Höstlöfven faller men jag har gjort ett försök att plantera julrosen, vars blommor finns antydningsvis. På Öland klarade den sig utomhus. Hur det blir i köldhålet Moheda återstår att se.
Lite förvånad över det politiska livet är jag. Stefan Löfven gjorde det enda möjliga, markerade att SAP går fram utan bindningar till V eller MP. Traditionell socialdemokratisk politik. Erlander praktiserade den inte utan framgång. Stefan Löfven manar alltså till samarbete. Han har inga alternativ - men riktigt vart detta samarbete leder är svårt att förstå. Jag menar att Daniel Suhonen rätt återger Reinfeldts tankar, att efter två mandatperioder med alliansregeringen är politiken så svängd att socialdemokraterna får svårt att ställa tillbaka den. Högervridningen är verklig i landet och den drabbar samtliga partier.
Högervridningen formerad som mittenpolitik på socialdemokratisk planhalva (där fick jag till det!) gav samtidigt utrymme längre till höger och det utrymmet intar SD. Nu sa Stefan Löfven att med SD samarbetar inte socialdemokratin för SD har en annan människosyn. Är det verkligen så? Jag tvekar. Att socialdemokrater inte samarbetar med högerpopulister, det kan jag förstå - och det kan man säga. Men människosyn?
Axel W Karlsson, invald i kyrkomötet, är präst. Har han - den tidigare socialdemokraten - en annan människosyn nu? Det tror jag inte. Och detsamma gäller väl Stellan Bojerud, min lärare på Försvarshögskolan. Har han med en annan syn på människan än den som i stora drag är vår gemensamma i det här landet kunnat göra militär karriär och därmed möta mängder med människor? Det verkar inte troligt. Jag slog upp SD:s riksdagsledamöter och läste vad de sysslar med vardagsvis: Alkohol- och drogbehandlare, vårdare, behandlingsassistent, personlig assistent, begravningsentreprenör, lärare och butikschef är titlar som väl talar om folk som har med människor att göra och inget indikerar att de skulle ha en annan människosyn än vi andra?
Jag ogillar det osanna i politiken. I sak kan SD:s politik kritiseras - så gör det då! Och det borde vara uppenbart att socialdemokrati och högerpolitik är två skilda ting utan att SD ska mötas av en svepande och sannolikt osann beskrivning av människosynen. Jag kan skärpa kritiken: Just genom att svepa och inte ta tag i SD-politiken i dess detaljer, ger socialdemokratin större utrymme för SD. De partier som i grunden menar att SD har fel, har stor anledning att arbeta med de frågor som ger SD framgångar bland väljarna - ska det vara så svårt att fatta?
I kyrkopolitiken är jag klart emot politiska partier och ser SD som en solklar företrädare för hur det egna partiintresset är det som ska gestaltas i kyrkomötet. Det är förödande. Men det är just nu mycket som är förödande i och för Svenska kyrkan.
På Kristen Opinion läste jag brevet från den som konverterat och jag har talat med fler som är på väg bort, efter ett långt och hängivet liv i Svenska kyrkan. Jag förmår inte uppfatta att det är min väg men delar konvertiternas häpnad över att så få reagerar mot det som händer i Svenska kyrkan. De fortsätter som vanligt. Men när allt fortsätts så blir det alls inte som vanligt. Därför ska lögnen inte förmeras för förmeras den, står vi alla invävda i den. Politiskt, kyrkopolitiskt, teologiskt, kulturellt - vad ni vill.
Varför skulle konvertiter vara ett problem för Svenska kyrkan? Min uppfattning är att man tar emot deras utträden med en suck av lättnad, till skillnad från de utträden som beror på att man inte vill kyrka öht, det är de senare man är upprörd över och försöker minska. Den första kategorin är ändå bara människor som skapar problem och påminner om det dåliga samvetet.
SvaraRaderaFinns det någon gräns för hur avfallen Svenska kyrkan kan bli och fortfarande räknas som en kristen kyrka?
