Ni läste det inte först här, men nu kan ni läsa för jag tror inte att de flesta inte sett detta.
http://www.kyrkanstidning.se/nyhet/ifragasatt-upphovsratt-forsenar-handboken
Vad ska vi nu säga?
De stöddiga juristerna i Antjeborg, de som var ute i gröngräset och skuttade, pigga och glada, får bita i gräset.
Och kritikerna bryter förstås fastan högst resolut och ropar sitt Deus le vult! Därefter sjunger de Laudamus i rätt sättning.
Ja, ni förstår själva känslan.
Hur var det Lenin kanske och domprosten Danell säkert sa?
Ett Trefaldigt HALLELUJA!
SvaraRaderaStig W
Fast texten i 1986:an är ju bättre än Ekenbergs och den i nya handboken är till stora delar oigenkännlig (så att Ekenberg knappast behöver skämmas eller ta åt sej). I hur hög grad kan en hävda upphovsrätt gentemot en text som endast i ringa mån utgår från ens egen ursprungliga version? (Som dessutom till stor del bygger på gamla formuleringar ur bibeln eller kyrkans gemensamma tradition i övrigt).
SvaraRaderaKnepigt. Jag sjunger inte Laudamus för det här. Är inte säker på att Gud vill det heller.
Herren vare tack och lov! Han hör vår bön, var så säkra. Så lätt tänker Han uppenbarligen inte låta den liberalteologiska och MTD-präglade majoriteten i Svenska kyrkan lyckas införa den förkastliga nya kyrkohandboken.
SvaraRaderaMen kyrkostyrelsen/kyrkokansliet hittar säkert på något sätt att hantera saken, så vi återgår raskt till fastetidens dystra allvarsamhet, så vi är beredda. Kyrie eleison! Herre, förbarma dig!
Fast det förstås, vad är centralt i kristen tro om inte hoppet? Låtom oss bedja att Herren återupprättar Svenska kyrkan och återinstallerar den traditionella, klassiska svenskkyrkliga tron! Sedan är det som Luther sade, att de sant troende äro mycket få. Att vara ("rätt") kristen är ingen söndagssegling (märk väl under fastan), trots att MTD-anhängarna och de liberalteologiska verkar tro det.
Tro dock icke att jag sätter mig på höga hästar; jag är den arme syndare jag är, och på domens dag får vi se vilka Herren slutligen återlöser.
Avslutningsvis: "Herre, signe du och råde och bevare nu oss väl." (Sv Ps 77:5) och så förstås fastetidens Laudamus (enligt 1942 års kyrkohandbok); "Ära ske Gud som från sin tron till oss i nåd ser neder" (Sv Ps 543:4).
Ung präststuderande
Gud välsigne dig, vem du än är! Jag prästvigdes själv för inte så länge sedan och jag vet hur du har det, och något om hur du kommer få det. Att du väljer ärans väg och ändå vill vandra som en "annan Kristus" hedrar dig. Må Gud bevare dig i rätt tro och lydnad, idag, imorgon och i evighet. Amen!
RaderaHur kan man bli "prästvigd" av en gnostisk stiftchef (vilket alla varit sedan senast 1994)?!
RaderaAntony
Anonym 12:18: Tack för dina ord, de värmer och styrker mig i mitt val att vandra Kyrkans "rätta" (Kristi) väg.
RaderaDetsamma önskar jag dig!
Antony 15:31: Jag förde ett långt och något snårigt, kanske trassligt, resonemang senaste gången här: http://www.bloggardag.blogspot.se/2018/03/verstehen-und-erklaren.html kl. 16:58, som svar på din fråga. (Vilket syns om BloggarDag väljer att publicera det. Det var förhoppningsvis inte alltför osammanhängande eller kätterskt. Men så äro vi alla syndare.)
Ung präststuderande
Det tycks vara föga välsignelse med den där handboken, vad det nu kan bero på ...
SvaraRaderaSkallagrim
"Vad bör göras?" sa Lenin. Åtminstone i en boktitel.
SvaraRaderaDet är väl i grunden klassisk kristna nattvardsböner, skrivna av Ekenberg och Pahlmblad, som nu måste plockas bort ur handboken? Eller är alla bönerna MTD-fördärvade?
