När folk inte gör vad folk ska, får andra ta initiativ. Här är det brev Dike borde ha skrivit:
Dag, tack för att Frimodig kyrka tog initiativ till konferensen om Stasi och stiftet. Jag inser nu att det var ett konstruktivt grepp och när jag tog ut satsdelarna såg jag att det inte handlar om att du svängt i frågan.
Jag ville år 2000 att kyrkomötet skulle besluta ge Kyrkostyrelsen i uppdrag "att utreda hur teologer, präster och förtroendevalda i Svenska kyrkan har förhållit sig till regimer, som i kommunismens namn begått brott mot mänskligheten". Här handlade det om personer i Svenska kyrkan.
Du ville i stället, när material kommit fram, undersöka hur Stasi agerat i stiftet. Det är förstås en annan sak, vilket en enkel satsanalys med subjekt, predikat och objekt visar. Jag har inte alltid varit klartänkt när det gäller satsläran, ser jag. Jag klandrar inte mig själv. Jag klandrar min folkskollärare.
Jag ser i kyrkomötesprotokollet, som jag så generöst delade ut på konferensen, att du drog en tydlig linje mellan vad Svenska kyrkan (pålitligt antikommunistisk) gjort och vad enskilda gjort. Lars Carlzon hade, som vi hörde på konferensen, inte något (dokumenterat) uppdrag från Svenska kyrkan att ha östkontakterna om hand. Att han blir vänskapsförbundets ordförande har alltså ingen rimlig koppling till Svenska kyrkan.
Jag förstår att du visste mer än du sa år 2000 (och mer än jag). Jag fattar att det numera finns material som då alls inte var känt och som visar inte att en kyrkoherde var informatör åt Stasi utan att en av Stasis medarbetare blev kyrkoherde. Det är en betydande skillnad. Och aktören är Stasi, inte Svenska kyrkan. Jag fattar, som du, att den mannen knappast var ensam agent i Sverige. Så intressant att han var medlem i samma politiska parti som jag och sedan blev kristdemokrat.
Jag gjorde i min motion en lång uppräkning av förbrytelser i kommunismens namn och nämnde "DDR-regimens systematiska övervakning av befolkningen vi 90 000 heltidsanställda Stasiagenter". Jag ser nu att denna exemplifiering inte är vad jag läser in i den: att motionen "tar upp DDR och Stasi som viktigt exempel på kyrklig naivitet." Jag har ett rikt känsloliv, den saken är uppenbar, men vi får väl se detta vara en Guds goda gåva, som ska brukas rätt. Då får väl professorer och docenter bruka sina gåvor och forska utan att jag längre tror att det är "min" forskning de utför. För jag ska läsa på i satsläran och lära mig allt om subjekt och objekt.
Jag blev som vanligt lite mångordig, men det långa talets korta mening är att uttrycka en förbehållslös tacksamhet efter symposiet i Växjö. Det är roligt och lärorikt att få möta begåvade människor - och det fick jag i fredags och lördags. I rikt mått. Tack. Av hjärtat tack.
Bengt Olof Dike"
Så ungefär.
DS bör i all kristlighet betänka, att redaktören Dike inte bara är en trogen medarbetare i Vår Herres vingård och en god skribent, utan också en inte helt ung person med ungdomligt, lättrörligt temperament.
SvaraRaderaStroke kan framkallas av mindre tacklingar än ovanstående.
Av detta lära vi att för att inte falla i diket må vi hålla oss till dagens sanning att krypa å vägens mitt, och aldrig ifrågasätta systemen utan med tacksamhet mottaga allt som beslutats om av de havlige och lärde så vi icke må falla ned i de gyttjor som dagens sanning är: en kan aldrig hava rätt om den andre hava fel. Ty så har vi lärt av Arostoteles och så har Thomas givit det ett fromt språk och så har högkyrkligheten alltid lärt och verkat. Må vi falla krypande ned! Ned faller regnet spolar allting bort, imsevimse klättrar upp igen! / Magnus "almenackan" Olsson
SvaraRaderaDag har varit vänlig - vilket han ju alltid är, som många har märkt genom åren - att konstruera ett brev i mitt namn. Man tackar, tackar för det nedlagda arbetet, som faktiskt var obehövligt. Jag behövde nämligen inte skriva något brev; det jag har skrivet finns i den aktuella motionen från år 2000, vartill kommer mina protokollförda debattinlägg.
