett stort antal år har ägnat sig åt nulliteter, eftersom han har ingått i denna styrelse. Nullitetsledamoten Dag Sandahl är alltså benämngen - hämtad efter honom själv.

    Ty Dag Sandahl måste man väl tro på? Det gör ju hans doakör! Och den i sin tur sjunger ju alltid med perfekt tonläge. En ton. Den rätta.

    I dag meddelas också att det kommer mer om
    Antje Jackelén i den tidigare av bloggaren aviserade boken.

    Ännu fler och storstilade hyllningar är alltså på väg till folkkyrkans ärkebiskop. Ty - jag påminner igen om författarens försäkran - "BloggarDag hör till Antjes försvarare."

    Försvarare skall man ju kunna lita på, särskilt som både denne och hans klient båda tillhör samma Guds familj - svenska demokratiska folkkyrkan.

    Det gläder en annars så förkättrad anhängare av denna kyrka, att BloggarDag nu äntligen nått insiktsvägens ände och med liv och lust som en äkta medeltidsriddare står upp för kvinnor i kyrkans prästämbete - självaste ärkebiskopen tillika.

    Välkommen, varmt välkommen in i denna landets, folkets och kyrkans verklighet, BloggarDag! Ditt deklarerade försvar för Antje Jackelén får en sten att falla från mitt bröst. BloggarDag på banan igen, kyrkans huvudbana.

    Fast lite orolig blir man ju för doakörens framtid. Hittar den någon ny dirigent eller kommer den att splittras och så småningom upplösas i inre vanmakt och förtvivlan: "ingen leder oss och talar om vad vi skall tycka, tänka och nynna".

    Men desto gladare är förstås ärkebiskopen: tänk att BloggarDag av alla nu med hull och hår ställer upp och försvarar mig! Vilken triumf! Vilket kap att få en sådan kyrkans advokat som talesman. Jag måste genast ordna en tjänst åt honom i vår forskningsavdelning, så att han finns på nära håll här i Kyrkans hus i Uppsala.

    Dag Sandahl, den disputerade forskaren, prästen, nullitetsstyrelsens tidigare ledamot och ersättare, författaren, humoristen, historieberättaren, you name it! Eller på tyska: Er kann alles!

    När dessa mina rader satts på pränt, slår mig plötsligt tanken och frågan om allt detta trots allt är en dröm, ni vet en sådan vacker dröm, som man kan ha ibland, mardrömmens motsats. Om det kanske är så illa, att ärkebiskopen snabbt måste komma till insikt om att verkligheten är den i hyllningstexten rakt motsatta och att hon därför måhända gör klokt i att be vår Herre att bevara henne för en sådan försvarare.
    Måtte jag ha fel; i så fall är det ju inte första gången jag har det.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Herr "förtroendevalde" Dike har, som alla tydligt kan se ovan, inte det minsta intresse för den "kyrka" han så mekaniskt skriver om. Särskilt på söndagarna där han likt en tjurskallig barnunge är extra noggrann och övertydlig med att han INTE INTE INTE går till kyrkan när klockorna ringer samman.

      Kl 9.43 postades dagens meningslösheter. Dvs alldeles för sent att hinna ta sig den 3,5 km långa vägen till hemkyrkan där det idag var:

      "Mässa med små och stora söndag 11 mars kl 10.00
      I Mörrums kyrka firas mässa med små och stora kl 10.00. Johannes Börjesson; präst, Nina Silander; kantor. Barn- och ungdomsgrupperna medverkar. Kyrkkaffe i församlingshemmet. Brödförsäljning, lotterier mm i församlingshemmet."

      Sådana trivialiteter för hans drogade och lallande väljare i fårskocken berör, som alla likaledes vet, inte herr "förtroendevalde" Dike det minsta. I stället för att frivilligt delta i hemförsamlingens söndagsgudstjänst skriver han hellre meningslös bloggarDagsgoja på datorn och därefter zappar herr "förtroendevalde" Dike ord-omtöcknad av sitt svammel på sin virtuella lägereld mellan diverse "gudstjänster" från när och fjärran för att inbilla sig själv och andra att han åtminstone på något sätt är "religiös". För att därefter kunna blåljuga oss och andra rakt upp i ansiktet att han ändå (på något sätt) "varit i kyrkan".

