tisdag 30 april 2013

Det nya ful-ordet

Kyrkligheter håller sig med fulord. De nyskapas vid behov. Det nya ful-ordet är nog "tydlig" eller "tydlighet". Det är liksom de dörrstängande som kräver tydlighet, kan man förstå. Och Svenska kyrkans ledning är för den delen tydlig med vad den gör, meddelar Kyrkans Tidning,. vår viktigaste kyrkliga nyhetsförmedlare.

Jag finner det mest intressant att så få vill försöka förstå vad de menar, som säger att Svenska kyrkan är otydlig. Det hojtas mest. Professor Eva Hamberg vet förstås vad hon talar om, erfaren religionssociolog som hon till mycket annat är. Det finns en programmatisk vilja till otydlighet, uppvisad av Niklas Orrenius i DN-artikeln. Det finns en risk med utträden och en profilerad kyrka riskerar att tappa folk. Tanken att människor ska upptäcka något som bär deras liv, tycks inte lika uppenbar av något skäl.

Men hur tydlig är alltså Svenska kyrkan. Vad beslutar en stiftsstyrelse om så att Guds rike går fram? Jag läser en ärendelista.
Driftsorganisation för prästlönetillgångarna, årsredovisning för prästlönetillgångarna, årsredovisning, utbildningstjänster, remissvar om domprostens ställning, uppgifter och tillsättning, remissvar om kyrkoherdaras i utlandsförsamlingars rätt att pröva frågor om tillhörighet till Svenska kyrkan, remissvar om examensbenämningar om tjänstetitlar för kyrkomusiker, utredningen sambverkansformer för begravningsverksamheten och stiftsgården. Dessutom informerar biskopen och stiftsstyrelsen får en rapport om vänkyrkorelation.

Om någon skulle vilja ett tydligare trons fokus, skulle väl inte önskemålet efter denna genomläsning vara helt obegripligt?

Det är nog bättre i kyrkostyrelsen!
Beslutsärendena är sex stycken: rapport från kapitalförvaltningsrådet 2012, bokslut och årsredovisning, rikskollekter 2014, remss till Naturvårdsverket: "Underlag till en frärdplan för ett Sverige utan klimatutsläpp 2050 (som styrelsen ägnar en timme åt), Svenska kyrkans roll och uppgift i den svenska välfärden - en plattform samt bolagsstämma Svenska kyrkans förvaltning AB och Svenska kyrkans utbildning AB.

Jag tänker inte vara indiskret och berätta hur det går till i styrelsen - men så mycket är klart att en diskussionspunkt om framtidsfrågor hamnade i bakvattnet. Jesus då? Jodå. När Mekane Yesus-kyrkan var på tapeten - men faktiskt bara så.

Var förs då samtalet om vad Svenska kyrkan är till för, samtalet om vad Herren vill med Svenska kyrkan? Jag undrar efter att ha förstått att Karl-Johan Karlsson läst Svenska kyrkans hemsida och fått besked att pastor Jesper inte tror att det finns några människor i helvetet. Men måste det inte bli på det här viset när vi utbildar religionsvetare och sedan låtsas att de är teologer? Och Karlsson genomskådar eländet och lämnar Svenska kyrkan.

Biskop Brilioth i Växjö följdes av en kvinna som påstridigt sa: "Biskopen, jag tror inte på helvetet." Biskopen brydde sig inte. Hon upprepade sitt budskap och knackade biskopen i ryggen. Då vände sig Yngve Brilioth om, tittade på damen och sa: "Tänk vad moster kommer att bli förvånad."

I Svenska Dagbladet får jag mig två sidor Helle Klein till livs. Erica Treijs har intervjuat men inte förrän i sommar får vi söndagstidningar från huvudstaden utdelade på rätt dag så jag var lite efter min tid.

"Kyrkan får vänta" för nu ska Helle Klein skriva i Dagens Arena. Att vara praktriserande präst var "möjligen för ointressant för en kvinna som vill kraftsamla för en bättre framtid". Fast det bästa citatet har jag sparat till sist: "Jag är besviken på kyrkan för att den inte tydligare står upp mot rasism, främlingsfientlighet och islamofobi. Präst är jag gärna, men inte självklart anställd av kyrkan."