SvaraRaderaDag hade också ett antal sådana där. Närmare bestämt, om jag nu minns rätt utan protokollet framför mig, sju (7). Samtliga med ett och samma budskap, vilket kan sammanfattas med ett enda ord gånger tre: nej, nej, nej! Till motionen alltså. Min motion för tydlighetens skull.
I densamma föreslogs att oberoende historiker och statsvetare samt teologer skulle ges i uppdrag att utföra det arbete, som mycket riktigt citeras av Dag i det av honom i efterhand - sedan han avslöjats ha gjort en s k helomvändning, kovändning hette det oftast tidigare - tänkta brevet från mig.
De båda forskarna Anders Jarlert och Oloph Bexell uttalade sig för precis samma professioner i kommande forskning, när de avslutade Stasikonferensen i Växjö: historiker och statsvetare. Jag log, medan Dag satt tyst. Huruvida han skämdes är mig obekant. Men det gör faktiskt detsamma nu i efterhand.
Konferensens tema var heller aldrig, som Dag försöker påskina, isolerat till Växjöstiftet och Stasi utan gjorde ett bredare svep över svenska kyrkliga företrädares resor och andra aktiviteter i österled. Alltså tangerade mitt motionskrav i kyrkomötet.
Men nu kommer det mest intressanta: Dags totala ointresse i kyrkomötet för Aleksander Radler och biskopen Lindegård, vilka av viftades bort såsom totalt ointressanta personer.
Jag uppmanar härmed de, som i dessa bloggkommentarer blint brukar tro på Dag, alltid klappa honom på axeln och på motsvarande sätt misstro mig, att noga läsa protokollet från år 2000.
Varför sade inte Dag då att de nämnda kyrkliga herrarnas göranden och låtanden var intressanta och borde granskas närmare men kanske på ett annat sätt än vad den där besvärliga Dike föreslog.
Nej, de var ointressanta, fanns inte med; vi skulle inte alls bry oss om dem.
Så var det, så berättar protokollet, sådan är alltså sanningen, den objektiva.
Även om inget brev behöver skrivas, kan jag summera det hela på detta sätt och då med förslaget att Dag skall skriva raderna:
-Jag hade fel. Nu har jag ändrat mig till det bättre. Dike har rätt i sin granskning av mitt försök att komma undan.
BENGT OLOF DIKE
Syns det inga lärare på den här skolgården?
SvaraRadera"Att inte falla i diket"...snusförnuftig tanke...nog har många rännt i diket alldeles för mycket i livet...
SvaraRaderaJohannes
OK då! Jag är en före detta lärare som har gått många rundor som rastvakt! Jag konstaterar att två "ungtuppar", som egentligen har samma inriktning i sin kritik mot kyrkans förehavande, alltför ofta är i luven på varandra! Det ger dålig effektivitet eftersom ni inte kommer framåt. Alltså tar jag er båda i örat och uppmanar er till försoning!!
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaGammal folkskollärare ser två ungtuppar, som egentlilgen skall åt samma håll, pucklande på varandra. Ni kommer ingenvart med det beteendet. Se till att försonas och dra åt samma håll istället!!
Det är som Helanderaffären, fast med öppen ridå.
SvaraRaderaSvar till anonym: Jo alldelse för många!
SvaraRaderaSkolgård - eller sandlåda?
SvaraRaderaJag vet inte varför jag kommer att tänka på Lambertz vs GW igårkväll. Det känns så prestigefyllt och ömsesidigt föraktfullt att det svartnar. Eller också missar vi kanske några mer vänskapliga övertoner i replikväxlingen ovan - Dike är ju i vart fall inte längre förbjuden att kommentera här på bloggen. Nåväl, något slags SvK-DDR-granskning tycks ni ju båda ha önskat, så det var väl roligt att det blev av, vem som än ska ha äran? Något hundhuvud behöver väl i vart fall ingen av er bära, såvida ingen av er varit Stasiagent eller nyttig idiot?
