Oredlighet i journalistik och kyrkoliv

De aktuella debatterna gav två journalistiska insatser att fundera över. Först var det Joakim Carlsson. Hans insatser som ledarskribent fick en mångårig socialdemokratisk prenumerant att säga upp prenumerationen eftersom hans kristendomskritik inte bara var svepande utan djupt okunnig. Nu slår han fast att det inte finns någon anledning att religiösa sammanslutningar ska få driva skolor. Kul. Hela det allmänna skolväsendet emanerar ur prästernas ansvarstagande för folks läs- och skrivkunnighet och detta var också dopundervisning. Han har ock fattat att "religiösa sammanslutningar" driver skolor för att påverka barnen. "Det ska de inte få göra på skoltid." Men saken gäller vad som ska ske schemalagt och det är reglerat. Därtill kommer komplikationen, att det kan vara föräldrar som vill ha en annan skolform för sina barn. Eller ungarna själva, som insett ett och annat.

Min yngsta dotter fick på högstadiet ägna sig åt Marilyn Monroe på religionskunskapstiden. Läraren tyckte att det var bättre. De knepade och knåpade i grupparbeten och riktigt vad det blev av det hela, vet jag inte. Å andra sidan var det samme lärare som några år tidigare bedrev religionskunskapsundervisning på ett sätt som gjorde att ett par tjejer i KU Norrliden frågade ledarna om det var möjligt att av religiösa skäl befrias från religionskunskapen? Läraren visste alls inte vad han pratade om.

Lika intressant var religionskunskapsläraren på gymnasiet, som idogt drev tanken att Jesus kommit till via den tempelprostitution som bedrevs i Jerusalem och var son till en präst. "Skulle jag inta vara där min fader bor"-resonemanget. Han begärde därtill att gymnasisten, vars pappa var präst, skulle kommentera denna hans undervisningsinsats. Jag tror att jag återgett det resoluta svaret tidigare, men det är så bra att det kan komma i repris: "Du är tamejfan inte riktigt klok", sa prästdottern. Det direkta innebörden är klar. Den teologiska innebär att den onda makten skulle få ta den unga gymnasisten för det fall det förhölle sig på ett annat sätt än hon sa, dvs att läraren gav uttryck för klokskap. Vi måste vara noga med orden.

Man kan förstå om somliga föräldrar med mod och håg i barm inte riktigt tycker att dessa lärarinsatser håller måttet. Själv la jag mig inte i det hela. Jag menar att elever själva får ta dusterna med lärarkåren. Det gjorde vi. Och minns prosten F:s lärarinna som i början på 1950-talet sa till sina elever: "Säga vad man vill, men Führern var en bra karl." Det händer mycket i det allmänna skolväsendet. Greklektorn vi hade var för överstarnas kupp i Grekland, kungjorde sin glädje och möttes till sin förvåning av gymnasisternas protester. Året var 1967. Det var vid det tillfället överste Cavallin på Kungl. Kronobergs regemente, som varit och turistat i Grekland och följt kuppen från sitt hotellrum, skrev i Smålandskomposten och prisade det sätt som den militära operationen genomförts på.

Smålndskompostens reportar Jens Nielsen och Lena Karlsson skriver ett reportage om att böneutrop i Kungsmarken, Karlskrona, är utan dramatik. Det vet Islamiska kulturföreningens ordförande att berätta. Han är ledsen över att det protesteras i Växjö: "De som vill hindra våra bönerop ser oss inte som människor med en tro." Det kan man säga. Så vad ska man säga om kyrkklockor i Saudi-Arabien eller Egypten? Men vore det inte enklare att försöka definiera vad motsättningen gäller, dvs ta reda på innebörden i offentliga böneutrop och proklamationer? Förhåller det sig så, att det område där böneutropet hörs är muslimskt? Tänker muslimer så?

Det var ändå inte här jag studsade utan för en mening mitt i artikeln: "Smålandspostens insändarsidor har fyllts flera gånger om med åsikter för och mot och kommunens miljöförvaltning fick vidta åtgärder för att skydda sin personal mot hätska medborgarkontakter." Det sista om hur en förvaltning måste skyddas mot medborgarna noterar jag endast, kommenterar inte. Men det där med att insändarsidorna fyllts flera gånger om är i verkligheten inte sant. Jag har klippt samtliga insändare i tidningen och sparat i en mapp. Det är möjligt att insändarredaktörens inkorg fyllts men i tidningen har det under en månads tid varit som mest fyra inlägg en och samma dag (27 febr).

Om jag inte samlat debatten, hade jag nog gått på påståendet. Det har varit nyhetsartiklar, ledarartiklar, radio- och tv-inslag, dvs debatt. Hur skulle jag enkelt kunna sortera vad som varit den stora debatten på insändarsidor och vad som varit annat? Kan det förhålla sig så, att journalisterna visar sig ungefär lika okunniga som vi andra, med undantag för den del av befolkningen som klippt debatten och lagt den i en mapp? För till läggen har alltså journalisterna inte gått!

Verkar jag vara en vemodig skolastiker? Jag hoppas det.Skolastikens debattideal måste tjatas in.
Föerst säger du ditt, sedan ska jag med andra ord upprepa vad du sagt, du ska godkänna mitt referat annars får jag göra ett nytt försök och först därefter, när vi vet vad vi menar, kan debatten börja. Vi kallar detta medeltidens lärda värd. Där finns i vår tid en hel del att lära.

Kanske borde vi tillägga att år 1968, detta märkesår, borde betraktas som ett framgångsår för skolastiken och det ifrågasättande som berodde på en kombination av läsande och gjorda erfarenheter? Det var och är rätt att göra uppror. Inte minst mot dumheten.

Låt oss nu denna första dag i 2018 års julfirande, själva ursprunget liksom, använda 68-kunskaperna och analysera vad vi får vara med om. Vad säger predikanten om bebådelsen? Vad säger predikanten inte? Glider predikanten undan själva påståendet, att Frälsarens tillblivelse var annorlunda? Förklarar predikanten såg gott det går själva den övernaturliga bördens innebörd? Där fick jag till det! Är detta en dag när man ska ha papper och penna till hands under predikan för att korrekt få med oredligheter och kunna diskutera därefter? Går MTD-religionen i öppen dag denna JMB-dag? Korta vittnesmål kan rymmas i kommentarsfältet!