      Så beter sig en arvoderad parasiterande “förtroendevald” demokrati-föraktare som i 40 år på flera plan hjälpt till att AKTIVT förstöra verksamheten i den “kyrka” han nu så nogsamt undviker.

      Vem kan ta herr Dikes skriverier för något annat än ett STORT EGO-UPPBLÅST MONUMENTAL-HYCKLERI ?

      /John

      Radera
    2. BOD - Jag har skrivit det förr, men måste tydligen upprepa det: Kan Du inte vänligen undvika att posta kommentarer under högmässotid (helt oavsett vad Du annars gör just då)? Det är ju förödande för Din trovärdighet./Paul

      Radera
    3. Nu tror jag förvisso att Dag Sandahl har bättre koll på hur meningsfulla ärenden som landar på kyrkostyrelsen bord än Bengt Olof Dike.
      Många av de styrelser jag har suttit i har ofta hanterat icke-beslut av det som redan hänt.

      Radera
    4. Paul,

      -Men har Du då inte vetskap om att det finns andra kyrkor i landet än Mörrum-Elleholms och att klockslagen för gudstjänster kan skifta?

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    5. Men blir det väldigt roligt om man är förtroendevald i en församling och oftast firar gudstjänst i någon annan kyrka?
      Eller inte firar gudstjänst alls?
      Är jag alltför frikyrkligt influerad som tänker så?
      Skulle styrelseledamöter i East Front oftare se Mjällby på Standvallen än Öster på Värendsvallen?

      Det här en principiell frågeställning ifall någon skulle ta det personligt, men jag tycker att den är intressant för förtroendeuppdrag generellt.

      Radera
    6. Nåja, tiden för söndagens huvudgudstjänst skiftar väl i allmänhet inte så mycket; i allmänhet bara någon timme hit eller dit? Men det är förstås teoretiskt tänkbart att någon åker långa sträckor för att komma till en kyrka med gudstjänst i mer "passande" tid (miljömedvetande?). Någon annan nöjer sig väl med att lyssna på radio? Min far hade på sin tid fasta klockslag för högmässan i resp. kyrka (han hade två, alltså kl. 10 i den ena och kl. 12 i den andra), och dessa tider var t.o.m. noterade på vägskylten vid resp. kyrka. Ändå var det mycket få av de "förtroendevalda" som kom dit regelbundet (annat än kyrkvärdarna); kanske något slags "politikersjuka"? Somligt har nog ändrats mycket i SvK; annat (som kyrkopolitikernas kyrkogång?) tycks ha förblivit vid det gamla.../Paul

      Radera
    7. Paul, jag har skrivit det förr och anser att kyrkligt förtroendevalda ska ålägga kyrkvärdskap sex gånger årligen.
      Antagligen skulle BOD anse det vara odemokratiskt.

      Radera
    8. Peter T: Herr "förtroendevalde" Dike firar inga söndagsgudstjänster alls - vare sig i hemma Mörrum eller någon annan stans. De få gånger han sätter en fot i en kyrka driver hans fåfänga honom att beskriva det synnerligen ordrikt och noggrant.

      Förra året blev det ett hastigt studiebesök i Jakobs kyrka i Stockholm under en paus i en operaföreställning samt julottan i Sollentuna kyrka tillsammans med en anhörig. Bägge tillfällena gjorde Dike stora nummer av och beskrev långt och utförligt på bloggarDag. Herr Dikes tystnad om sina övriga "kyrkobesök", som han är mycket förtegen om, blir desto mer talande. Om detta hör vi aldrig ett ord – därför att han helt enkelt inte går i kyrkan.

      Uppgifterna om att "det finns andra kyrkor i landet än Mörrum-Elleholms och att klockslagen för gudstjänster kan skifta" är rent nonsens och rökridåer, ett ofta använt borgerligt debattknep avsett att förvilla. Uppgiften stämmer naturligtvis men säger absolut ingenting om hur och var den slipade och förslagne herr "förtroendevalde" Dike tillbringar sina söndagar. /John

      Radera
    9. Då refererar ju ändå BOD till oändligt många fler gudstjänstbesök än både John och Berit tillsammans!

