tisdag 9 april 2013

Rastypiskt

Gårdagen var solig och några promenader kunde hunden och jag gå, hunden in under isflaken som tryckts upp över bryggfundamentet. Annars tillbringade hunden tiden i solen, antingen på golvet när solen sken där, eller i sängen. "Rastypiskt" för foxterrier fick jag veta. Jag undrar hur det blir med kooikervalpen, som planeras som tillskott. Lägger sig den också timtals i solen? Eller är den rasen annorlunda? Jag vet inte. Men när det gäller hundar ska man tydligen tala ras. Och stamtavla! Vad Dagens Seglora än ljuger ihop så begränsar jag rastänkandet till hundar. Men nu väntar vi på den nya rubriken i Dagens Seglora: "Frimodig kyrkas tunga kyrkopolitiker Dag Sandahl erkänner att han är rasist." Hur ska Frimodig kyrka kommentera det - för en kommentar avkrävs nog ordföranden Ekelund.

Fast kanske Dagens Seglora har fått värre problem. Ni kommer ihåg reportaget i DS från den trevliga muslimska familjefesten i åskas (DS 2 april). Nu när Omar Mustafa valts in i den socialdemokratiska partistyrelsen läser jag hos Expo att Willy Silberstein undrar över invalet. Vad säger S om att Omar Mustafa som ordförande för Islamiska förbundet bjudit in antisemiterna Salah Sultan och Rayhab Al-Seranjy, som båda fört fram traditionella antisemitiska påståenden, undrar Silberstein. Traditionella antismitiska påståenden är, som ni vet det där med Sions Vises Protokoll, om judiskt kapital och judisk kontroll av media. Omar Mustafa försvarade med argumentet att antisionism tolkas som antisemitism - och det finns en distinktion, men faktiskt inte när man anför den gamla förfalskningen Sions Vises Protokoll. Då har vi samma problem som jag stötte på i Amman en gång i tiden. Antisionismen tar steget över och blir antisemitism.

Min vän Staffan Skott, han blev min vän när han skrev en bloggkommentar i går även om jag inte övertygas av hans kristendomsuppgörelse, verkar få mer rätt i sina förmodanden än han själv tänkte. Han menade att det finns en risk för antisemitism där fint folk och muslimska invandrare förenas men tänkte nog inte den socialdemokratiska partistyrelsen. Willy Silberstein, vars charmerande pappa visade att man med bevarad mänsklig värdighet kan hantera livets svåra, har rätt när han larmar - för förhållandet är alarmerande. Saken gäller inte nynazism. Saken gäller svensk socialdemokrati.

Dagens Seglora kan ha rätt - mötena i Islamiska förbundet ska ses som glada familjefester? Men det återstår nog att bevisa, givet det vi nu vet.

Om Dagens Seglora återhämtar sig - Sandahlskandalen etablerades som vi minns i höstas men det blir mycket skrik och lite ull - kanske man kunde få till en ny rubrik. Förslagsvis: "Frimodig kyrkas tunge kyrkopolitiker Dag Sandahl spred nazistpropaganda." Underrubrik: Frimodig kyrka kommenterar inte. I sak skulle det vara sant, om ordet "spred" får en något vidare syfte, för jag tog hem propagandan sedan jag delat med mig av dess innehåll - men varför vara kitslig.

Jag tog med tidningen Värendsbladet till skolan, tidningen som hemmansägaren i Sandsjö Nils-Erik Rydström gav ut. Vi läste och diskuterade, de så sinnade klasskamraterna. Vi ringde Rydström, som förnekade att förintelsen alls ägt rum och pläderade för ett sunt vegetariskt liv med gymnastik och idrott. Jag gick till Kronobergaren (S) och menade att nynazismen borde uppmärksammas. Detta var för 50 år sedan. Skriva om nazism och nynazism ville inte tidningen. Detta var fram till Göran Persson rådande - felaktiga! - socialdemokratiska strategi. När en av döttrarna skrev uppsats (för snart sagt 20 år sedan) om nazismen i Kalmar förnekade det tidigare kommunalrådet (S) att det funnits nazism i staden - en stad där borgmästaren flaggade tyskt! Mängden av böcker om Tredje riket som översköljer oss nu, borde ha kommit för 50 år sedan.