SvaraRaderaOm det nu finns en strävan hos somliga att hålla fast vid sin uppfattning att betrakta Jesus i termer av tankekonstruktioner typ Jesus Josefsson. Lägger man där till ett stort mått av Rechtshaberei blir kombinationen svårartad. Det är ändå som till dessa evangelit skall läsas och utläggas. Undrens tid är inte förbi.
SvaraRaderaVisst synes vi - Dag och undertecknad - nu "dra åt samma håll", som en av signaturerna konstaterar. Granskning av kyrkans naiva förhållningssätt till och inför kommunistdiktaturerna.
SvaraRaderaUtmärkt. År 2000 drog Dag inte alls och bromsade också kyrkomötet från att dra.
Enkel sakupplysning - vetenskapligt verifierad av Dag själv genom dokumentation av hans inlägg. Konstigare är det inte. Huruvida Dag vill leka i sandlådan eller på skolgården är mig obekant. Däremot är jag övertygad om att han skulle vara en perfekt lekledare, liksom lärare, om sysslorna attraherade honom.
Ett livligt och fantasifullt intellekt, som får sandlådans besökare att kikna av skratt. Och ett docerande tonfall med tydliga inslag av den militära erfarenhetens kommandon garanterar tystnad, ordning och reda på skolgården.
BENGT OLOF DIKE
B O D framstår som nog så humoristisk och godmodig, när han vill. Det bör väl också noteras, att han verkar ha fått sista ordet i skolgårdsfajten, och sånt känns - i all godmodighet, givetvis - bra.
RaderaKJ
Fortfarande, efter två inlägg av den apostroferade, står Dags satsanalys oemotsagd! Varför?
SvaraRadera/Per H
Den roligaste text jag läst av dig, Dag. Så roligt, så mitt i prick. Tack!
SvaraRaderaPer H,
SvaraRaderaSvaret är myckert enkelt: den är irrelevant, ointressant, satt på pränt i förvillande, fördunklande och förvridande syfte. Du hoppar in på banan med pekpinnen i högsta lyft, som gällde saken en modersmålslektion. Men saken gäller inte satslära utan fakta. Fakta om Dags intresseförändring eller, snarare, metarmorfos i saken. Faktiskt gissar jag också att Du innerst inne delar min åsikt om Du har läst erforderligt underlag (vilket jag samtidigt inte tror att Du har gjort).
Därför tar jag mig friheten att ge Dig en kort lektion, inte i satslära men väl i citatkonst, dvs att fullständigt korrekt återge andra(s) texter, vilka är av betydelse i sammanhanget. I detta fallet alltså texter från Dags penna och från hans mun.
Efter konstaterandet i Dags motion att Växjöstiftet hade ett "omfattande engagemang i det forna Östtyskland med resor under biskopens ledning . . ." erinrar Dag om att biskopen "förärades ett hedersdoktorat vid universitetet i Greifswald."
Alltså en koncentration i motionen på namnet Sven Lindegård.
Vi går då bakåt i tiden, närmare bestämt till 21 september år 2000:
Vem yttrade dessa ord i kyrkomötesdebatten: "Att Sven Lindegård blev hedersdoktor i Greifswald, är det belastande? Är det värt att tala om som Svenska kyrkans hållning" Just det, Dag Sandahl slapp ur sig de orden i sitt första debattinlägg i frågan. En stund senare hördes dessa ord i talarstolen från honom: "Om en enskild person, oaktat biskop eller domprost eller något annat (skall vara någon annan, min anm) går in i ett engagemang i Sverige-DDR, är det Svenska kyrkans ansvar? Hur tänker man då? Vi har ändå föreningsfrihet"
Vid Växjösymposiet ägnades stort intresse åt Stasispionen och kyrkoherden Aleksander Radler. Dag Sandahl hade för övrigt, vilket ej framkom där, i sin roll som suppleant i kyrkostyrelsen, föreslagit styrelsen att dra igång forskning om Radlers görande och låtande. Men det sade styrelsen nej till.
Men vad sade egentligen Sandahl i ovannämnda kyrkomötesdebatt om denne Stasispion: "En kyrkoherde, nu verksam i Svenska kyrkan förstås, behörig att vara kyrkoherde, var informatör åt STASI. Jag vet vem det var, jag tänker inte säga hans namn, jag vet också i vilket kassaskå, vems kassaskåp dom handlingar ligger som dokumenterar och bevisar vad den prästen har sysslat med. Är det någon idé att jaga honom?"
