lördag 13 oktober 2012

Det heter inte idoit

Kyrkans Tidning läste jag inte i torsdags. Den fanns inte i nejden. En förtroendevald anförtrodde mig att de brukade få den, men hade missat honom. Han sa inte till. "På det viset sparar jag lite tid", sa han. En och annan präst har inte bladet heller - och lever i välmåga utan denna tillgång. Jag är på en nivå bekymrad, på en annan helt införstådd med hur de resonerar.

Jag läste nämligen chefredaktören Anders Ahlbergs underliga ledare Kyrkan behöver muskler i senaste numret. Den var illa tänkt och uselt skriven. Riktigt vad Ahlberg är ute efter får man bara en aning om. Han citerar med uppenbart gillande biskopen Thomas Söderberg, som i någon debattartikel talat om kyrkan som välfärdsaktör. Är det exemplet från det egna stiftet med en församling med en mängd verksamheter men ingen gudstjänstfirande församling som lockar? Jag menar att just biskop Söderberg skulle må väl av en sakgranskning - kanske av Kyrkans Tidning. De hjärtefrågor han drev under 1970- och 80-talen ter sig nu bisarra. Statskyrkosystem ville han ha och dopet skulle inte vara medlemsgrundnande. Detta var ställningstaganden han slogs för och gjorde kyrkopolitisk karriär på inom centerpartiet. Sedan gick åren och Thomas Söderberg ledde arbetet för att göra dopet medlemsgrundande och var med i arbetet att göra oss det gamla statskyrkosystemet kvitt. Sedan blev han biskop. Nu är han stor auktoritet för Anders Ahlberg som också han vill se Svenska kyrkan som aktör inom samhällets välfärdsprojekt. Här ska tydligen väckelsen komma till. "I Thomas Söderbergs kyrkofullmäktige och kyrkoråd behövs det bred erfarenhet av att professionellt driva verksamheter, av socialt företagande, av att få siffrorb att vara svarta samtidigt som hjärtat klappar rött." Det låter något. Men kanske är deet så att när kyrkolivet klappar samman måste präster syssla med något. Det räcker inte riktigt att ligga i sängen och sparka sig trött. Tänk då att få bli VD!

Nu vet Ahlberg att berätta mera: "I Dag Sandahls och Kjell Peterssons kyrka har det ljumma och oengagerade ingen plats, den kan inte bäras i församlingar som mer liknar sekulära kommuner där andra sköter det jag betalar avgift till." Om detta skriver vi faktiskt ingenting i kyrkomötesmotionen. Men nog är resonemanget underligt. I Söderbergs kyrka finns den breda erfarenheten och engagemanget men när vi talar om hur det heliga i gudstjänsten attraherar människor - då talas det om de ljumma och oengagerade. Kan de ljumma och oengagerade vara aktörer i Söderbergs och samhällets välfärdsprojekt - eller vad menas? Kan hjärtat klappa rött bara i Söderbergs kyrka - inte i "våran".

Ahlberg ser en fara att kritikerna av strukturutredningebn får rätt och att "förändringarna är en defensiv maskerad till offensiv." Ahlberg deklarerar grötmyndigt: "Det får inte ske." Hur då får inte? Har Ahlberg en enda tanke hur detta ska förhindras - eller är en slags besvärjelse från hans chefredaktörsstol det ord som skapar allting nytt? Ahlberg ser att Kyrkan behöver ett stort mått av professionalitet. Säg det till Jesus, som drog ihop ett gäng apostlar. Proffs? Ska vi anställa gudsfolket och vad ska de då få när detta folk går från amatörstatus till professionalitet? 200 spänn per gudstjänstbesök gånger 5 miljoner blir en miljard. Men nöjer sig folk med 200 för att bli proffs eller är det på alla vis bättre att de förblir amatörer, sådana som älskar? Jesus, alltså.

Hann jag nämna att ledaren var illa tänkt och uselt skriven? Rätta mig om jag har fel!

7 kommentarer:

  1. När den framtid som vi inte får uppleva kommet har vi diakonipräster helgade av motgång i tjänst i jättegörsamlingars utkanter. Den som idag är 20 år, kan om 70 år minnas vart ni läste det. Ur det kommer något gott födas, fattiga, kallade, maktlösa präster. / Magnus Olsson

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi måste vara hos Honom "utanför lägret".

      Radera
    2. Amen! / Magnus Olsson

      Radera
  2. Jag kan inte låta bli att tänka att valet av Ahlberg till KT har som motiv att fortsätta driva kyrkan enligt den konstantinska statskyrkotanken med "samhällsnytta" och "verksamhetsmöjligheter" som överordnad ideologi. Tron på evangliets skapande kraft och är sedan länge borta liksom tanken att diakonin hör samman med liturgin, att trons frukter inte är ideologiskt framtvingade åsikter utan kärleksgärningar som den pånyttfödde gör.
    En "from" ledarskribent får ju problem med sådana perspektiv i dagens situation, medan en agnostiker blir en nyttig idoit (sic!) för (S) och (C).

    SvaraRadera
  3. "I Dag Sandahls och Kjell Peterssons kyrka har det ljumma och oengagerade ingen plats, den kan inte bäras i församlingar som mer liknar sekulära kommuner där andra sköter det jag betalar avgift till.", skrev Ahlberg.

    Ahlberg överträffar sig själv. Meningen är egentligen obegriplig men man får väl gissa vad han menar. Och – är det inte just de ljumma och oengagerade som ger församlingar som mer liknar sekulära kommuner där andra gör jobbet? Men det är kanske så han egentligen vill ha det. Den som struntar i kyrkan betalar andra för att engagera sig. Och de kristna går – ja, vart?

    I ”min” kyrka är det för övrigt så att de ljumma och oengagerade är mycket välkomna – men det är inte de som ska sätta agendan, det är inte de som ska undervisa. De är välkomna att ta emot Kristus och undervisning om honom så att de kan bli varma och engagerade och, därefter, goda arbetare i Guds vingård.

    Och proffs. Det blir ju riktigt roligt. Petrus, han var ett riktigt proffs han – på fiske. Själv känner jag en otrolig tacksamhet över att Jesus valde Petrus till apostel. Han klantade sig både en och två gånger men dög ändå. Vi behöver alltså inte först bli perfekta för att duga åt Jesus.

    SvaraRadera
  4. Förslag:
    Ta 100 ( ev 200) kr i inträde till söndagens gudstjänst! (Men slopa kollekten.)
    Den grupp som då kommer kan bli den lilla skara som med tiden räddar Svenska Kyrkan från totalkollaps.

    LG

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om det nu var gudstjänstbesök som definierade Kyrkan.
      Enligt kyrkomötet är det väl medlemsskapet (= betalningaccepten) som definierar kyrkan. Gudtjänsten är väl bara ett lagkrav för att få kallas kyrka, eller?

      Undrar vad Ignatius av Antiokia hade tyckt om det?

      Radera