SvaraRaderaAntony
Kyrkokansliet valde att, av något skäl som aldrig redovisats, för första gången i historien hävda att Trossamfundet Svenska kyrkan har upphovsrätt till Kyrkohandboken i dess helhet och delar. Tidigare har kyrkans liturgisks texter betraktats som allmän egendom. De som arbetet med texter, musik etc. har gjort det till stor del ideellt och för kyrkans bästa.
SvaraRaderaMed dessa nya anspråk på exklusiv upphovsrätt kom saken i ett annat läge. Då agerade Pahlmblad och Ekenberg. Skall det hävdas upphovsrätt, så skall det ... Pahlmblad skriver i en central passus i sin inlaga:
"Människor kan av ideella skäl ha avstått från sina rättigheter eller kanske snarare betraktat sitt arbete med liturgins text som ideellt till gagn för Svenska kyrkans gudstjänstliv och därför aldrig ens snuddat vid tanken att hävda upphovsrättighet till en eller annan text. Detta kommer ju i ett helt nytt läge om Svenska kyrkan hävdar att den med exklusiv rättighet äger texter som på detta sätt kommit kyrkan till tjänst genom ideellt arbete. (...) Man bör släppa tanken på att copyrightbinda handbokens material. Det bör liksom tidigare vara fritt tillgängligt. Det är därtill ett osnyggt försök till monopolisering att kombinera detta försök till copyright med ett exklusivt uppdrag till ett förlag att trycka Svenska kyrkans liturgiska böcker och att som 'gåva' skänka ett exemplar vardera till Svenska kyrkans församlingar. All konkurrens är naturligtvis därmed undanröjd."
Det kanske inte var så vist av kyrkoledningen att blåsa till strid om detta. Frågan infinner sig: Varför valde man att göra det?
År det inte ett sätt att försöka tränga ut traditionell svenskkyrklighet, till förmån för det "nutida" och "inklusiva"?/Paul
RaderaAlla har svaret. De vill inte ha mera Artos, och genom att driva upphovsrättsfrågan så kan de kanske göra Artos olagliga.
SvaraRaderaDe blev självbitna i rumpan av sin egen strategi.
Det som är dubbelt illa är att den här omständigheten kommer bita tillbaka i vår rumpa. Vad händer om man helt enkelt bara droppar de texter som Ekenberg et al tar i anspråk, givet att de verkligen inte kommer överrens? Men från vad jag hör så verkar det finnas flera än de som nämnts. Om deras strid mot Artos mynnar ut i att samtliga HB86-texter måste förhandlas om (vilket kräver att man först identifierar upphovsrättsinnehavare), så tror jag lugnt man kan säga att vi slipper handboken ett tag och troligen skulle de behöva trycka nya.
Kommer det vara värt det för dom? Mera klockrent exempel på en Pyrrhus-seger kan inte ges.
Varför ropas Halleluja?
SvaraRadera-Nu får de bita i gräset! Rätt åt dem - och kyrkokansliet!
Halleluja!
Bloggarens tisdag blev tydligen en glädjedag, liksom andra kommentatorers! För vad?
-För att handboken försenas något men skall komma ut till Pingsthelgen. Det handlar ju om två nattvardsböner, som kommit i centrum och som plötsligt - efter decenniers tystnad från dem - författarna har åberopat copyright för.
Men det intressanta i reaktionen på denna spalt är inte en mjuk omtanke om författarna. Nej, här blommar i stället skadeglädjen ut - i hånflinande, jublande och faktiskt därför direkt motbjudande form!
-Nu har vis att dit kansliet! Nu har vi fått rätt i vår kritik! Där fick kansliets jurister och ärkebiskopen!
Nå, vad fick de då? Boken blir något försenad men kommer.
Förseningens fula fröjd för falsettskrikarna på bloggen förbyts alltså snart i - ingenting annat än just några få veckors senare distribution. Ty det är ju distributionen det handlar om. Inget annat.
-Fy för fula falsettskrik!
BENGT OLOF DIKE
Varför ropas Halleluja?