      Radera
  5. Ja, Antje har varit duktig som Sigfrid. Hon har dansat sina piruetter med högt buren huvud och blivit belönad för detta.
    Så att jag förstår inte riktigt vad Sandahl bråkar om. Hon fick sina tjänster i svenskkyrklig demokratis ordning, eftersom dom som röstade på henne såg en kvalitet X i hennes person som ansågs som nödvändig eller passande för tjänsten.Ingenting i hennes förflutna eller meriter var hemligheter för dom som ville ha henne.

    Om man ny skall ifrågasätta hennes position , varför inte vara kritisk mot alla dom som röstade? Att hacka på henne är att skälla på en fel träd.Det var väl anhängarna som var "dumma" nog att lyfta up henne? Hon gjorde inget annat än att lämna in sin ansökan för tjänsten.Hon blev vald eftersom hon var en klipsk och duktig flicka så som Sigrid.

    Hon skall få beröm för sin karriär oavsett vad hon har åstadkommit i tjänst.Det är inte många som blir ärkebiskop i Svenska Kyrkan.

    Man kan vara kritiskt mot det sättet som hon sköter sin tjänst, men att ifrågasätta hennes person med argument vilka snuddar rasistiska fördomar, är varken intelligent eller snyggt.

    Rasistiskt, kommer man fråga? Ja, Sandahls antydningar om hennes tyskhet är besläktade med antydningar på sjuttiotalet om finnar som nordens fabriksnegerslavar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Rasistiskt? Nej ställ inga sådana dumma frågor eller insinuationer. Då kan jag bara svara att tror man på sådana villfarelser så är man mer än lovligt förledd. Våra nationaliteter och ursprung, ras eller etnicitet vilket du vill, ("kärt barn" brukar ju ha många namn) skall vi vara stolta över. Förhoppningsvis skall varje nation vara så beskaffad att INGEN, inga, skall tvingas fly ifrån den.

      Varför Jackelén flytt vet jag inte. Och inte heller varför folk tror på etablissemanget som vill få människor att förakta sitt ursprung. DET borde vi fundera över. Jackelén om hon är så kompetent kan väl bli ärkebiskop i Tyskland som är hennes hemland? Jag är helt övertygad för att inte säga att vi har massor av kompetenta kvinnor och män som är svenskar som kan axla hennes roll på ett bättre sätt.

      Låt oss nu en gång för alla slippa dumt och enfaldigt prat om rasism.

      Det andra du säger instämmer jag med. Så länge vi röstar på etablissemangets val av ärkebiskop kommer vi att få etablissemangets val. Det finns bara ett sätt att deras val och kontroll och makt över oss att inte rösta på dem. Vi har snart ett val där vi kan rösta på det VI vill ha. Det valet är viktigt för det är de "där uppe" som skapar vår verklighet och tillsätter de som leder. Även inom Sv K för SV K är en del av samhället och verkligheten.

      Den enda gången på fyra år har du en verklig demokratisk rätt att påverka. När du lagt din röst får du vänta en mandatperiod till som dessvärre förlängts till 4 år (med maktens goda minne dvs medvetna avsikt/uppsåt) och kan totalt kullkasta och förstöra för folk och förändra människors rättsmedvetande genom propaganda under den tid de regerar.

      Så jag instämmer med dig, Markku, det är precis som många före oss sagt, det är en gammal sanning, som många tillskriver Martin Luther king att det är de tysta, som är de farligaste. För det är dem som kunde stoppat vansinnet. Men deras tystnad, okunnighet, bekvämlighet, likgiltighet gör att vansinnet kan fortsätta.

      Så tänk på vd ni röstar på och ställ krav. Folkets krav skall vara deras representanters ledstjärna om det är en demokrati. Och en rättstat där man kan se skillnad på en åklagare och försvarsadvokat och där domaren är så pass vid sina sinnen att den kan sätta ner fötterna.

      489

      Radera
    2. PS Markku, och Markku, Antje var duktig eller snarare beräknande och slipad eftersom hon såg till att uppfylla de kriterier som makten efterfrågade. Och Markku du är mycket klarsynt. Och hederlig och kunnig i ditt resonemang.

