torsdag 4 oktober 2012

Till tro!

Living Faith i Oxford-stiftet blev konceptet - obs! inte projektet!! - Till tro i Växjö stift. Utropstecknet anas - om man inte hör stiftets personal tala, för då heter det hela Tilltro. Är det bara en dubbeltydighet som kan visa sig användbar. Plötsligtt fick jag för mig att begreppet "tilltro" är den urvattnade versionen. Vi sitter och myser tillsammans men vi utmanar då rakt inte.

I går kväll var det kyrkorådssammanträde och vi funderade över hur vi kan göra med konceptet fortsättningsvis. Inte förrän jag kom hem, slog det mig att engelskans "Making Disciples" på svenska blivit "Lärjungaskap idfag". Nog är det samma tendens att inte göra nya lärjungar utan mer försjunka i det egna? Eller är det något jag missat?

Det var en anglokatolsk biskop i London som fick fart på den kyrkliga tillväxten, den som fortsatt efter honom i samma andliga tradition. Det förvånar mig inte alls. Församlingsbyggande och kallande av nya lärjungar hör samman, men förutsätter att det finns något att kalla till. En församling som kollapsat - från ett sekulariserat mälardalsstift förtäljdes i går om gudstjänstlivets totala kollaps: "det är ett par gamla tanter och så jag som kommer för att fira gudstjänst", sa en ambulerande präst - har inte kapacitet att hysa någon väckelse, fruktar jag.

I Torsdagsdepressionen får jag veta att "Kyrkan bör välkomna 'hen'". Vad ska höns i kyrkan att göra, tänkte jag - men fattade att nu ska Gud som är Fader, Herre och Konung bli hen. Gud som hen har framtiden för sig. Självfallet - men har "hen" uppenbarelsen med sig - fast vi vet att Gud är Ande så kanske det finns en poäng med att tala om Gud som uppenbarelsen avslöjar att vi kan tala och inte bara tala om Gud i språkkonstruktionernas termer? Fader och Son och Ande, Den Heliga Treenigheten.

Biskopen Eckerdal värnar Göteborgs stift. Ett storpastorat gör stiftet maktlöst, menar han och berättar om att han varit chef för en organisation med tre enheter som omfattade 5, 15 och 80% av omsättningen. Det blir 110% och måste kallas stor organisation, då. För att värna stiftet tar han fram det gamla spöket. Med ett stort pastorat blir det så att ett stort antal komministrar kommer att fungera som kyrkoherdar utan att vara prövade "bland annat när det gäller förberedande kyrkoherdeutbildning och när det gäller villigheten att samverka med både män och kvinnor i vigningstjänsten." Där satt den! Klockrent! Fast kan Eckerdal vara chef för en verksamhet om 110% ska man kanske inte förvånas över hans argument där kvinnoprästmotståndarna på nytt kan göra värdefull tjänst. Hur många kiomminsitrar i Götborg hör till kategorin "kvinnoprästmotståndare"? Det är inte utan att man skulle vilja veta? Biskop Eckerdal och biskop Stiglund kanske också ska misstänkas, när allt kommer till allt? Har omvändelsen varit allvarlig - 110%, eller?

Till tro? En grundläggande osäkerhet om uppenbarelsen och lärjungaliv ersatt av språkspel samt ett ständigt pågående organisationsarbete - inte lockar det till tro, precis.

Men vänta nu! Har inte kommentatorn rätt? Blir inte 5+15+80 just 100? Visst. Räkna kan Eckerdal. Betyder det att man ska räkna med Eckerdal och hans kvinnopräåstmotståndarfobi? Hur många motståbndare räknar han till i Göteborg - han som kan räkna. Och min egen matematiska begåvning när Kyrkans Tidning förstört min torsdag. Nada. Räkna kan jag inte. Bara tänka.

9 kommentarer:

  1. Men... 80+15+5 blir väl 100? Inte för att jag känner Eckerdal, men grundläggande matematik verkar han behärska. /ErikJA

    SvaraRadera
  2. " den som vill vara en god predikant måste vara en dålig matematiker" ( Carl Henrik Bergman 1828-1909, enslingen på Rosenvik, i Sthlm) /Magnus Olsson

    SvaraRadera
  3. Men om alla "kvinnoprästmotståndare" kom med skulle det kanske bli 110 % i alla fall. Och en närmast övernaturlig sprutt på verksamheten, eller hur?
    Det måtte väl bli än bättre än bara 100 %
    (Sagt av en som hade B? i matte en gång i tiden.)

    LG

    SvaraRadera
  4. Paulus säger: Jag planterade Apollos vattnade. Apollos är uppenbarligen den kontextuelle teologen som kan sin grekiska kultur. Vår nuvarande urvattnade teologi är bara en utläggning av våra erfarenheter. Vi måste återvända till källan och inte nöja oss med det av våra grumliga erfarenheter omtolkade och bortförklarade innehållet av tron.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så enkel är det inte att källan står i motsats till erfarenhet. Det är en förenklad syn. Visst kan teologi leda fel bara baserad på erfarenhet men teologi som enbart upprepar kan vara minst lika farlig. Den första måste få den kritiska frågan predikar jag mig själv eller Kristus, och den andra gömmer jag mig bakom teologin. Båda ger då nakenhet, där en teologi kan växa, där erfarenhet inte utesluter kunskap utan samspelar. /Magnus Olsson

      Radera
    2. Det är ingen risk att någon "gömmer sig" bakom god teologi idag, snarare sina egna erfarenheter. Somliga liknar den berömde kejsaren.

      Radera
  5. Man kanske skulle ha hämtat hela citatet från Romarbrevet: "En rättfärdighet från Gud , genom tro till tro" (Rom 1:17) för att skydda sig mot den subjektivistiska psykologistiska tolkningen som tömmer den kristna Tron på sitt innehåll eller förändrar den i takt med det som känns bra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Naturligtvis skall tron inte förändras utifrån känslan men den skall heller inte konserveras utifrån tanken. Visst kan och bör man kritisera psykologisering men då bör man ihågkomma att den Helige Ande inte får förväxlas med det, så tanken blir en ny stelnad ortodoxi med rätt lära men utan liv. Det finns också psykologi och filosofi goda insikter för den människa som vill rannsakas av Gud. I viljan och dess splitringsynd finns en anknytningspunkt för Gud. Om vi skall studera Romarbrevet bör vi studera hela Romarbrevet och läsa det med hjälp av st Paulus övriga brev, både de vi har och de som blott antyds finnas i dessa men gått förlorade. Frågorna är sällan så enkla, det är heller inte en kristens liv. /Magnus olsson

      Radera
  6. Skulle önska att kyrkan ville fördjupa kunskaperna i kristen tro. Hur uppfattade folket i bibeln gud? Var han skrämmande? V älvillig? Vill tipsa om phillip yanceys böcker.

    SvaraRadera