Det är förstås möjligt att Dagens Seglora inte återhämtar sig därför att somliga av oss fått nog. Jag ser egentligen inte varför jag ska ta de besinningslösa beskyllningarna. Jag ser inte att okristligheten att stämpla i stället för att samtala ska premieras genom att inte bekämpas.
Jag visar tillbaka kritiken att jag inte omedelbart och högt skrek inför en antisemitisk kommentar - jag ville ju att folk skulle se.
Jag hör nämligen till den grupp, en minoritet kanske, som inte tror att folk är idioter. Man kan läsa och förstå. Jag behöver inte alltid och omedelbart leda dem. Jag tror att detta till dels beror på Murar-Tage, som hade folkskoleutbildning men som läst Kapitalet i Sandlers översättning. Murar-Tage var kommunist, illa ansatt och snäll i Moheda under 1950-talet. Men ska inte underskatta det som kallas vanligt folk - och vanligt folks förmåga att genomskåda de hojtande politiska ideologierna. Om man inte underskattar vanligt folk har nog S ett så stort problem att Jämtins ovilja att kommentera är välmotiverad. "(S)kiter det sig för S?" är ett rubrikförslag till Dagens Seglora.


10 kommentarer:

  1. Det är en provocerande doktrin att personer med fel åsikter med självklarhet ska tystas. Vilken undervegetation skapas inte då och hur rätt ger man inte dem som hävdar att vissa frågor förtigs. Måhända solidifierar man de egna leden men man ska inte tro att man övertygar någon. Kanske nöjer man sig med att skrämma. Anarkister och socialdemokratiska sluggers....

    SvaraRadera
  2. Dagens sekulära Seglora har uppenbarligen drabbats av mental härdsmälta.

    SvaraRadera

  3. Folk är kanske inte idioter direkt, men många är alltför lättmanipulerade. Och så måste man ha ett "Dom Andra" vare sig detta heter Dag Sandahl (ja, jag kan också kritisera ibland) eller Sverigedemokraterna.
    Det farliga är inte det som är tydligt! Det farliga är det som finns under ytan utan att synas.
    Jag blir aldrig förvånad över stegen inom S...

    SvaraRadera
  4. Segloras kontextuella teologi tillåter dem att mena att tron på uppståndelsen inte bara skulle vara kulturberoende utan även klimatberoende eftersom den kalla våren skulle utmana tron på uppståndelsen.

    SvaraRadera
  5. Jag inser att mycken antisionism i själva verket är förtäckt antisemitism. Men samtidigt tycker jag det är besvärligt att man inte håller i sär begreppen. Son det nu har blivit är det nästan hopplöst att kritisera staten Israel utan att bli beskylld för att vara antisemit.

    Man ser ofta att Luther framställs som ett slags antisemitismen fader. Men han var inte antisemit, han tänkte inte i rasbanor. Han var antijudisk, i religiös mening. Det får medges att det inte blev så stor skillnad till resultatet, men det är ändå viktigt att hålla sakerna i sär.

    Jag inser att judisk tro hör samman med ett visst landområde. Men det är trots allt skillnad på en judisk stat och den judiskt religiösa gemenskapen. Guds löften gäller den religiösa gemenskapen, och jag har svårt att acceptera att en stat – som dock ger plats åt icke-judar som medborgare, även om judar har företrädesrätt – skulle kunna åberopa sig på gudomliga löften.

    Jag har också svårt att hänga med, när man låter Guds löften till judarna – som god bibeltroende tror jag att Paulus har rätt, när han hävdar att de fortfarande gäller – gå före den medkristna gemenskapen med de kristna i Mellanöstern. Dessvärre undrar jag om vi inte offrar våra arabiska medkristna för att kompensera det dåliga samvete för århundraden av skamlig behandling av judarna, som vi har i Västeuropa, dessvärre med all rätt.

    Nu har jag, som Dag så ofta gör, komplicerat funderingarna. Jag är fullt medveten om att det inte är tillrådligt – att ta hänsyn till båda sidor är något som många inte tycks mena vara önskvärt i den del av världen som Mellanöstern utgör.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det går alldeles utmärkt att kritisera israelisk regeringspolitik utan att bli beskylld för att vara antisemit eller ens antisionist. Både inom den judiska gemenskapen i stort som inom själva Israel går debattens vågor höga och kritiken kan ofta vara frän.Israel är med andra ord en levande demokrati med yttrandefrihet och inte minst religionsfrihet till skillnad från angränsande stater. Antisionism är att ifrågasätta Israels rätt att existera som en politisk statsbildning och det judiska folkets stat. Det är inte nödvändigtvis detsamma som antisemitism. Det finns ett betydande antal judar, både sekulära och religiösa, som är politiska antisionister. Men när man kritiserar staten Israel med användning av en annan måttstock än den man använder för andra stater, när kritiken blir systematiskt osaklig och illvillig och tar formen av demonisering, då har vi helt klart att göra med antisemitism även om man försöker kalla den antisionism.