SvaraRaderaJag upprepar den kommentar jag just skrivit på Kristen Opinion:
SvaraRaderaAtt säga upp medlemskapet i Svenska Kyrkan för att man inte ställer upp på kyrkoledningens teologiska och sekulärpolitiska ställningstaganden är som att säga upp sitt svenska medborgarskap om man ogillar regeringspolitiken. Endast genom att envist stanna kvar som medlemmar och mangrant rösta i kyrkovalen kan vi vända skutan. Om vi stannar kvar är det bara en fråga om tid innan vi bekännelsetrogna är i majoritet. Det kan visserligen bli en så lång tid att det är våra barnbarnsbarn som tar över, men likväl kommer det att ske förr eller senare.
Ja du kommer att finansiera saker du ogillar med medlemsavgiften. Det gör du med kommunal- och statsskatt också.
Engagera dig gärna i rörelser som Missionsprovinsen, OAS, ELM-BV, EFS, SSB eller liknande och anslut dig till en gudstjänstgemenskap inom någon av dessa om territorialförsamlingen längre kan vara en andlig hemvist. Tillsammans kan vi då bygga upp en alternativ kyrkostruktur som håller Guds Ord levande under Svenska Kyrkans nedgångstid. Men stanna ändå som medlem i Svenska Kyrkan så länge du inte lider akut ekonomisk skada av det.
Käre populist!
RaderaJag håller helt med dej. Störst nytta, eller onytta möjligen för dem som företräder den sekulariserade kyrkan, gör vi genom att stanna kvar. Visst är det så. Alltid retar det någon, som någon en gång påpekade. Vi skall, som du mycket riktigt skriver, engagera oss i de kretsar som bär en bekännelsetrogen prägel. Du nämnde dem här ovan.
När kyrkan blir tillräckligt liten i sin medlemskader, så är det inte intressant längre för våra "kära kyrkopolitiker" att stanna kvar i kyrkan och härja och domdera. Då lämnar de kyrkans skepp. Kvar blir då den rest som skall bygga upp den igen.
Visst ogillar jag att behöva betala min kyrkoavgift i en församling som jag känner mycket lite samhörighet med. Jag förstår inte varför kyrkan så envist skall hålla fast vid territorialförsamlingsprincipen. Jo visst förstår jag, när den regeln faller bort och man fritt får välja den församling man vill tillhöra, så sker en stor förändring och omflyttning av kyrkans medlemmar. Man betalar sin avgift till den församling som sköter sig och kan erbjuda gudstjänster värda namnet gudstjänst med en klar och redig förkunnelse. Och det vill förstås inte kyrkopolitikerna hamna i en sådan situation. När medlemstalen sjunker i en församling, så blir det ju en en klar anmärkning av dem som styr i församlingen, och det vill man ju inte riskera förstås. För dem är det ju penningen som styr, och utan pengar ingen makt.
Varför kan man inte se en församling som vilken förening som helst och låta medlemmar fritt få välja vart man vill höra? Det är väl ändå en rätt syn på demokrati. Allt skall ju vara så demokratiskt på alla andra områden, så varför inte här?
Om jag bor i Borås och flyttar till Göteborg, så vill jag ju fortsätta med att hålla på och betala min medlemsavgift till Elfsborg, och inte tvingas betala medlemsavgift till någon av Göteborgslagen, bara för att jag bor i Göteborg. Svårare än så behöver det väl inte vara - dessutom rätt logiskt. Men i kyrkan finns tydligen inte logiken. Där riskerar man hellre att medlemmarna går ur kyrkan än att låta dem fritt få välja den församling man själv önskar. Mycket underligt resonemang!
"Präst från Skara stift"
Nej, inga partier som bejakar att allmänna medel ägnas åt uppspårning och avlivning av foster med Downs syndrom ska komma och prata om att de har en väsentligt högre människosyn än SD.
SvaraRaderaEn annan sak är att SD vuxit upp ur en rasistisk och fascistisk mylla som skulle få mej att skämmas över att ens överväga att rösta på det partiet, jfr http://www.dn.se/debatt/sverigedemokraterna-ar-ett-fascistiskt-parti/.
Du har så rätt. En läkarbekant sa en gång att de lyckligaste människor han träffat var de med Downs syndrom.
RaderaEtt av mina finaste minnen från min kyrkomusikerperiod är när vi sjöng "Oh happy day" och halva församlingen var en grupp utvecklingsstörda. De "normala" såg väldigt "normala" ut men de "utvecklingsstörda" fullkomligt lyste av glädje.
