Jag snor rubriken Tysk höst efter Stig Dagermans lysande efterkrigsreportage. Det är tysk höst. Regnet präglade Schwerin under helgen på det där löjliga sättet att 10 minuters uppehåll betraktades som en framgång och 5 minuters solsken som ett under. Nordölands kyrkokör och Favoritkören gjorde sin ekumeniska insats tillsammans med biskop Johansson. Den Nordtyska kyrkan sträcker sig från Greifswald i öst till Hamburg i väst och har 2 miljoner medlemmar - men den mindre delen i öst. Deras "Kyrkans hus" /byråkratin/ finns i Kiel medan deras "Guds hus" /det kyrkliga centrum man tänker sig/ finns i Schwerin. Genom bildandet av den nordtyska kyrkan i pingstas fick Växjö stift vidgade kontakter utifrån sitt vänstift Greifswald. Det måste vi göra mer av.
Körerna hann med att umgås på en ansenligt lång resa, öva förstås och gå på stadsvandring i regnet. Under dagarna hölls små föredrag om allsköns ämnen - från Jesus till Strukturutredningen, kan man sammanfatta! Var det 268 personer på gudstjänsten denna Tacksägelsedag i Schwerin? Biskop Johansson hälsade vänligt församlingen och välsignade både på tyska och svenska. Jag kunde avnjuta körernas insatser och tänka att här är människor jag är glad över i en gemenskap jag är stolt över. Åldersspannet var väl inte 60 år - men 50+ i alla fall. Körlivet blir en mötesplats för gemensamma insatser.
Gudstjänsten var ett kapitel för sig. Retoriskt anlagd predikan med innehåll är en sak. Viktigare att märka att det där som kännetecknar en bra gudstjänst: en medkristen i kyrkbänken som ler, hälsar och markerar gemenskap. Vi skulle gå fram för att ta emot bröd och druvsaft som räcktes oss med ett distributionsord. Jag fattade inte riktigt hur det hela skulle gå till - kanske var det bröd som skulle bes över och sedan säljas, tänkte jag först - som ett uttryck för bröd som sammanfattar all föda. Det var små brödbitar som prästen och biskopen räckte folket med tydningsordet "bröd som stärker". Sedan var det druvsaft i nattvardskalkar, som kyrkvärdar distribuerade med ord som jag inte riktigt uppfattade men antar att druvsaften, så sa hon, skulle glädja mig. Det hela hade form men inte innehåll gemensamt med eukaristin men så förbryllande att mitt folk undrade vad det var för nattvard utan instiftelseord. Det kan man undra. Vill man ha bröd som stärker som tema, ska man alldeles klart undvika former som leder tanken fel. Lite moloken tänkte jag över det kyrkliga livet som så lätt blir yta men inte innehåll och mediterade över riskerna därmed.
Stimulerad av insikten om hur Svenska kyrkans liturgi kan bära mer än man i förstone uppfattar - men kan se det när man firar gudstjänst i andra kyrkor - anträddes återresan. I Rostock besöktes en liten bod som heter Border Shop, jag antar en affär särskilt anpassad för borderlinepersonligheter.Jag kände mig i alla fall som en sådan, när höstens behov skulle införskaffas. Nu kan det bli jul vilken dag som helst.
Svensk höst? På Svenska Dagbladets blogg har ledarskribenten tänkt efter att Jan Myrdal intervjuats i programmet Min sanning. Man behandlar Myrdal "som en vanlig samhällsdebattör" genom att bjuda in honom till progranmserien. Så kommer det: "Man erkänner hans åsikter som legitima och värdiga diskussion." Detta sätt att tänka är jut rakt av tyskt - nämligen östtyskt, DDR-mässigt. Hur hamnade vi här? Och hur kommer det sig att inte bara Svenska Dagbladet till höger tänker så - många tycks omfattatanken att bara åsikter som betraktas som legitima är värda diskussion. Vem bestämmer då vad vi får diskutera - och vilka är de illegitima åsikterna, åsikter födda uä - utanför äktenskapet -liksom? Friheternas fiender finns överallt, det är en bister lärdom för en vuxen man.
Myrdal är intressant utifrån att han bjuds in emedan man inte vill ta i Jimmy Åkesson med tång. Det pekar på den hållning som vill ursäkta terror från vänster (och dess kollaboratörer och apologeter) utifrån att det är för en god sak.
