Öland

Nu går Öland in i vinterfasen. Efter skördefesten blir det så. Det betyder att Nordölands församling triggar igång lite med våra egna studier och fester och - naturligtvis - med lite intensifierat framtidsarbete. Körerna far med biskop Johansson till Schwerin och det är ett försök att "göra ekumenik" i den nybildade Nordtyska Landskyrkans sammanhang. Vi ska läsa Markus Hagbergs Maria-bok (Gaudete) inför och i fyra "studiegudstjänster" under vintern och så ska vi göra det där grundläggande - fira gudstjänst.

Ska Bergspredikan ses som en gudstjänst? Stenbrottet i Gillberga i lördags kväll är en upplevelse. Vi är, säger Lasse Lundberg som jobbar med stenbrottet, nere på en nivå 18 miljoner år bort och på en kontinent som då låg där Afrika nu ligger. Predikan, fromsinta sånger och välsignelse - är inte det gudstjänst? Mycket folk, tyckte jag - för mycket folk är det väl om det kommer 328 personer?

Musiken ordnades på det där sättet som jag aldrig lär mig - att problem är möjligheter som kommer med baksidan först. Kl 12.15 insåg jag att vi inte hade någon kör till kvällen. Kl 18 hade vi ett hopsamlat musikgäng, som under kvällen antog namnet "Och så vidare". Elionor, kantor i Borgholm, Andreas från Borgholm, Simon från Södvik,/drabant /drabant är en ungdomsledare i Nordölands församling/, diakonen Gunilla i Nordölands församling och så komministern i Borgholm, som via sms fick ihop det hela. Själv ringde jag också några samtal men Skördefest betyder att de flesta är uppbokade. Det blev bra och det vi talar om är förstås de svarta molnen som tornade upp sig mot slutet och de tunga regndropparna som föll - men först när folk satte sig i sina bilar. Dramatiskt vackert.

Söndagen med gudstjänster och gravsättning betyder att flera hundra människor denna helg hört Guds Ord och välsignats. Om nu Ordet verkar det Gud vill, vad ska då hända? När folk kommenterar Skördefesten och säger att vi inte ska ha tingeltangel utan kvalitet på Skördefesten, tycker jag att Svenska kyrkan bidrar. Och då har jag inte redovisat vad som hände i Köpingsvik, t ex - huvudorten för årets firande.

Alla bryr sig förstås inte om att Ölandsbron invigdes för 40 år sedan - men Gulli och henns man Georg från Källa var först över i den bil som Georg byggt själv. Svenska Dagbladet hade en fin bild på Gulli i går. Bra. Hon hör till dem som helst firar gudstjänst i Källa men kan tänka sig att gå över sockengränsen till någon annan av församlingens kyrkor. Hon vet hur man bidrar till den större gemenskapen. Det är förstås grundläggande viktigt, nu när årets festande är över. Då får vi hålla ihop på norra Öland. Kaffestugan i Böda öppnar till påsk först och reade bakverk före säsongsstängningen i går eftermiddag. Då förstår ni hur vi har det vintertid i Sveriges sydligaste glesbygd.

Efter denna kärleksfulla beskrivning av Öland ska jag om några timmar köra till Frimodig kyrkas möte i Växjö. På Nygatan 6 ska vi presentera motioner i stiftet och kyrkomötet och göra reda för vad vi vill åstadkomma. Kl 18 - om någon mer vill komma ...