SvaraRadera-Nu får de bita i gräset! Rätt åt dem - och kyrkokansliet!
Halleluja!
Bloggarens tisdag blev tydligen en glädjedag, liksom andra kommentatorers! För vad?
-För att handboken försenas något men skall komma ut till Pingsthelgen. Det handlar ju om två nattvardsböner, som kommit i centrum och som plötsligt - efter decenniers tystnad från dem - författarna har åberopat copyright för.
Men det intressanta i reaktionen på denna spalt är inte en mjuk omtanke om författarna. Nej, här blommar i stället skadeglädjen ut - i hånflinande, jublande och faktiskt därför direkt motbjudande form!
-Nu har vis att dit kansliet! Nu har vi fått rätt i vår kritik! Där fick kansliets jurister och ärkebiskopen!
Nå, vad fick de då? Boken blir något försenad men kommer.
Förseningens fula fröjd för falsettskrikarna på bloggen förbyts alltså snart i - ingenting annat än just några få veckors senare distribution. Ty det är ju distributionen det handlar om. Inget annat.
-Fy för fula falsettskrik!
BENGT OLOF DIKE
Bengt Olof, författarna förefaller åberopa upphovsrätt först nu eftersom först nu någon annan - Svenska kyrkan - anser sig äga bönerna. Utan b, inget a. Men har ersättningen för psalmbruk (http://www.kyrkanstidning.se/nyhet/psalmforfattare-rasar-mot-orimlig-ersattning) lösts, utan att detta rapporterats, så att det bara handlar om dessa två nattvardsböner? Eller kunde vi haft rätt att begära att allt (utom ändringar som uppkommit under kyrkomötets beslutsvecka) varit utrett när kyrkomötet gått till beslutsvecka?
RaderaSom du fått fråga tidigare, utan att svara: är det de förtroendevaldas fel att inte allt (utom ändringar under beslutsveckan) inte var utrett när beslutsveckan började?
De ansvarigas fel är det, inga andras!
RaderaDen anonyma frågan ovan förstår jag inte riktigt. När besluten är fattade i en organisation är det tjänstemännens uppgift att verkställa dem.
Utan att närmare känna till detaljerna i den aktuella frågan är mitt generella svar, att det yttersta ansvaret alltid är beslutsfattarnas.
Och det yttersta ansvaret för hånflinet, jublet över Kyrkokansliets missar är förstås deras som excellerar i slik attityd.
Ingen, säger ingen, har exempelvis beklagat det skedda för kyrkans räkning och uttalat förhoppningen att det snart skall ordna sig.
I stället frossar man i kyrkans bekymmer!
Sådant tycker jag väldigt illa om!
BENGT OLOF DIKE
Märkligt, jag som trodde att det var SvK som efter drygt 30 års tystnad börjat gapa om ( & efter) copyright?
RaderaOm ingen beklagar det inträffade skulle det ju, rent logiskt, kunna bero på att de alls inte när en förhoppning att detta projekt ska ordna sig utan finner att Frimodig kyrkas hållning är den ansvariga? Alltså starta om och tills vidare behålla 1986 års kyrkohandbok.
RaderaMen kan man möjligen få för sig att tilltaget beror på en önskan att stoppa Artos missale? Eller är det alltför långsökt?/Paul
RaderaTack, Bengt Olof, för svar. Driver Du då på för att beslutsfattarna ska städa bland dem som uppenbart inte gjort vad de skulle?
RaderaAnonym 11:08
Brottet är begånget redan vid tryckningen. Och detta beror på kyrkokansliets bortval av kompetens. Skulle saken handla om en betydelselös distributionsförsening? Det är bara att drömma om. Dock är det nog mer genuin glädje än skadeglädje. Jesaja 14 i lättare variant kanske?
SvaraRaderaGlädje över att Den Helige Ande inte ännu lämnat Svenska kyrkan åt sitt öde.
RaderaÄr det så, Elisabeth?
SvaraRadera-Är det alltså bloggaren, Frimodig Kyrka och - möjligen - Du som har nedkalla Den Heliga Ande över Svenska kyrkan?
BENGT OLOF DIKE
Du, BOD, fattar verkligen ingenting om kristen tro. Trist.