      Radera
  6. Ja, Herre Gud. Dike är ett typexempel på den postmodernistiska tiden där subjektiviteten och relativiteten råder. Där ingen längre kan se skillnad på en åklagare eller försvarsadvokat det är upp till den enskilde betraktaren att avgöra vilket det är.

    Det som inte uppfattas av postmodernister är att folk inte behöver ingå i doakörer. De som inte ingår i den antiintellektuella moderniteten utan håller sig till kunskapen, sanningen och det objektiva behöver inte några idoler, doakörer, de kan bilda sig en uppfattning på den kunskap de har och som de hela tiden utökar. De kan inte förledas och manipuleras av charlataner eller maffiosos. De har en egen grund att stå på när de gör sina bedömningar.

    Var det nu var som BOD hörde falla från sitt bröst så inte var det postmodernismen. Den verklighet får vi nog tampas med ett bra tag till innan vi kan lyfta bort kunskapsförakt och vidskepelse och se tiden an med tillförsikt.

    Om det var något ljud BOD hörde så kom det kanske från ballongen som sakta förlorat sitt innehåll och pyser ut.

    Det som oroar är vad ballongen kommer att blåsas upp med. I veckan fick sig vissa partier en rejäl snyting när de blev tagna med byxorna nere efter domslutet i Solna. Tro inte att de inte visste. Det är den lilla rikaste klicken, den globalistika maffian, med sin härskara av nyttiga idioter som tror att det skall singla ner några smulor från de rikastes bord, trickle-down syndromet. Tillhör Dike och Jackelén den skaran? Eller Doakör? Då var det med all säkerhet något annat som lämnade Dikes hjärta.

    WWW

    SvaraRadera
  7. Problemet du alltid har, Dag, eller åtminstone dina läsare. är att man inte vet om det är sant det du skriver. Därför ids jag inte bli upprörd när jag läser att Antje "kallat in" en präst för att han kallat henne tyskan, vilket jag blivit annars. För det behöver inte alls vara sant, eller hela sanningen, om man undersöker saken närmare.

    Det är något jag tycker är uppriktigtt synd att det förhåller sig så med din blogg. Du försvagar dig själv på så sätt även om det känns som en seger när meningsfränder applåderar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men givet att det är sant ...? Kanske kan den aktuella prästen, om han läser bloggen, kommentera. Om det var eller hade varit bokstavligen sant, hade Anna upprörts då? Bloggardag förfaller till nyfikenhet.

      Radera
    2. Jag skrev ju faktiskt "vilket jag hade blivit annars" dvs då hade jag blivit lite upprörd. Nu ställer jag frågor: blev han uppkallad, och om han blev det, var det för något så trivialt som för att ha kallat henne "tyskan"?

      Men om det är sant ser jag också att behov av att näpsa kritiker inte bara finns hos ÄB. Till exempel kan en privatperson som anmäler en präst för som hen tycker olämpligt beteende få sitt telefonnummer utlagt på en blogg som prästen i fråga säger har miljoner sidvisningar...

      Radera
    3. -Anna, hon e my kind a gal! säger Maja med stolt beundran i ögonfransarna.

      -Hen! rättar den oförbätterligt retsamme Rickard från Rickomberga och flyr som den knappt anade skuggan av en försiktig råtta ur vårt felina matriarkats åsyn.

      Det gör jag å Bill och Bull oxå för säkerhets skull.


      Elaka Katten Måns

      Radera
  8. Jag tycker att man skall konstatera att den svenska folkkyrkan med Antje har fått en ledare som är den värdig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ännu en sockersnäll fastebrytare av en sparsmakad mästare.
      /Arminius

      Radera
    2. +Göran,
      det har du rätt i. :-)

      Radera
    3. +Göran och Elisabeth:

      Det kan nog knappast förnekas!
      :)

      den Lea

      Radera
    4. Präststackaren kan bekräfta att saken äger sin riktighet. Han blev inkallad inte till samtal med biskopen utan till rannsakning inför det inkvisitiva utskott där lagmannen rannsakade och stiftsjuristen förde protokollet. I den digra anklagelseakten prunkade som ett särskilt smycke ”hets mot folkgrupp”. Det var ”tyskan” det. Till detta kunde så läggas lastelligt tal om biskopens person som till på köpet torgförts på en fruktansvärd blogg som det inte var förenligt med avgivna prästlöften att överhuvudtaget befinna sig på. Hela förfarandet vittnade i sig om en ny tid och en helt annan biskopsstil. Före år 2000 hade förfarandet varit en omöjlighet. Biskopen den gången hette K.G. Hammar . Vi var tvä präster i stiftet som blivit inkallade till högstdensamme med anledning av offentlig kritik av biskopen i en välkänd dagstidning. Vi fick mogna i väntrummet en stund utöver utsatt tid och sedan kastades dörren upp så att den for i väggen och nästan hoppade av gångjärnen. På tröskeln stod en vred biskop. ”Ja, ni vet väl varför ni är här?” Likt en godmodig Svejk replikerade jag att det väl är för att biskopen vill tala om för oss hur bra präster vi är? Vreden for sin väg och sedan hade vi ett bra samtal. Två biskopar. Två stilar.
      Jörgen U B

      Radera
    5. Man kan nog tycka att det är lite hybrisvarning om tyskan anser sig vara en hel folkgrupp.

      Radera
    6. Jaså, det var du, Jörgen. Jag har då aldrig sett någon förgriplig kommentar av dig. Tala om prinsessan på ärten. En person som inte kan ta kritik lämpar sig icke som biskop eller ännu värre.

      För övrigt måste jag säga, nu när du är "online", att jag saknar ditt kommenterande här och hoppas att du vill återuppta det. Nivån behöver höjas och du är en av dem som kan bidra med det. :-)

      Radera
    7. Härlig historia, Jörgen U B!

      Jo BloggarDag läses säkert noggrant av kommunikatörerna på Kirchenkanzlei i Uppsala. Listor på förgripligheter samlas och arkiveras av Kirchliche Sicherheitsdiensts spanare för användning vid senare, passande tillfälle. Oförtrutet kämpas det vidare för att få igenom en Lex Sandahl, en kyrklig munkavleförordning. Helt enkelt en Gesetz zum Schutz der Ehre der kirchlichen Führung eller hur en numera uttrycker sig i Uppsalat.

      /Ryszard

      Radera
    8. Tack Elisabeth! Jo, jag vill minnas att jag t.o.m. framförde en stilla protest mot ett "tyskeri" som börjat bli lite väl tunnslitet, när det begav sig. Men givetvis var det så att bloggen och dess bloggare var det egentliga målet för vreden.
      Jörgen U B

      Radera
  9. Andreas Holmberg

    "Vet du nåt om hur teol kand Wejryd lyckades bli ärkebiskop? Var det för tågintressets skull? Eller för medgörlighetens?"

    Mja, i hans fall var det nog att man sökte en "ofarlig" kandidat tills att den "rätte" kunde väljas in. Dvs den som politrukerna absolut ville ha för att kunna stoltsera med sin "progressivitet".

    Han var betraktades som en temporär lösning som inte skulle ställa till med något annat än att snällt lyda politrukernas propåer. Däri fick de ju också rätt.

    Han stoppade lydigt ett antal prästvigningar trots tidigare "godkännande" som dock inte fallit politrukerna väl ut.

    Han utvidgade snabbt det första "godkännandet" av det iofs horribla "välsignandet" av enkönade parförhållanden till det ännu mera långtgående vigande till äktenskap inom kyrkans väggar. Återigen lydigt följande politrukernas propåer.

    Det tidigare "begränsade" godkännandet av välsignelse till enkönade parförhållanden hann knappt trycksvärtan torka på förrän Wejryd som skrivet anammade och godkände nästa steg vilket då framtvingade en ny äktenskapsritual.

    IOfs en logisk utveckling då det för det mesta gäller att säger man A så får man vara beredd på att sedan också säga B för att inte tala om att rabbla hela alfabetet.

    Ja talesättet gäller ju i sammanhang där man mot bättre vetande eller "bara" i strid med sin övertygelse bejakar något.

    Vem vet? Wejryd kanske redan från början lovat politrukerna ovannämnda och därför som belöning fick sitta p ÄB-stolen som marionett för politrukerna.