Om Per H önskar flera exempel (vilket jag betvivlar, därest han demonstrerar ett beteende från en viss fågel, som brukar sticka näbben i sanden) står jag gärna till tjänst. Kanske gör Dag det också, om inte med en ny utvikning om satsläran så kanske en lektion i trolleri, konsten att trolla med ord eller konsten att kalla en svart katt för vit. Lämpligt vore då, i händelse detta sker, att den ärade motionsförfattaren i Växjöstiftet, först ikläder sig clownrollen och i den bedriver nämnda undervisning.
Min gissning är då att åtminstone en elev kommer att lyssna och lära uppmärksamt, nämligen Per H.
När börjar cirkusföreställningen?
BENGT OLOF DIKE
Cirkusföreställningen tycks mig vara i full gång och verkar ha varit så ett flertal år. Som nybliven pekpinneförsedd struts känner jag att jag passar in ganska bra i menageriet :-).
RaderaTyvärr, Bengt Olof Dike, din lektion i citatkonst övertygar inte. Den saknar två viktiga element för att göra den konsten rättvisa; att ange citat i sin helhet och att ange citat i sin kontext. Finns de angivna protokollen tillgängliga på nätet tar jag med stort intresse emot länkar på denna blogg.
Sen är satsanalysen fortfarande högst relevant. Om A vid ett tillfälle har åsikten att B:s intresse av C är ointressant och vid ett senare tillfälle har åsikten att C:s intresse av B är högst intressant är det inte logiskt att hävda att A ändrat åsikt.
/Per H
Att det finns så många oplockade gäss mellan f. Dag och Hr. Dike - Alltså, nu räcker det med uthängningar av f. Dag...Och det med basta!
SvaraRaderaJohannes
Jag vet inte mer än vad som framgår av citaten på denna blogg, men jag är ganska bra på grammatik. Konflikten tycks handla om att BO Dike ville granska hur svenska präster/biskopar hanterat DDR. Det ville inte D Sandahl, Han ville i stället att intresset skulle riktas mot Stasi. Jag tycker faktiskt att det är en betydande skillnad. Att granska dem som vilselett, är inte samma sak som att jaga de vilseledda...
SvaraRaderaPaul
Precis så uppfattar jag f Dags agerande i enlighet med biskopens förbön för de nyvigda prästerna i enlighet med 42:an "Övervinn deras hjärtan med din kärlek, så att de med villig håg söka de vilsegånga..."
RaderaDock de som aktivt vilseleder och håller fast vid vilseledande ideologier får finna sig i att bli kritiserade. Det är ju en skyldighet i det apostoliska ämbetet. Den vilseledande får ju en möjlighet att pröva sina tankekonstruktioner för att om möjligt kunna vända om.
Per H, Johannes och Paul,
SvaraRaderaWas habe ich geglaubt?
Jo, att kalla fakta, citat och obestridlig verklighet ibland ej hjälper för att få även till synes intellektuella och intelligenta personer (vilket nödvändigtvis dock inte behöver vara samma sak) att ändra sin (förutbestämda) åsikt! Och att, som Johannes slutsats vittnar om, inte ens i fantasin kunna tänka sig att Dag gjort en elegant helomvändning. Ungefär som mamman utbrast om sin lille Kalle, när denne ertappats efter att ha gjort något fuffens: Nej, nej, min Kalle skulle aldrig komma på tanken att göra någon sådant - det måste vara någon annan som är skyldig.
Ändock redovisade jag Dags i kyrkomötesdebatten demonstrerade totala ointresse för Lindegård och Radler.Jag gjorde alltså det med hans egna ord; de båda nämnda skulle kyrkan - till vilken Växjö stift obestridligen hör eller, rättare, ingår i - alls icke bry sig om. Och Lars Carlzons engagemang i Sverige-DDR var lika ointressant; det ingick i föreningsfriheten. Likväl, mina herrar kritiker, ägnades ett helt och förnämligt föredrag vid Växjösymposiet åt just Carlzons engagemang i det regimvänliga s k vänskapsförbundet. Denna sanning bör särskilt Paul ta till sig, om också han vill och förmår inse att hans protegé i Moheda ej är ofelbar och ej likt SED, det socialistiska enhetspartiet i DDR, aldrgi enligt propagandan gjorde några fel: "Die Partei, die Partie, die Partei hat immer recht"
Återstår så satsanalytikerns, Per H, lika istadiga ståndpunkt, som synes utgå ifrån att storheterna B och C förhåller sig till varandra som vatten förhåller sig till eld. Det vill säga att Lindegård, Radler och Carlzon (B)aldrig ens varit i DDR och än mindre haft med regimen att göra.