RaderaNu förstår jag inte alls, BOD. Menar Du att man inte får be för SvK eller önska den bättring, om man nu tror att den gått vilse?/Paul
RaderaBOD förekommer redan med FYRA kommentarer (som inte tillför någonting av värde än de vanliga förvirrade åsikterna).
RaderaVad är meningen Sandahl? Har BOD företrädesrätt på bloggen OAVSETT vad han skriver?
Berit
Så länge Dike framhärdar med att ta livet av gamla centerpartister är han välkommen att skriva hur mycket som helst.
RaderaFniss. Ja du, BloggarDag, du har onekligen rätt i att det inte finns några som varit ännu bättre på att, i bästa välmening, skada Svenska kyrkan än centerpartisterna. Det enda centerkvinnorna kan prisas för är väl sin förmåga att fixa kyrkkaffe - och då var fastlagsbullarna extremt små (tack och lov) och hårda.
RaderaJa, vad har man inte fått vara med om i sina dar.
Elisabeth, du har nog inte varit med om en centerpartistisk karismatiker i SvK?
RaderaDidäringa karismatikerna verkar ju vara så rysligt frimodiga att centerpattister håller sig på minst kollekthåvs avstånd.
Jo, faktiskt, Peter T. Jag har arbetat tillsammans med en högt uppsatt centerpartistisk kyrkopolitiker som hade/har en otrolig utstrålning. Utan honom tror jag att det hade kärvat betydligt mera i kyrka-stat-frågan. Han sydde och tråcklade och det gick vägen. Dock inte som det borde ha gjort, men det var å andra sidan bestämt från början hur illa det skulle gå.
RaderaMen om du med karismatisk menar pingstvän så är svaret nej. Någon centerpartistiskt pingstvän har jag aldrig träffat. När jag tänker närmare efter har jag ingen aning om partitillhörigheten hos de pingstvänner jag mött.
Jag tänkte nog mer på svenskkyrklig teologisk karismatiker a la oasrörelsen.
RaderaAha,
Raderajag kan inte mycket om Oas men har svårt att tänka mig att där skulle finnas några centerpolitiker.
Elisabeth m fl,
Radera-Intressanta svar och kommentarer - i sakfrågan. Tänk, Elisabeth, om det skulle stå så i exempelvis en tingsrättsdom:
-A fattar ingenting, vilket innebär att han är skyldig och därför skall dömas till böter XXX och att stå för motpartens rättegångskostnader!
Alltså igen, kära vänner och kritiker:
-Debattera is ak, inte med omdömen om - och tillmälen mot - personer. Tack!
Slutligen kan ni roa er med att se likheterna mellan signaturerna Berit, John och nu också ANTONIUS BLOCK. Alla tre står som undertecknare till texter, vilka enbart är grova personangrepp. I likalydande ord, ton och slutsatser!
Vad säger er detta?
BENGT OLOF DIKE
Jag förstår inte all kalebalik runt Svkys nya handbok? Samfundet är ju sefan senast 1994 ett postkristet, nygnostiskt, samfund, med små "öar" av kristen minoritet. Vad är det ni bråkar om?
SvaraRaderaAntony
Visst, men återigen (se min tidigare kommentar till dig om prästämbetet, http://www.bloggardag.blogspot.se/2018/03/verstehen-und-erklaren.html): samfundet som sådant blir inte per automatik postkristet och nygnostiskt bara för att man (tyvärr) villkorar prästvigning med att godta kvinnliga präster. Samfundet som sådant är fortfarande Svenska kyrkan, [en del av] Kristi kyrka.
RaderaAtt det svämmar över av gnostiker och svärmandar och fler heretiker, liksom teologiska dumheter, är TYVÄRR alldeles sant. Men förtär det verkligen kyrkans (Kyrkans) inneboende autenticitet, om vi tänker oss (Svenska) kyrkan i någon sorts högkyrklig, något institutionaliserad tappning, vari Herren verkar genom sin Helige Ande? Är inte kyrkan/Kyrkan Herrens helgade kristna kyrka i någon sorts från världen fristående tappning, utgående blott och bart från Herren Gud själv, där Han, som är "själva grejen", samlar människor till sig och sänder ut kyrkan i världen att vittna om frälsningen? Eller? Förstår du/ni hur jag tänker, eller har jag trasslat in mig i något teoretiskt resonemang?
