onsdag 6 november 2013

De radikala kvinnorna

Biskopinnan Anna Bohlins barnbarn Anna Bohlin föreläste på Seglora smedjas 5-årsfest och det var ett tal som inte gick av för hackor. Helle och Ewa hamnade i klass med Fredrika Bremer, Emilia Fogelklou och Margit Sahlin och med tanke på smedjans kyrkohistoriska betydelse är det väl bara att tacksamt notera. Hur klarade vi oss egentligen innan Seglora smedja såg dagens ljus, det ter sig i efterhand närmast ofattbart.

Jag struntar i att Anna Bohlin inte riktigt kan förstå Elin Wägners "högkyrkliga" prästsläkt i Småland, det kan man nog bara göra om man läst herdaminnen och trängt in i böcker som Den namnlösa och har någon liten bekantskap med de inomkyrkliga väckelserörelsen på 1800-talet.

Jag går i stället till avsnittet om Margit Sahlin, Anna Bohlins farmors syster. Det påstås att det hölls sorgeringning i Lunds domkyrkas den 10 april 1960, dagen då de första kvinnliga prästerna vigdes. Jag påstår att detta är en fabrikation. Varför skulle domprosten Ahlberg ägnat sig åt sådant? Margit blev behandlad som luft på Diakonistyrelsen, heter det. Det kan mycket väl vara sant - men då av Ingmar Ström eller av Ingemar Stoltz och Karl-Manfred Olsson, dvs de som ivrigt slogs för ämbetsreformen! Eller vilka var det som behandlade Margit som luft? Biskop Bo Giertz sa till Margit att om hon blev prästvigd, skulle de gudstjänster hon förrättade vara djävulsmässor. Jag tror Anna Bohlin inte minne riktigt rätt. Det var Margit som tolkade Bo Giertz så när han sa att mässorna inte skulle komma att firas efter Herrens instiftelse. Också detta inte etty citat utan en fabrikation, alltså.

Margit sårades av svek från vänner, heter det. Sveket bestod i vad då - att de inte trodde som hon? När Fr Hugh markerade avstånd i sak, brast det för Margit. Men kan det kallas svek?

Margit blev ansatt från "alla håll", heter det. "Då var de inte goda på mig", sa Margit om den kvinnouppvaktning som 1938 gick till ecklesiastikministern och krävde kvinnliga präster. Då ville nämligen Margit ha en kvinnlig kyrkotjänst men för uppvaktningen var det bara prästeriet som gällde. Att Margit inte riktigt tänker så, kan man se av hur den första prästdräkten för kvinnor utformades. Som en ordensdräkt. Inte som en kaftan.

Utredningen om kvinnas behörighet tillsattes 1948 och då blev lektor Erik Sjöberg bibelexpert. Han var noga utvald och hade fem år tidigare haft en docentur i Uppsala. De år 1948 tjänstgörande professorerna och docenterna vid de två fakulteterna ratades, för de skulle inte komma fram till samma resultat till Sjöberg. Biskop Torsten Bohlin, Annas farfar alltså, och prosten Harald Hallén riggade utredningen och avvisade också önskemålet om en bibelvetenskaplig komplettering. Harald Riesenfeld skrev dock ett bidrag åt utredningens ledamot Olov Hartman, som tog med (delar av) det. Det inlägget avfärdades. Sedan gick utredningen för remiss till kyrkofullmäktige, inte kyrkoråden som varit brukligt. I kyrkofullmäktige fanns de politiska partierna väl företrädda. Ni fattar upplägget. I allt detta ser somliga Guds goda vilja uppenbarad.

I förrgår kom jag på att Erik Sjöberg (1907-1963) var polare med statsminister Tage Erlander. Polare och polare. Tage blev beklämd i vart fall när notisen om Sjöbergs död lästes och gick på begravningen. Aina Erlander och Ingrid Nyrin-Sjöberg var kollegor. Vi lever i småttigheternas land på många sätt, ser jag. Vill någon se referensen är det Tage Erlander Dagböcker 1963-1964 s 169.

Borde jag inte bära lådor i stället för att läsa nyutkommen litteratur? Jo, men måndagen innehöll en tågresa Alvesta-Uppsala tor.

Är det dock inte lätt förunderligt och märkligt att mytmakandet kring ämbetsreformen är så idogt? Jag menar, det går ju att rätt enkelt få veta hur det förhöll sig i verkligheten och vad som kan tänkas vara rimliga påståenden borde man väl kunna reflektera något över?