Där fanns Stasi (C), som ägnade herrarna stor uppmärksamhet. När då A (Dag) år 2000 med argumentet att de nämndas resor och förehavanden var komplett ointressanta att granska i ett projekt, som självfallet inkluderade Stasi (spionorganisationen nämndes också i min motion) men tretton år senare finner det högaktuellt att forska om Stasis engagemang i herrarnas aktiviteter, faller ju Per H:s satsanalys platt till marken av det enkla skälet att den är omöjlig att applicera på saken, faktamässigt och således i praktiken. Dessutom - vilket också bör nämnas i sammanhanget - är Stasi sedan länge dessbättre borta från arenan, medan Svenska kyrkan, tack och lov, lever - om än inte så stark och med så god ekonomi som den hade i den trygga relationen med staten. Vill jag vara elak, vilket jag egentligen inte vill, skall Dags föreslagna forskning gälla en i dag obefintlig organisation.
Så därför, Per H, gäller det att (in)se sanningen, som här inte återspeglas i den första gymnasieklassens modersmålsundervisning utan fullt ut dokumenteras - som jag redan betonat ett par gånger - i protokoll och av Dag själv. Den frispråkige Mohedaprästen har alltså, kan man notera, avslöjat sig själv genom sina egna ord och handlingar.
Och mot dem hjälper inga satsanalyser eller känslomässiga och indignerade utbrott om teologie doktorns ofelbarhet.
Vet för övrigt inte Paul och Johannes, att ingen människa av kött och blod är ofelbar? Vi kommer alltid tillkorta.
Till slut följande sakupplysning: det aktuella protokollet finns inte på nätet men kan fås från kyrkokansliet. Den aktuella motionen har beteckningen KMot 2000:62 och föll på kyrkolivsutskottet att behandla, innan kyrkomötet sade nej till den efter lång debatt, där således Dag var en av de flitigaste nejsägarna.
Låt mig också säga att jag vid Växjösymposiet välkomnade stiftsmotionens förslag, som ser ut att vara en början på en ordentlig granskning av kyrkans relationer med diktaturerna i öst. Bättre sent än aldrig. Och såvitt jag har förstått krävdes ingen satsanalys för att få detta forskningsyrkande på pränt...
BENGT OLOF DIKE
BO Dikes inlägg bekräftar ju bara mitt intryck. Dike ville granska svenska präster/biskopar. Medan däremot Sandahl visade sitt "totala ointresse för Lindegård och Radler". I mina ögon är det helt logiskt. Att intressera sig för Stasis agerande är faktiskt en helt annan sak.
SvaraRaderaJag känner inte Sandahl; jag har inte en aning om huruvida han gjort någon helomvändning. Men han förefaller ju fortfarande helt ointresserad av Lindegård m.fl. Det är Stasi han tycks vara ute efter.
.
Jag känner f.ö. ingen av de omnämnda. Jag var dock ytligt bekant med biskop Carlzon, som ju nu är död och således inte kan vare sig förklara eller försvara sig. Granska gärna Stasis agerande, det är säkert intressant. Men jag förstår inte varför detta måste innefatta rena personangrepp på (naiva? - fosterlandsförrädiska?) gamla svenska präster och biskopar.
Det är nog inte så dumt med lite' satsanalys; man kan då upptäcka om man riktar sig mot fel objekt.
Paul
Paul,
SvaraRaderaIngen har, veterligt, gjort några personangrepp på avlidna biskopar/präster.Varken Carlzon eller Lindegård är i livet, men oaktat detta är det väl tillåtet att - som gjordes i Växjö - granska deras aktiviteter i DDR?
BENGT OLOF DIKE