Så vilka är vi att bestämma vem som får födas eller ej? Vissa pratar om kostnader. Jaha. Så länge det finns pengar till allehanda skrytbyggen som arenor och annat skit för fullt friska människor som kan bekosta sin egen fritidsverksamhet så finns det pengar till att ta väl hand om fysiskt och psykiskt handikappade samt gamla, svaga människor. Allt annat är en skam. Det parti som vågade gå till val på det skulle definitivt få min röst. Det närmaste jag kommit är KD men de är väldigt mainstream de också.
Ditt åberopade sanningsvittne är en person som uppträder som historiker utan att ha avlagt ens en grundexamen i ämnet vid ett universitet. Han är i själva verket inget annat än ett språkrör för EXPO-gänget som jämställer nationalism med fascism och på den grunden finner SD skyldigt. Vill man sedan peka på dunkelt förflutet lär det finnas en del att hämta även inom centern, f.d. bondeförbundet, som sannerligen på sin tid inte drog sig för brunt samröre eller vänsterpartiet som sannerligen inte alltid varit anhängare till västerländsk demokrati och så sent som på 1980-talet hyllade blodbesudlade kommunistdiktaturer som DDR och Rumänien. Men visst nu rör vi oss i ett sammanhang där vänsterfascism alltid ges passersedel, men all högerfascism brännmärks. Det hade också gått att säga ett och annat om folkhemmets sociala ingenjörskonst med socialstyrelsens steriliseringsprogram i frontlinjen. Här fanns ju en tydlig ideologisk släktskap med nazi-Tyskland, men vi ställer knappast Löfvén till ansvar för det. Det är också väl värt att lägga märke till att med den mall som används här skulle även den kristna, katolska, franska falangen (Charles de Foucauld t.ex.), på sin tid översatt till svenska av dr Sven Stolpe, ha stämplats som fascism. Men kanske är det så enkelt att Andreas Holmberg hoppar på den här galejan trots dess föga sjövärdiga tillstånd enbart och enbart därför att han inte kan acceptera någon form av kritik mot en misslyckad integrationspolitik och en oansvarig migrationshantering. Därför tål han inte SD och därför är de mer fördömliga än någon annan. Men säg då detta istället för att fara med grumligt tal om grumligt förflutet. Detta är den synd som ligger SD i fatet, en synd som inte kan förlåtas. Därför brister de och alla partiets sympatisörer i sin människosyn. För min del anser jag att SD på just den här punkten gör oss alla en tjänst genom att lyfta upp invandrings- och asylfrågorna på den politiska dagordningen. Vi står nu mitt uppe i en social omvandlingsprocess av sällan skådad omfattning som i grunden kommer att förändra vårt samhälle. Detta måste få diskuteras utan någon skambeläggning.
RaderaBäste broder Jörgen!
RaderaDet du lyfter fram här är verkligen viktigt att poängtera. Svenskar är på något sätt så blåögda och kan bara se rätt fram. Men ser man lite åt sidorna och kanske än mer bakåt, så öppnar sig sådant som de helst inte vill höra talas om eller se, utom hos ett visst parti förstås. Inför ett sådant perspektiv kan t.o.m. Herodes och Pilatus bli vänner. Historien upprepar sig.
"Präst från Skara stift"
Svenska Kyrkan har under hela efterkrigstiden plågats av en skenande sekularisering. Det fortsatta experimenterandet där den svenska "neutraliteten" fått vara den konstanta enhetsfaktorn har bara lett till att det blivit värre. Kyrkliga företrädare i hierarkin står där handfallna. Nu kan man inte längre skylla på kvinnoprästmotståndare, trospoliser och alla möjliga fobier. Den "fria" svenska kyrkan befinner sig i "fritt fall" om man får tro Annika Borg eller? Om vi lägger våra experiment med ämbete och äktenskap åt sidan för att istället lyssna till Guds Ord kanske vi hör det svar Mose fick när det bara blev värre (2 Mos 6:1): "Nu skall du få se vad jag skall göra med min starka hand"
SvaraRaderaEtt stort eloge till Fader Dag för ovanstående skarpsinnade reflektion. Tyvärr
SvaraRaderamåste jag konstatera att förljugenheten genomsyrar kyrkans hus i Uppsala.