Ett ord om bloggkommentarer. Pågår det i kommentarsfältet en debatt om antalet flyttkartonger och vad dessa kan innehålla? Vad de innehåller är min privatsak. Privé betyder att det är något som berövas allmänheten. Detsamma gäller frågor som i övrigt handlar om mitt liv Jag bestämmer själv vad jag låter andra få insyn i. Det är väl en högst rimlig hållning.

21 kommentarer:

  1. Rolf Pettersson6 november 2013 08:08

    Tack för att du gjorde ett avbrott i inflyttningen och skrev denna bloggpost!
    Rolf Pettersson

    SvaraRadera
  2. I detta klargörande blogginlägg ser vi faran av att jämställa myt med historiska händelser (vilket starka krafter alltså vill göra med delar av evangelierna). Mytiska skeenden är fria att vinkla helt efter egna preferenser vilket Anna Bohlin uppenbarligen utnyttjar till max. En kyrka som t.ex. förhåller sig till jungrufödseln på detta sätt är dömd att bli irrelevant och outhärdlig på samma sätt som Seglora Smedja är irrelevanta och outhärdliga.

    SvaraRadera
  3. Mörkerkvinnorna och svartkjolarna producerar historia. Segrare har alltid skrivit egen historia och fått igenom denna fabrikation som den slutliga, SANNA versionen.

    Vae victis!


    Tant Svart

    SvaraRadera
  4. Vem kunde tro något annat? Men ibland hör man mer än vad som var avsett.

    Som när jag reste med tåget mellan Lund och Alvesta och hamnade i fikavagnen där redan Marianne Witting, fackrepresentanten i norr samt Ulla-Carin Holm satt. Där kallades Christina Odenberg för Margits "kyckling" (numera offentlig hemlighet). Och förklaring att det var hon som blev biskop i Lund låg i att hennes far skulle varit sosse. Lisa Tegby skulle inte få något tröstekort eller att ha förlorat flera val för hon hade varit för nära Rune Klingert i domkaptilet. Biskopen hade ringt fackrepresentanten (min könsneutrala blygsel förbjuder mig att antyda ett ev kön) och vädjat till facket att ändra hållning. Representanten hade tvärvägrat.

    Och vem Christina Odenberg skulle ha umgåtts för mycket med kan läsarna av denna blogg bara fantisera sig fram till. Det var ju förklaringen till att Rapporten Kyrka, Ämbete Enhet öht tilläts publiceras. En tidigare Almer ryckte då ut och sågade den vid fotknölarna i debattprogram. Det hade förvisso skickats fax om den hållning från den stiftelse som Margit byggde upp och som nu väntar på nedläggning.

    Ska Seglora nu anses vara de rätta arvtagarna? Då kan ju Sahlin vara bra att ta till (om man nu inte försöker bygga på osanningar - mindre lämpligt).

    Jag kan bara fantisera om vilka innevarande stiftsledning är kompisar med. Knappast dem som en gång försvarade Lisa T.

    SvaraRadera
  5. Märkligt att man fortfarande känner detta behov av att skriva om historien och demonisera motståndarna, de rester av traditionell kristen tro, som fortfarande finns kvar i den svenskkyrkliga organisationen.

    Rimligen handlar detta inte bara om att man vill befesta sin seger utan man vill verkligen fördriva motståndarna. De är den ärt som genom den kyrkopolitiska maktens alla dunbolster håller Smedjans aktivister och sympatisörer vakna om natten och driver dem till ständigt ny svartmålning. Detta alltså från dessa som i andra sammanhang så gärna talar om öppenhet, dialog och viljan att förstå och respektera den andre.

    Det senare gäller uppenbart endast "religionsdialogen" och inte dialogen kristna emellan. Den skenbara inkonsekvensen blir begriplig när man inser att det från Smedjans håll handlar om kyrka som politisk åsiktsgemenskap och inte kristen trosgemenskap. När den åsiktsgemenskapen sedan allt tydligare ges en vänsterliberal, sekulär, utformning, blir det givetvis ingen plats kvar i gemenskapen för konservativa traditionalister.

    I väntan på att man äntligen kan bli kvitt dessa tillskriver man dem historiskt det handlingsmönster man själv i nutid tillämpar mot dem.