Ser ni - nu fick alla en släng av sleven, inte bara jag. Ligger då inte tanken rätt nära att Helle blir upprörd när vi inte fullgör vad hon skrivit på sin agenda utan gör vad präster i Kyrkan brukar - och ska - göra. Men hur kul är egentligen rubriken för er? "Jag är besviken på kyrkan för att den inte tydligare står upp mot rasism." Rubriken är enligt min mening osann. Svenska kyrkan har stått upp emot rasism - i det egna arbetet och ekumeniskt ubnder långliga tider. Men nu stämplas vi som rasister, hela bunten!! Vad man än säger, så tydlig är Helle på den här punkten.

Hur känns det, gott folk? Välkomna i sällskapet av stämplade men nu börjar Helena Edlund och jag att få det trångt omkring oss. Nå, där det finns hjärterum finns det, hoppsan, det får man nog inte skriva.

15 kommentarer:

  1. En tydlig och profilerad kyrka tappar folk.

    Ett problem är, att man i kyrkoorganisationen inte vet VILKEN tydlighet eller profil som egentligen är kyrkans. Innehållet i kyrkans påse tycks idag mestadels tomt. Därför bjuder man på lite lagom otydligheter, så att kyrkoavgiftsbetalande kan läsa in vad de nu skulle vilja i skumrasket och så inbilla sig, att de får något värt medlemsavgiften i utbyte.

    Ett annat problem är, att hågade vid kyrkans identitetsbrist kan prångla ut något man finner angeläget i kyrkans namn, som exempelvis antirasism. Ostört köra sina egna agendor. Bloggaren har parafraserat Den Store Rorsmannen:

    "En kyrka har alltid en teologi, sin egen eller någon annans."

    Helle fick tydligen inte tillräckligt genomslag för sin teologi och agenda. Då är det klokt att välja nya plattformar!

    Men varför behålla prästkragen??

    Tant Svart

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jaha,

      Stalltipset var att Helle skulle lämpa av sig prästkragen - Tänk om det blev utdelning på det?

      Nina Svensson

      Radera
  2. Och hur tror du min gode man att ditt klagande på Svenska Kyrkan under decienner hjälpt människor att komma närmare Jesus?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har mött flera personer som vittnat om att de kommit närmare Jesus med hjälp av DS. Lär till och med finnas en bok om Jesus av DS. ( kan avslöja att jag läst den och det enda jag nu minns var en vacker skildring av ett jesusbesök om jag minns rätt, men minnet är särpräglat till sin förmåga, var det nått om att han, Jesus, tittade ut genom fönstret eller nått. Jag tyckte jag kom lite närmare Jesus då men du kanske menar att jag tänkte fel? Berätta gärna hur) / Magnus Olsson

      Radera
    2. När Dag Sandahl framför klagamål på och kritik mot Svenska Kyrkan brukar det handla om att denna kyrka och dess präster INTE hjälper människor att komma närmare Jesus. Det torde vara ett högst berättigat klagande!

      Jag i Halland

      Radera
  3. Regissören Gustaf Molander, som var en romersk-katolsk kristen och som på ett för utomstående roande sätt skildrar sitt utträde ur Svenska kyrkan, berättar om en dam som bekände för honom att hon inte trodde på helvetet. Lustigt nog svarade han damen med samma ord som här lagts i Yngve Brilioths mun./Bartholomeus

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilken underbar kombination av två munnar. Molander och Brillioth. De memoarerna måste jag söka upp, tack för tipset! Se där vad beläsenhet ger mycket. Att de sedelärande historierna skvalpar runt och hamnar i olika munhålor är ett tecken som heter duga, att käften går och orden haglar, huvudsaken att de når fram. / Magnus Olsson

      Radera
  4. Skulle det inte passa att sjunga ps 916 från psalmer i 2000-talet? "Gud låt mig alltid vara tydlig". Kanske tycker Torbjörn Lindahl att detta är ett otillbörligt anderssonskt sätt att argumentera?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker mer det verkar som du fått ett motstånd! Grattis! / Magnus Olsson

      Radera
    2. I sin iver att kritisera andra som styr på person riskerar den gode brodern Torbjörn själv att gå i fällan när han osakligt etiketterar med orden "anderssonskt sätt". Den enda kritik som han levererat mot detta "anderssonska sätt" är att det skulle höja temperaturen i debatten. Med tanke på den kalla våren vore det kanske inte så dumt. Inför Pingsten, den mest negligerade av våra högtider, borde vi också bedja om en andlig temperaturhöjning i vår kyrkogemenskap. Det tror jag knappast att broder Torbjörn är emot.

