Die Töffen

Jag ber att ånyo få hänvisa till Tage Erlander och Dagböcker 1963-1964. Det är där han använder begreppet "Die Töffen". Sidan 205 om ni vill slå upp. Utgivaren noterar vad ordet handlar om. Det är de Tage inte riktigt gillar, de som agerar korkat. Ordstammen är väl "Teufel", förmodar jag som blir Töffe med lite värmländska inblandat i anrättningen. Jag har sett att Tage använder begreppet "töffligt" när något helt enkelt bara blir för dumt. Det betyder inte att det blir demoniskt eller "djävligt", om det raka uttrycket tillåts. Det blir bara korkat. Och partiordföranden ser kamrater ordna problem som han måste lösa och statsråd inte informera i tid så att en politisk härva till sist blir statsministers.

Jag föreslår nu att vi inför Tages begreppsvärld som teologiskt analysspråk. Man kunde hålla fast vid Tage och tala om "koftigt" också - med substantivet att någon är en "kofta" - men varför krångla till det?

Jag läste KG Hammar i Kyrkans Tidning (vår viktigaste kyrkliga nyhetsförmedlare, ni vet). Vilken läsekrets han vänder sig till är svårt att förstå men att saken i sak handlar om töffig teologi, det ser jag enkelt. Töffteologi, alltså.

Eller framgångarna i Busan. Kyrkornas världsråd behövde en kvinna som var biskop och vips var Svenska kyrkans beslutsfattare beredda att nominera biskop Eva Brunne. Die Töffen visste vad som beställdes och effektuerade beställningen. Sådant behöver man inte vara imponerad av och på intet sätt ska man fråga vilka meriter Eva Brunne har för sysslan. Meriterna har hon. Die Töffen har talat.

Detsamma gäller ärkebiskopsvalet. Man kan självklart vara glad och tacksam över valresultatet men hur kunde de röstande veta vem de egentligen röstade på? Hade de sett meriteringen? Hade de träffat vederbörande, läst alla hennes böcker, pratat med de tacksamma stiftsborna i Lund? Eller? Kan det vara så enkelt att det var Die Töffen som mangrant trädde upp - och nu får inga kritiska frågor ställas. Die Töffen har bestämt. Den som ställer frågor brister i det värsta av allt - i ÖDMJUKHET! Riktigt vad ödmjuk betyder har de flesta inte kläm på. De tror att det är detsamma som - ursäkta franskan - pissträngd och hällörad. Latinets humilitas är ordet för ödmjukhet och betyder bördig. Det ger lite perspektiv, förstås. Hur mycket kan Guds rike växa i mitt liv - det är frågan. Die Töffen ställer aldrig några så allvarliga frågor. Det behöver de i all sin töffighet inte göra.

Annars konstaterar Tage att "lax på natten är störande." (s 259) Lägg det på minne!