onsdag 3 oktober 2012

Attack i Högalids församling

Man ska inte slåss och kyrkoherden i Högalids församling blev attackerad i går. Det måste vara fel. Men jag läser Seglora smedja och blir förbryllad:
"Det går inte att vara kyrkoarbetare och medmänniska i en miljö där den personliga tryggheten inte kan garanteras." Säg det till urkyrkans och fornkyrkans martyrer! Måste vi inte i stället säga att kyrkoarbetare och medmänniska är vi i en miljö där den personliga tryggheten inte kan garanteras och ju mindre den kan garanteras, desto mer ska vi vara där?
Det motsatta gäller för skrivsbordsmänniskor och byråkrater, där det värsta som kan hända är att man ramlar ur skrivbordsstolen när den kommer på rull. Kyrkoarbetare och just medmänniskor är av ett annat virke. Det virke varav martyrer yxas till, om ni förstår hur jag menar.

Högalids församling har lagt ut en bön på hemsidan med temat att "vi är skrämda av det oförklarliga som hänt". Men är det trots allt inte bättre med det omotiverade våldet, det meningslösa, än med det som tänkts ut, planlagt våld, våld med mening? Och är det verkligen oförklarligt? Droger, antar jag.

Att man ber för sin kyrkoherde är mycket bra. Jag noterar dock att man inte ber för förövaren, en annan hållning än den som redovisas vid Steafanos martyrium. Noteras bara i förbigående.

4 kommentarer:

  1. Vid sekelskiftet 1900 rekryterades en präst till Högalid om vilken det sagts att han slogs rejält. Det var innan Högalid bröts ur Maria 1925. Då kunde prästklädd ej gå Hornsgatan fram utan att bli attackerad. Sällskapet för främjande av kyrklig själavård anställde udda präster, särartsbegåvningar i områden som församlingarna ej tog sig an. Tord ström kom till Haglund, i Solna. John Lagerkrans till Enskede, Sam Thysell till Kungsholmen utkant. Sedan kom ungkyrkomännen, skrev om historien och satte sina namn på kartan. Sällskapet som ex startat livsmedelsaffär i algelgonakvarteren i Katarina och byggde kyrkan, glömdes bort. Av församlingstidningen blev vår kyrka, församlingsbyrån diakonistyrelsen. Sällskapets präst i Sibirien Johannes församling rekryterades till andra änden av Södermalm och blev Sofias första kh. Ernst Klefbeck hette han. Gatans barn spelade han boll med , hade filmvisningar mm. Som socialdemokratisk riksdagsman verkade han. Historien då kan lära oss en del i nuet. Själv har jag aldrig åkt på stryk med prästskjorta men golvades i tunnelbanan pga en religiös symbol runt halsen. Det var inte planerat och inga droger. Å andra sidan kom jag en gång sent, mycket sent i kaftan gående genom stan och i ett hörn hade några mindre söta män tryckt upp en annan i ett hörn varför jag stannade, gick fram och vad hände? Jo de dröp av, en darrande grabb stod kvar, inte heller då droger. Missbruksproblematiken är svår, psykiska sjukdomar också, samhället visar sig och att då religiösa miljöer söks upp förvånar inte alls. Det är väl välbekant att på en sluten psykiatrisk avdelning går ickereligiösa ned i bugning för matvagnen då de grubblar medan intagna religiösa säger runda ord, man kan fråga sig varför? /Magnus Olsson

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ps tyvärr föll en bit av texten bort nämligen: därför kanske en förnyad reflektion göras kring diverse saker som hur vi som kyrkliga medarbetare är rustade för en föränderlig värld och då kan inte jag se att kritiken av segslitna smedjas syn blir så enkel dvs de har en poäng mot vilken inte kan invändas med koppling till urkyrkans. I den nya boken om folkkyrkan har smedjan skrivit om också urkyrkan mm, alltså behöver frågorna diskuteras mer än genom att rikta kritik mot dem. Saken är väl gissar jag lite chockartad och då kan lätt missas aspekter på alla håll. / Magnus Olsson

      Radera
  2. Men oj :) hade kristna följt kristus hade inte världen sett ut som den gör idag..eller?

    Det finns så mycket småaktighet och missundsamhet i vissa församlingar och ren okunskap(min vardag skurken som inte får välsignelse utan ska bindas och drivas ut andar från mm)Jippie!
    Lilian

    SvaraRadera
  3. Det oförklarliga våldet kan bara bemötas med ett större oförklarligt mysterium vars centrum är syndernas förlåtelse. Detta går utöver det systematiska arbetet med arbetsmiljö, jämställdhetsplaner osv.

    SvaraRadera