    SvaraRadera
  6. Åk flitigt till Upssala! Det blir så bra bloggar! Och Martinas delikatesser (italienska!) fnns tillhands, St Persgallerian! fm

    SvaraRadera
  7. När julen nu snart står för dörren vill jag inte undanhålla alla vänner, inbegripet våra dialogbenägna biskopar och deras bakblåsare på Smedjan denna lilla godbit från det Heliga landet förmedlad av Latima (som alltid bäst!)

    https://www.youtube.com/watch?v=9uK3jAzSv9c

    SvaraRadera
  8. Det är inget fel i att vara radikal. Men vissa människor skrämmer ihjäl mig. Al-Qaida är några, och Helle Klein ingår i min grupp av människor som får mitt blod att frysa..
    Att var radikal behöver inte vara fel som sagt. Men att vara fanatiskt hjärtlös gör mig rädd. Jag som faktiskt står upp för judafolket har svårt, förlåt mig Gud, stå upp för denna svikers som jag tycker Helle Klein utgör. Ujamej, vilken demonisk historia. Som al-Qaida ungefär.

    I övrigt tycker jag inte att kvinnor behöver vara så bedrövliga som du tycker Dag. Med all respekt för frugan,,, kramis Agnes

    SvaraRadera
  9. Hur ni än skruvar och vrider på ämbetsfrågan går det ändå inte att förneka att också kvinnor fått kallet att bli präster. Vem är du att värdera det kallet som mindre värt än männens?
    Maria

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vem har sagt att kvinnors kallelse skulle vara mindre värd än det apostoliska manliga ämbetet?

      Radera
    2. Hur menar du då?
      Försöker du säga något särskilt med "det apostoliska manliga ämbetet"?
      Maria

      Radera
    3. Noterar att Thomas Andersson blev mig svar skyldig den 7e nov.
      Vad menade du när du skrev "Vem har sagt att kvinnors kallelse skulle vara mindre värd än det apostoliska manliga ämbetet?"
      Du var väl inte ironisk hoppas jag? För jag önskar förklaringar och information, det hoppas jag att du förstår att jag är ärlig med.
      Så jag upprepar min fråga från 6e nov:
      Är de kvinnliga prästernas kall mindre värt än männens?
      Och hoppas på att du vill ta dig tid och förklara ditt ställningstagande.
      Maria

      Radera
    4. Förlåt om jag går in och ger mitt svar på din undran.

      Du skriver:"Är de kvinnliga prästernas kall mindre värt än männens?" Vet inte med säkerhet vilket kall du menar. Du kanske menar att bli kallad till att bli präst? I så fall ställer jag mig mycket undrande till om Gud verkligen kallar en kvinna till en uppgift som präst där hans egen Son gett anvisningar om ska va vara en man, tydligast uttryckt i valet av apostlar, där alla var män. Där finns en tydlig markering. För en kyrka som vill bevara sin identitet gäller det att slå vakt om denna apostoliska ordning; att tro som apostlarna och urkyrkan gjorde.
      Vem som sedan kallar en kvinna att mot denna ordning känna en dragning till att bli präst vill inte jag spekulera om, men jag tror inte att Gud gör det. Det vore en förunderlig inkonsekvens. Men du kanske har en lösning?


      "Präst från Skara stift"

      Radera
    5. Ja om Thomas tycker det är ok att du går in och svarar på min fråga, och liksom lägger ord i hans mun, så får jag väl nöja mig med det.
      Insinuationen om "Vem det är som kallar en kvinna.." tänker jag dock inte belasta någon annan än dig med. Menar du Djävulen då eller? Vågar du inte skriva det? Att kvinnopräster skulle vara av ondo?

      Jag har läst vidare i blogginnehavarens svar "Till Anna" på annat ställe i bloggen och fått ta del av en mer detaljerad och nyanserad debatt, så tack, jag har fått svar.
      Om jag har en lösning?
      Önskar du att jag hade en?
      Min motfråga får bli:
      Hur löser du att efter en sådan sågning av hela det kvinnliga prästerliga engagemanget, ändå förvänta att de ska orka sköta sitt arbete/kall, för att inte tala om vanliga kyrkomedlemmar som förlorar hoppet om att få höra en kvinnas röst och vishet i predikan?
      Du anar nog inte hur stor trötthet vi redan känner över den självgodhet männen odlar, förespeglande att det är en himmelsk ordning.
      Vad händer om kvinnorna bara släppte allt en dag och ni fick klara er själva?
      Har du råd med det?
      Gud vill nog hellre se en samverkan tror jag, Han har ändå hjälpt världen att utvecklas så här långt.
      Och utan Maria - som var kvinna - hade Guds räddningsplan gått om intet.
      Jag tror att anledningen till att Jesus kallade manliga apostlar står att finna i den tidens (och vår?) förtryck av kvinnan. Män trodde då som nu bara på män. Och vem förlorar på det?
      Alla.
      Maria.