Som jag förstår det anför du genomgående romersk-katolskt synsätt i dina kommentarer. Därigenom uppstår naturligtvis stötestenar mellan dina resonemang och Svenska kyrkan, särskilt Svenska kyrkan som hon framstår nuförtiden. (Det är följaktligen inte alls så att reformationens frågeställningar enbart är tidsbundna!) Men glöm inte att Svenska kyrkan i grund och botten, i teorin, som evangelisk-luthersk kyrka, är en omdanad katolsk kyrka. Lutherdomen (eller åtminstone Svenska kyrkan frånsett liberalteologin och MTD-religiositeten) har mycket mer gemensamt med romersk-katolska kyrkan än vad andra protestantiska riktningar har, vill jag påstå, i fråga om att vara [en del av] Herren Jesu Kristi sanna, världsvida, apostoliska, allmänna Kyrka! (Det är "bara det" att vi besudlar det nuförtiden. Men fråntar det verkligen kyrkans "väsensinneboende" "kyrklighet" och autenticitet?)
Ung präststuderande
"Up" du vill tydligen leva och verka i teorin? Nåväl, du kan kanske lura dig själv, men du blir ett övertydligt bevis på atg Svky lämnat kristenheten!
RaderaAntony
Antony - Själva fenomenet med "sekularisering inifrån" är nog inte unikt för SvK, utan kan drabba alla samfund som identifierar sig som "folkkyrkor", inkl. den romerska Kyrkan i "traditionellt katolska" länder. Hur är det t.ex. med "Wir sind Kirche"?/Paul
RaderaPaul, det är en stor skillnad på "sekulariseringen inifrån" om den drivs av en trött pytteliten minoritet från hippiegenerationen eller om den drivs av ett samdunds nomenklatura.
RaderaAntony
"Up", en enkel fråga. Var Arianska kyrkorna också en del av den världsvida katolska och apostoliska kyrkan?
RaderaAntony
Antony:
Radera1. "Leva och verka i teorin", skriver du. Nja, det är väl inte så konstigt att jag anlägger ett teoretiskt perspektiv; dels är hela frågan om kyrkans varande (ecklesiologin) akademisk och framför allt teoretisk när man för denna typ av resonemang, dels studerar jag teologi inom akademin och är rätt så teoretiskt lagd. Följaktligen resonerar jag gärna (och ibland nödvändigtvis) teoretiskt i teologiska frågor. Hela teologin är (ju/väl) teoretisk?
Därigenom inte sagt att kyrkan och teologin saknar en praktisk sida, hur det faktiskt är i verkligheten (praktisk teologi). Där känner jag mig inte lika hemma, kanske just på grund av att man då möter liberalteologin och MTD-religiositeten. Så visst, jag lurar mig själv om jag tror att kyrkan bara är det teoretiska perspektivet, ja, däri har du rätt, men det är likväl i det teoretiska perspektivet jag tar min utgångspunkt och menar att kyrkan skall föras mot.
Exempelvis: I Svenska kyrkans lära ingår realpresensen (läran om Herrens riktiga, kroppsliga, närvaro i nattvardselementen) - i så måtto överensstämmer vi med romersk-katolska kyrkan i avsevärt större utsträckning än övrig protestantism, eftersom vi precis som ni romerska katoliker menar att realpresensen är sann - men folk i allmänhet i Svenska kyrkan tycks ha reformert nattvardssyn, att Herren blott är symboliskt närvarande. Här är det för mig självklart att den teoretiska teologin (läran) har rätt och företräde framför de olika uppfattningar som skönjes hos folk i gemen. På liknande vis menar jag att kyrkans teoretiska tro, bekännelse och lära har företräde framför hur det råkar se ut i verkligheten, inte minst nu när Svenska kyrkan svärmar över av heretiker.