      Radera
    3. Det hör väl till syndfallet att vi alla gör till och från? För på frågan " namnge en ond människa" kan väl n kristen aldrig svara med annat än sitt eget namn i trohet mot Jesus som sa " säg inte att jag är god". / Magnus Olsson

      Radera
  5. Tydlighet saknas nog inte men frågan om vad. Hjärterum finns nog också lite här och var, frågan är fyllt av vad. Trångsutten är nog många, frågan är hur och var. Avskaffat må helvetet vara eller ej, och fan dödsförklarad, men om honom kan ej sägas som om Biskop Brilioth " han är död". Vad som får sägas och hur det får sägas samt var det får sägas, framgår av Den röst som sade " varde ljus" när ord och fenomen sammanföll, och det hela belystes. Den över mörkret svävande Anden blev då synlig, tydliggjordes, och så sker alltid där Ord och fenomen sammanfaller, och språket inte är sekulariserat. Att sedan Guds Ord sitter trångt betyder inte att det bär bojor, det gör han som är kedjad. Guds Ord bär korsmärken. Så säger också den korsfäste " varde ljus". / Magnus Olsson

    SvaraRadera
  6. " Präst är jag gärna, men inte självklart anställd av kyrkan."

    Vad är det för brister i prästutbildningen när det fostras präster som vill ha herdekragen men inte ansvar för fåren?
    Är inte syftet med att vara präst att man inte skall söka sin egen ära utan tjäna kyrkan?

    De herdar som har mer omsorg om fåren än om kyrkorådet är väl överrepresenterade bland de utköpta, kan man tänka.

    Helvetet kanske är ointressant, men för de växande kyrkorna är medmänniskornas eviga väl allt annat än ointressant.
    Helvetet har inte frysit, utan bara hålls väl infryst in Svenska kyrkans vokabulär.

    Jag vill minnas en predikan av Schartau där han är mycket "tydlig" med hur det går med en dålig förvaltare av herdeskapet och predikoämbetet. Men Schartaus predikningar kanske inte är så väl lästa inom prästerskap/kyrkomötesdelegater/kyrkostyrelsen så att uppdragets allvar satt sig fast i hjärtat?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om man gör sig besväret att besöka Göteborgs stiftstidnings hemsida kan man finna ett extremt förmånligt erbjudande om ett bokpaket för trettio kronor däribland gedigen schartaulitteratur dvs de fyra banden (inte de gamla som gavs ut på 1700-talet men väl de fyra nya banden) Själv köpte jag tre paket, för att kunna ge till unga präster. /Magnus Olsson

      Radera
  7. PerFolkeStefan - Dag Sandahl har, precis som när det gäller praktisk församlingsvård, ett alldeles utmärkt ethos i evangelisationssammanhang. Böcker som "Sann myt" eller "Jesus - motspänstig medmänniska" har alldeles säkert hjälpt många förutom mej att komma närmare Jesus. Särskilt om man jämför med annat som utgivits på Verbum, jfr http://brogren.nu/spong2.htm

    Att Dag Sandahl ständigt tvingas distansera sej från kyrkoledningen (OBS inte Svenska kyrkan! Jfr Göran Perssons likställande av kritik mot honom med att "tala illa om vårt fina land"!) är förvisso föga uppbyggligt men kan ju bero på kyrkoledningen. Som inte kunnat hålla kyrkan fri från de politiska partierna (som i stor utsträckning tillsatt kyrkoledningen) och deras allt ultraqueerare doktriner, som misskrediterar såväl ämbetsreformen som de vettiga delarna av jämställdhets- och hbt-arbete. Alldeles bortsett från att de i stort sett lyckats avskaffa Svenska Kyrkans Mission även till gagnet, inte bara till namnet, vilket väl är den stora ogärningen.

    Att inte "käfta emot" så gott det går i det läget vore fanflykt och att svika sina prästlöften - som kräver lojalitet mot kyrkans bekännelse och kyrkans Herre och inte mot kyrkoledningen i första hand. Men det är klart, om den gnostiska dogmen att män kan föda barn börjar räknas som kyrkans bekännelse och inte bara som ärkebiskopens, så är fler än Dag Sandahl illa ute. Hur tror du PerFolkeStefan att den dogmen hjälper Sveriges unga och äldre att komma närmare Jesus?

    SvaraRadera