      Radera
    6. Så sant, Maria! Men liksom mamma Maria är vi kvinnor tuffare än somliga tror och släpar vidare medan männen gör något annat eller pekar finger åt oss dumsnutar som inte fattar hur FEL vi är.

      Radera
    7. Maria
      Ja, jag tror att kvinnopräster är av ondo. De har gått in i en uppgift som inte följer Nya testamentets ordning av prästämbetet, efter de regler som Jesus själv har anvisat. Därför blir deras arbete i kyrkan inte heller till välsignelse, vilket mycket väl de senaste 50 åren har visat. De mest radikala i prästkåren har vi bland de kvinnliga prästerna, som alltför ofta bryter mot biblisk lära och apostolisk tro. Ta du reda på, för att bara ta ett exempel, hur många av de kvinnliga prästerna som tar avstånd från enkönade äktenskap. Inte särskilt många. Och om någon av de kvinnliga prästerna ändå skulle göra det så får de snart den övriga kvinnoprästkåren på sig som betraktar dem som svikare.
      Så det där med en kvinnas röst och vishet i predikan som du talar om ställer jag mig väldigt tveksam till. Det kanske finns undantag förstås, som alltid, men det stora felet är ändå att de inte är kallade att gå in i prästämbetet. Det är det som är det avgörande, och vem som kallar till denna tjänst ville jag inte uttryckligen nämna. Du tolkade vem det var, men det var ändå din tolkning. Kanske ändå det rätta svaret på frågan är, att en kvinna som vill bli präst inte går in i uppgiften i lydnad för vad Kyrkans Herre själv vill med kyrkans prästämbete.
      Det vore mycket mer att säga om detta, men jag nöjer mig med detta så länge. Du får nog lite att bita i ändå och ta till dej.

      "Präst från Skara stift"

      Radera
    8. Tack Alma
      Vi är dock båda fria att gå härifrån. De kan stå där med sina pekande fingrar men kommer inte att ha något att peka på.
      Nu har jag gjort vad jag har kunnat.
      Allt gott till dig Alma.

      Gud välsigne oss och bevare oss
      Gud låte sitt ansikte lysa över oss och vare oss nådig
      Gud vände sitt ansikte till oss och give oss frid
      I Faderns och Sonens och den helige Andes namn.
      Amen.

      Hälsningar,
      Maria

      Radera
  10. I det sekularistiska västerlandet är protestantiska kyrkogemenskaper särskilt sårbara. Läs Joel Halldorfs artikel i Sändaren. De "frikyrkliga" söker sig till svenska kyrkan och behåller sin protestantism. Smedjan Seglora fortsätter med sitt så att bälgen blåser, men vad hjälper det mot det fria fallet. Förresten kallades inte Bohlins bok för evangelisk otroslära på sin tid? Karl Rahner talade om en vintertid för Kyrkan. Nu gäller det att hålla glöden vid liv så att inte kärleken kallnar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske vi inte vare sig ska vara rädda eller förvånade över det. Det är på ett sätt viktigt att inte stänga in sig i kyrkliga borgar. Kylan tränger in även där. Men inse andras behov att några anstränger sig att tala högre?!
      Det finns faktiskt en styrka i den evangelisk-lutherska traditionen som inte ens de stora gemenskaperna kommit åt: mitt i den tidsfixerade reformationens försök att nå källorna har vi bekännelsedokument (CA) som talar t.o.m. när det inte syns någon församling.

      Radera
    2. Vilken kärlek här tycks mest självömkan och bitterhet råda, kärlek till vad undrar jag? Sig själv, sina egna idéer? Men knappast andra människor eller Jesus. Vi kan nämligen inte älska Gud som vi inte sett om vi inte fixar att älska människor som vi ser. Rune Klingert var en from och kärleksfull person, det känns beklämmande att se honom figurera i dessa raljanta kommentarer. Det var inte hans stil.

      Radera