    Oavsett, pekuniärt var det ju lönsamt och om inte Jesus får styra tar gärna Mammon över.

    //HH

    SvaraRadera
  10. Här är en artikel om Antjes doktorsavhandling:
    http://brogren.nu/artiklar/Antje-som-teolog.htm

    Och här en recension av hennes senaste bok:
    http://brogren.nu/artiklar/Fenomenet_Antje.htm

    Hälsningar
    Anders Brogren

    SvaraRadera
  11. Jag vill be Dike att undvika benämningen doakör om alla oss som sett SvK:s allvarliga läge. Vi är, åtminstone jag och jag tror de allra flesta, är självtänkande personer som sett och erfarit sådant som du Dike fullständigt blundar för i din iver att lovprisa ”den demokratiska folkkyrkan”. Jag håller inte med Dag i allt, men han har ofta en analys av läget som du birde kunna ta på allvar om du än inte delar den. Slutligen: jag håller med dig om att det vore roligt att också ta del av positiva saker som händer i vår kyrka. För även om det ser mörkt ut är det inte bara becksvart - tropisk den politiska ockupationen!

    SvaraRadera
  12. Perax och benämningen doakör!

    -jag förstår Din irritation men har under mycket lång tid noterat den egendomliga följsamhet och konformism i kommentarerna, som mynnat ut i den aktuella benämningen. Det finns nästan inget undantag därvidlag från regeln, dvs skallet mot Svenska kyrkan är lika samfällt som det är högt, ibland också otillständigt grovt.
    Detta är märkligt från "självtänkande" personer, av vilka många därtill är präster med lång erfarenhet av den kyrka, som de nu trampar under sina fötter.
    Jag kan inte förstå attityden - med mindre än just ett slags psykologisk påverkan i möjlig förening med en eller annan personligen bitter erfarenhet från prästlivet.

    Du skall också notera Perax, att flera i kommentatorskaran återfinns i missionsprovinsen, där den objektiva synen på Svenska kyrkan kunde vara betydligt starkare.

    Slutligen skall Du inte ett ögonblick tro, att jag finner allt i Svenska kyrkan vara det bästa i världar. Tvärtom har jag i mitt förtroendevalda engagemang och i tidningsartiklar tagit upp missförhållanden, argumenterat för en annan strategi och konsekvent - jag betonar ordet! - slagits för att Svenska kyrkan måste bli mer offensiv, orädd, tydlig och klar i sitt budskap. Och jag ber varje dag att kyrkan skall återfå flyktade medlemmar och vinna nya sådana.

    Min förhoppning är att det kristna Sverige skall se det som över allt annat förenar dem och lägga det andra åt sidan. Med en sådan gemensam hållning och strategi kan, är jag övertygad om, mycket uppnås.

    En i allt "smått" övergripande missionssatsning måste naturligtvis inkludera Svenska kyrkan; varje eventuellt existerande tanke att ställa den vid sidan är förstås lika främmande som den är orealistisk.

    Och jag vill allra sist betona för Dig, Perax, min åsikt att alla, absolut alla, hög-, låg, folk-, svenskkyrkliga och alla andra, som förenas i tron på Gud och Hans son Jesus, är fullständigt självklara och välkomna "missionssoldater" i striden mot det onda.
    Jag markerar detta med den största respekt för mina kritikers teologiskt grundade åsikter.

    Tack för Dina synpunkter och anmärkningar! För mig är det noll och ingen prestige att reducera användningen av d-ordet.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vackra ord BOD men har de nåt innehåll eller är de bara vanligt Dike-pladder?
      Och varför går du aldrig i kyrkan själv på söndagarna?
      Berit

      Radera
  13. Den som vill läsa hyllningar av Antje Jackelen rekommenderas att läsa Signum och Ulf Jonssons recension av hennes första herdabrev. Skillnaden mellan luthersk och unierad teologi förbigås där med tystnad. / Markus

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske inte heller en jesuits primära kompetensområde.

      Radera
  14. Jag ogillar verkligen Antje och hennes rädsla för att lyfta fram det kristna. Nästan lika mycket som jag ogillar det återkommande tramset i Bloggardags kommentarsfält om Bengt Olof Dikes kyrkobesök.

    //Jerry

    SvaraRadera