      Den äldre Luthers sätt att tala om det judiska folket är djupt sorgligt och obehagligt. Det är svårt att finna ett annat ord än judehat för utfall av det slaget.

      Du gör en åtskillnad på Guds löften till den "religiösa gemenskapen" och till folket och landområdet som sådant. För judar är den åtskillnaden omöjlig att göra. Jag skulle vilja säga att du får problem också med Paulus på den punkten.

      Ett stöd för Israels rätt att existera som det judiska folkets stat tycks för dig innebära att vi "offrar" våra arabiska medkristna. Dåligt samvete för kristet judehat i Europa t.ex. Luthers borde inte få oss att framhärda i sympati för Israels sak. Det är en avslöjande tankelinje. Vår sympati för det judiska folket och Israel hämtar inte sin drivkraft från dåligt samvete om än välmotiverat utan från kärleken till vår Frälsare och Herre Jesus Kristus, själv en from och praktiserande jude under hela sitt jordeliv. Med Johannes: Frälsningen kommer från judarna. Hur kan vi annat än sträcka oss i kärlek och sympati mot detta folk? Till detta kommer att försöket att göra Israel och judarna till huvudskyldiga för de arabiska kristnas svåra situation i MÖ är skamlig och osann. Det smakar helt enkelt antisemitism. Ja,vi har hört det förut. Även om det är islamister som ligger bakom fördrivandet av de kristna från Irak eller förföljelserna av kopterna i Egypten, de kristna i Nigeria, de kristna i Gaza osv. är det i själva verket judarna som ligger bakom.

      I det läge vi nu befinner oss stöds den kristna saken i Europa och i MÖ bäst genom vi står tydligt på Israels sida och samtidigt håller de organisationer och stater ansvariga som bedriver eller tillåter förföljelse av kristna. Dessa stater ska drabbas av kännbara politiska och ekonomiska sanktioner till dess de ändrar beteende. Det är dags för det kristna västerlandet att samla lite självrespekt och självbevarelsedrift och stå upp för våra utsatta bröder. Gud vill det!

      Radera
    2. Om man läser mitt inlägg utan förutfattade meningar, ser man att jag inte anklagar staten Israel, än mindre judar i allmänhet, för de kristnas svåra situation i Mellanöstern. Min fråga gällde oss i Europa: Man bekymrar sig, med rätta, för situationen för Israel, men långt mindre för våra medkristna. Bekymmer och omsorg om bådadera går att förena. Men som inlägget visar, väljer man gärna bara det ena.

      Radera
    3. Överallt i muslimska stater i Mellanöstern försvinner de urgamla kristna minoriteterna - alla förutvarande majoriteter - allt snabbare. Trycket är för hårt från islam och muslimer. Endast i Israel ökar de kristnas antal.

      Unga palestinier gör sitt yttersta för att få bostad i Tel Aviv, en av få städer i Mellanöstern där man sägs kunna andas fritt som ung muslimsk kvinna. Ca 60.000 muslimska araber beviljas varje år uppehållstillstånd i Israel - drömlandet för många.

      Stämningen bland israeliska araber lär vara tryckt f n. Israel avser nämligen att vid ett fredsslut föra över stora, av araber befolkade områden inom Israel till en framtida palestinsk stat. Tanken att byta ut sitt israeliska pass mot ett palestinsk tycks outhärdlig för den arabiska befolkningen, kristen som muslimsk.

      Retorik och vapenskrammel är en sak. Röstande med fötter en helt annan.

      Tant Svart

      Radera
  6. Nu har jag kommenterat på Dagens Seglora.
    Men jag hoppas att ingen fördenskull associerar mig med de åsikter som framförs där.

    Vilka åsikter jag framfört på den bloggen?
    Inga egna, men en enkel fråga som apostroferar en kommentar av Mattias Irving. Jag frågar vem som är ansvarig utgivare ifall någon skulle vilja lämna stämma publikationen för förtal.

    Nu skall jag gå in och kolla om den passerat modereringen.
    Nej, se det hade den inte.
    Dagens Seglora vill alltså inte svara på frågan om vem som är ansvarig utgivare. Är man då RÄDDA för att bli stämda för förtal, eller är man så FEGA att man inte vågra svara på frågan?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jaha, Seglora gör som Avpixlat när det gäller ansvarig utgivare?
      Har man samma krav på den fakta man publicerar alltså?

      Radera