Jag hämtade in tidningarna och greps av torsdagsdepression i ny tappning. Kyrkans Tidning fanns inte med. Jag försökte samla mig med min brors argument: "Man sparar en del tid" och sinnesfriden återvanns. Men så kom tidningsbudet Birgitta ett varv till och levererade också Kyrkans Tidning, strax efter kl 7. Alltså kan jag på nytt inhämta informationen som Per Eckerdal förde fram i en debattartikel. Med de nya strukturerna kan kvinnoprästmotståndarna få en bakväg in i kyrkan. Skolprästen Birgitta Westlin tror att strukturutredningens förslag bygger in större möjligheter för kvinnoprästmotståndare att vinna mark. Och kyrkoherde Annika Hansson för ett något oklart resonemang om en församlingspedagog som "egentligen" anser att det är fel med kvinnliga präster och blir chef, arbetsledare: "Dennes övertygelse bottnar kanske inte i teologi utan i en allän konservativ grundsyn, men det blir problematiskt i alla fall." Det är i vart fall underhållande att få en liten inblick i en kyrkoherdes tankevärld, må man säga.
Så kommer Olle Burell som avslöjar att strukturutredningens ledamöter aldrig diskuterade problemet att kvinnoprästmotståndare skulle kunna bli chefer i den nya organisationen. Olle vet att lugna, dock. "Man får angripa problemet med kvinnoprästmotstånd på ett annat sätt."
Biskopen ger det besked jag ska ta med mig under dagen: "Om det blir möjligt att kringgå avsikten i kyrkoordningen vore det olyckligt för alla och i synnerhet för Göteborgs stift." Gehäusementalitetebn förbnekar sig inte. Avsikten - vad är det? Jag måste fråga för jag är ju de facto arbetsledande komminister i Svenska kyrkan. Har någon avsikt därmed kringgåtts?
Jaja i vissa kretsar är man rädd för kvinnioprästmotståndare, bland många kommentatorer på denna blogg verkar man rädd för homosexuella. Kanske lätt blir så att man ideligen är rädd för än det ena än det andra? Men det som kan framstå som komiskt först blir snart tragiskt, att det första syndafallet då människorna lyssnade och tog till sig fiendens argument " skulle då Gud ha sagt.." och vips skiljdes hjärna från hjärta och den splittrade människan såg sig själv, detta som St Paulus målar upp som att en dag ser vi inte oss själva alls " ansikte mot ansikte" istället för indirekt via spegeln, seende först sig själv och där bakom den andre, den som när människan vänder sig om, ser rakt i fejjan! Eller som uppenbarelseboken beskriver om att portarna till staden är konstant öppna, bevakas ej och stängs ej, somliga går in, dit där inget tempel finns. Andra stannar utanför, upptagna med sig själva. Det är inte lätt att släppa rädsla och förakt men nödvändigt. Det kan bara ske PÅ korset. / Magnus Olsson
SvaraRadera