SvaraRaderaGivetvis kan man lyssna på allas åsikter men då bör hållningen vara densamma på hela skalan. Då bör man låta nazister och militanta rojalister komma till tals med sin sanning. Sådant händer dock inte och det är då lätt att tolka det som att Svt, med sin betydande överrepresentation av vänsteråsikter och med sin legitimitet, vill ge legitimitet till en man som fortsatt stöttar Pol Pot i hans gärning.
Trenden att modernisera och vara oklar hänger ihop med tankar att göra trösklar låga eller att vara relevant. På sina håll är detta väldigt medvetet.
SvaraRaderaI en skildring av något arrangerat av Parallel Universe på New Zealand berättas om hur mitt i en samling med utställd konst, bildspel på väggarna och sedermera lokal musik dyker åtta kypare upp, samlas i mitten och tar emot flaskor av fint vin som hissas ned från ett högt tak. De serverar sedan vin och högtidligen skurna bitar ur en jättepavlova. Mike Riddel (som berättar om detta Peter Ward's bok Mass culture) avslutar skildringen: ”Looking back, participants might recall that they had experienced prayer, scripture (projected on the wall) and a sort of communion thingy. Then again, they might not.”
Ett stort problem med den medvetna osäkerheten är just osäkerheten. Kyrkan har värnat om säkerheten och t ex avvisat dop i andra vätskor än vatten eller i bemängt vatten just för säkerhetens skull. Sakramenten är verksamma, inte otydliga. Därför behöver de vara knivskarpa i det som sker. På samma sätt för vår skull. Vi behöver få veta att vi är döpta, att vi möter Herren i bröd och vin, att vi förlåts. Därför är även varianter som villkorade avlösningar och löftesord utan specifik adressat olyckliga och gör människor olyckliga.
Yta eller innehåll skriver bloggaren om. Innehåll är dels kyrkans uppdrag och dels omsorgen om människan i själanöd som behöver något att hålla fast sig i. Den moderna rörelsen att sänka trösklar har goda sidor, men måste vara vaksam så man inte river huset tillsammans med trösklarna.
Väktare vad lider natten? Dagen har kommit likväl är det natt, den natt då Han blev förrådd.
SvaraRaderaDet var enklare förr - och mer naturligt.
SvaraRaderaFörsta skedet var att barnet fick gå till tant Hansson på söndagsförmiddagen och "höra om Gud,Jesus och apostlarna.
Kom hem med aktuella bilder -varje söndag ny berättelse.
Andra skedet skolgång med kristendomsundervisning och i viss mån information om andra trosuppfattningar.
Tredje skedet Prästen kom och förberedde första nattvardsgången. Därefter Konfirmation.
Fjärde skedet - man ingick äktenskap i Svenska Kyrkan.
Femte skedet är för flertalet mycket vagt och flertalet
funderar inte över religionen - Jul och posk "gick man i
kyrkan".
Vad har kyrkan gjort för att hålla igång oss från vaggan till graven? Ni har helt enkelet inte strävat efter att marknadsföra den marknadsföring som söndagsskolan inledde med avsikt att vi skulle känna ,att man skulle må bra av att besöka söndagsgudstjänsten.
Marknadsföring av Guds ord har på många håll blivit eftersatt. När Svenska Kyrkan sköter sig själva borde marknadsföringen bli bättre. Huvudproblemen tycks vara
vin med eller utan alkohol!!!
De behöver åtgärdas av Kyrktupparna(topparna) att gör något
för att fylla kyrkorna med glada aktiva människor som får en riktig predikan och går hem med tanken ,att komma igen inom kort. Att gå i kyrkan skall var en naturlig önskan för var och en av oss i alla fall en gång i månaden!
Från min horisont är problemen två: Förkunnelsen och det sega tempot i liturgin (det går för sakta mellan momenten). Hur ofta hör man en god predikan? SÄLLAN!
SvaraRaderahmmm...kan inte motstå blev jättenyfiken på hur en bod med namnet "gränsbutik" kan vara en affär särskilt anpassad för personer med borderlinepersonlighet? Bara nyfiken :) Hur såg den ut? Vad innehöll den? Och hur kände du dig när du kände dig som en? Jättespännande :) Kan du inte utveckla?
SvaraRaderaSen jag mitt nöt trodde ju att nattvardsbrödet och vinet blev heligt när man bad över det...
Lilian
" det kommer en tid..." /Magnus olsson
SvaraRadera