torsdag 11 oktober 2012

I subsidiekön

Det står inte länge på förrän de ställer sig i subsidiekön, folkets försvarare och talesmän, ty folket ska ha vett att förse de skrivande och tänkande med subsidier för deras - de tänkandes och skrivandes - viktiga insatser. Seglora smedja skriver i Kyrkans Tidning och pläderar just för subsidier. Självtilliten är stor. Debatterna i Svenska kyrkan och förekomsten av bloggar och sajter beror på Seglora smedjas verksamhet. Det är väl inte ens ett debattämne utan fullständigt självklart att Svenska kyrkan ska inrätta presstöd till Seglora smedja.

Jag påminner om Jan Myrdals ord hur folkrörelserna förvandrades till en subsidiekö. All makt åt folket så ska jag hjälpa er att ta hand om den.

Seglora smedja har denna dag berättat väldigt mycket om själva smedjans existensform och kanske ofrivilligt berättat om sin radikalism - ekonomiskt lukrativ frasradikalism.

Hade jag inte sett fenomenet förr, hade jag varit förvånad.

4 kommentarer:

  1. Subsidierna har dessutom redan varit ganska omfattande.

    SvaraRadera
  2. Ja, hur länge har inte Fr Dag varit ett (subsidielöst)salt och ljus i debatten? Må du verka länge än!

    SvaraRadera
  3. Hävdar absolut att fader Dag borde ha ett par mille om året i subsidiestöd från Svenska kyrkan för att skriva debattglada artiklar på nätet. Mer läsbart än de vänsterdestruktiva uppkasten från Seglora. Men hela kyrkan idag är ju vänsterdestruktivt förståss.

    SvaraRadera
  4. En ung präst, missiverad till en utkant av Skara stift klagade hos sin biskop och erhöll svaret " vad hindrar att vi utser xxx församling till världens mittpunkt, varifrån pastorn ser ut på världen", det kan säkert vara en prövning, men det är inte så ovälsignat. Själv hyser jag inga inbyggda nigninsreflexer inför dr Sandahl, inte ens inför f Dag, men människan Dag Sandahl gratulerar jag till modet att vara uppkäftig. Därmed inget sagt om hans åsikter eller idéer, varken de jag delar eller tar avstånd från, men när han inom inte så få år får den pension han anses förtjänat lovar jag att om han så önskar, bjuda honom på nått café, varhelst han slår ned sina bopålar, och då skall det bli ett nöje att lyssna till lite uppkäftighet, oavsett om den delas, huvudsaken är något annat, friheten att tänka själv. Kyrkokritik behövs i alla tider, den som använder sin hjärna kan lätt se att Dag Sandahls röst behövs men att smeta gulligull, på nätet, phö! Det är bara att försöka smickra och förleda. Dag, jag känner inte dig så nära, men vad sägs? En napolenbakelse och en skvätt kaffe? En sammanslagning av nederlag och borgerlig sysselsättning, har du som en stående inbjudan, om du vill, bara att hojta. Hälsar din ickeovän (för vän är vi med Jesus först, så får vi ta hans kompisar på köpet, vare sig vi gillar dem eller ej) / Magnus Olsson

    SvaraRadera