torsdag 26 juli 2012

Traktorracet 2012

Det nionde traktorracet kördes i Stenninge i går. Bengt Grafström var som traditionen bjuder konferencier. Trevlig, kunnig och med förmåga att uppbåda stor entusiasm inför varje heat där traktorförrarna gör upp. Min vän Kenneth från Sandby var oldboy och hans leende bredare än de mer taggade unga killarnas. Tobbe Håkansson vann med Staffan Thuresson på andra plats. Trea kom Tom Svärd men bästa tid hade Patrik Axelsson som faktiskt slog Tobbe i första åket - men Tobbe fick en andra chans och så gick det som det gick. Var det 2500 på plats eller 3000? Stort i alla fall. Domare var för andra gången "våran präst", som det hette: Dag Sandahl. "Nu ska du ut och lufta egot en stund igen", var avskedsrepliken i prästgården. Nä, jag var ute för att vara ansvarskännade och döma rättvist. Inget offer, det medger jag. Men ändå!

Och så dyker de upp, gamla konfirmander och hejar. En konfirmandtjej från årgång 1978 i Kalmar har nu en dotter som ska läsa i höst i Nordölands församling, berättade hon. Hennes egen konfirmationsläsning var en trevlig tid, sa hon också.  Dottern var prisutdelare på racet och det kändes faktiskt rätt meningsfullt att vara präst ihop med sitt folk på Traktorracet 2012. "Våran präst" och "mitt folk" liksom. Och var ska sleven vara om inte i grytan?

Kyrkomötet närmar sig och motionstiden är slut. Jag nödgades skriva motion, trots att jag ersätter i Kyrkostyrelsen men strukturutredningen, som går igenom, löser inga pastorala problem. Vi måste få till en utredning eller kommission om Svenska kyrkans pastorala funktioner, d v s det saken egentligen gäller.

Strukturutredningen tar hand om den beslutsinfarkt som hotade efter nästa års kyrkoval när de politiska partierna inte har folk att sätta i alla kyrkliga instanser. Då krävdes rationaliseringar. Alternativet var massiva församlingsnedläggningar. Så nu blir det stordrift och det ger ingen kyrklig förnyelse men väl byråkratutrymme, tjänstgöringslistor och sammanträden och med allt detta svårartad energiförlust. Vem orkar arbeta med det viktiga när dagen ägnats åt sammanträden om arbetsscheman och ledningsfunktioner? Vem älskar sin församling när pastoratet inför rotationsprincip och prästen inte hör hemma någonstans? Vilken präst kan fortsättningsvis vara "våran präst" och anförtros uppdraget att döma ett traktorrace? Det är verkligen angeläget att tala pastorala grundfrågor, de som försummats i 50 år eller mer därför att fel folk sa rätt saker. Den avgränsande och utmönstrande Svenska kyrkans skötessynd?

Vad doktor Joseph Goebbels tänkt om traktorrace kan man ana. Poängen med att påminna om dr Goebbels är inte att ta fram vad han sa utan att peka på de tekniska möjligheter han nu haft att driva propaganda. Vi är rätt hjälplösa när lobbyister och kampanjmakare vill och har verktygen för att ta makten över våra tankar. Detta hade dr Goebbels gillat. Och utnyttjat!

Nu känner jag mig som lektorn i Skara, han som sa "ihåligt rör" och möttes av invändningen "Men lektorn är inte alla rör ihåliga?" "I denne klassen kan en inte va tydlig nog."

5 kommentarer:

  1. Det blir aldrig mer några "våran präst".

    Prästgårdarna med lokal anknytning och kontinuitet är nästan alla sålda. Resten följer snart. Präster med ryggrad och utstrålning är utmönstrade. D S blir en sista? Don Camillo-gestalt liksom Gunnar Rosendahl var det. Det kan inte dessa slimmade byråkrattyper som alltid och överallt säger rätt saker någonsin bli. Vem minns dem? Vem ser dem? Vem bryr sig om dem?
    Hatet, indignationen och upprördheten tar slut. Grimasen vänds i igenkännande, leende och lyssnande. Här finns någon som har något att erbjuda:

    -Denne är inte som våra skriftlärde och fariséer...

    Arma(fattiga) Svenska Kyrka!


    Per S

    SvaraRadera
    Svar
    1. Instämmer helt och fullt.
      Svenska Kyrkan blir snart fattig, sa Bill.
      Fattig och arm är rätta ordet, sa Bull.

      "Präst från Skara stift"

      Radera
  2. Alternativet till både strukturutredningen och församlingssammanslagningar hade dock varit att minska storleken på kyrkoråd och fullmäktige, men se till att behålla den lokala fgörankringen med inte alltför stora församlingar som även fortsättningsvis valde sitt eget kyrkoråd.

    Mitt alternativa förslag om jag suttit i kyrkomötet hade sett ut ungefär så här:
    a, Avskaffa kyrkofullmäktige och indirekt valda kyrkoråd för alla församlingar som befinner sig i pastorat och låt det i dessa fall alltid vara direktvalt kyrkoråd.
    b, Varje kyrkoråd ska ha minst 6 ledamöter (+ 3 ersättare)- i ställer för som nu minst 10 (+ 5 ersättare). Ta även bort kravet att varje nomineringsgrupp ska ha minst 2 ersättare. Ha gärna också ett maxtak på t.ex. 10 ordinarie ledamöter.
    c, Låt det framgå att pastorat och rikskyrka är stödfunktioner till församlingar och stift! Låt församlingarnas kyrkoråd välja pastoratens och samfälligheternas styrelse och låt stiftsstyrelse välja kyrkomötesledamöter. Ett ännu radikare förslag vore givetvis att bara ha direktval på församlingsnivå och låta kyrkoråden utse även stiftsfullmäktige.
    d, Varje samfällt kyrkofullmäktige borde ha max 15 ordinarie (och lika många ersättare) i stället för att som nu låta minimigränsen vara beroende av storlek (och t.ex. kräva minst 45 ledamöter för samfälligheter med fler än 40.000 röstberättigade).

    Vinsten med ett förslag som liknade mitt skulle vara att vi fick färre förtroende valda, men behöll den lokala förankringen på de som väljs. Som det nu är t.ex. kyrkoråden otympligt stora och då sker ofta det egentliga arbetet i AU och andra utskott och nämnder. Blir kyrkoråden mindre så är det lättare att alla får komma till tals och frågor behöver inte delegeras till grupper där insynen är liten och mandatet oklart.

    SvaraRadera
  3. Ordet är energiförlust, sa Bill. Energiförlust är ordet, sa Bull.
    Uschiamej!

    SvaraRadera
  4. Exakt: "I denne klassen kan en inte va tydlig nog". Det är väl ingen av oss som beundrar Dag Sandahls beläsenhet och analysförmåga som betvivlar att han även känner till (och tar avstånd ifrån) nazisternas politik gentemot homosexuella. Men börjar man vid upprepade tillfällen jämföra Rfsl:s (och "etablissemangets") retorik i hbt-frågor med just dr Goebbels´, så får man naturligtvis samma kritiska frågor som om man t.ex. jämför somlig skruvad israelisk retorik med just naziregimens: Är den jämförelsen verkligen den mest relevanta att göra? Är den ett retoriskt grepp för att väcka maximal uppmärksamhet? Eller ett sätt att ge igen för grova tillvitelser om halvnazistisk homofobi (resp. antisemitism)?

    Visst kan offer ibland präglas av sina förföljare - och själva spåra ur - men hur långt har det de facto gått hos oss i dag? "I dette landet kan en inte va tydlig nog".

    SvaraRadera