Klerkerna

Magister Nils Rubin lärde oss i folkskolan att kontorist på engelska hette "clerk". Däremot gick han aldrig igenom varför det hette så. Varför inte "officer"? De späda eleverna frågade inte heller. Vi lärde oss. Perry Anderson (i boken Den absoluta statens framväxt) var den som långt senare aktualiserade frågan och besvarade den. Det var klerker, de läs- och skrivkunniga samt i kyrkliga administrativa frågor erfarna, som fick ta statens affärer om hand. I Sverige Olaus Petri som ett lysande exempel på karriärväg från kyrka till stat. I England kan man se det motsvarande. Clerk alltså!

Be mig inte återge boken Klerkernas förräderi, men detta är vad saken handlar om. En rätt nära vän i Varberg uppfattar mobiliteten i mellanskiktet, det mellanskikt som i det kyrkliga blir just klerker. Det går helt enkelt inte att lita på dem.

Kristen Bortom Gud med kyrkoherden i Gustaf Vasa (en svensk troshjälte!) Åke Nordström är mer än typisk.
http://www.kyrkanstidning.se/debatt/kan-man-vara-kristen-bortom-gud

Nu handlar det inte om att tro på Gud, för det är en laggärning. Rörelsen Kristen Bortom Gud åberopar sig förstås på Bibeln. Det var kyrkofäderna helt på det klara med: heretiker gör alltid så. Och välkomnande är de. Vi får söka en sanning i berättelser om händelser utan att (behöva) se dem som historiska händelser. Det som återges har egentligen inte hänt, men det händer när vi läser och talar om fenomenen. För att göra detta tros-språng reser tydligen folk långa vägar. Till Stiockholm från Uppsala och Västerås!

Det frågas i rubriken i Torsdagsdepressionen om man kan vara kristen bortom Gud? Jag undrar ett. Kan man vara människa bortom Gud? Jag tror ju på mitt grovhuggna sätt att Gud har skapat mig och alla människor och gett mig en hel del i skapelsen. Är inte denna stabila tro på Gud i mitt eget ett faktamässigt sant ställningstagande?

Kyrkoherden och hans vapendragare Tomas Walch står upp för en icke-teistisk kristendom och denna kristendom är själva poängen. Alla inkluderas och det där med trosutsagor, dogmer, är i egentlig mening rätt ointressant. Vi är existentiella tillsammans. och därmed inkluderade.

Jag tänker inte bli upprörd. Jag konsterar att detta är en konsekvent MTD-religiös tolkning eller en förfalskning som borde bli ett fall för Konsumentombudsmannen. Den går lite längre än den etablerade MTD-religionen, men i denna ligger utgångspunkten. Herrarna drar resonemanget ett steg längre. "Vad begriper väl jag, gamla fnask?" som farmor sa. Men, farmor, jag fattar. De tänker sig, som de stöddigt deklarerar,  ta uppdraget att "vara alla sina medlemmars andliga stödjepunkt på fullaste allvar". Jag kan för egen del öppet förklara, att med kyrkoherden i Gustaf Vasa har jag alls ingen andlig gemenskap. Varför skulle jag? Har biskopen i Stockholms stift? Har domprosten? Har biskop Beijer? Har Den Ranghögste?

Lite underhållande, jag finner inget bättre ord, blir nu Svenska kyrkans ideologiska vakt- och renhållning mot kv*nn*pr*stm*tst*n*rn*. Här återfinns vi som är döpta i Svenska kyrkan och sedan barnsben genomgått den normalkyrkliga utbildningen. Vi har läst Lillklassen (eller fåt den läst för oss) och Sveriges Barn. Mot oss var det viktigt att markera. Inte mot kyrkoherden i Gustaf Vasa. Och med detta stolta projekt Kristen Bortom Gud blir det som Frälsaren säger: Må det ske med dig som du har sagt. Vi andra tillber inkarnationens mysterium i julnatten och inser somligt om våra egna liv just därför!

Människor och tro brukar också vara en fyndgruva. Petra Carlsson la ut det lutherska. För Luther var allt nåd och det betyder att utrymmet för att tolka och tänka på egen hand är stort. Det kan man säga givet att man alls inte gett sig in i vad Martin Luther ägnade sig åt och alls inte fundera över hans bibelbruk. Detta är en ikonisk Luther som återges, vilken endast återspeglar en klerks känsloliv. Petra Carlsson var faktiskt pastorsadjunkt i Kalmar. Jag tror hon avbröt tjänstgöringen i förtid. Kanske fann hon inte församlingsarbete och möte med vanliga människor meningsfullt nog? Det hon nu återger i radio för den svenska allmogen är dock inte sant, bottnar inte i vetenskap och beprövad forskning. Hon har inte läst Öberg helt enkelt. Eller Hardt. Eller Sasse, Prenter eller ens Nygren? För Luther, bibelprofessorn, är nåden materialiserad. Gud låter sig bli känd. Vi har fått Den Heliga Skrift och gudstjänsten är på riktigt. Vi tramsar inte med det sakramentala utan litar på att det orden säger verkligen är Verklighet.

Nu vet vi att vi inte är överens om vad kyrkokristendom är. Men Svenska kyrkan har tydligt beskrivit sin identitet. Det är bara att kolla den beskrivningen med det som öppet bekänns och dra slutsatsen. Jag är innanför i dogmatisk mening. Det är bara kyrkopolitiskt klerkerna försöker låtsas något annat. Men klerkerna går inte att lita på, konstaterar min rätt nära vän i Varberg.

I går läste jag ett försök att komma åt vår vän Olle Burell.
http://www.varldenidag.se/debatt/skolborgarradets-stangningskrav-oforenligt-med-hans-kyrkouppdrag/reprco!cyVWcSJpCMEhPJDRiRbOEA/

Skribenten ifrågasatte om Burells politik att stoppa uthyrningen av lokaler till kristna skolor var förenligt med hans kyrkopolitiska uppdrag. Skribenten var häpen över att Burells två världar kolliderar. Detta tycktes uppröra skribenten. Vi andra, som alltid tänkt att det handlat om skilda världar, förmådde inte dela skribentens upprördhet utan ville närmast säga: Välkommen i de insiktsfullas klubb. Så här är det med dem som kallat förtroendevalda i Svenska kyrkan. Face realities! Kommer skribenten nu att inse, att det finns ett grundläggande fel i det svenskkyrkliga styrsystemet när fenomen som Burell agerar?

I Canterbury fick jag förresten John Butlers bok The Red Dean of Canterbury, biografin om Hewlett Johnson. Det var han som besökte kamrat Stalin, kamrat Krusse, ordförande Mao, kamrat Castro samt umgicks med Andropov, Malenkov m fl. Ni förstår. Den engelska underrättelsetjänsten höll et öga på domprosten, förstår jag. Är detta en så rolig läsning att den ska undvikas i passionstid? Pacifisten Johnson umgicks med sedermera fältmarskalken Montgomery bara för att peka på domprostens sällskapsliv.