Johannes
Johannes: jag tvivlar inte på att det förhåller sig som du påstår. Men kan du komma med några konkreta exempel?
RaderaOm du inte tvivlar på Johannes kan du väl börja själv?
RaderaDag, istället för att föra att missriktat försvar för Stellan Bojerud och hans påstådda människosyn, samtidigt som du säger att man kan kritisera SD:s politik i sak, frågar jag mig, varför du inte tycker att Sverige borde ha ett invasionsförsvar? För egentligen tror jag att du tycker det, och det är bara SD som idag vill ha ett sådant -- fråga Stellan! Han sitter i riksdagen, han vet. Och när det gäller den svenska välfärdspolitiken som ju historiskt sett har sina rötter i den svenska socialdemokratin, så skulle jag fråga dig varför du i sak inte håller med Assar Lindbeck, denne meriterade socialdemokrat som menar jag står över varje populism, när han med emfas på centerpartiets stämma hävdar att den svenska välfärdsmodellen inte är förenlig med massinvandring från tredje världen. Och det är bara SD som vågar säga detsamma som LIndbeck av alla partier i riksdagen. Eller är det någon annan politisk sakfråga som du vill kritisera SD för? OK, jag ger dig rätt när det gäller svenska kyrkan, att den bör vara fri från partipolitik, men skulle verkligen SD vara upphov till problemet med den politiserade svenska kyrkan? … Jag inser att jag med min kommentar pratar politik, men du bjöd ju själv in till det med ditt tal om att hellre kritisera sverigedemokraterna i sak, istället för att demonisera oss (-- ja, jag är själv sverigedemokrat sedan en tid). För Löfven et al har ju redan sedan länge insett att i sak har de redan förlorat debatten och att det enda som återstår är just demonisering uitfrån den s.k. "människosynen". Skrämselpropaganda, istället för saklig debatt. Jackelén säger rakt ut att sverigedemokrater borde utsättas för "moralisk fostran". Har vi hört det förut? Fast på mig biter inte skrämselpropagandan; Jesu ord, "var inte rädd", är bindande för mig. Liksom Churchills: "Fear is a reaction, courage a decision". (Stefan Borg)
SvaraRaderaJag tror att det finns en del av konversionerna till Rom som just handlar om längtan bort från ett landet Sverige som det nu framträder. Och det är precis en sådan annan politisk gemenskap som Rom erbjuder, egentligen mer än en annan kyrklig.
SvaraRaderaJag kan bli självdestruktivt dyster när jag inte ser någon bortre horisont för den samhällsgemenskap som nu försöker bygga upp en ny grund på HBTq-partyn och läxfrihet. På en samhällsgrund som i princip är värdelös. Som om vi vore ett mini-LasVegas. Jag kan bli riktigt rädd för att vi blir ett riktigt rödbrunt land där vi avhänts alla möjligheter till någon egentlig kritisk distans och integritet. Dag Sandahl är ett smärtsamt ensamt undantag. Birro likaså. Jag tänker att det är en tidsfråga hur länge det dröjer innan Birro plockas bort.
Den som vill försöka etablera sig utifrån hantverkskunnande och saklig skicklighet får åka till ett annat land. Här gäller i första hand social kompetens och politisk korrekthet, gärna iklädd en svenskkyrklig omsorgsfullhet.
Svenska kyrkan spelar stor roll i detta spel. Den politiska samstämmigheten i ÄB-valet var inte rolig. Jag har skrivit det förr: fick vi pastoralinstitut som inte var ett eko av samhällsklimatet skulle landet ganska snabbt skakas.
I de romerska församlingarna får man vara ifred. Nåden distribueras. Man känns igen, och man möter vänner ute i Europa. Problemet är bara som jag uppfattar bloggens poäng - att det är en schimär. Sverige m.fl. missionerar världen hårdare än på länge? Det är inga andra synder som hörs i roms biktstolar. Frågan är vad vi får göra för att evangeliet ska höras. Får man göra mer i detta land för att man blivit romersk-katolik? Nä. Nästan tvärtom - om man går utanför ramarna vill säga. Tack och lov för reformationen.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaSverigedemokraternas människosyn är formulerad här:
SvaraRaderahttps://sverigedemokraterna.se/var-politik/manniskan/