Eristik

Eristik är en konstart som hämtar sitt namn från den grekiska gudinnan Eris, tvedräktens och osämjans gudinna. Jag har mediterat något över henne och funderar över begreppet eristik, som väl är användbart för all argumentation och aktion som syftar till osämja, tvedräkt. Det socialdemokratiska valmanifestet inför kyrkovalet 2013 kan väl höra till eristiken?

Vi vet att en fd medlem i Humanisterna och en muslim varit med om att fastställa programmet. Det är en styrka, menar vår vän Olle Burell. Hur många fler i partistyrelsen som inte tillhör Svenska kyrkan vet jag inte - men jui fler de är, desto mer trovärdigt - starkare - blir förstås valmanifestet.

På flera punkter kan man uppfatta valmanifestet som ett program av alldeles harmlöst slag. Vem vill något annat än att "visa lyhördhet och omsorg vid dop, konfirmation, vigslar och begravningar!"? Omsorg är vi alla för och nog är det vettigt att förena goda traditioner med nytänkande så att fler känner sig delaktiga - även om det är oklart vad meningen betyder i praktiken. Är någon emot att man ska hålla Sveriges kyrkobyggnader och kyrkogårdar öppna och välvårdade? Kanske de som ska betala.

På ett antal punkter är det förstås ayatolla-varning. Svenska kyrkan ska bekämpa de växande klassklyftorna. Svenska kyrkan ska ta över ansvar från riksdag och regering, landsting, kommuner och skola kan man förstå, när kravet formuleras att Svenska kyrkan ska vara drivande i arbetet mot mobbing och rasism. Drivande, med vilka tilldelade resurser? Ensamhet och utanförskap blir också ett kyrkligt - diakonalt - ansvar liksom detta att skapa fler sommarjobb åt ungdomar i samverkan med kommunerna. Hur tänker man? Vill man sommartid lägga svensk ungdom på kyrkogården?

Lite lustigt är det förstås när misstanken gror att SAP tvekar hur nästa val ska gå. "Slå larm när kommun, landsting och stat inte tar sitt ansvar för välfärden!". Det är ett bra krav med en borgerlig regering, men är det verkligen ett bra politikerkritiskt krav om det blir en socialdemokratisk regering?

Så till eristiken: "Visa att kvinnoprästmotstånd och homofobi inte hör hemma i folkkyrkan!" Nu gör det visserligen detta - för det finns medlemmar i Svenska kyrkan som stämplas så. De ska alltså ut? De ska få veta att de inte har sitt hem i Svenska kyrkan? Hur ska det gå till? Det kan man också förstå. Med de nya strukturerna är det kyrkofullmäktige som tillsätter församlingsråden. Tror någon att den som klassas som kvinnoprästmotståndare och/eller homofob utan vidare blir valbar till ett församlingsråd? Knappast utifrån ett valmanifest som pläderar för bortmotande. Det torde räcka att någon gillar att åka på OAS-möte för att somliga sossar ska finna detta diskvalificerande för en plats i församlingsrådet.

Något nytt är detta bortmotande som bekant inte. Först handlade det om biskopar - men bara dessa. Biskop kunde bara den bli som omfattade 1958 års av riksdagen fattade beslutet av gudomlig status - kvinnliga präster. Röstresultat i biskopsval var underordnat. Om man satte domprostarna Per-Olof Sjögren och Carl Strandberg på ett biskopsförslag tillsammans med en schimpans, skulle schimpansen bli utnämnd.

Sedan kom det att handla om kyrkoherdarna, med ett stadgande i kyrkoordningen och förstås om prästkandidater. Kravet stod klart. När det handlade om kontraktsprostar var det i något enstaka fall så att ett förordnande avbröts - biskopen sa: "jag kan inte försvara att jag har dig som kontraktsprost" - men i normalfallet kan saken styras vid utnämningstillfället. I några enstaka fall har man tidigare jagat kyrkvärdar. Med nyordningen blir utstötningen lättare att hantera. Val till kyrkofullmäktige och sedan selektionsprocess så att det i praktiken står klart vilka som inte hör hemma i folkkyrkan. För insikter bärs av människor, de fladdrar inte runt i ett tomt rum.

Eristik är detta. En renlärighetsiver som bedrivs som konstarten att skapa osämja. Att detta paras med valmanifestets ord om lyhördhet, omsorg, fleras delaktighet, allas lika rät och värde gör saken rätt tydlig. Eristik.

Men är det inte synd om kyrkokristna socialdemokrater som försetts med detta valmanifest? Kan det på något vis glädja dem? Inget sägs om Jesus. Inget om mission. Inghet om själva ärendet till folket. Inget om söndagens gudstjänst, egentligen ingenting om vad företaget Svenska kyrkan tillverkar? Kan de kyrkokristna sossarna vara glada då? Och kan kyrkoarbetarna vara riktigt nöjda med att ett politiskt parti inte har ett enda ord att säga om det de faktiskt sysslar med dagligdags? Kan de vara nöjda med den partipolitiska idétorkan för Svenska kyrkan för vad valmanifestet gör är inte att förena goda traditioner med nytänkande så att fler känner sig delaktiga.

Kan den socialdemokratiska paristyrelsen verkligen inte bättre? I så fall förstår jag att eristiken blir nödvändig. Men det går man väl inte riktigt på?