Välkommen att titta in till 2012 års kyrkomöte

Jag tänkte att ni skulle få göra en erfarenhet av Kyrkomötet, det möte som kostar - i runda slängar - en miljon kronor per dag. Fyra miljoner förra gången det begav sig. Vad får man för fyra miljoner? Bland annat denna motion. Och är ni inte särskilt intresserade, så hoppa över den. Poängen kommer nämligen efter själva motionen.

 

Kyrkomötet

Motion 2012:45

av Dag Sandahl och Kjell Petersson

Pastorala strukturer för Svenska kyrkan

Förslag till kyrkomötesbeslut

Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att initiera ett arbete om konstruktiva pastorala strukturer för Svenska kyrkan.

Motivering
Arbetet med kyrkoordningen bedrevs i syfte att föra vidare en svenskkyrklig identitet, oberoende av statskyrkosystemet, in i ett nytt regelverk. Svenska kyrkans egen identitet fanns inte på grund av relationen till staten utan visade sig i Svenska kyrkans liv: gudstjänst, undervisning, diakoni och mission. Det kunde ha funnits goda skäl att utvärdera hur ledningsgruppen för kyrkoordningen

tänkte och vilken utvecklingen blev under 2000-talets första två mandatperioder. Så har aldrig skett, trots att förändringarna i det praktiska församlingslivet varit betydande med t.ex. omfattande församlingssammanslagningar eller tydligt vikande kyrkogångsstatistik.

Strukturutredningens förslag innebär hårt rationaliserade strukturer. Det kan verka som om de politiska partierna inte längre har folk att sätta i de många beslutsorganen utan vill ha en enklare beslutsstruktur för bevarat inflytande över kyrkolivet. Det kan också verka som om det kyrkliga livet på många ställen havererat och att kriterierna för vad en församling grundläggande gör – firar

gudstjänst på Herrens dag – inte längre kan upprätthållas. Den som tänker kritiskt kring Strukturutredningen och skälen till den, uppfattar en kyrklig reträtt. Den som tänker mindre kritiskt uppfattar Strukturutredningens förslag som framåtsyftande och organisatoriskt konstruktiva och kan därför hoppas att det kyrkliga livet ska utvecklas och byggas inte så mycket utifrån ett regelverk
utan från en gemensam tillit.

Farhågor eller förhoppningar men också likgiltighet och uppgivenhet är de hållningar vi kan uppfatta när Strukturutredningen diskuterats. Utredningens deklaration att teologin finns intänkt i hela utredningen ska nog ifrågasättas. Saken gällde mycket mer att på kort tid få fram nya kyrkliga strukturer inför ett kyrkoval som annars kunnat leda till ett kyrkligt haveri med församlingsnedläggningar i en aldrig skådad omfattning. Många församlingar hade rimligtvis

inte kunnat mönstra folk till kyrkoråd och därmed fått upphöra som församlingar. De grundläggande problemen återstår emellertid. En folkkyrka måste inte vara en majoritetskyrka, om vi följer biskop Einar Billings folkkyrkoteologi. Den måste emellertid bäras av tillräckligt många människor för att ha en missionerande kraft och en attraktionskraft i sin samtid och i sitt samhälle. Det är nog möjligt att en folkkyrka för en tid kan vara liten och ändå spela roll som distributör av kyrkliga handlingar (religiösa tjänster genom ett behjärtansvärt prästerskap. En levande, folklig kyrka gestaltar något

annat genom att vara en gemenskap med och kring det heliga. En sådan kyrka attraherar människor i deras djupaste längtan och lever i en grundläggande kristen insikt att det heliga bli kompromisslöst världsligt därför att Gud vill att alla människor ska bli frälsta.

