Aftonens begivenhet

Valsammanträdet inleddes och man kan verkligen fundera över hur. Låtsaspresidenten hade tänkt ut det hela musikaliskt och talade. Det blev Bohuslän och Dalarna. Rydbergs gamla religiösa liberalism kom till heders - hade jag haft ordning på de nedpackade böckerna hade jag kunnat ge sidhänvisningar till Rohdes bok i ämnet. Det är liksom 150 år tillbaka - men högaktuellt. När man ber om innehåll och inte organisation, som kyrkomötet ägnat sig åt så länge, kan jag av talet bara förstå att det är denna nattståndna liberalism som åstundas. Ni får fråga Herr Låtsaspresident Larsson om han läst den utomordentliga - och nyutkomna - boken av Tristram Hunt, Friedrich Engels. Kommunist i frack. Leopard Förlag. Där ges en del av den filosofisk-teologiska bakgrund som vi måste kunna, för att fatta vad som sedan hände. Jag säger bara Strauss - och där är en debatt att läsa in, och fatta att den utgick från felaktiga förutsättningar. Kunskapsideologisk kritik, alltså!

"Ideologisk onani", skulle min vän från Norrland säga om han skulle nödgas sammanfatta talandet under kyrkomötets valsammanträde. Djupt känt var det säkert. Många märkesmän och märkeskvinnor fick vi möta. "Namespotting" blev det - och påfallande många name-bespottade var sossar. Ingen tvekan kunde råda om att Herr Låtsaspresidentens bas är den kyrkokommunala verksamheten och denna bas kompletteras med nya höjder, nämligen den socialdemokratiska parnassen. Hur eller hur - underhållningsvärdet av Herr Låtsaspresident Larssons tal var begränsat, tänkte jag. Men ni vet ju hur fördomsfull och bigott jag är, så det var säkert fel. Antagligen var talet fint och betydelsefullt.

Efter talet gick jag och drack mig en pilsner eller två. Det handlade om mentalhygien, inget annat. Att Hilda Lind fick Stefansmedaljen har jag inga synpunkter på - men när jag såg ut över aulan insåg jag att jag var bland dem som känt Hilda längst av samtliga närvarande. Jag är ju ingen främling i Svenska kyrkan. Jag skriver försiktigt, eftersom Anders Lindberg kan ha mött Hilda år 1965 också. Annars inte. Det är mycket som jag verkar vara äldst i nuförtiden. Det mest angelägna problemet tycks nu handla om hur man kommer hem i eftermiddag.

Längst tid i kyrkomötet var det. Jag ber att få upprepa mig. I stället för att räkna ut hur man jämför de olika kyrkomötena, tyckte tjänstemännen att jag skulle få räkna 1980 och 1981 som kyrkomötestid, eftersom jag var invald 1979 och 1982. Men (jag vet att jag upprepar mig) dessa två år kallade regeringen inte i något kyrkomöte, som dåförtiden skulle hållas minst vart femte år. Några extra kyrkomöten fanns inte. För att kunna jämföra de två systemen, måste man hitta en s k nämnare. Men nu ser vi framåt. I dag får vi en ny kyrkostyrelse. Det kan bli intressant. Är det en händelse att se som ett förebud att vi denna dag varnas för snökaos?