Visst, det kanske är naivt av mig, men det är ju läran som (skall) konstituera vad och hur kyrkan är. Men ja, jag är medveten om att klyftan mellan den teoretiska läran och hur folk verkligen tror ökar alltmer. Likväl blir vi tvungna att ta till de teoretiska resonemangen och syna läran i sömmarna för att hantera problemen som Svenska kyrkan står i.
2. De arianska kyrkorna förde sig med någon form av förvanskad, kättersk kristendom, om man ens kan kalla det kristendom. Så nej, de var inte en del av den apostoliska katolska kyrkan.
Men med Svenska kyrkan är läget annorlunda. Svenska kyrkans (teoretiska) tro, bekännelse och lära är på det hela samman taget likadan nu som den var när den konstituerades 1593 (det är "bara" det att det allt mindre efterlevs i praktiken). Men likväl finns läran "någonstans där bakom", så att säga, och det är detta som jag vill åt och låta blomma upp på nytt. Tyvärr studerar vi inte olika kyrkors läror i akademin (vilket är helt galet!), i stället ägnar vi oss mest åt tolkningsfrågor och praktisk teologi, i alla fall så långt i studierna som jag har kommit (halvvägs). I sommar när studierna har paus har jag tänkt att ordentligt läsa Svenska kyrkans bekännelseskrifter.
Låt gå för att den evangeliska lutherdomen inte är riktig (eller åtminstone inte godtagbar) kristendom enligt romersk-katolska kyrkan. Men jag hävdar dess plats i det allmänkristna finrummet, eftersom jag hävdar att det är något omdanad katolicism. (Se till exempel https://www.svenskakyrkan.se/fran-konflikt-till-gemenskap- och framför allt själva dokumentet!) De andra protestantiska riktningarna och olika "kristna" konstigheter är jag inte lika säker på; de har fjärmat sig mycket mer från den romersk-katolska kyrkan.
Hoppsan, jag missade visst att signera "Anonym 16 mars 18:00" här ovan, men det torde förstås att det är jag som skriver.
SvaraRaderaUng präststuderande
Men jag tycker inte att man kan prata om någon omdanad katolicism när man har skalat bort fem av sju sakrament och har en sån fundamentalt annan syn på kyrka och ämbete. Det finns inget katolskt i att betona prästämbetet som predikoämbete ustället för att betona frambärandet av mässoffret. Kalla det lutherskt kan man göra.
SvaraRaderaJonas M
Ja, det är just däri skiljelinjerna går. Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära "är" ungefär som du säger, med två eller tre sakrament och betonandet av ämbetet som predikoämbete, det vill säga lutherskt. Men häri återfinns skiljelinjer sedan 1900-talet såtillvida att de högkyrkliga riktningarna inom Svenska kyrkan, till skillnad från kanske främst lågkyrkliga, betonar de drag i lutherdomen som överensstämmer med "allmän" (romersk-katolsk) kristendom, såsom prästämbetet som sakramentsförvaltare och sakramenten som centrum i kristenlivet. Därför fanns det de i Svenska kyrkan under 1900-talet som såg högkyrkligheten som kättersk, medan vi som är högkyrkliga eller drar åt det högkyrkliga hållet, menar att högkyrkligheten snarare lägger an ett mer allmänkristet (läs: romersk-katolskt) drag hos lutherdomen, vilket som jag ser det, återför lutherdomen och Svenska kyrkan inte bara till den allmänna kristenheten, utan kanske främst till den omdanade (reformerade) kristendom som Luther en gång åsyftade. Märk väl att Luther inte ville åstadkomma en egen kyrkobildning, utan blott komma till rätta med missförhållanden och lärotokigheter i romersk-katolska kyrkan, där han själv var präst och munk. Härmed menar jag (högtravande) att det som, så att säga, är äkta lutherdom är just att, likt Luther, se vad vi kallar lutherdom som reformerad katolicism, alltså så att de lutherska lärorna och teserna får skönjas i ljuset av sin (ursprungliga, katolska) tillkomstkontext och inte i sin allra mest lutherskt utpräglade kontext, ty lutherdomen var inte ursprungligen ägnad som egen riktning inom kristendomen, utan som "justerad" kristendom (katolicism).(Märk dock att jag inte avser att sitta på höga hästar.)
RaderaUng präststuderande