I Sverige har vi två vrångbilder av vad en levande församling är. Den ena är den församling som blir prästens – och i förlängningen arbetslagets – verksamhet, ett företag som producerar och distribuerar religion till dem som behöver något av det breda utbud som företaget tillhandahåller. Den andra är

den troendeförsamling som ägnar sig åt sitt eget med bestämda avgränsningar mot andra, de som definieras som världen. En levande folklig kyrka lyckas orientera sig mellan dessa två faror genom att vara helig för världens skull och räkna med dem som firar gudstjänst som Guds folk på platsen, det vanliga kyrkfolket.

Det som sker på platsen – i Nya testamentet i viktiga städer och i den fortsatta europeiska kyrkohistorien i den lokala församlingen, samlad kring sockenkyrkans altare och gudstjänsten där – är det avgörande. Prästen har i vår tradition hört samman med platsen, både med kyrkobyggnaden och med den vid kyrkobyggnaden belägna bostaden för prästen. Strukturerna har varit mycket nära människor. Denna närhet måste nu värnas och komma till nya uttryck trots de stordriftsstrukturer Svenska kyrkan skaffar sig. Därför behövs ett nytt arbete med pastoralteologiska grundfrågor, antagligen i form av en utredning med resurser att också under utredningstidens gång både kunna

hämta erfarenheter från Svenska kyrkans olika nivåer (inte minst från den pastorala basen) och inspirera till arbete med grundläggande pastorala frågor. Skulle kyrkostyrelsen i stället välja att tillsätta en arbetsgrupp eller kommission för att nå samma mål, måste det vara möjligt inom ramen för detta beslut. Kommer inte en förnyelse när det gäller kyrkolivet, blir strukturerna bara som
bäst vitmenade monument. (Matt 23:27)

Konstruktiva pastorala strukturer handlar naturligtvis om
1. hur ett vitalt församlingsliv ska kunna levas på landsbygden lika väl som i tätorter, städer och storstäder men

2. också om hur kyrkoarbetare ska finna sina arbetsuppgifter viktiga och hur

lekfolket ska inspireras till ansvarstagande och
3. därtill om frågan hur en folkkyrka växer genom att gestalta nya församlingar
där människor bor och inte överlåter de utmaningar som församlingsplantering
innebär att hanteras av enskilda föreningar och intressegrupper.

En levande, folklig kyrka söker oförtrutet konstruktiva pastorala strukturer.

Högby och Hässelby den 22 juli 2012

 Dag Sandahl (FK) Kjell Petersson (FK)

Alla motioner behandlas av utskott. Så här skrev Organisationsutskottet:

"Utskottet har förståelse för motionärernas, i motion 1021:45, intentioner kring utveckling av konstruktiva pastorala strukturer för Svenska kyrkan. Därvid menar utskottet att det är viktigt att kyrkan identifierar tillväxtområden. Utskottet menar dock att ett uppdrag till kyrkostyrelsen, för närvarande, inte är den rätta vägen att bearbeta frågeställningarna. Motion 2012:45 bör därför avslås."

Därför avslås - men varför? Det får vi inte veta. Och "för närvarande" - vad betyder egentligen det?
Inte kyrkostyrelsen, som är fel forum? Vilket ansvarsorgan ska vi då kalla på? arbetsgemenskapen Kyrklig Förnyelse? Synoden? Missionsprovinsen?

Jag vet att motioner regelmässigt ska avslås och bakas in i ett större sammanhang och jag vet att motioner från Frimodig kyrka inte kommer att bifallas förrän FK blivit en stor aktör i kyrkomötet. Rösta rätt, alltså. Men samtidigt tycker jag det är sorgligt att den stora beslutskolossen sällan eller aldrig kan utveckla idéer. Detta är ingen ny insikt, jag medger, men sorglig ändå.

Utskottets tillvägagångssätt heter "begravning med krans". Det är på sitt sätt fint och ska glädja motionärerna. Utskottet har förståelse för motionärernas intentioner.

Om man gitter läsa motionen kan man undra varifrån chefredaktören Ahlbergs slutsats att "ljumma och oengagerade" inte har någon plats i den kyrka motionärerna skriver om kommer. Går han på någon skadlig stimulantia? Jag menar, om man tolkar allt till det bästa.